High Aim 6

 
High Aim 6 var ett fartyg från Taiwan, skeppet lämnade Taiwan 31 oktober 2002 och hittades i Australien 8 januari 2003. Det sista man hörde ifrån kaptenen var i december. Skeppet undersöktes och man fann ingen ifrån besättningen ombord. Det fanns även inga tecken på sjönöd eller bråk, och det fanns inga tecken på att folk skulle ha övergivit skeppet, då besättningens personliga tillhörigheter kvar ombord. Det fanns även bränsle och mat, det verkade som om skeppet var rustad för en lång resa.

Än idag vet man inte vad som hänt med besättningen vissa teorier att kaptenen och skeppets ingenjör hade mördats men det finns inga bevis för detta påstående. På grund av denna underliga händelse kommer fartyget att kallas spökskeppet.

I cirka ett år lämnades fartyget på Broomes sandstrand och blev en populär turistattraktion. De som bodde i staden hade hoppats att det skulle bogseras ut till havs och bli torpederat för att användas som dykvrak.

I oktober 2004 blev dock skeppet nedrustat och skickades till en lokal soptipp.


Allagash bortförandet


Allagash bortförandet inträffade 20 augusti 1976. Fyra män Jack Weiner och hans tvillingbror Jim, Chuck Rak och deras guide Charlie Foltz ute i vildmaren de skulle campa. De åkte till AllagashMaine.

Första natten hände inget. Andra natten i vildmarken upptäckte männen ett klart ljus inte långt i från deras ställe. De brydde sig inte om ljuset först då de trodde det var en helikopter eller liknande, men efter ett tag märkte de att det var märklig kvalitet av ljus. Därefter försvann ljuset. Dagen efter rullade på utan några konstiga incidenter.

De hade försökt fiska på dagen men de fick ingen fisk och bestämde sig för att testa på natten istället. Natten den 20 augusti
slog de läger på stranden vid Eagle Lake i stället. När natten kom så gjorde de upp en eld. De förväntade sig att elden skulle brinna i flera timmar. Elden var tänkt att användas som en fyr för deras ställe under tiden de var och fiskade. 

Efter ett tag upptäckte Chuck samma klara ljus de hade sett två nätter tidigare. Han sa till de andra att ljuset var tillbaka. Alla tittade på ljuset och var överens om att objektet såg mycket större ut denna gången och att ljuset inte gav ifrån sig något ljud. Charlie tog tag i en ficklampa och började ljussignalera S.O.S.

Efter att Charlie precis ljussignalerat slöts en ljusstråle från undersidan av farkosten, ljusstrålen kom i snabb riktning mot dem. De började paddla snabbt mot stranden, men inte Chuck han verkade vara hänförd av objektet. De hann inte långt innan ljuset var precis över kanoten.

Det nästa de kommer ihåg var att de var tillbaka på stranden. De stod alla vid vatten kanten och stirrade efter farkosten som svävade bort ifrån dem, helt plötsligt försvann objektet som en skott rakt upp i luften. Förvirrade och uttmattade av händelsen bestämde männen sig för att gå och lägga sig. Den elden de fixat innan de skulle fiska var nu bara en hög av bränt glöd. De somnade utan att tala om händelsen. Dagen efter pratade de lite om händelsen medans de packade sina saker för att flytta till ett annat ställe. De var inte med om något liknade igen.

Det gick tolv år sedan började Jack och Jim få mardrömmar om att de befann sig i ett medicinskt undersökningsrum, de berättade även att de drömde om varelser med stora svarta ögon och stora huvuden. De berättade för de andra männen om deras mardrömmar och det visade sig att alla drömt liknade mardrömmar.

Männen genomgick hypnos för att försöka komma ihåg vad de var med om natten den 20 augusti 1976. De mindes att de blev bortförda och var ombord på farkosten. Ombord utsattes de för olika tester som hudprover, sädesprover, blodprover och urinprover. Varelserna pratade med männen genom telepati. De sa att de skulle samarbeta och att de inte skulle komma till skada. Efter alla prover släpptes de ner på stranden igen.

Männen har varit med i många tv och radio framträdanden för att prata om bortförandet. De säger sig ha varit med om fler märkliga upplevelser som de tror har något med händelsen i Allagash att göra. Charile har berättat att han ibland hör viskningar, men han kan inte höra vad som sägs, han tror även att han blivit bortförd en andra gång. I en intervju 1994 berättade han om en dröm han haft, han vandrade i en lång korridor och kostigt nog hade plötsligt en mur täckt av murgröna utanför hans hus fått en rund fläck. Jack har sagt i en intervju att han sett märkliga ljus på himmlen i närheten av hans hus. Allagashbortförandena blev ökänt som det första, väldokumenterade, multipla bortförandefallet.
 

The Indonesian Walking Dead (ENG)

Toradja people do practice something akin to the rising of the dead. It seems that the people believe that death is a long process, sometimes taking years as the deceased gradually work their way toward Puya (the afterlife). Very elaborate measures must be taken during the funeral to ensure that the loved one makes it safely to that destination.


Because the funeral arrangements are so extensive, they are also very expensive. For this reason, a body is sometimes placed in a temporary coffin. During this time, the family can accumulate the necessary funds to pay for a proper funeral, which includes a cave or hanging casket, a multi-water buffalo slaughter, chanting, singing, music, stone and wooden effigies to protect the soul during travel, and so on.

Once the funds are raised, so is the dead. It seems that the Toradja genuinely believe that the dead are able to walk themselves to their new burial site. More likely, and what we are seeing depicted in the picture, is that the somewhat mummified corpse is removed from its temporary coffin and transported upright to the permanent site. As “corpse walking” is part of the tradition, the body is held in the standing position to simulate ambulation.

They say the corpse is agreed using black magic. They do this because the cemeteries are in mountain regions, so no one wants to lead the deceased to the place they must walk alone.

The body follows, guided by an “expert" in black magic, which takes them to the site. However there is a rule, if called by name, the body falls and will not raise again.


    

The Hook


The Hook är ett sägen som berättas i olika versioner. Oftast berättas det om ett par som åker till ett öde ställe för att hångla. De lyssnar samtdigt på radio då kommer nyheterna, det berättas om en mördare som rymt ifrån fängelset/ institutionen.

Mördaren ska ha en krok på ena handen istället för en hand. Det meddelas även om man ser denne man ska man genast fly. Berättelsen slutar oftast att mördaren skrapar med sin krok på bilen eller att kroken är på handtaget. En annan version är att killen blir mördad då han ska gå och hämta hjälp då att bilen gått sönder. Det slutar i alla fall att båda dör (oftast), det finns även ett slut då paret ser att mördaren närmar sig bilen och de flyr.

De tror att de inbillade sig men sen när de kliver ur bilen ser de att kroken fastnat på ena bildörren. Denna berättelse börjar berättas på 1950-talet eller på 1960-talet.

I populärkulturen används The Hook inom film, musik, spel, serier osv.


Många menar på att The Hook är bara fejk, men det finns vissa par som blivit anfallna när de umgåtts i bilen, men inte av en man med krok, det berättas mer i videon.

Dockön i Mexico



I Xochimilco, Mexico finns det en slags ö som är kallad dockön för på den ön finns det massa dockor upphängda i träd eller i buskar. Mannen som ägde ön hette Julián Santana Barrera, han berättas att vara en enstörning som sällan åkte in till staden. Han samlade in alla dockor han såg de kunde bland annat ligga i floden, på soptippen. Alla dockor han hittade var inte hela heller men han samlade in de ändå. Han hängde upp dockorna för att skyddas ifrån onda andar. Man kan bara ta sig till ön med hjälp av båt.

Det berättas om en flicka som drunknade i floden och att Julián fann henne. Han var länge plågad av hennes dramatiska död så när han såg en docka ligga i floden några dagar senare bestämde han sig för att hänga upp dockan för att skydda ön så att detta inte skulle ske igen och även för att behaga flickan.

Det var 1990 var först upptäckte dockön, man trodde då att ingen bodde där. Men Julián bodde i en hydda på ön. Upptäcken gjorde att pressen blev intresserade och åkte dit och Julián sa även då att dockorna skyddade emot onda andar och att de även hjälpte honom med skörden. Efter ett tag blev hans ö en turistattraktion, många människor åkte och tittade på dockorna.

Julián dog 2001 och det fanns många teorier om detta bland annat att han blev mördad, tog självmord genom att dränka sig själv i floden, och även att dockorna vaknade till liv och mördade honom. Men i själva verket dog han av ålderdom.

Hans dockor hänger fortfarande kvar.

 

Mer Slender Man


Fallet med de avkapade fötterna



Sedan augusti 2007 har man hittat fjorton mänskliga fötter som har spolats iland nära Vancouver som ligger i Kanada och i USA. Några är enstaka medans andra är par. Man har varken hittat några kroppar, huvuden eller några personliga tillhörigheter eller liknande. Bara fötter iklädda gymnastikskor/stövlar. Polisen vet inte varför eller vart fötterna kommer ifrån. Fötterna tillhör sju män, och tre kvinnor och fyra andra har man inte lyckas identifera ännu. Senast man hittade en fot (eller rester av en mänsklig fot) var 26 januari 2012 i Vancouver.

En teori är att fötterna kommer från människor som dött i en båtolycka eller flygkrasch i havet. En annan teori är det kan vara folk som tagit självmord genom att hoppa från broar, för de lyckades identifera en person som tog självmord från en bro.
Men några tror även att en seriemördare kan ligga bakom fynden. Undra om man kommer få reda på sanningen om de avkapade fötterna.


En dokumentär om Slender Man



Slender Man är ett slags paranormal fenomen/ väsen. Kännetecken på Slender Man är en lång smal man i kostym, han saknar ansikte, alltså utan ögon, mun, hår osv. Slender Man har även fångats på fotografier och även några filmer. Det finns att se på videon som är upplagd.

Stenkulorna i Costa Rica



I staden Isla del Caño som ligger i Costa Rica finns det hundratals stenkulor. Vissa av stenarna väger 15 ton och de flesta är gjorda av gabbro som är en grovkornig basisk djupbergart. Och resten är gjorda av kalksten och sandsten. Stenarna varierar även i storlek och höjd. Man tror att stenarna har gjorts till 200 f.Kr. Men man fann stenkulorna på 1940 talet.

Det finns några myter om vart stenarna skulle komma ifrån och vissa menar på att de kom från Atlantis eller att de gjordes så av naturen. Tyvärr har många stenar förstörs eller så har de spruckit. Kulorna har sannolikt gjorts av de som bodde i stan/byn på den tiden.

Ingen vet idag vad stenkulorna användes till. Man vet inte heller varför de gjordes.


Amelia Earhart och Fred Noonan

Amelia Mary Earhart född 24 juli 1897 i Atchison, Kansas, förmodligen död 1937 i västra Stilla havet, var en amerikansk pilot som blev berömd genom en rad djärva långflygningar och verkade för att kvinnor skulle ges samma möjligheter som män att utbilda sig inom flyget.

 

Försvinnandet

Electran var tungt lastad trots att man plockat ut allt som inte var absolut nödvändigt, bland annat fallskärmarna. Färden från Lae till Howland beräknades till arton timmar. Efter sju timmar och tjugo minuter mottog flygplatsen i Lae ett sista radiomeddelande från planet. Lite senare uppfångade flygledningen på ön Nauru ett meddelande i vilket Earhart rapporterade att de låg exakt på kursen och att hon såg ett fartyg nedanför på havet.

 

Kuttern Itasca sände väderrapporter och radiosignaler varje halvtimma, men fick inga svar. Första gången kutterns operatörer hörde av Earhart var med ett mycket otydligt meddelande klockan 2.45. En timma senare kom ett tydligare där hon bad om vägledande radiosignaler. Uppenbarligen hörde hon inte signalerna från Itasca, vilket var katastrofalt. Frederick J. Hooven ger i en not skriven i juni 1982 följande förklaring: Earhart lät, troligen i Miami, ta bort den moderna radiokompass, uppfunnen av Hooven, som monterats i Electran, en tung apparat som delvis skymde sikten för piloten. Detta gjordes utan att hon var medveten om att hennes gamla radioutrustning inte kunde ta emot så högfrekventa signaler som Itasca på hennes egen begäran använde.

 

När Earhart och Noonan varit i luften i nära tjugo timmar, mot beräknade arton, och besättningen på Itasca börjat tro att de havererat, kom ett nytt meddelande från Earhart. Hon sa att de nu måste vara rakt ovanför kuttern och ön men att hon inte kunde se dem. Och att hon inte hade mycket bränsle kvar. Itasca svarade genast, och denna enda gång hörde hon och måste alltså ha varit alldeles nära skeppet. Hon meddelade att hon visserligen fått in signalen men inte lyckats att med hjälp av den få in bäringen till skeppet.

 

En timme senare, kl 8.42 gav kaptenen på Itasca order om att meddelandet att Earhart havererat i havet skulle sändas till kustbevakningens högkvarter i San Francisco. Då hörde ett par män på däck ett sista meddelande från Earhart. Det uppfattades som en anvisning om var besättningen skulle söka efter vraket:

 

”We are on the line of position 157-337. We are running north and south.”

 

Sökandet började. Itasca lättade ankar och styrde mot det område där de trodde att planet havererat. President Roosevelt gav personligen order om massiva insatser till sjöss och från luften. Med start 3 juli genomsöktes området av nio skepp ur den amerikanska flottan och kustbevakningen samt sextiosex flygplan men man fann inga spår av planet. Den 18 juli avblåstes de officiella eftersökningarna.

 

 

Teorier och efterforskningar

The Earhart project ser som det mest troliga scenariot att Earhart och Noonan använde det återstående bränslet för att ta sig till närmaste fastland, det vill säga den lilla obebodda atollen Nikumaroro (tidigare Gardner Island) i ögruppen Phoenixöarna, som ligger på linjen 157-337, och att de landat på revet som vid ebb är ovanför vattnet. Flygplansvraket har sedan vid högvatten sköljts ner från revet och därför inte upptäckts från luften. Det finns inga säkra bevis för detta, men indicierna är många.

 

Den 1 mars 2011 meddelas från Papua Nya Guinea, att ett på 70 meters djup nordväst om Buka i Bouganville funnet flygplansvrak skulle kunna vara Earharts. Vraket hittades ursprungligen 2002 av dykande lokala fiskare. Gamla män och kvinnor från ön berättar om en händelse för länge sedan. Ett flygplan kraschade i dåligt väder när en blixt träffade dess vänstra vinge och störtade i havet med nosen före.


Mysterium


Psykokinesi

 

Psykokinesi (PK) innebär att man kan förflytta föremål med hjälp av tankekraften.


Det man vanligen förknippar med psykokinesi - levitation, skedböjning, dansande bord och liknande kallas makro-psykokinesi. I slutet av 80-talet publicerades omfattande forskningsresultat från undersökningar man genomfört på The Princeton Engineering Anomalies Laboratory vid Princeton University, som visade att människor kunde påverka uppträdandet av slumpvisa symboler på en dator genom PK. Numera har man under 20 års tid fortsatt denna forskning, och bekräftat resultaten genom miljontals experiment med hundratals personer.

Många forskare tror att att psykokinesi träder fram i tonåren, och att den extra energi som krävs är kopplad till puberteten. En känd person som påstår sig ha telekinetisk förmåga är Uri Geller, som på 1970-talet böjde skedar och gafflar med hjälp av hans tankekraft.

Video med info om psykokinesi osv.

Djävulens fotspår



Djävulens fotspår
är ett namn som gavs till ett fenomen som inträffade den sjunde till åttonde februari (på natten) 1855 i South Devon som ligger i England. Efter ett väldigt intensivt snöande fann man spår av hovar i snön. Sträckan med spåren var 4 till 10 kilometer långt. Folk trodde att det var satans fotspår. Eftersom det var hovar.

Hovarna var 8 cm långa och 6 cm breda. Mellan stegen var det ungefär 32 cm (men det fanns mindre avstånd också). Det kom in runt trettio vittnesmål om att folk hade sett fotspåren runt hela Devon. Man upptäckte att fotspåren inte bara var på marken utan på hustaken och i trädgårdar osv. Fotspåren kunde plötsligt upphöra mitt på vägen utan minsta förklaring om vart de tagit vägen. Det har skrivits flera gånger om fotspåren i olika dagstidningar och böcker.

Några teorier
Några forskare anser att man inte kunnat ha gjort alla fotspår på en dag utan att det är flera människor som har gjort spåren tillsammans i flera dagar. Att detta skulle vara en bluff. Och andra menar på att det har varit hoppade gnagare t.e.x möss eller skogmöss. Eller att några djur hade fått en slags masshysteri, alltså att flera olika djur hade gått på samma ställe. En annan teori är att några kängurus hade rymt och hoppat runt. Undra om man någonsin kommer att få veta vad det var som gick den natten.

På natten den 12 mars 2009, fann man märken som påstås likna de som hittades 1855 i Devon.


Mothman



Mothman (malmannen) är en människolikande varelse med röda hypnotiserande ögon, vingar på ryggen och ett insektsliknande ansikte, varelsen ska också vara ungefär 2 meter lång. Många tror att det kan vara en slags ängel (eller flera slags änglar då den setts över hela världen) då varelsen setts innan olyckor, man tror att varelsen varnar människor innan en olycka sker. Många tror också att malmannen vara en slags utomjording.

Första vittnesmålet är ifrån 1964 i staden Point Pleasant i West Virginia, då Mothman sågs mitt på en väg innan den flög iväg och försvann. 1967 kollapsade den stora bron (silver bridge) i staden Point Pleasant. Flera vittnen berättade att de sett konstiga röda ljus sväva över bron, som en stor eldfluga. Och i Tjernobyl (1986) strax innan katastrofen kom det in flera rapporter om att folk hade sett Mothman. Och i Tyskland 1978 har flera gruvarbetare sagt att de sett Mothman, då varelsen varnat folk att gå in i gruvan då gruvan kollapsade en stund efter att männen sett malmannen.


Spontaneous self combustion









Spontan självförbränning är ett av de mer otäcka fenomenen. Det handlar om människor som plötsligt fattat eld utan att komma i kontakt med någon värmekälla. Åtminstone verkar det så. Det riktigt märkliga i de flesta av dessa fall är att kroppen brunnit med så stor hetta att nästan bara aska är kvar, men resten av omgivningen runtomkring tycks inte brännskadad alls.

Har bloggat om spontan självförbränning innan, finns att läsa här.

Det indiska reptricket


Ett populärt foto som är taget under ett reptrick.

Det indiska reptricket
är ett känt trolleritrick som sägs ha utförts i Indien. Tricket finns återberättat i olika versioner men den vanligaste går ut på att en indisk man och hans son står bredvid ett långt rep som ligger på marken. Mannen får repet att slingra sig upp mot himlen som en orm. Sedan blir repet styvt och pojken klättrar upp i repet och försvinner bland molnen. När han inte kommer ner klättrar mannen efter med en sabel i bältet, även han försvinner bland molnen. Efter ett tag ramlar pojkens kroppsdelar ner från himlen. Mannen klättrar ner och lägger kroppsdelarna i en korg. Sedan kliver pojken ur korgen.

På senare tid har efterforskningar gjorts i ämnet, och man har kommit fram till att berättelsen är en sägen skapad så sent som 1890 av dagstidningen Chicago Tribune som var i behov av större upplaga. Sedan en artikel med berättelsen i publicerats spreds historien vidare, och under de följande åren utlovades stora summor pengar till den som kunde upprepa tricket. Men på senaste tiden/åren har många forskare ansett att det indiska reptricket bara är en bluff.



Tunguska-händelsen

 

Tunguska-händelsen
anses vara den största kända kollisionen mellan jorden och en annan himlakropp under de senaste 100 000 åren.

Händelsen ägde rum den 30 juni 1908 (17 juni enligt den Julianska kalendern som användes lokalt på den tiden) kl. 7:15 över taigan vid floden Steniga Tunguska i Ryssland då troligen en meteorit – en asteroid eller en komet – med en diameter på någonstans mellan 60-1 200 m, ödelade drygt 2 000 km² skogsmark.

Uppskattningarna av explosionens kraft varierar, men de flesta forskare idag tror på att kraften måste ha legat kring 10-15 megaton. Det motsvarar ungefär 1000 Hiroshimabomber. Detta gör händelsen till den kraftfullaste dokumenterade händelsen där en himlakropp har träffat jorden. Ett område på över 2000 kvadratkilometer ödelades fullständigt. Hur många människor som dödades är det ingen som vet, eftersom området var mycket glest befolkat. Det tog lång tid innan man överhuvudtaget fick nån större kunskap om händelsen. I Europa visste man att något hade hänt till följd av ett märkligt ljussken på himlen som var så kraftigt att det gick utmärkt att läsa en tidning utomhus mitt i natten.

Teorier osv.
Med största sannolikhet var det så kallade tunguskaobjektet en himlakropp, som i hög hastighet kolliderade med jorden. Vilken typ av himlakropp det var har ännu inte kunnat fastställas. Ett flertal spekulationer har förekommit genom åren och en orsak till detta kan vara att området först under senare tid börjat undersökas med nyare teknik. Idag saknas pengar för att göra grundligare utforskningar och området är dessutom svårtillgängligt. De uppgifter som tagits fram under 1900-talet är baserade på material från nedslagsplatsen samt omkring 900 ögonvittnesskildringar.

Än idag bedrivs forskning i området och man vet ännu inte helt säkert om det var en komet eller meteor som störtade. En komet som mestadels består av is och småsten skulle antagligen inte lämna några större spår på marken, men så skulle antagligen också vara fallet med en meteor mestadels bestående av porös sten. Sen så är det ju väl belagt att den upplöstes och exploderade på hög höjd till följd av upphettningen efter att ha gått igenom atmosfären och eventuella rester kan ha spritts över ett mycket stort område. Mer fantasifulla förklaringar till händelsen har rört allt mellan svarta hål, antimateria, gasexplosioner och havererande ufon.

Andra teorier:

  • Först trodde folk att det var starten på ett nytt rysk-japanskt krig.
  • Ett gasmoln exploderade.
  • En blixt slog ner, förorsakad av en meteorit som höll på att kollidera med jorden.
  • Explosionen skapades av ett litet svart hål. Det hade dock för hög fart för att absorbera jorden och gick rakt igenom och ut någonstans i Atlanten.
  • Händelsen skedde genom "förångning", annihilering, av materia och antimateria.
  • Ett atomdrivet UFO exploderade när det kom in i atmosfären.

Peter Plogojowitz



Det mest kända vampyrfallet i världen, utspelade sig i Serbien 1725. Huvudpersonen hette Peter Plogojowitz, en bonde som av en oförklarig andledning dog 1725. Inom åtta dagar efter hans död hade nio personer i byn dött och alla sa på din dödsbädd att de hade blivit besökta av Peter Plogojowitz.

Peters fru hävdade att han hade kommit tillbaka från de döda och bett henne om sina skor. Frun blev så skräckslagen att hon flydde från byn. Efter dessa mystiska dödsfall krävde byns befolkning att Peters kropp skulle grävas upp och undersökas för vampyrism. Byns officer och en präst lev utvalda att leda gravöppningen. När de öppnade Peters kista ska de ha funnit en rad märkliga saker - Peters kropp såg inte ut som en kropp som legat nergrävd en längre tid: Huden ska ha fallit av och naglar, hår och skägg ska ha växt ut och dessutom sägs det att det rann blod ur Peters mun.

De bestämde sig för att köra en påle genom Peters hjärta och enligt rapporten  som skrevs forsade det blod ur Peters alla kroppshål. Kroppen brändes sen och ingen såg någonsin mer röken av Peter.

Människolika flygande varelser.

    

Det är inte bara flygande djur som folk berättat om. Ibland har det kommit in rapporter om människolika flygande varelser, vilket förstås är ännu underligare. Ibland rör det sig om en enstaka observation, ibland har flera människor sett varelsen under en längre tid.

Ur sagans värld

 
 
Historier om människolika bevingade väsen dyker upp i flera kulturer över hela världen. I ett gammalt sanskritepos, Prins Vikram och vampyren, möter nämnde hjälte, Indiens egen kung Arthur, ungefär den människoliknande jättefladdermusen Baital. I hinduismen förekommer fågelmannen Garuda, som ibland bär guden Vishnu på sin rygg då denne ger sig ut för att kämpa mot demoner. I den grekiska mytologin hittar man harpyorna; ett släkte illaluktande rysliga varelser, hälften kvinna hälften rovfågel. För att inte tala om Astrid Lindgrens vildvittror.

Flygande män

I modern tid har historierna om bevingade människor varit mer sällsynta, men klart värda att omnämna. Den 18 september 1877 publicerade New York Sun ett brev från en mr W H Smith, som över Brooklyn, New York, av alla ställen, hade siktat något som han beskrev som "en bevingad mänsklig gestalt".

Tre år senare, också i september, rapporterade New York Times om hur "flera aktningsvärda människor" sett en liknande uppenbarelse över Coney Island, strax bredvid Brooklyn. "De var alla överens om att det var en flygande man på väg mot New Jersey", enligt tidningen utrustad med "fladdermusvingar och förädlade grodben". Figuren seglade förbi Coney Island på en höjd av ungefär 400 meter medan den gjorde rörelser som påminde om "en groda då den simmar". Några av åskådarna hann dessutom få en skymt av gestaltens ansikte, vilket var människolikt men förvridet av ett "grymt och målmedvetet uttryck".

Ytterligare en bevingad-man-historia dök upp i Vladivostok 1908. V K Arsenjev, som den 11 juli vandrade i Sikhote Alin-bergen, blev varse något som trampade omkring i ett närbeläget buskage. Hans hund reagerade på den osedde inkräktaren genom att morra och resa ragg. Arsenjev kastade en sten mot buskarna, varpå en skugga dök upp från marken och for ut över ett stup strax bredvid. Eftersom bergen var insvepta i en tjock dimma kunde han inte urskilja några fler detaljer än en stor siluett av något som avtecknade sig mot en flod nere i avgrunden. Då han senare berättade om sin upplevelse för lokalbefolkningen förklarade de att han sett den "människa som flyger genom luften", som jägare ofta brukade se.

Vid några få tillfällen tycks vingarna ha varit tydliga mekaniska hjälpmedel. 1948 sågs i Washington en man med surrande silvervingar hovra över taket på en lada, och en liknande skepnad med "blinkande ljus" längs vingkanten observerades 1956 glida över marken i Falls City, Nebraska. På bröstet på denna sistnämnde flygande man satt en låda med olika knappar, vilka främlingen tycktes styra sina vingar med. I övrigt beskrevs mannen ha rynkigt, läderaktigt skinn, stora vattniga blå ögon och ett "nästan demoniskt" ansikte.



Flygande kvinna
 
Vidare i världen iakttogs en "fågelkvinna" av tre marinsoldater i Da Nang, Sydvietnam i juli eller augusti 1969. Earl Morrison och två av hans kamrater hade vakttjänst vid ettiden på natten, och satt uppe på en bunker då de fick syn på ett märkligt flygande föremål som kom rakt emot dem. Enligt Earl Morrison var det en svart, naken kvinna med armar som liknade fladdermusvingar. Hon var omgiven av ett spöklikt glödande sken och gjorde inga ljud ifrån sig när hon passerade soldaterna.

Soldaterna berättade också att hon hade rakt kolsvart hår och att hennes kropp tycktes vara täckt av kort päls. Vingarna verkade "fastgjutna" vid hennes händer och fingrar, och armarna rörde sig på ett ledlöst, böljande och gummiaktigt sätt. I övrigt tycktes hennes anatomi, den delen soldaterna såg, överensstämma med en vanlig välutvecklad kvinna.

I den walesiska folkloren förekommer ett spöklikt väsen som kallas Gwrach-y-rhibyn, och som i mångt och mycket påminner om fladdermuskvinnan från Da Nang. Hon är också kolsvart och utrustad med vingar, vilka hon slog med mot folks fönsterrutor för att meddela kommande dödsfall

Fiskregn & andra förmål.



Ibland händer det att annat än regn faller från himlen. Sedan antiken och framåt finns många historier nedtecknade om blod, fiskar, grodor, metallbitar och annat som faller från skyn. Ännu är detta fenomen inte helt förklarat.

I det berömda biblioteket i Alexandria finns Deipnosophistae, en samling utdrag ur försvunna böcker som erbjuder intressant läsning. Under rubriken ”De pluvius piscium” (fiskregn) kan man läa om hur ett fiskregn som varade i tre dagar i Cheronesus. Samma text nämner att sådana skyfall också dykt upp på andra håll i Medelhavet, liksom regn av grodyngel.

Olaus Magnus naturhistoriska bok Historia de gentibus septentrionalibus från 1555 talar om fiskregn som ett naturfenomen bland många andra. Författaren tyckte uppenbarligen att det var märkligt, men inte alls ovanligt.

En nedteckning från England berättar om hur fiskar föll ned på ett jordbruk i Kent, 1666. Det märkliga var att alla fiskar föll på en enda lite åkerplätt, och inte någon annanstans. Sådan pricksäkerhet är inte ovanlig i det här sammanhanget. Ett vittne till ett fiskregn i Calcutta 1839 förklarade att ”Det jag fann vara mest märkligt, var att fisken inte föll hur som helst, utan i en rak linje inte mer än en meter bred.

Oftast verkar fenomenet fiskregn vara sammankopplat med våldsamma oväder. De 16 februari 1861 drabbades Singapore av en kraftig jordbävning, som följdes av sex dagars ösregn. Den franske naturvetaren Francois de Castelnau, som bodde på ön, höll sig vist nog inne dessa dagar, men då regnet avtagit vågade han sig ut för att titta över förödelsen. Till sin förvåning såg han att det låg fisk överallt. När han frågade lokalbefolkningen var fisken kommit från fick han förklaringen att de störtat från skyn då regnet varit som hårdast.

På morgonen den 11 februari 1859 vräkte ett åskväder ner tusentals levande mörtar över Aberdare, South Wales. Marinbiologen A. Meek bevittnade ännu en fiskblandad regnskur 1918 utanför Sunderland i norra England. Då rörde det sig om den märkliga arten sandnålar.

En annan marinbiolog, denna gång i USA, fick möjlighet att studera en lika märklig händelse. A. D. Bajkov, som var biolog hos den statliga viltvårdsavdelningen, åt frukost med sin hustru på ett café i Marksville, Louisiana. Det var den 23 oktober 1947, och årstiden hade redan hunnit bjuda på flera kraftiga regn, men det som föll denna morgon var av ett annorlunda slag. Servitrisen på caféet ropade till alla att titta ut då regnet plötsligt började strila ner. Hundratals fiskar slog ner på gatan utanför. Bajkov kunde konstatera att det var glosögd mört, svart havsabborre och något så ovanligt som klumpfisk!

Ibland kommer fiskregn helt utan förvarning. Den 19 februari 1930 föll tusentals döda fiskar ner över en fabrik i Jelapur, Indien. Det var varmt väder och himlen var molnfri. Nio av fabriksarbetarna träffades och kunde konstatera att: ”…några av fiskarna var alldeles färska, några var ruttna, medan andra var söndertrasade.” Ytterligare en person hade sett fisken störta och liknade synen vid ”en flock fåglar som dyker.”

I Fort Worth, Texas, överraskades Louis Castoreno då tjugotalet småfiskar träffade honom i huvudet den 11 februari 1985. Vädret var klart så när som på ett litet, svart moln som hade irrat fram och tillbaka på himlen under dagen. Då han kontaktade den statliga vädertjänsten fick han veta att fiskregn inträffat minst fem gånger tidigare i området. Men fiskar är inte de enda djur som sätts i samband med fenomenet. Under en häftig snöstorm i de schweiziska alperna 1922 regnade tusentals spindlar, tusenfotingar och stora myror från himlen. Ett skyfall med 5-8 cm långa vattenödlor föll över Sacramento, Kalifornien i augusti 1870. Djuren täckte nästan taken på operahuset och kröp överallt på gatorna. Ett regn av levande ormar drabbade de södra delarna av Memphis, Tennesse 1877. I november 1896 föll så mycket döda fåglar över Baton Rouge, Louisiana, att de gjorde gatorna oframkomliga. Bland dem fanns hackspettar, ankor, ugglor och fåglar med starkt färgade fjädrar, som verkade komma från tropikerna. En förklaring till just denna händelse var att fåglarna svepts med i ett stormoväder (som är vanliga i den landsändan) och dödats av ett plötsligt temperaturfall i luften.

Näst efter fiskar verkar grodregn vara vanligast. I Norfolk, England, föll 1683 ett så talrikt regn av paddor att lokalbefolkningen fick skyffla upp djuren i spannar. 1833 duschades besökarna utanför slottet Versailles, Frankrike, av en 10-minutersskur paddor. De dunsade mot folks parasoller men verkade inte skadade, utan kröp iväg ut i trädgården. På morgonen den 30 juni 1892 regnade vita grodor över en förort till Birmingham i England. Hundratals smågrodor regnade ner i Trowbridge, Wiltshire, England, eftermiddagen den 16 juni, 1939.

Dr E. W. Gudger vid US Museum of Natural History räknade genom undersökningar ut att fiskregn är vanligare än grodregn. Han fann att grodor regnat bara 78 gånger under 2350 år, medan det regnat fisk 50 gånger bara mellan 1879 och 1971.

Oftast är nedregnade djur döda när de hittas. Några har krossats mot marken, medan andra kan vara djupfrysta eller ruttna. Men ibland verkar djuren vara helt oskadda fast de måste fallit från hög höjd.

Fallande föremål
I vissa fall är det helt andra saker som faller från skyn. Slem, stenar och något som verkar vara blod har vid enstaka tillfällen rapporterats. Under en storm 1940 i Meschera, Ryssland, föll en mängd silvermynt. En stor klump kalksten föll ner utanför Bleckenstad i Sverige den 11 april 1925. Stenen sprack i tusen bitar och visade sig innehålla fossil efter utdöda havsdjur. Stenen undersöktes av Lunds universitet. Den 12 juli 1961 fick några takläggare i Shreveport, Louisiana, USA, ta betäckning, då det började regna omogna persikor över dem. Frukterna var stora som golfbollar och tycktes ramla ur ett litet svart moln.

En snickare i Düsseldorf, Tyskland, hade inte lika stor tur när han i januari 1961 dödades av en gigantisk istapp som föll från himlen. Olika typer av ovanligt hagel och fryst vatten har rapporterats både från länder med varma och kalla klimat. Ibland har djur eller föremål funnits vara inkapslade i isen.

Orsaker?
Varifrån faller då alla dessa saker och djur. Den mest spridda förklaringen för fisk/grodregnen säger att de inträffar då en tornado eller virvelvind drar förbi ett vattendrag och suger upp djuren. När vinden så småningom tappar sin kraft ramlar dess innehåll till marken. Som tidigare nämnts har nedregnad fisk ibland visat sig vara djupfryst, vilket kan bero på att den slungats runt i de högre luftlagren innan den tagit mark. Frågan är bara varför allting annat i vattendraget inte sugs med. Ibland har det ju bara regnat djur av en och samma art.

En annan teori är att djuren helt enkelt fallit ur näbben på stora fåglar som pelikaner eller skrakar. En man i Domahult, Småland, höll på att träffas av en braxen på nära ett kilo, som tappats av en fiskgjuse. Den här förklaringen håller förstås inte när det regnar tusentals djur. Mysterieforskningens store pionjär Charles Hoy Fort hade en vild teori om vad som låg bakom fenomenet. Han menade att en okänd naturkraft teleporterade, det vill säga i en ögonblinkning transporterade djur och föremål från en plats till en annan. I det här fallet långt upp i luften.

Vid några tillfällen vet man att stora mängder fisk- och grodyngel som plötsligt dykt upp inte har regnat ner, utan kläckts ur ägg som legat begravda i marken under en torrperiod. När regnet börjar falla och torra diken och bäckar fylls igen kläcks äggen och ynglen kravlar ut i tusental.

Men det finns alltså fall som än så länge inte verkar kunna förklaras med några kända naturfenomen.


Tidigare inlägg