Dennis Raders privata bilder på honom själv

 


 
 
Dennis Rader
“BTK Killer”  would usually steal clothes from his victims house after he murdered them, he enjoyed wearing them, binding himself and taking pictures.

Mer finns att läsa om honom här.

Christine Falling



Christine Falling
född den 12 mars 1963 i  Florida ) är en amerikansk seriemördare. Hennes mamma (Ann) var 16 och hennes pappa (Thomas) var 65 när hon föddes. Familjen var väldigt fattiga så de tillhörde den lägre underklassen. Christine placerades på ett fosterhem när hon var nio, hon stannade där tills hon blev fjorton.

Christine led av epilepsi och var dessutom hypokondriker. När hon hörde talas om att katter hade nio liv, var hon tvungen att testa detta. Så hon kastade ut katterna ifrån höga höjder. Hon gifte sig med en man som var tjugo när hon var fjorton år. Äktenskapet höll i sex veckor. Innan de gick skilda vägar hade de bråkat mycket, Christine kastade en stereo. Efter äktenskapet förvärrades hennes hypokondriska beteende, hon sökte läkarvård flera gånger (runt femtio gånger) för småsaker. Läkarna fann inga fel på henne.

Murders
Hon hade inget jobb så hon började erbjuda sig att passa folks barn (mest grannar och bekanta). Det första barnet som tog under hennes vård var Cassidy Johnson 2 år, hon sa att barnet dött av ett fall ifrån spjälsängen. Läkarna konstaterande att barnet dött av ett slag mot huvudet. En läkare trodde inte på Christines berättelse utan skrev till polisen, men tyvärr fick aldrig polisen brevet då det försvann.

Christine flyttade till Lakeland och fortsatte sitt jobb som barnvakt. Två månader efter hon flyttat dit så tog hon hand om den 4-årige Jeffrey. Han dog i hennes vård. En obduktion visade hjärtfel, vilket sällan var dödade men det godtogs som skäl till barnets plötsliga död. Tre dagar efter Jeffreys död så var det dags för hans begraving. Christine fick då sitta barnvakt åt Jeffreys kusin, den 2-årige Joseph Spring. Barnet dog i spjälsängen på eftermiddagen då han tog sin eftermiddagsvila. Läkarna hittade en virusinfektion som antagligen hade dödat Joseph och kanske även Jeffrey. Men i Juli 1981 började Christine jobba som hushållerska åt den 77-årige William Swindle. William dog i köket under hennes första arbetsdag.

Hösten 1981 dog hennes halvsysters bebis (Jennifer Daniels). Halvsystern bad Christine vänta i bilen medans hon skulle in i en butik. Några minuter senare kommer halvsystern ut och då säger Christine att Jennifer har slutat andas. Fortfarande var det ingen som misstänkte Christine utan man menade på att det var spädbarnsdöd. Inte förrän i början av juli 1982 när den tio veckors gamla Travis Coleman dog i Christines vård. Travis hade inre bristningar som orsakas av kvävning. Christine förhördes och hon erkände att hon dödat tre barn genom att trycka en filt mot deras ansikten. Hon berättade att hon hört röster som sa åt henne att döda barnen.

Domen
Christine Falling dömdes till livstids fängelse.

Psykokinesi

 

Psykokinesi (PK) innebär att man kan förflytta föremål med hjälp av tankekraften.


Det man vanligen förknippar med psykokinesi - levitation, skedböjning, dansande bord och liknande kallas makro-psykokinesi. I slutet av 80-talet publicerades omfattande forskningsresultat från undersökningar man genomfört på The Princeton Engineering Anomalies Laboratory vid Princeton University, som visade att människor kunde påverka uppträdandet av slumpvisa symboler på en dator genom PK. Numera har man under 20 års tid fortsatt denna forskning, och bekräftat resultaten genom miljontals experiment med hundratals personer.

Många forskare tror att att psykokinesi träder fram i tonåren, och att den extra energi som krävs är kopplad till puberteten. En känd person som påstår sig ha telekinetisk förmåga är Uri Geller, som på 1970-talet böjde skedar och gafflar med hjälp av hans tankekraft.

Video med info om psykokinesi osv.

Black and white horror movies


















Djävulens fotspår



Djävulens fotspår
är ett namn som gavs till ett fenomen som inträffade den sjunde till åttonde februari (på natten) 1855 i South Devon som ligger i England. Efter ett väldigt intensivt snöande fann man spår av hovar i snön. Sträckan med spåren var 4 till 10 kilometer långt. Folk trodde att det var satans fotspår. Eftersom det var hovar.

Hovarna var 8 cm långa och 6 cm breda. Mellan stegen var det ungefär 32 cm (men det fanns mindre avstånd också). Det kom in runt trettio vittnesmål om att folk hade sett fotspåren runt hela Devon. Man upptäckte att fotspåren inte bara var på marken utan på hustaken och i trädgårdar osv. Fotspåren kunde plötsligt upphöra mitt på vägen utan minsta förklaring om vart de tagit vägen. Det har skrivits flera gånger om fotspåren i olika dagstidningar och böcker.

Några teorier
Några forskare anser att man inte kunnat ha gjort alla fotspår på en dag utan att det är flera människor som har gjort spåren tillsammans i flera dagar. Att detta skulle vara en bluff. Och andra menar på att det har varit hoppade gnagare t.e.x möss eller skogmöss. Eller att några djur hade fått en slags masshysteri, alltså att flera olika djur hade gått på samma ställe. En annan teori är att några kängurus hade rymt och hoppat runt. Undra om man någonsin kommer att få veta vad det var som gick den natten.

På natten den 12 mars 2009, fann man märken som påstås likna de som hittades 1855 i Devon.


Tommy Lynn Sells



Tommy Lynn Sells
född 28 juni 1964 i Kingsport, Tennessee, är en amerikansk seriemördare, som erkänt uppåt 70 mord, främst i amerikanska Södern.

I media kallades han för Coast to Coast Killer.

När han föddes hade han en tvillingsyster (Tammy Jean) som dog när de var 18 månader. Hon dog av Meningit som är en infammation man kan få i hjärnan eller i ryggmärgen. Tommy fick hög feber men han överlevde. Kort därefter skickades Tommy till hans faster Bonnie Woodall för att bo där. Han bodde där tills han blev fem år.

När Tommy var åtta år umgicks han med en man som hette Willis Clark. Mannen misstänktes senare för att ha förgripit sig på barn.

Senare i livet när Tommy blev äldre åkte han runt i olika städer för att få jobb. Eftersom han var hemlös så brukade Tommy tågluffa och en gång snodde han en bil.

Morden
Tommy har berättat att han utförde sitt första mord när han var sexton år. (Han sa att det var en man som utförde oralsex på en ung pojke). I juli 1985 jobbade Tommy på karneval i Forsyth, Missouri där träffade han Ena Cordt och hennes fyra åriga son. Ena bjöd hem Tommy till hennes hus den kvällen. Enligt Tommy, hade han sex med Ena men vaknade under natten för att se henne att stjäla från hans ryggsäck. Då tog han hennes sons basebollträ och slog henne till döds. Han mördade även sonen för att han inte skulle kunna vittna. Deras kroppar hittades tre dagar senare men då hade Tommy åkt vidare.

1997 blev den 10-årige Joel Kirkpatrick mördad, hans mamma (Julie Rea Harper) anklagades för mordet, men fallet lades ner. Mammans familj berättade för polisen att Tommy varit inne i deras hus och dödat Joel för att Joels mamma varit otrevlig emot honom i en butik. Han arresterades den 2 Januari 2000. Men 2002 skrev Tommy ett brev till en författare och erkände att det var han som mördat Joel Kirkpatrick.

Brott man tror att Tommy begått men man har inget bevis.

Mordet på Suzanne Korcz i New York i maj 1987.
Mordet på familjen Dardeen, November 1987 i Illinois.
Mordet på Melissa Tremblay (11 år) i Lawrence. (1988).
Mordet på en medarbetare i Texas i april 1998.
Mordet på Katy Harris i Texas (1999).
Mordet på Hailey McComb Lexington.

Domen och bekännelser
Han dömdes till döden och sitter fortfarande och väntar på sin dom. Under en intervju med rättspsykiatriker (Dr Michael H. Stone) erkände Tommy att han har dödat runt 70 personer, men det finns inga bevis för detta. Tommy har också erkänt att han dödat den 13-årige Kaylene "Katy" Harris (han högg henne 16 gånger) och försökt döda den tio-åriga Krystal Surles, men hon lyckades överleva. Han greps tack vare Krystals vittnes beskrivning. Han sitter idag på fängelset Allan B. Polunsky Unit Livingston som ligger i Texas.

 
Bild ett:
 Kaylene Harris Bild två: Krystal Surles som lyckades överleva.

 
Bild ett:
Joel Kirkpatrick  Bild två: Bild på familjen Dardeen som Tommy sägs ha mördat.


En intervju med Tommy Lynn Sells.

Pearl High School Massakern



Pearl High School Massakern ägde rum den 1 oktober 1997, skytten var den då 16 årige Luke Woodham.

Morgonen innan skolskjutningen så dödade Luke sin mamma Mary (han knivhögg henne till döds). Efter han dödat sin mamma tog han hennes bil och åkte till skolan. Luke hade på sig en orange overall och en trenchcoat, han gjorde inga försök att dölja sitt vapen. När han gick i skolan började han genast skjuta, då sköt han ihjäl Lydia Kayne Dew (17 år) och hans ex Christina Menefee (16 år). Totalt skadade Luke sju stycken innan han åkte fast.

 Christina Menefee

Rättegången
Luke sa i rättegången att han fått idén att döda folk pga att han var med i en satanistisk sekt (Kroth), han medgav sig för att vara satanist. Han berättade också att han inte kom ihåg att han hade dödat hans mor. Han dömdes till två livstidsstraff plus 20 år för grov misshandel. Efter domen ska Luke ha sagt  "I am sorry for the people I killed and hurt. The reason you see no tears anymore is because I've been forgiven by God,". Men han kommer få villkorlig frigiving år 2046 (då han är 65 år).

Han sitter idag på Mississippi State Penitentiary.


Några Häxfilmer

The Blair Witch Project
Book of Shadows: Blair Witch 2
Practical Magic
The Craft
The Witches of Eastwick
Hocus Pocus
The Wizard of Oz
Suspiria
The Witches
Rosemary's baby
The Gift
Drag me to hell
Night of the Witches
The Witch's Sabbath
The Witches Hammer
Witches’ Night


Judith Barsi fallet

 
Foto på Judith och en bild på henne och hennes Mamma Maria.

Judith Eva Barsi, född 6 juni 1978 i Los Angeles, Kalifornien, död 25 juli 1988 i Los Angeles, var en amerikansk barnskådespelerska med ungersk härkomst.

Judith Barsis föräldrar hade flytt från det Sovjetockuperade Ungern och imigrerat till Los Angeles strax innan hon föddes. Mamman hade haft skådespelardrömmar och hoppades att dottern skulle förverkliga detta. Hon blev upptäckt på en skridskobana när hon var fem år, men såg ut som en treåring. Hon började snart uppträda i reklam (hon var med i ungefär sjuttio reklamer) hon hann också medverka i några filmer innan hon dog.

Hennes pappa blev väldigt paranoid och svartsjuk av dotterns framgång. Han förändrades i beteendet t.e.x mamman fick inte ha ett arbete längre (han var också alkoholist), många anmälningar lämnades in men tyvärr så blev det inga åtgärder, utan fallet lades ner. När Judith var fyra år tjänade hon så mycket att hon kunde köpa ett hus till familjen. Pappan hotade flera gånger med att han skulle döda dem. Han såg också till att huset skulle ha ett högt staket så ingen skulle se in. Judith bröt ihop framför hennes agent, och agenten skickade henne till en barnpsykolog. Den gången hon bröt ihop hade hennes pappa hållt en kniv mot hennes strupe och hotat att döda henne. Han var rädd att mamman och judith skulle gå och aldrig komma tillbaka till honom. Mamman gick till en psykolog och psykologen uppmuntrade henne att flytta ut med dottern, men mamman ville inte lämna sitt hem och sina ägodelar. Hon trodde också att det skulle bli bättre med tiden, men tyvärr blev det ju inte så.

Den 25 juli, gick pappan in till dotterns rum och sköt henne i huvudet medans hon sov. Mamman vaknade av ljudet och sprang för att se vad som hänt, då sköt han ihjäl henne också. Därefter hällde han bensin på kropparna och tände eld på huset. Sedan gick han till garaget och sköt sig själv i huvudet men en .32 kaliber pistol.


Bild ett: Pappan József & Mamman Maria. Bild två: Huset där de bodde.

Machu Picchu

  

Machu Picchu
är en välbevarad förcolumbiansk bergstad i nuvarande Peru, som upptogs på Unescos världsarvslista 1983. Den ligger 80 kilometer nordväst om Cusco och nära tätorten Aguas Calientes. Machu Picchu är idag en populär turistattraktion. (Det är runt 400 000 turister som kommer dit varje år). Det skulle vara grymt coolt att åka dit.

Staden anses ha byggts av inkan Pachacuti omkring 1440 och var bebodd fram till den spanska erövringen av Peru 1532. Spanjorerna kom dock aldrig till Machu Picchu och hade inte heller någon vetskap om stadens existens.

Arkeologiska fynd visar att detta inte var en vanlig stad, utan snarare ett slags lantställe för inkan och hovet, med ett stort palats och tempel. Man uppskattar att det maximalt bara kan ha bott cirka 750 personer i staden och troligtvis bara en mycket liten del av det under den regniga säsongen då ingen av de mäktiga var på besök. Man har funnit 174 skelett, 70 män och 104 kvinnor. Av övriga gravfynd kan man sluta sig till att det var människor av ganska låg status. Bland tillhörigheterna i gravarna har man funnit råmaterial och verktyg för tenn- och bronssmide. Platsen anses ha valts med tanke på dess unika läge och geologiska förutsättningar. Den är byggd på en 500 meter hög bergsrygg, med stupande sidor åt nästan alla håll.

Machu Picchu övergavs av inkaindianerna av okända skäl och "glömdes bort", förmodligen på grund av att dess funktion inte längre behövdes efter den spanska erövringen. Tar man i beaktande att de spanska conquistadorerna bara dokumenterade de bosättningar som bedömdes ha ekonomisk eller militär betydelse är det inte så märkligt att Machu Picchu inte nämns. Machu Picchu var aldrig en självförsörjande stad, den var avlägset och svårtillgängligt belägen och hade efter spanjorernas ankomst tappat både sin förmåga till och grunden för sin existens.

Machu Picchu är numera invald som ett av världens sju nya underverk.

Idag sägs Machu Piccu vara ett spirituellt centrum och många peruanska shamer och mystiker använder platsen. De påstår att staden är full av energi, som är kraftfullare vid sommarsolståndet och när det är fullmåne. Många som besökt platsen berättar att de känt känslan av mystik och en otrolig kraft.




Mothman



Mothman (malmannen) är en människolikande varelse med röda hypnotiserande ögon, vingar på ryggen och ett insektsliknande ansikte, varelsen ska också vara ungefär 2 meter lång. Många tror att det kan vara en slags ängel (eller flera slags änglar då den setts över hela världen) då varelsen setts innan olyckor, man tror att varelsen varnar människor innan en olycka sker. Många tror också att malmannen vara en slags utomjording.

Första vittnesmålet är ifrån 1964 i staden Point Pleasant i West Virginia, då Mothman sågs mitt på en väg innan den flög iväg och försvann. 1967 kollapsade den stora bron (silver bridge) i staden Point Pleasant. Flera vittnen berättade att de sett konstiga röda ljus sväva över bron, som en stor eldfluga. Och i Tjernobyl (1986) strax innan katastrofen kom det in flera rapporter om att folk hade sett Mothman. Och i Tyskland 1978 har flera gruvarbetare sagt att de sett Mothman, då varelsen varnat folk att gå in i gruvan då gruvan kollapsade en stund efter att männen sett malmannen.


Spontaneous self combustion









Spontan självförbränning är ett av de mer otäcka fenomenen. Det handlar om människor som plötsligt fattat eld utan att komma i kontakt med någon värmekälla. Åtminstone verkar det så. Det riktigt märkliga i de flesta av dessa fall är att kroppen brunnit med så stor hetta att nästan bara aska är kvar, men resten av omgivningen runtomkring tycks inte brännskadad alls.

Har bloggat om spontan självförbränning innan, finns att läsa här.

Filmtips 85

Cassadaga är en skräckilm från 2011.

Handling:
Plågad av sin yngre systers död, söker Lily tröst hos en spirituell församling i Cassadaga. Men i stället för att få ett avslut kommer Lily i kontakt med det hämndfyllda spöket till en mördad ung kvinna. Medan hennes liv faller samman kring henne, försöker Lily lösa mysteriet med kvinnans död. Men hennes efterforskningar kommer snart att leda henne rakt i armarna på en sadistisk seriemördare känd endast som "Geppetto".


Myling



En myling var i svensk folktro en gengångare av ett odöpt nyfött barn som mördats av sin mor och gömts, till och med under golvet i stugan ibland, för att dölja en oönskad födsel.

I sägnerna berättas det om hur modern avslöjas när mylingen sjunger en sång om sitt öde. Mylingar troddes finnas på platser där en ung mor kunde tänkas gömma ett dött barn, som myrar, uthus, dyngstäder, stenrösen och skogsbackar. Från dessa kunde man ibland höra gråt och barnskrik. Ibland kunde det odöpta barnet ropa på hjälp, "ge mig ett namn!", och då kunde man rädda det genom att säga "Du kan ta mitt, jag heter NN". Man kunde även hjälpa det genom att hitta liket och begrava det i vigd jord på en kyrkogård.

En sägen från Bergslagen berättar om en gammal torpare som på väg hem från krogen tilltalades av en liten pojke med orden: "Morfar, morfar, får jag pappa?" (Ordet pappa är en dialektal form för att bli ammad). Gubben vägrade först att inlåta sig men då pojken fortsatte att ställa sin fråga svarade han slutligen: "Har du nån te papp' så papp', men inte får du te pappa mej". Då gav sig pojken iväg. När gubben slutligen kom hem till sin torpstuga fann han sin hemmaboende dotter död i utdragssoffan med blodet flytande från brösten. Gubbens svar gav pojken möjlighet att ta hämnd på sin moder, med sägnens ord: "När pojken hade fått lov te papp' så visste han vart han skulle gå".


The Torture and Murder of Junko Furuta



In November of 1988, a college student, Junko Furuta, was kidnapped by four youngsters and kept in captivity for 44 days in the house of one of the youngsters parents. To prevent persecution, one of them forced Furuta to lie to her parents, saying she fled home but was safe in a friend’s house. Beyond that, she was also obliged to lie and say she was the girlfriend of one of her captors. The parents of the youngster had thought that it was lie, but there was nothing they could do since one of the abductors was a member of yakuza and threatened to use his connections against them if they said anything to anybody.

Day 1: Abducted; maintained in captivity; obliged to show herself as the girlfriend from one of the boys; raped (over 400 times in the total); hunger and malnutrition; made to eat cockroaches and drink her own urine; forced to masturbate; forced to undress in front of others; burned with lighters & cigarettes; objects inserted in the vagina/anus.

Day 11: She was beaten countless times; face pushed against the concrete; hands tied to the roof and body utilized like a punching bag; dumbbells played on her stomach; she vomited when she tried to drink water (her stomach couldn’t accept it); tried to flee and was punished with cigarette burns on the arms; flammable liquid was poured over her feet and legs, burning them; bottle was inserted into her anus, causing wounds.

Day 20: Was unable to walk right, due to grave burns in the legs; beaten up with bamboo sticks; fireworks were introduced into the anus and inflamed; hands crushed by pesos and nails cracked; beaten up with golf club; cigarettes inserted in the vagina; beaten up with iron bars; spits of grill chicken inserted in the vagina and in the anus, causing bleeding.

Day 30: Hot wax was poured on her face; eyelids burned by lighters; needles inserted into breasts; pulled off her nipple with pliers; hot light bulb inserted in the vagina; shears inserted in the vagina, causing grave hemorrhage; incapable of urination due to this; such grave wounds that she was delayed more than an hour to crawl the stairs to the toilet; eardrums seriously damaged; extreme reduction of the size of the brain.

Day 40: She asked her torturers to “kill me and finish soon with that”.

Day 44: The four boys mutilated her body with an iron bar; she bled from the mouth and nose; burned her face and eyes with a candle; then they spilled lighter fluid on her legs, arms, face and stomach, and afterwards it burned. The final torture lasted two hours.

   

Junko Furuta died of shock later in the day, in pain and alone. But nothing could compare to the 44 days of suffering that passed. When her mother heard the news and the details of what had been happening to her daughter, she lost it. She had of be submitted to a psychiatric hospital. The boys alleged they didn’t know how injured Junko was, thinking that she were pretending. They concealed the body in a cylinder of 55 full gallons of cement, ridding of it in Koto, Tokyo. Finally, the boys were tried as adults and imprisoned, but their identities were kept a secret from the public, thanks to the Japanese Law concerning crimes committed by minors.

In July 1990 a lower court sentenced the leader to seventeen years in prison. The court sentenced one accomplice to a four- to six-year term, one accomplice to a three- to four-year term, and another accomplice to an indefinite five- to ten-year term. The leader and the first two of the three appealed their rulings. The higher court gave more severe sentences to the three appealing parties. The presiding judge, Ryūji Yanase, said that the court did so because of the nature of the crime, the effect on the victim's family, and the effects of the crime on society. The leader received a twenty-year sentence, the second highest possible sentence after life imprisonment. Of the two appealing accomplices, the one that originally got four to six years, received a five- to nine-year term. The other accomplice had his sentence upgraded to a five- to seven-year term

Ghoul



Ghoul
är en varelse ur arabisk folklore som håller till på gravplatser, plundrar gravar och äter lik. Ghoul är också namnet för en hamnskiftande öken-demon som antar skepnad av ett djur, oftast en hyena. Varelsen överfaller oförsiktiga ökenvandrare. Ordet har kommit in i svenskan via filmer och datorspel, traditionellt används andra ord, exempelvis gast.

I populärkulturen blandar man ofta ihop ghouler med andra slags gengångare, oftast med vampyrer eller zombier. Traditionella vampyrer livnär sig dock på blod från endast levande människor och till skillnad från zombier är ghoulerna enligt traditionen tänkande varelser och inte bara vandrande lik.


Det indiska reptricket


Ett populärt foto som är taget under ett reptrick.

Det indiska reptricket
är ett känt trolleritrick som sägs ha utförts i Indien. Tricket finns återberättat i olika versioner men den vanligaste går ut på att en indisk man och hans son står bredvid ett långt rep som ligger på marken. Mannen får repet att slingra sig upp mot himlen som en orm. Sedan blir repet styvt och pojken klättrar upp i repet och försvinner bland molnen. När han inte kommer ner klättrar mannen efter med en sabel i bältet, även han försvinner bland molnen. Efter ett tag ramlar pojkens kroppsdelar ner från himlen. Mannen klättrar ner och lägger kroppsdelarna i en korg. Sedan kliver pojken ur korgen.

På senare tid har efterforskningar gjorts i ämnet, och man har kommit fram till att berättelsen är en sägen skapad så sent som 1890 av dagstidningen Chicago Tribune som var i behov av större upplaga. Sedan en artikel med berättelsen i publicerats spreds historien vidare, och under de följande åren utlovades stora summor pengar till den som kunde upprepa tricket. Men på senaste tiden/åren har många forskare ansett att det indiska reptricket bara är en bluff.



Evidence from Ted and John


Bild 1: Polisen fann detta i Ted Bundys bil när han greps.




Bild 2 och 3: Bevis som polisen fann i John Wayne Gacys hem där han tog hem alla sina offer. Bild 2 är repen som John använde under sitt såkallade reptrick.

Gwendolyn Graham och Cathy Wood



Gwendolyn Graham
(född 6 augusti 1963) och Cathy Wood (född 1962) är amerikanska seriemördare som dödade fem äldre kvinnor i Grand Rapids som ligger i Michigan på 1980-talet. De begick sina brott på ett vårdhem där de arbetade som sjuksköterskor/vårdare.

De är kända i media som The Lethal Lovers.

Morden
De två kvinnorna träffades på vårdhemmet där Graham var biträde och Wood var hennes handledare. De blev snabbt vänner och sedan älskare (1986). Gwendolyn började tala om att begå mord som en sexuell kick.

Första gången då de skulle begå ett mord bad Gwendolyn att Caty skulle hålla utkik utanför så ingen kom. Då gick det inte som de tänkt sig då kvinnan kunde försvara sig genom att slå tillbaka. Andra gången lyckades de bättre då de gick till en kvinna som hade Alzheimers sjukdom, hon kunde inte slå tillbaka. Kvinnans död verkade vara naturlig så man gjorde ingen obduktion av kroppen.

Under de kommande månaderna, blev ytterligare fyra patienter mördade. Många av offren, vars ålder varierade från 65 till 97 år var oförmögna att slå tillbaka då de led av Alzheimers. Gwendolyn tog souvenirer från offren för att minnas brotten de gjort ihop. Båda kvinnorna berättade för några arbetskollegor vad de hade gjort men ingen trodde på dem, de visade även sina souvenirer. Men ingen trodde dom ändå.

Paret gjorde slut då Cathy inte ville döda en patient som Gwendolyn bett henne göra. Cathy förflyttades till en annan avdelning och Gwendolyn flyttade till Texas. Där blev hon ihop med en annan kvinna och började jobba på ett sjukhus för spädbarn.

En mordutredning inleddes 1988 efter Cathys ex-make, gick till polisen och berättade vad hans f.d fru hade berättat. Deras första offer grävdes upp den 30 november 1988 nästan ett år efter hennes begravning. Kistan fördes sedan till Kent County Morgue för undersökning. Åtta möjliga offer identifierades. Tillslut fanns tillräckligt med bevis för att gripa Cathy och Gwendolyn. I december 1989 greps Gwendolyn i Texas. Den 3 november 1989, dömes Gwendolyn skyldig till fem mord. Hon fick fem livstidsdomar.

Cathy dömdes till 20 år (då hon inte dödat någon utan bara hållt utkik) men hon blev berättigad till villkorlig frigivning i mars, 2005. Cathy sitter nu på fängelset Federal Correctional Institution i Tallahassee i Florida, hon förväntas att släppas den 6 juni 2021.

Frans Otto Eriksson



Frans Otto Eriksson
(Han kallades Svarta Hästen), född 15 april 1876 i Badelunda, död 7 juni 1953 i Västerås, var en svensk bagare och rånare och han blev dömd till medhjälp för ett dubbelmord.

Frans föddes i grindstugan vid Badelunda grusås. Då han var 6 år gammal flyttade familjen till Stenby i Nordanby som ligger utanför Västerås där han bodde till 13 års ålder. Därefter var han inneboende hos en repslagare i Västerås till han konfirmerades.

Efter konfirmationen blev han gesäll hos en bagare i staden. I början av 1890-talet flyttade Frans till Stockholm där han arbetade hos olika bagare till 1898 varefter han flyttade till Gnesta. Runt sekelskiftet 1900 flyttade han till Obbola där han arbetade hos en handlare under ett år. Frans blev sedan handelsresande men gled snart över i lösdriveri. I juli 1907 fick han anställning hos en bagare i Vretstorp och ägaren ansåg Frans vara mycket yrkesskicklig. Frans företrädare avskedades på grund av att ha misskött sitt arbete och varit berusad på arbetet.

Brott och Dubbelmordet
I september 1900 lånade Frans en kostym av en god vän, men då han inte lämnade tillbaka den blev Eriksson polisanmäld. För detta dömdes han av Västerås rådhusrätt till två månaders fängelse för snatteri och förskingring. 8 juli 1904 dömdes han för andra gången för snatteri efter att ha stulit kläder i Haverö. Även denna gång fick han två månaders fängelse som han avtjänade på fängelset i Sundsvall. I januari 1905 stal han och en bekant, som vid tillfället båda var berusade, tre hummerkonserver i Sollefteå. Detta ledde till två månaders fängelse och blev denna gång också till förlust av medborgerligt förtroende i ett år. Han avtjänade sitt straff på anstalten Härnösand. I juli 1907, efter att Frans anställts som bagare i Vretstorp, kom han i delo med sin föregångare på platsen. I det slagsmål som uppstod mellan föregångaren och Eriksson bröt föregångaren benet. Eriksson dömdes till fängelse i två år för misshandel och började avtjäna straffet vid fängelset i Örebro, en anstalt som hade ett mycket dåligt rykte bland interner. 11 september 1909 frigavs Eriksson, men på grund av storstrejken 1909 var arbetssituationen mycket svår. Eriksson drev omkring och fick småsysslor här och var i Svealand och södra Norrland. I december 1909 kom Frans Eriksson till Leksand.

I Hedens by i Leksand fick han bo hos Kerstis Karin Olsdotter. Där bodde också luffaren Fredrik Alfred Vestlund. Olsdotter levde ett promiskuöst liv och hade ett grundmurat dåligt rykte i bygden. Hon hade fått reda på att den tidigare korpralen Daniel Dunder och hans hustru Kerstin , nyligen hade sålt sin sista ko till en granne och fått bra betalt för den. Vare sig Eriksson, Olsdotter eller Vestlund hade några pengar att tala om och under kvällen 11 december kom idén upp om att råna paret Dunder. För att undgå identifiering beslöt man att förgifta åldringarna. Vestlund skulle genomföra själva förgiftningen genom att ge Dunders kaffe spetsat med arsenik medan Eriksson och Olsdotter skulle stå på vakt. Allt gick som planerat och man hjälptes åt att städa upp efter mordet. För att röja undan spåren efter sig lade man en strumpa på vedspisen eftersom man hoppades att det skulle se ut som om Dunders skulle ha avlidit av kolosförgiftning.


Paret Dunders stuga

 
Kerstis Karin Olsdotter & Fredrik Alfred Vestlund

De döda upptäcktes snart av en granne och det dröjde inte länge förrän man kunde konstatera att det rörde sig om mord. Alla tecken pekade snart mot Frans, Kerstis och Fredrik och inom några dagar var alla gripna.

Rättegången
Strax innan jul fördes de till Falu fängelse och 10 januari 1910 inleddes förhandlingarna vid häradsrätten i Leksand. Efter flera förhandlingar avkunnades dom 30 maj 1910. Vestlund ansågs ha varit huvudaktör och dömdes till döden för rånmord. Olsdotter dömdes också till döden för anstiftan medan Eriksson fick livstids fängelse för medhjälp. 15 juli samma år fastställde hovrätten domarna, som överklagades till Högsta Domstolen. 28 oktober 1910 ändrades Vestlunds och Olsdotters domar till livstids fängelse. Eriksson och Vestlund skulle avtjäna sitt straff på Långholmens centralfängelse i Stockholm, Olsdotter på kvinnofängelset i Växjö.

Frans Eriksson hade ansökt flera gånger att få komma ur fängelset, och i november 1930 fick han sin önskan uppfylld och blev fri.

Frans avled i cancer 7 juni 1953. Hans jordfästnging ägde rum i kapellet på Östra kyrkogården i Västerås 10 juni. 20 januari 1954 begravdes han och han ligger på Skogskyrkogården (som ligger i Stockholm).

Några filmer som handlar om skolskjutningar


 
 

Serial killer quotes

"To me, this world is nothing but evil, and my own evil just happened to come out cause of the circumstances of what I was doing".  - Aileen Wuornos
 
"It wasn't as dark and scary as it sounds. I had a lotto fun. Killing somebody's a funny experience"
Albert DeSalvo

"I like children they are tasty." - Albert Fish

"What I did was not for sexual pleasure. Rather it brought me some peace of mind." - Andrei Chikatilo

"I actually think I may be possessed with demonds, I was dropped on my head as a kid."- Dennis Rader

"I believe the only way to reform people is to kill them" - Carl Panzram

"Believe me, if I started murdering people there'd be none of ya left." - Charles Manson

"The more I looked at people, the more I hated them." - Charles Starkweather

"The people and the news media used to call me 'The Son of Sam,' but God has given me a new name, 'The Son of Hope,' because now my life is about hope." - David Berkowitz

“She isn't missing. She's at the farm right now.” - Ed Gein

"Even when she was dead, she was still bitching at me. I couldn't get her to shut up!" - Edmund Kemper

"I was born with the devil in me. I could not help the fact that I was a murderer, no more than the poet can help the inspiration to sing..I was born with the evil one standing as my sponsor beside the bed where I was ushered into the world, and he has been with me since." - H.H Holmes

"Killing became the same thing as having sex." - Henry Lee Lucas

"That is my ambition, to have killed more people-more helpless people-than any man or woman who has ever lived." - Jane Toppan

"I would cook it, and look at the pictures and masturbate." - Jeffery Dahmer

"If your talking about the Summerdale house and the bodies found there, we feel that some of them died of drug overdose, then buried alive. Trouble is the state never did toxicology on the victims, as they wouldn’t fit with their theory that they were all strangled. Even Dr. Stein say that the 13 died of suffocation and 10 were left undetermined, which leads me to believe that there’s...that they were not killed the way the state wants you to believe." - John Wanye Gacy

"After my head has been chopped off, will I still be able to hear, at least for a moment , the sound of my own blood gushing from my neck? That would be the best pleasure to end all pleasure. " - Peter Kürten

"You maggots make me sick, I will be avenged. Lucifer dwells within us all." - Richard Ramirez

"We wanted to do a crime that the world would have to stand up and take notice." - Susan Atkins

"We serial killers are your sons, we are your husbands, we are everywhere. and there will be more of your children dead tomorrow. " - Ted Bundy

"If the blue meanies are going to get me they'd better get off their asses and do something."
-  The Zodiac Killer

Gerald och Charlene Gallego



Gerald Armond
(född den 17 juli 1946 - död den 18 juli 2002) och Charlene Adelle Gallego (född den 10 oktober 1956) är två amerikanska seriemördare som terroriserade Sacramento, Kalifornien mellan 1978 och 1980. Totalt dödade de tio stycken innan de greps, mestadels var offrerna tonåringar, som de hålls som sexslavar innan de dödade dem.

Deras offer
Den 10 september 1978, var Rhonda Scheffler (17 år) och Kippi Vaught (16 år) och shoppade på Country Club Plaza i Sacramento County då Charlene lockade dem i hennes bil. De tog flickorna ut till landsbygden i Placer County. Båda flickorna utsattes för sexuella övergrepp hela natten av både Gerald och Charlene. Dagen efter åkte Gerald och Charlene tillbaka till Sacramento County med flickorna. Flickorna fick gå ut på ett fält som hade ett dike i närheten, där sköt Gerald flickorna i huvudet med en 25-kaliber pistol. När poliserna sedan hittade flickorna såg man att de hade bitmärken på brösten.

Den 24 juni 1979, vart Brenda Judd (14 år) och Sandra Colley (13 år) inlurade i parets bil vid Washoe County, Nevada. Paret lovade flickorna att de skulle få pengar om de skulle hjälpa paret att dela ut broschyrer. Under färden våltog Gerald flickorna medans Charlene tittade i backspegeln. De parkerade på ett ställe som är känt för att vara ett folktomt ställe som kallas Humboldt Sink. Gerald slog ihjäl flickorna med en spade för att de sedan skulle begrava flickorna i skogen. Charlene ska ha sagt i rättegången att hon mindes hur ljudet lät när Gerald slog flickorna i huvudet "a loud splat like a flat rock hitting mud, and the girl sank to her knees and slowly toppled over on her face. Det tog fyra år innan man fick reda på vilka som hade mördat flickorna. Charlene erkände morden 1982 under en rättegång. I november 1999 hittade man deras kvarlevor.

Den 24 april 1980 kidnappade paret Stacey Redican och Karen Chipman Twiggs från Sunrise köpcentret i Citrus Heights, Kalifornien. Gerald och Charlene hjälpes åt att misshandla, våldta och döda flickorna.

Deras offer var också Linda Aguilar och hennes ofödda barn och Virginia Mochel.

I de tidiga morgontimmarna den 2 november 1980, fick Gerald se ett ungt par, 22-årige Craig Miller och hans fästmö, 21-åriga Mary Elizabeth Sowers som stod på andra sidan gatan. Gerald klev ur bilen och under pistolhot tvingade han i paret i bilen. Under tiden hann parets vänner antecka registreringsnummret. Efter att Gerald ska ha kört till ett folktomt område, tvingade han ut Craig ur bilen. Utanför bilen sköt Gerald ihjäl mannen inför hans förskräckta fästmö. Sen satte Gerald sig i bilen och sa åt Charlene att köra fort till deras lägenhet. När de kom till lägenheten så våldtog han Mary i flera timmar. Efter våldtäkterna åkte paret med Mary ut till ett landsbygdsområde och tvingade henne ur bilen. Gerald sköt ihjäl Mary med tre skott.

Domen och straffet
1984 åkte Gerald fast för morden i  Kalifornien och Nevada. I båda fallen vittnade Charlene mot honom. I utbyte mot hennes vittnesmål fick Charlene ett straff på sexton år och åtta månader i Nevada. Gerald dömdes till döden i båda staterna. Charlene Gallego släpptes från fängelset i Nevada i juli 1997. Gerald Gallego dog av ändtarmscancer den 18 juli 2002 i fängelset.

Carlos Eduardo Robledo Puch



Robledo Puch
, född den 22 januari 1952 i Buenos Aires, är en argentinsk seriemördare och brottsling. Han dömdes för 11 mord, ett mordförsök, 17 rån, en våldtäkt, ett försök till våldtäkt, ett sexuellt övergrepp, två kidnappningar och två stölder. Han dödade sina offer på olika sätt; han högg ihjäl, sköt, ströp, slog ihjäl med stenar och skar upp deras strupe. Puch greps i februari 1972 och var då 20 år gammal. Han kallades The Death Angel och The Black Angel i media.

Han sitter idag på fängelset Sierra Chica nära staden Olavarría. I juli 2000 blev han berättigad till villkorlig frigivning, men han ansökte inte ens. Han har ansökt själv flera gånger efter 2000, men då har han blivit nekad av olika domare.




Filmtips 84

Zero day är en drama/thriller-film från 2003.

Handling:
Två skolelever deklarerar krig mot sina klasskamrater och planerar att genomföra en hemsk massaker på sin skola. Samtidigt som de påbörjar nedräkningen till "Zero Day" börjar de dokumentera sina förberedelser och vardag i en videodagbok.



Hela filmen finns på youtube här.

Anders Eklund



Per Anders Eklund
, född den 6 augusti 1965, är en svensk dömd mördare, sexualförbrytare och våldtäktsman. Han är mest uppmärksammad för Englamordet och Pernillamordet.

Brotten/Morden

Englamordet:
Polisen grep efter några dagar en vid tillfället 42-årig man, Anders Eklund, vars bil av en slump fotograferats av en privatperson i närheten av platsen där Engla försvann. Privatpersonen hade köpt en ny kamera och höll på att testa den. Någon minut tidigare hade Engla fotograferats cyklande av samma fotograf. När polisen fick kännedom om bilderna, kontrollerades ägaren till den avbildade bilen, och det framkom att han tidigare blivit fälld för våldtäktsförsök och sexuellt tvång. Den 13 april 2008 meddelade polisen att han erkänt mordet på flickan och att han visat polisen var han gömt kroppen. 



Pernillamordet är ett omtalat mord på den 31-åriga Pernilla Hellgren som ägde rum i Östra Främby utanför Falun, Dalarna, den 4 juni 2000. Det fick stor uppmärksamhet i massmedia men fallet fick inte sin upplösning förrän i april 2008 i samband med Englamordet, då gärningsmannen, Anders Eklund, även tog på sig skulden för Pernillas död efter att utredarna av Englamordet konfronterade honom med DNA-uppgifter.

 



Straffet
Anders Eklund avtjänar för närvarande livstids fängelse vid Norrtäljeanstalten för mord och våldtäkt. Domarna har inte överklagats.

April 20th, 1999 tape - roughly 30 minutes before the attack.

Eftersom the basement tapes kommer vara under sekretess i flera år till så har man publicerat (eller texten har funnis "ute" ett tag.) Erics och Dylans sista video innan skolmassakern. Dock är det bara någon som sett videon som skriver och berättar vad de säger, har på sig osv.

Eric and Dylan are once more in the family room of the Harris home. Eric is filming. Dylan is wearing a black baseball cap on backward, exposing a "B" embroidered in white on the back of the hat - the Boston Red Sox logo. He's wearing a plaid shirt, either dark blue or black with white; the shirt's untucked. He's wearing black BDUs (military-style pants) tucked into military-style boots. There are several bags on the floor, including a large maroon one.

Eric: "Say it now."

Dylan: "Hey mom. Gotta go. It's about a half an hour before our little judgment day. I just wanted to apologize to you guys for any crap this might instigate as far as (inaudible) or something. Just know I'm going to a better place. I didn't like life too much and I know I'll be happy wherever the fuck I go. So I'm gone. Good-bye. Reb..."

Dylan takes the camera then and begins filming Eric. Eric's also wearing a plaid shirt that's either dark blue or black with white, with a white t-shirt on underneath. His lower half can't be seen.

Eric: "Yea... Everyone I love, I'm really sorry about all this. I know my mom and dad will be just like.. just fucking shocked beyond belief. I'm sorry, all right. I can't help it."

Dylan: (interrupts) "We did what we had to do."

Eric: "Morris, Nate, if you guys live, I want you guys to have whatever you want from my room and the computer room."

Dylan adds that they can have his things as well.

Eric: "Susan, sorry. Under different circumstances it would've been a lot different.
I want you to have that fly CD."

Eric: (eventually) "That's it. Sorry. Goodbye."

Dylan: (sticks his face in the camera) "Goodbye."

The tape ends with a brief glimpse of a sign on the wall of Eric's bedroom, someone's arm partially blocking it from sight. It's the letters: CHS along with a drawing of a bomb with a lit fuse and, in bold black letters, the word "clue".

Albert Hamilton Fish



Albert Fish
, född 19 maj 1870 i Washington DC, död 16 januari 1936 i fängelset Sing-Sing, Ossining, var en amerikansk seriemördare, koprofil, pedofil och kannibal. Han mördade totalt fyra barn (som man har hittat bevis för) men han misstänks ligga bakom tre mord till.

Han kallades för The Gray Man ochThe Werewolf of Wysteria.

Barndom
Han föddes som Hamilton Howard Fish i Washington DC i en familj med en lång historia av psykisk sjukdom. Eftersom hans far dog vid 5 årsålder och hans mamma inte hade något arbete blev Fish insatt på ett barnhem där han blev brutalt piskad och slagen. Han sade sig ha varit det enda barnet som såg fram emot agan. När han var 9 hämtade hans mamma ut honom igen, och han började skolan där han gick tills han blev 15. Han flyttade runt mycket innan han 1898 slog sig ner i New York, gifte sig med en nio år yngre kvinna och de fick sex barn. Enligt barnen slog Fish dem aldrig och de upplevde en ganska normal barndom. Hans fru rymde senare med en annan man. Det var här vissa hävdar att han började agera väldigt udda. Fish gillade till exempel att sticka nålar genom sitt könsorgan och brukade även läsa kontaktannonser i tidningen och skicka obscena brev till änkor.

Albert var en målare som reste omkring i USA, och hävdade senare att han mördat någon i alla de tjugotre stater han hade besökt. De flesta av hans offer var från fattiga svarta familjer, som inte kunde göra så mycket mot hans handlingar, på grund av den rådande rasismen på den tiden.

Han skall ha varit sadomasochist, och ägnat sig åt självstympning, och stack nålar i kroppen, främst kring genitalierna. Han menade att han fått dessa tendenser från den misshandel han utsattes för i barndomen. Hans mord innebar ofta långsam tortyr. Han band barn och piskade dem. Man är inte helt säker på hur många barn Albert dödade egentligen men men tror det var mellan tre till femton stycken.

Det omtalande Grace Budd fallet
28 maj 1928, då han var femtioåtta år gammal, besökte Fish familjen Budd på Manhattan i New York. Han svarade på en "arbete sökes"-annons som artonårige Edward Budd satt ut. Fish tyckte först att Edward var det perfekta offret tills han träffade hans yngre syster, den tolv år gamla Grace. Fish lovade att anställa Edward och att han skulle skicka efter honom några dagar senare och under tiden övertalade han paret att Grace skulle följa med honom på ett barnkalas som hans syster skulle hålla. Grace gav sig av med Fish den dagen, men kom aldrig tillbaka. Han tog Grace till ett öde hus som han tidigare valt ut. Grace plockade vilda blommor i trädgården utanför, medan Fish gick in i huset och klädde av sig naken för att inte få blod på sina kläder. Han ropade på Grace. Fish gömde sig i en garderob och när Grace kom upp till övervåningen där han gömde sig, fick hon syn på honom och började springa nedför trappen, men Fish fick tag i henne och ströp henne till döds. Han högg huvudet av Grace och tillagade sedan en del av hennes kropp och under nio dagar åt han så mycket han bara kunde av henne innan han till slut dumpade resterna av hennes kropp.

Han greps då han skickade ett brev till familjen och berättade detaljerat om vad som hänt deras dotter. Han skrev också i brevet att de kunde vara lungna då Grace dog oskuld. En kommissarie lyckades spåra kuvertet och Albert Fish greps.

Såhär skrev han: Dear Mrs. Budd. In 1894 a friend of mine shipped as a deck hand on the Steamer Tacoma, Capt. John Davis. They sailed from San Francisco for Hong Kong, China. On arriving there he and two others went ashore and got drunk. When they returned the boat was gone. At that time there was famine in China. Meat of any kind was from $1–3 per pound. So great was the suffering among the very poor that all children under 12 were sold for food in order to keep others from starving. A boy or girl under 14 was not safe in the street. You could go in any shop and ask for steak—chops—or stew meat. Part of the naked body of a boy or girl would be brought out and just what you wanted cut from it. A boy or girl's behind which is the sweetest part of the body and sold as veal cutlet brought the highest price. John staid there so long he acquired a taste for human flesh. On his return to N.Y. he stole two boys, one 7 and one 11. Took them to his home stripped them naked tied them in a closet. Then burned everything they had on. Several times every day and night he spanked them – tortured them – to make their meat good and tender. First he killed the 11 year old boy, because he had the fattest ass and of course the most meat on it. Every part of his body was cooked and eaten except the head—bones and guts. He was roasted in the oven (all of his ass), boiled, broiled, fried and stewed. The little boy was next, went the same way. At that time, I was living at 409 E 100 St. near—right side. He told me so often how good human flesh was I made up my mind to taste it. On Sunday June the 3, 1928 I called on you at 406 W 15 St. Brought you pot cheese—strawberries. We had lunch. Grace sat in my lap and kissed me. I made up my mind to eat her. On the pretense of taking her to a party. You said yes she could go. I took her to an empty house in Westchester I had already picked out. When we got there, I told her to remain outside. She picked wildflowers. I went upstairs and stripped all my clothes off. I knew if I did not I would get her blood on them. When all was ready I went to the window and called her. Then I hid in a closet until she was in the room. When she saw me all naked she began to cry and tried to run down the stairs. I grabbed her and she said she would tell her mamma. First I stripped her naked. How she did kick – bite and scratch. I choked her to death, then cut her in small pieces so I could take my meat to my rooms. Cook and eat it. How sweet and tender her little ass was roasted in the oven. It took me 9 days to eat her entire body. I did not fuck her tho I could of had I wished. She died a virgin.








Bild 1: Grace Budd.
Bild 2: Huset där Albert tog Grace till.
Bild 3. Polisen söker efter bevis.


Domen och straffet
Albert dömdes till döden, han avrättades den 16 Januari 1936 med metoden elektriska stolen. Det krävdes två försök för att få honom att dö då han gjorde att det blev kortslutning pga massa spikar i kroppen. Albert blev sextiofem år.

Hans offer (i alla fall de man vet om)
Francis X. McDonnell 8 år.

Emma Richardson 5 år.

Billy Gaffney 4 år.

Grace Budd 10 år.


    Spikarna i hans kropp.

Simons Rock College Massakern



Den 14 december 1992 begick Wayne Lo (född den 14 november 1974) skolskjutningen på Simons Rock College of Bard, som ligger i Massachusetts.

Skjutningen
På morgonen den 13 december kom ett paket till skolan levererat till Wayne. Paketet kom ifrån en affär (Classic Arms) där man kan beställa vapen och patroner osv. Först var lärarna/rektorn misstanksamma mot paketet med Wayne lyckades övertyga rektorn och lärarna att ammunitionen var till hans pappas födelsedag, då pappan varit med i militären och gillade vapen/hade ett vapen. Rektorn berättade då till Wayne att det inte var tillåtet att ha ammunition på skolområdet. Men han fick ändå ha kvar ammunitionen på sitt rum.

Den 14 december åkte Wayne till en affär och köpte ett SKS halvautomatisk gevär sedan åkte han till skolan. Skolskjutningen började ungefär klockan 10:00. Först sköt Wayne Teresa två gånger i magen, och sedan sköt han ihjäl en spansklärare medans han körde bil. Sedan gick Wayne till skolans bibliotek, därinne skadade han en elev. Efter skjutningen i biblioteket gick Wayne till en sovsal därinne skadade han två elever. Efter han skadat eleverna i sovsalen så ringde Wayne själv till polisen och berättade vad som hänt. Poliserna var snabbt på plats och kunde gripa honom.

 Vapnet han använde.

Totalt dödade Wayne en elev (Galen Gibson 18år) och en lärare (Ñacuñán Sáez 37år) och skadade fyra personer. De skadade var Teresa Beavers, Thomas Mcelderry, Joshua Faber, Matthew Lee David.

Domen
Wayne Lo dömdes till två livstidsstraff utan möjlighet till villkorlig frigivning. Han sitter i fängelse i MCI-Norfolk som ligger i Massachusetts.

Filmtips 83

The devil inside är en skräckfilm från 2012.

Handling: 1989 tar larmcentralen emot ett samtal från Maria Rossi där hon erkänner att hon brutalt mördat tre personer. 20 år senare försöker hennes dotter Isabella ta reda på vad som hände den där kvällen. Hon besöker mentalsjukhuset Centrino i Italien där hennes mor spärrats in, för att försöka ta reda på om hennes mor är psykiskt sjukt eller besatt av demoner. Hon anlitar två unga exorcister för att bota hennes mor genom okonventionella metoder där både religion och vetenskap spelar en roll. I deras kamp för att bota Maria möter de ondskan i dess renaste form – fyra mäktiga demoner som tagit kontroll över henne. Många har varit besatta av en, men endast en har varit besatt av flera.


Christine Schürrer



Christine Schürrer
 född 1976 i Hannover i Västtyskland, hon är den kvinna som utförde de så kallade Arbogamorden som ägde rum 2008 i Arboga.

Morden
Den 17 mars 2008 hittades två barn, ett och tre år gamla, svårt skadade i sitt eget hem i Arboga. Barnens 23-åriga mor, Emma Jangestig, hittades samtidigt med barnen, svårt skadad men vid liv och kontaktbar. Barnen dödförklarades vid ankomsten till sjukhuset, medan modern, som blivit medvetslös under ambulanstransporten överfördes till neurokirurgiska kliniken på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där opererades hon och hölls nedsövd efter operationen på grund av sitt tillstånd. Den 27 mars behövde hon inte längre respiratorvården och kunde väckas ur narkosen.

 
Bild 1: Max och Saga. Bild 2 Mamman Emma.
(Det finns obduktionsbilder på barnen ute men de bilderna tänker jag inte lägga ut)

Gripandet osv.
Senare under mordkvällen anhölls barnens far, men han släpptes redan nästa dag då hans alibi klarlagts. Polisen hade under tiden börjat intressera sig för en 32-årig tysk kvinna vid namn Christine Schürrer som tidigare varit tillsammans med den misshandlade mammans nya sambo. Schürrer häktades den 20 mars som skäligen misstänkt för mord på barnen och mordförsök på modern och greps senare i Tyskland. Det visade sig dock att denna lägre misstankegrad inte räckte för att kvarhålla kvinnan eller utlämna henne till Sverige. Hon släpptes därför omedelbart på fri fot igen.

Den 24 mars överlämnade tysk polis DNA från den misstänkta för att jämföras med spår från brottsplatsen, och svensk polis hittade kvinnan på bilder som tagits av övervakningskameror på järnvägsstationen i Arboga. Den 29 mars blev Schürrer häktad i sin frånvaro och nu på sannolika skäl. Den 30 mars greps hon av tysk polis. Den 1 april gjordes en husrannsakan hos Schürrers mor, och dagen efter kom man fram till att mordvapnet var en hammre som Christine använt.

Domen
Christine befanns skyldig den 26 augusti till morden och mordförsöket. Hon genomgick en rättspsykiatrisk undersökning, men ansågs inte vara allvarligt psykiskt störd. Man bestämde därför den 14 oktober till livstids fängelse. Efter avtjänat straff kommer hon att utvisas på livstid och får inte återvända till Sverige. Ett skadestånd på 457 892 kronor till modern och 131 329 kronor till övriga målsägande har också utdömts.

Boken

Mamman Emma Jangestig har skrivit en bok om händelsen. Boken heter Varför gråter inte Emma? Den finns t.e.x att köpa på bokus eller adlibris.


Leif Axmyr



Leif Axmyr
, född 11 juni 1938 i Göteborg, är en svensk brottsling och för närvarande (2012) den av Sveriges nuvarande livstidsfångar som oavbrutet suttit längst tid i fängelse.

Uppväxten
Axmyr berättade i en radiodokumentär att han är "horunge" och tillbringade sina första sju år på barnhem. Först bodde han på Kustens barnhem (Ekedalens barnhem) och därefter på Vidkärrs barnhem, båda i Göteborg. Förhållandena på barnhemmen var enligt Axmyr hårda, och aga vanligt förekommande. Redan som ung begick han våldsbrott: "När han var 17 åkte han hem till styvpappan och slog tillbaka. – Det är nog enda gången som jag njutit av att det krasade när jag slog. Jag hade slagit ihjäl honom om inte kompisarna gått emellan."Axmyr dömdes första gången till fängelse 1958 (för rån), och har med korta avbrott totalt tillbringat närmare 50 år i svenska fängelser. När han var yngre ansågs han ha en sällsynt dålig anpassning till kriminalvården. Leif Axmyr har under lång tid ansetts vara en ledargestalt inom fängelsevärlden med många noteringar om våld eller hot. Två gånger har han genomgått rättspsykiatriska undersökningar; 1963 och 1982.

Han har då bedömts som personlighetsstörd och uppfyller kriterierna för psykopati. 1998 fick han diagnosen narcissistisk personlighetsstörning. Han sägs ha dålig ångestkontroll och bristande impulskontroll.

Dubbelmorden
Axmyr skulle friges i maj 1982 efter att ha avtjänat ett längre fängelsestraff för olika våldsbrott,det sista i en serie straff som började 1958 för olika grova brott. Under en permission den 29 maj 1982 slog Axmyr ihjäl sin före detta flickvän, Kerstin Ulla-Britt Jakobsson och hennes manlige vän, Hans Tommy Larsson, på Tredje Tvärgatan 47 i Gävle. Leif har berättat i en intervjuv att han slog en kofot i huvudet på Kerstin och Tommy. Men vid mordtillfället visste inte Leif vem den unge mannen var, men mannen var styvson till journalisten och politikern Allan Larsson (som 1990-1991 var Sveriges finansminister). Innan han lämnade lägenheten tände han eld på tre olika ställen. Han greps strax efteråt i Skutskär av polisen. Axmyr dömdes 1982 till livstids fängelse för hemfridsbrott, grov mordbrand och dubbelmord. Den rättspsykiatriska utredningen visade att Axmyr inte var sinnessjuk. Rätten ansåg att det var Axmyr som mördat båda personerna och att han visat total hänsynslöshet.

 

Straff och nådeansökningar.
Kriminalvårdsstyrelsen har 1999 och 2001 avstyrkt Axmyrs nådeansökningar. Axmyr fick avslag på 11 nådeansökningar under den period regeringen handlade dessa ärenden.

Från 1 november 2006 handlägger Örebro tingsrätt dessa frågor. I november 2006 begärde Axmyr att få livstidsstraffet omvandlat till ett tidsbegränsat straff. I Axmyrs ärende beslutade tingsrätten fredagen den 23 november 2007 att inhämta yttrande från Socialstyrelsens vetenskapliga råd, men efter att ha tagit del av detta avslog tingsrätten ansökan.

Sedan Örebro tingsrätt övertagit handläggningen av ärenden om straffomvandling (tidigare nåd) har Axmyr fått avslag på en ansökan om straffomvandling, 23 maj 2008. Beslutet överklagades till Göta hovrätt som även den avslog ansökan om straffomvandling 20 november 2008. I december 2009 lämnade Axmyr in en ny ansökan om straffomvandling till Örebro tingsrätt. Innan nya ansökningar kan lämnas in måste minst ett år ha förflutit sedan senaste avslag vunnit laga kraft.

Den 7 maj 2010 meddelade Örebro tingsrätt att Axmyrs straff tidsbestämts och att han skulle släppas fri 2013. Straffet tidsbestämdes då till 46 år och 6 månader vilket är det längsta tidsbestämda straffet som utdömts i Sverige. Göta Hovrätt upphävde emellertid i december 2010 tingsrättens beslut och avslog hans begäran att få straffen tidsbestämt. Axmyr vände sig då till Högsta domstolen som den 17 mars 2011 sade nej till att ta upp överklagandet.


Columbine bilder (efter skjutningen)

   
   
   


De sista skotten ifrån Eric & Dylan innan de begår självmord. (De skjuter mot poliserna)

Har skrivit om Dylan och Eric innan, det finns att läsa här!


Josef Fritzl (Fritzlfallet)



Fritzlfallet
var ett fall som utspelades i Österrike. I april 2008 uppgav Elisabeth Fritzl, en österrikisk kvinna född 1966, att hon hade fängslats, utnyttjats sexuellt och misshandlats av sin far, Josef Fritzl, mellan 1984 och 2008. Den österrikiska polisen uppger att fadern höll henne i en ljudisolerad källare under familjens hus och trädgård på Ybbstrasse 40, i staden Amstetten i Niederösterreich under 24 år, där hon födde totalt sju barn, med sin egen far som barnafader. Tre av barnen fick tillbringa sitt liv nere i källaren med sin mamma, dottern Kerstin och sönerna Stefan och Felix.

Ett barn dog som spädbarn. De tre andra barnen; Lisa, Monika och Alexander blev adopterade av Josef och hans fru Rosemarie och fick ett socialt liv. Fritzl dömdes till livstids fängelse för mord, slaveri, incest, olaga frihetsberövande, våldtäkt och olaga hot.

   

Händelseförloppet

28 augusti 1984 - Elisabeth Fritzl blir fängslad i familjens källare.

1989 - Det första barnet, Kerstin, föddes. Hon levde sedan i källaren fram till 2008.

1990 - Stefan föddes. Även han fick stanna i källaren till år 2008.

1992 -
Lisa föddes. I maj 1993, när hon var nio månader gammal, hittades hon i en kartong utanför familjens hus, tillsammans med en lapp som påstods vara från Elisabeth, där hon förklarade att hon behövde hjälp med att ta hand om barnet.

December 1994 - Det fjärde barnet, tio månader gamla Monika, hittades i en barnvagn utanför huset. Kort därefter fick Rosemarie ett samtal, som tillsynes var från Elisabeth. Personen som ringde bad Rosemarie att ta hand om barnet. Det finns spekulationer om att Josef Fritzl har använt inspelningar av Elisabeths röst för att förfalska samtalet. Rosemarie anmälde händelsen till polisen, i och med sin förvåning över att Elisabeth visste om deras nya och skyddade telefonnummer.

Maj 1996 - Elisabeth födde tvillingar. En av dem dog efter tre dagar och Josef uppges ha tagit kroppen från källaren och kremerat den. Tvillingen som överlevde, Alexander, fördes upp till övervåningen när han var 15 månader gammal. Han upptäcktes under liknande omständigheter som hans två systrar.

December 2002 - Felix föddes. Enligt ett uttalande från Josef lämnade han Felix i källaren tillsammans med Elisabeth och hennes två äldsta barn, eftersom hans fru inte hade möjligheten att ha hand om ännu ett barn.

19 april 2008 - Josef såg till att den kritiskt sjuka 19-åriga Kerstin skulle få besöka ett lokalt sjukhus.

26 april 2008 -
Under kvällen släppte Josef Fritzl Elisabeth från källaren tillsammans med hennes söner Stefan och Felix. Josef berättade för sin fru att Elisabeth hade bestämt sig för att komma hem igen efter 24 år. Senare samma kväll, efter ett anonymt tips under ett besök på sjukhuset, togs Josef och Elisabeth i polisens förvar, där hon berättade om sin långa fångenskap.

16 mars 2009 - Rättegången inleddes och Josef Fritzl förklarade sig skyldig till fyra av de sex åtalspunkterna, incest, våldtäkt, tvång och frihetsberövande, men inte till mord och slaveri.

18 mars 2009 - Josef Fritzl förklarade sig skyldig till samtliga åtalspunkter efter Elizabeth Fritzls vittnesmål.

19 mars 2009 -
Josef Fritzl befanns skyldig till alla åtalspunkter anser en enig jury.
Han dömdes till livstid i specialfängelse med rättspsykiatrisk vård.

Josef sitter av sitt straff på anstalten Stein, ett av Österrikes säkraste fängelser. Han sitter på en säkerhetsavdelning tillsammans med psykiskt sjuka och tungt kriminella.




Finns fler delar på youtube.