Spökfotografier





 
 
 

Electric Chair Ghost

 


Engineer Fred Leuchter was hired by the state of Tennessee to evaluate, modify and update its electric chair, which it used for executions. The heavy oak chair was made from the wood that was once a part of the state's old gallows

Leuchter offered his services to modify the old equipment to make the chair both more effective and more humane. The state of Tennessee sent the chair to Leuchter's home, where he intended to work on it in his basement workshop. He took several photos of the chair before he started work to document his progress. This is one of the photos.

When the photo was developed, Leuchter noticed several anomalies. Apart from the orb-like shapes, a few ghostly images can be seen.

The orbs can most likely be attributed to the overhead light source reflecting on the camera lens. And the "face" on the back of the chair (enlarged on the top of the photo above) could just be interesting pareidolia.

A little harder to explain, perhaps, is the ghostly hand image at the end of the right-hand armrest of the chair (enlarged on the bottom of the photo above). This, too, could be pareidolia, but its resemblance to a limp hand exactly in the place where an executed man's hand would be is striking.

Could it be the ghost of an executed man?


Dokumentär om spökerier på olika hotell

 

Ghost Baby



A woman named Mrs. Andrews was visiting the grave of her daughter in a cemetery in Queensland, Australia in 1946 or 1947. Her daughter Joyce had died about a year earlier, in 1945, at the age of 17. Mrs. Andrews saw nothing unusual when she took this photo of Joyce's gravemarker.

When the film was developed, Mrs. Andrews was astonished to see the image of a small child sitting happily at her daughter's grave. The ghost child seem to be aware of Mrs. Andrews since he or she is looking directly into the camera.

Is is possibly a double exposure? Mrs. Andrews said there were no such children nearby when she took the photograph and, moreover, did not recognize the child at all – it was no one she would have taken a picture of. She remarked that she did not believe it was the ghost of her daughter as a child.

Investigating this case, Australian paranormal researcher Tony Healy visited the cemetery in the late 1990s. Near Joyce's grave he found the graves of two infant girls
 

Ghost Photo: Robert A Ferguson



This photo was taken on November 16, 1968 when Robert A. Ferguson, author of Psychic Telemetry: New Key to Health, Wealth, and Perfect Living, was giving a speech at a Spiritualist convention in Los Angeles, California. Faintly appearing next to Ferguson is a figure that he later identified as his brother, Walter, who died in 1944 during World War II. At first glance, this might seem to be a double exposure or some kind of darkroom trickery, but this photo is a Polaroid (one of several taken of Ferguson at the time), making any kind of hoaxing quite unlikely.

Farm Ghost



This photo was taken by photographer and graphic designer Neil Sandbach in 2008. Neil was photographing some scenic shots at a farm Hertfordshire, England, as part of a project for wedding stationery; the couple planned to have their wedding ceremony held there.

Later, Neil was astonished when he examined the digital photo on his computer. There, as if peeking around a corner at him, is a ghostly, white, almost glowing figure of what looks like a child. Neil says he is quite sure there was no one there at the time.

There is further corroboration that this is a true ghost photo. Neil had shown the couple the anomalous photo, and before the wedding they asked the staff at the farm if they had ever had any spooky experiences there. They did not mention Neil's photo. Indeed, they admitted that the figure of a young boy, dressed in white night clothes, had been seen on several occasions around the barn. Apparently, this is the ghost that Neil photographed.

The Phantom Pilot



Mrs. Sayer and some friends were visiting the Fleet Air Arm Station at Yelverton, Somerset, England in 1987 when this photo was taken. They thought it would be cute to take a picture of her sitting in the seat of retired helicopter. No one, Mrs. Sayer insists, was sitting next to her in the pilot's seat... although a figure in a white shirt can clearly be seen sitting there. She told an investigator with the Society for Psychical Research that she remembered feeling rather cold sitting in that seat, even though it was a hot day. Other pictures taken at the same time did not come out.

Worth noting is that the helicopter was used in the Falklands War, but there is no information as to whether or not a pilot died in that aircraft.

Ghost Photo



The Toys 'R' Us in Sunnyvale, CA, is home to a spirit named John, and that's him leaning against the wall in the photo above. This photo was taken during a TV  filming of the show That's Incredible, and no one who was in the room at  the time saw the man, yet he turned up on the infrared photograph.

Psychics like the renowned Sylvia Browne have visited the store multiple times and have conducted seances in which they found out John's  name, etc.

The story is that John was a preacher and a ranch hand back in the 1880's on the land  where the store now sits. Reports of how he died vary, but the general consensus is that he bled to death while chopping wood.

Employees of the TRU say that John often plays pranks on them and on customers, including following people into the Ladies' room and  turning on the water faucets, tossing dolls off the shelf, and whispering employees' names in their ear, only to have them turn and see no one standing near them.

Two Ghost Pictures And Their Stories


A Strange legend surrounds a railroad crossing of San Antonio, Texas. The intersection of the roadway and railraod track, so the story goes, was the site of a tragic accidents in which several school-aged children were killed - but their ghosts linger at the spot and will push idled cars across the tracks, even though the path is uphill. Andy and Debi Chesney's daughter and some of her friends had recently been to the crossing to test the legend, and she took some photographs. Inexplicably, a strange, transparent figure turned up in one of the photos.



In 1982, photographer Chris Brackley took a photograph of the interior of London's St. Botolph's Chruch, but never expected what would appear on the film. High in the Church's loft, seen in the upper right hand corner of his photogarph, is a transparent form of what looks like a woman. According to Brackley, to his knowledge there were only three people in the church when this photograh was taken, and none of them were in that loft.


Ghost Photo


This image was taken in the basement of a house that had been experiencing strange activity. The residents claimed that there were disembodied voices throughout the house, blankets ripped off beds, doors slamming and several accounts of footsteps roaming the hallways. This picture sealed the deal for the home owners, who frantically moved after seeing this startling photo.

Robert the haunted doll

Dockan Robert är en docka som en gång ägdes av konstnären och författaren Robert Eugene Otto. Dockan sägs vara besatt av onda andar.


Robert Eugene Otto

Robert Eugene Otto växte upp i en rik familj, och 1904 när han var fyra år, fick han dockan av en anställd som var skicklig i svart magi och voodoo. Den anställde var missnöjd med sin lön och ville på detta sätt straffa familjen. Efteråt stod det klart att det var något konstigt med dockan. Eugenes föräldrar sa att de ofta hörde pojken prata med sin docka och att den verkade prata tillbaka. I början antog föräldrarna att det var Eugene själv som förändrade sin röst som svar från dockan, men eftersom pojken bara var fyra år gammal ansåg dem att det var omöjligt för honom att kunna härma denna grova mansröst som dockan hade och gav till svars.

Många grannar speciellt ungar i området berättade att de sett en docka flyttat sig från fönster till fönster. Föräldrarna berättade även att de i bland kunde höra skrämmande fnitter från dockan och att den rörde sig från rum till rum trots att ingen flyttat den. Vissa nätter vaknade familjen av Eugenes skrik samtidigt som möbler vältes omkull i pojken rum. Eugene var oftast skräckslagen vid dessa tillfällen och upprepade gång på gång att det var "Robert" som gjorde det!

Efter en tid tyckte föräldrarna att pojken blivit förändrad och tystlåten, samtidigt som han uppvisade ett aggressivt beteende. När föräldrarna frågade varför han blivit sådan, svarade han ofta: "För att Robert vill det". Efter en tid bestämde sig föräldrarna för att lägga upp dockan på vinden, men detta gjorde det inte bättre. Under flera nätter kunde de höra hur någon gick på vinden och det hördes även gråtande skrik från ett barn.

Flera år senare när Eugene ärvt huset av sina föräldrar, ansåg han att det var synd om dockan och tog ner honom från vinden. Eugenes fru avskydde dockan och hade svårt att sova under nätterna, men Eugene vägrade att lägga upp dockan på vinden. "Robert behöver mig och jag behöver honom" ska han ha sagt flera gånger till sin fru. När Eugene dog 1974 la frun upp dockan på vinden och efter några år när även frun hade dött stod huset tomt i ett flertal år.


Dockan Robert


När en familj efter många år köpte huset så låg dockan kvar på vinden. Den tioåriga dottern i familjen hittade dockan på vinden och blev förälskad i den, hon tog ner den på sitt rum och vårdade den ömt. Det dröjde dock inte länge innan flickan började skrika på nätterna, hon hävdade att dockan rörde sig i rummet och även försökt att attackera henne vid flera tillfällen, detta gjorde flickan mycket rädd och det slutade med att dockan åter placerades på vinden. Denna flicka har i dag, nästan 30 år senare, berättat i TV och tidningar vad hon råkade utför under tiden hon hade dockan i sitt dåvarande rum. Hon har berättat att dockan blev som levande och att den flera gånger attackerat henne när hon låg och sov på nätterna.

Senare placerades dockan på museet Martello. Personalen på museet hävdar att konstiga saker händer på museet sedan de fick dit dockan. Många saker har under åren gått sönder och glasmonitorn där dockan förvaras har ett flertal gånger spruckit utan att någon rört vid den. Dockan Robert gjorde ett framträdande på Kranar CON i maj 2008, ett paranormalt konvent som hålls i Clearwater, Florida. Detta var första gången som dockan lämnade Key West efter 105 år av sin existens.

Människor som besöker dockan Robert på Martello museum och vill ta en bild, måste enligt legenden be dockan artigt, och om han inte samtycker (genom att tippa huvudet åt sidan) och personen ändå tar en bild, så kommer dockan att förbanna personen och dennes familj. För en del år sedan var det en kvinna som ivrigt tog bilder på dockan, utan att be den artigt, hon omkom också kort därefter i en bilolycka.


The Ghost of the Bedridden Boy



This photo was taken at the Worley Inn bed and breakfast in Dahlonega, Ga. in 1999. The owners were looking for a few pictures for their new website a few years later, and stumbled upon this image of what appears to be a young boy laying on one of their beds.
The owners assume it to be the Ghost of Claud Worley, who was killed in 1800 after being struck by a train.

Känt spökfotografi från Amityville



On the night of March 6, 1976 the house was investigated by Ed and Lorraine Warren, a husband and wife team self-described as demonologists, together with a crew from the television station Channel 5 New York and reporter Michael Linder of WNEW-FM. During the course of the investigation Gene Campbell took a series of infrared time-lapse photographs. One of the images allegedly showed a "demonic boy" with glowing eyes who was standing at the foot of a staircase. The photograph did not emerge into the public domain until 1979, when George and Kathy Lutz and Rod Steiger appeared on The Merv Griffin Show to promote the release of the first film. 112 Ocean Avenue was also investigated by the parapsychologist Hans Holzer. The Warrens and Holzer have suggested that the house is occupied by malevolent spirits due to its history.

Amityville: The Haunting

 


Mer att läsa om morden i Amityville finns här.

Poltergeistfallet Svarta Munken



Svarta Munken även kallad Pontefract Poltergeist. Detta fall ägde rum på 60-talet hos Joe och Jean Pritchard på 30 East Drive Chequerfiels Estate i Pontefract. Denna poltergeist sägs vara den mest våldsamma i Europa.

Händelsen började när familjen flyttade in till huset. När Joe och Jean och deras dotter Diane skulle åka iväg på en slags mini semester så stannade deras son Philip hemma med Jeans mamma Sarah. När de väl var ensamma så kände Sarah en kall vind fast det var varmt ute. Philip såg även att det fanns ett slags vitt pulver på vardagsrums golvet. Sedan började det komma upp vattenpölar i köket, de kontaktade en rörmokare och han kunde inte ge någon förklaring till vattenpölen eftersom golvet under var torrt (under plattorna) och det fanns inga tecken på spruckna rör eller liknande. Samma natt började en tung byrå gunga av sig själv, då blev Sarah och Philip livrädda och sprang över till grannarna och sov över där.

När resten av familjen återvände så stoppades händelserna ett tag. Det dröjde två år tills det var dags igen. Denna gång höll händelserna på i flera år. Familjen vägrade flytta därifrån. Diane brukade bli urkastad ifrån hennes säng om nätterna, hon blev även släpad upp för trapprona. Man kunde se märken på hennes hals efter den osynliga handen.

Oförklarliga ljud kunde komma helt plötsligt, saker flög runt i rummet innan de kastades i golvet. Saker kunde även försvinna och dyka upp på olika platser. Man försökte göra två stycken exorcismer men detta misslyckades. En vän till familjen helade hemmet med vigvatten, då målade poltergeisten upp och nedvända kors på väggarna och på några dörrar. Krucifixen förstördes också.

Joe och Jean låg och sov en kväll då spöket/poltergeisten visade sig. Den hade en lång svart kåpa på sig. Man kunde inte se ansiktet. Flera i familjen ska ha sett vålnaden också och sagt att denna liknade en munk. Munken ska även ha svävat innan "han" försvann för att aldrig komma tillbaka.

Tio år senare kom en paranormal utredare Tom Cuniff till huset för att ta reda på mer om händelserna och vad detta berodde på. Han misstänkte att munken som spökade kunde vara en man som avrättades runt 1090-1539, avrättningsplatsen var nära familjens hus/tomt. Munken hade avrättads för våldtäkt och mord på en ung flicka. Och detta berodde därför på att Diane blev mest utsatt för aktiviterterna.

Det har gjorts en film som är inspirerad av fallet och filmen heter  When the Lights Went Out. Filmen har premiär 7 september 2012.

Poltergeist fallet i Rosenheim

Rosenheim fallet är ett poltergeist fall som ägde rum i Tyskland 1967 - 1968. Händelserna utspelades på ett kontor. Det var flera som undersökte fenomenet b.la polisen, lokala journalister, parapsykologer, fysiker osv.
 
Detta som hände var att lampor släcktes och tändes av sig själva, ibland blev ljuset starkare, telefonerna ringde, skrivbordslådor öppnades av sig själva. Dessutom så flyttades ett tungt arkivskåp av sig själv. Man kunde höra att skåpet rörde sig men man såg ingen bakom.

Man försökte flera veckor leta en orsak till händelserna. Tillslut kontaktade man parapsykologen Hans Bender och de två fysikerna Friedbert Karger och Gerhard Zicha. De började genast jobba med fallet. De satte upp kameror och bandspelare. De upptäckte snart att händelserna skedde när den 19-åriga Annemarie Schneider (hon var en nyanställd sekreterare) kom in i byggnaden/rummen. Hans filmade då lamprona började blinka när Annemarie kom in i rummet.

Hans förhörde Annemarie och hon berättade att hon nydligen varit med om ett trauma. Man fick även reda på att hon led av olika neuroser. Man bad henne ta ledigt ett tag och när hon var borta från arbetsplatsen försvann all aktivitet. När hon kom tillbaka började aktiviterna igen och hon fick sluta. Sedan dess har det inte kommit några uppgifter om några nya händelser.

Fallet har blivit omtalat några menar på att allt var fejk medans andra säger att det hände. Det finns även inga videos när det var som mest aktiviteter.

 

Spöket Vita Karin



Vita Karin
är enligt folktro ett spöke på Snogeholms slott. Hon ska ha kallats "Lilla Karin" (Hennes riktiga namn är Karin Jönsdotter) när hon levde och arbetade i slottets matsal i slutet 1700-talet. Hon fick ofta skäll för att hon satte fingrarna i pajerna när hon bar dem. En adelsman hade ett gott öga till henne, vilket fick andra att vilja spela henne ett spratt. De skickade ett falskt friarbrev till Karin, och bad henne komma till en grotta utanför slottet. Karin sydde en brudklänning av sina gardiner och begav sig till möteplatsen. De tre herremännen som väntade och var kraftigt berusade, vålförde sig på henne och i sin iver att försvara sig slog hon huvudet i klippväggen och blev medvetslös. Våldsverkarna blev nu alldeles panikslagna och bar hem henne till slottet, där hon hittades död morgonen därpå iklädd sin brudklänning, helt vit i ansiktet. Redan två dagar efter sin begravning började hon spöka på slottet.

Vita Karin visar sig mest i gästrum 7 och det var förmodligen där hon bodde som piga. Nuvarande Snogeholms slott byggdes i slutet av 1860-talet. Då hade den ursprungliga byggnaden från 1600-talet brunnit ned.

Spökhuset i Skillingsfors

 

I Skillingsfors i västra Värmland ligger hemmanet Bön. Gården byggdes på 1700- talet. Skillingmarks hembygdsgård, eller Framme gården som den heter, har ända sedan 50-talet varit ett populärt utflyktsmål för människor på jakt att vara med om något övernaturligt. De flesta som sovit över här har varit med om någonting. En del hör knackningar eller steg och några har till och med flytt från huset mitt i natten. Även flera medium, både från Norge och Sverige, har besökt Frammegården för att "känna av" det mystiska huset. Enligt dem är det här det bästa stället i hela Sverige om man vill få kontakt med andra sidan. Vad det är som ligger bakom spökerierna är det ingen som riktigt vet. Det ryktas om att det kan vara den sista ägarinnan som går igen. Flera har sett henne i huset och på gården tillsammans med en liten pojke.

Men huset har varit omtalat som en plats för "makternas spel" ända sedan det byggdes. Mest känningar brukar besökarna få i ett kraftigt lutande rum på övervåningen. Det kallas för "likrummet" eftersom flera människor sägs ha avlidit där. Många vill inte ens gå in i det rummet, de känner med en gång att det är något som inte står rätt till, sedan finns det en gammal gungstol i rummet bredvid som många har sett röra sig utan anledning. Och de båda dörrarna till rummet har vi stängt med haspar många gånger, ändå kan de vara öppnade när man kommer tillbaka.

Spöklegenden Mary



Resurrection Mary
är en välkänd spökhistoria i Chicago. Det sägs vara en liftare som försvinner. Flera personer har sett henne då de kört genom Archer Avenue utanför Chicago.

Redan på 1930 talet ska man ha sett Mary. Då folk plockat upp en kvinnlig liftare. Mary ska ha en lång vit klänning, ha ljusblont hår och blå ögon. Det finns vittnen som säger att hon ska ha en tunn sjal med sig och en handväska och att hon är väldigt tystlåten. Hon säger att hon vill ha skjuts till kyrkogården. Sedan kliver hon ur bilen och försvinner.

Legenden
Det berättas att Mary och hennes pojkvän hade varit och dansat på Oh Henry Ballroom. Vid något tillfälle hade paret börjat bråka och Mary stormade ut. Fast det var en kall vinternatt skulle hon gå hela vägen hem.

Hon lämnade dansstället och började gå upp mot Archer Avenue. Hon hann inte komma långt innan hon blev påkörd, föraren lämnade henne att dö. Hennes föräldrar hittade hennes kropp och blev helt förkrossade. De begravde henne på kyrkogården (dit hon vill bli skjutsad till). De begravde henne i en vit klänning och med matchade skor. Man har aldrig hittat föraren.

Vem är Mary?
Man vet inte riktigt vem Mary kan vara men den finns några teorier. En författare tror att det kan ha varit en kvinna vid namnet Anna "Marija" Norkus som dog 1927 (i en bilolycka), när hon skulle hem från Oh Henry Ballroom. Denna teori är den mest troliga.

 En bild på Anna "Marija" Norkus.

Symbolspråk

Spöken och andar kan använda symbolspråk och uppfattas som en "veta inom, "eller till och utnyttja den fysiska miljön för att försöka få vår uppmärksamhet. Några av skälen för kommunikation från de döda skulle kunna vara att låta en veta att de är Okej, kanske för att varna en fara, kanske för att erbjuda en stunds riktning och vägledning för en situation som är av intresse, eller kanske helt enkelt säga, "Hej." Här är några exempel på vad en kan uppleva som kommunikation från de döda:

Man kan se dem (som en slags uppenbarelse).

Man kan höra dem.

Man kan känna olika slags dofter, kan tex vara parfym, röklukt osv.

Ta emot gåvor som man kan vet vart de kommer ifrån.

Känna en närvaro som frossbrytningar eller gåshud.

Känna visioner eller drömmar om den avlidne.

Känna eller se elektriska störningar såsom lampor blinkande, telefoner ringer
utan anledning osv.

Se avtryck på möbler eller i sängen som om någon sitter där.

Se fotografiska anomalier - himlakroppar, ektoplasma och uppenbarelser som anges i
bilder.

Saker som saknas som t.ex. böcker, smycken, personliga föremål.

Se objekt som rör sig i hemmet som t.e.x skuggor.

Ser bollar av ljus energi blir synligt i hemmet kallas "orber".

Tidigare inlägg