Robert Berdella



Robert Andrew Berdella
född 31 januari 1949 - död den 8:e oktober 1992. Han var en amerikansk seriemördare i Kansas City i Missouri som våldtog, torterade och dödade minst sex män mellan 1984 och 1987.

Robert satt i fängelset i Kansas City Art Institute 1967 till 1969. Men han fick en villkorlig dom och då började han att sälja amfetamin. Han blev senare arresterad för innehav av LSD och marijuana ,men åtalet lades ner i brist på bevis. År 1969 köpte han huset på 4315 Charlotte, vilket skulle vara huset där brotten begicks. Han arbetade som kock men så småningom öppnade han Bobs Bizarre Bazaar, en butik som innehöll ockulta saker.

Berdella greps den 4 april 1988, efter att ett offer han torterat under en vecka rymde. Robert kidnappade och torterade minst sex unga män, men polisen i Kansas misstänker att han låg bakom två andra försvinnanden. Robert torterande sina offer väldigt brutalt och länge och han brukade också fota sina offer. Fotorna omhändertogs av Kansas City-polisen (men några bilder finns ute). Han hävdade att han försökte "hjälpa" några av sina offer genom att ge dem antibiotika efter tortyren. Han försökte trycka in ett av hans offer ögon "för att se vad som skulle hända".

Några månader före gripandet, frågade Robert folk om att skjuts hem från en bar eftersom folket på baren ansåg att han var för berusad för att köra.
På vägen hem berättade Berdella historier om unga män han hade kidnappat och torterat under flera månader. Han blev inte tagen på allvar för folk ansåg att han för för berusad.

Robert dog av en hjärtattack, vissa menar på att Robert inte fick hans hjärtmedicin.

Några foton han tog på sina offer.

  

West Memphis Three fallet



West Memphis Three
är ett amerikanskt brottsfall som handlar om tre tonåriga pojkar som anklagats och dömts för morden på tre åttaåriga pojkar i Robin Hood Hills i West Memphis, Arkansas, USA den 5 maj 1993. Damien Echols (född 1974) dömdes till döden, Jessie Misskelley (född 1975) och Jason Baldwin (född 1977) dömdes båda till livstids fängelse. Fallet har fått stor uppmärksamhet. Deras supportrar tror att de är oskyldigt dömda. De anklagade förblir fängslade men rättsprocessen är igång. 2007 kom det upp nya bevis, bland annat DNA, som inte matchar någon av de anklagade. Sedan dess har de tre männen försökt få till stånd en ny rättegång vilket skulle ske 2012. 

Brottet
Den 5 maj år 1993 anmäldes tre åttaåriga pojkar, Steven Branch, Cristopher Byers och Michael Moore saknade. Den första rapporten kom från Byers adoptivfar John Byers. Pojkarna sågs sista gången tillsammans av en granne som sade att de blivit uppringda av Terry Hoobs, Steve Branchs styvfar. Han förnekade att han sett dem över huvud taget den dagen. Polisen började söka efter dem intensivt den 6 maj i området Robin Hood Hills. Runt klockan 13:45 hittade polisen en svart sko i en bäck som ledde till en dränering. Påföljande sökning i bäcken ledde till att man hittade de tre pojkarna ihjälslagna, stympade och bundna med sina egna skosnören.



Domen
De tre dömda var mellan 15 och 17 år. Trots att det saknades tydliga bevis dömdes de tre pojkarna till livstids fängelse respektive dödsstraff. Fjorton år efter morden har det kommit nya bevis som pekar ut en helt annan person. Flera kända personer såsom Disturbed, Marilyn Manson och Johnny Depp har kämpat för att få de tre dömda fria. I augusti 2011 frigavs alla tre utan någon rättslig omprövning utan de tre dömda kunde omedelbart friges efter att ha erkänt sig skyldiga till morden de säger sig vara oskyldiga till.


Hilda Nilsson



Hilda Nilsson
, född 1876, död 1917, från Helsingborg var känd som "änglamakerskan på Bruksgatan" och dömdes för att mördat åtta barn år 1917. Rättegången som inleddes den 2 juni 1917, med uppehåll för sinnesundersökning, slutade den 14 juni 1917 med att hon dömdes till döden. Hon föregick dock ytterligare rättsliga processer genom att ta livet av sig i rättsligt förvar på Landskrona citadell genom att hänga sig med en snara av en linneduk fastbunden vid cellfönstret.

Hilda Nilsson bodde i Helsingborg och blev känd som ”Änglamakerskan på Bruksgatan”. Hon tros ha mördat upp till 17 barn. Hilda och hennes man hade stora skulder och behövde ett sätt att kunna betala sina skulder som vid tiden ofta drevs in på laglöst sätt. Fru Nilsson började då mot betalning att ta emot spädbarn från mödrar som fött barnet utom äktenskapet. Den lilla summa som erhölls var dock långt ifrån tillräcklig för att vårda ett barn och Hilda Nilsson startade då den makabra verksamheten genom vilken hon erhöll barnen för att sedan ta deras liv kort efter betalning. Detta var möjligt då myndigheterna sällan eller aldrig kände till barnets existens och då mödrarna ofta ej ville träffa sina bortlämnade barn. Ett sätt på vilket hon tog livet av sina fosterbarn var att lägga dem i en badbalja för att sedan lägga tunga objekt ovanpå barnet, bland annat en tvättbräda och en kolhink. Hon lämnade sedan rummet för att återvända ett par timmar senare och då finna barnet dött. Hilda brände sedan barnets kropp. Vid de tillfällen då hon inte hade tid att bränna kroppen grävde hon istället ner den. Nilsson lyckades genomföra ett stort antal övertaganden utan att bli påkommen som änglamakerska (ett inte helt okänt sätt för fattiga kvinnor att få pengar). Det som skiljde Nilsson från andra änglamakersor var att hon valde att aktivt ta livet av sina fosterbarn medan de flesta andra enbart lät barnen leva i misär och svält varigenom de på så vis dog.

Detta sätt gjorde att många mödrar tvekade att lämna bort sina barn till dessa miserabla förhållanden och änglamakerskerna avslöjades relativt fort. Men då Nilsson hade ett fint och rent hem utan andra barn trodde många att deras barn skulle få en god uppväxt hos Nilsson varigenom Nilssons verksamhet kunde fortgå.

  Hinken Hilda använde för att dränka spänbarnen.

Nilssons verksamhet avslöjades när fröken Blenda Henricsson, en mor som trots skammen av att ha fött ett oäkta barn, ville ha kontakt med sitt bortlämnade barn. När hon inte fick det av "Anna Nilsson", ett namn Hilda använde sig av när hon hade fått kontakt med Blenda, började Hildas tid i frihet att gå mot sitt slut. Fröken Henricsson ombad polisen undersöka saken och snart rullades historien om änglamakerskan upp. Nilsson dömdes till döden men innan straffet verkställdes tog hon sitt eget liv genom hängning. Samma dag hade dock domstolen i enlighet med ny praxis valt att omvandla dödsstraffet till livstid i fångenskap, något som Nilsson vid tagandet av sitt liv ej var medveten om. Hon var den sista dödsdömda svensk som inte benådades.

Det sägs att det spökar i Hildas cell:
Efter att plockat ner Hilda så gick det inte länge förrän nästa person sattes i cellen. Samma natt hör fångvaktarna ett högt skrik från Hildas cell (nr. 5) och rusar dit för att hitta den nya kvinnan gråtandes i ett hörn. Hon påstod att hon hade sett en kvinna hänga från fönstret. Även vakthundar sägs gnälla när de kommer i närheten, och konstiga ljud ska höras från den tomma cellen.

En video där det nämns om Hilda samt lite andra saker.


Filmtips 69

Atrocious är en skräckfilm från 2010.

Handling: Den fjärde april 2010 hittades familjen Quintanilla mördade i deras hus på landet. Polisen fann även syskonen Christian och July Quintanillas två videokameror och 37 timmar film som de filmat innan morden.


Fiskregn & andra förmål.



Ibland händer det att annat än regn faller från himlen. Sedan antiken och framåt finns många historier nedtecknade om blod, fiskar, grodor, metallbitar och annat som faller från skyn. Ännu är detta fenomen inte helt förklarat.

I det berömda biblioteket i Alexandria finns Deipnosophistae, en samling utdrag ur försvunna böcker som erbjuder intressant läsning. Under rubriken ”De pluvius piscium” (fiskregn) kan man läa om hur ett fiskregn som varade i tre dagar i Cheronesus. Samma text nämner att sådana skyfall också dykt upp på andra håll i Medelhavet, liksom regn av grodyngel.

Olaus Magnus naturhistoriska bok Historia de gentibus septentrionalibus från 1555 talar om fiskregn som ett naturfenomen bland många andra. Författaren tyckte uppenbarligen att det var märkligt, men inte alls ovanligt.

En nedteckning från England berättar om hur fiskar föll ned på ett jordbruk i Kent, 1666. Det märkliga var att alla fiskar föll på en enda lite åkerplätt, och inte någon annanstans. Sådan pricksäkerhet är inte ovanlig i det här sammanhanget. Ett vittne till ett fiskregn i Calcutta 1839 förklarade att ”Det jag fann vara mest märkligt, var att fisken inte föll hur som helst, utan i en rak linje inte mer än en meter bred.

Oftast verkar fenomenet fiskregn vara sammankopplat med våldsamma oväder. De 16 februari 1861 drabbades Singapore av en kraftig jordbävning, som följdes av sex dagars ösregn. Den franske naturvetaren Francois de Castelnau, som bodde på ön, höll sig vist nog inne dessa dagar, men då regnet avtagit vågade han sig ut för att titta över förödelsen. Till sin förvåning såg han att det låg fisk överallt. När han frågade lokalbefolkningen var fisken kommit från fick han förklaringen att de störtat från skyn då regnet varit som hårdast.

På morgonen den 11 februari 1859 vräkte ett åskväder ner tusentals levande mörtar över Aberdare, South Wales. Marinbiologen A. Meek bevittnade ännu en fiskblandad regnskur 1918 utanför Sunderland i norra England. Då rörde det sig om den märkliga arten sandnålar.

En annan marinbiolog, denna gång i USA, fick möjlighet att studera en lika märklig händelse. A. D. Bajkov, som var biolog hos den statliga viltvårdsavdelningen, åt frukost med sin hustru på ett café i Marksville, Louisiana. Det var den 23 oktober 1947, och årstiden hade redan hunnit bjuda på flera kraftiga regn, men det som föll denna morgon var av ett annorlunda slag. Servitrisen på caféet ropade till alla att titta ut då regnet plötsligt började strila ner. Hundratals fiskar slog ner på gatan utanför. Bajkov kunde konstatera att det var glosögd mört, svart havsabborre och något så ovanligt som klumpfisk!

Ibland kommer fiskregn helt utan förvarning. Den 19 februari 1930 föll tusentals döda fiskar ner över en fabrik i Jelapur, Indien. Det var varmt väder och himlen var molnfri. Nio av fabriksarbetarna träffades och kunde konstatera att: ”…några av fiskarna var alldeles färska, några var ruttna, medan andra var söndertrasade.” Ytterligare en person hade sett fisken störta och liknade synen vid ”en flock fåglar som dyker.”

I Fort Worth, Texas, överraskades Louis Castoreno då tjugotalet småfiskar träffade honom i huvudet den 11 februari 1985. Vädret var klart så när som på ett litet, svart moln som hade irrat fram och tillbaka på himlen under dagen. Då han kontaktade den statliga vädertjänsten fick han veta att fiskregn inträffat minst fem gånger tidigare i området. Men fiskar är inte de enda djur som sätts i samband med fenomenet. Under en häftig snöstorm i de schweiziska alperna 1922 regnade tusentals spindlar, tusenfotingar och stora myror från himlen. Ett skyfall med 5-8 cm långa vattenödlor föll över Sacramento, Kalifornien i augusti 1870. Djuren täckte nästan taken på operahuset och kröp överallt på gatorna. Ett regn av levande ormar drabbade de södra delarna av Memphis, Tennesse 1877. I november 1896 föll så mycket döda fåglar över Baton Rouge, Louisiana, att de gjorde gatorna oframkomliga. Bland dem fanns hackspettar, ankor, ugglor och fåglar med starkt färgade fjädrar, som verkade komma från tropikerna. En förklaring till just denna händelse var att fåglarna svepts med i ett stormoväder (som är vanliga i den landsändan) och dödats av ett plötsligt temperaturfall i luften.

Näst efter fiskar verkar grodregn vara vanligast. I Norfolk, England, föll 1683 ett så talrikt regn av paddor att lokalbefolkningen fick skyffla upp djuren i spannar. 1833 duschades besökarna utanför slottet Versailles, Frankrike, av en 10-minutersskur paddor. De dunsade mot folks parasoller men verkade inte skadade, utan kröp iväg ut i trädgården. På morgonen den 30 juni 1892 regnade vita grodor över en förort till Birmingham i England. Hundratals smågrodor regnade ner i Trowbridge, Wiltshire, England, eftermiddagen den 16 juni, 1939.

Dr E. W. Gudger vid US Museum of Natural History räknade genom undersökningar ut att fiskregn är vanligare än grodregn. Han fann att grodor regnat bara 78 gånger under 2350 år, medan det regnat fisk 50 gånger bara mellan 1879 och 1971.

Oftast är nedregnade djur döda när de hittas. Några har krossats mot marken, medan andra kan vara djupfrysta eller ruttna. Men ibland verkar djuren vara helt oskadda fast de måste fallit från hög höjd.

Fallande föremål
I vissa fall är det helt andra saker som faller från skyn. Slem, stenar och något som verkar vara blod har vid enstaka tillfällen rapporterats. Under en storm 1940 i Meschera, Ryssland, föll en mängd silvermynt. En stor klump kalksten föll ner utanför Bleckenstad i Sverige den 11 april 1925. Stenen sprack i tusen bitar och visade sig innehålla fossil efter utdöda havsdjur. Stenen undersöktes av Lunds universitet. Den 12 juli 1961 fick några takläggare i Shreveport, Louisiana, USA, ta betäckning, då det började regna omogna persikor över dem. Frukterna var stora som golfbollar och tycktes ramla ur ett litet svart moln.

En snickare i Düsseldorf, Tyskland, hade inte lika stor tur när han i januari 1961 dödades av en gigantisk istapp som föll från himlen. Olika typer av ovanligt hagel och fryst vatten har rapporterats både från länder med varma och kalla klimat. Ibland har djur eller föremål funnits vara inkapslade i isen.

Orsaker?
Varifrån faller då alla dessa saker och djur. Den mest spridda förklaringen för fisk/grodregnen säger att de inträffar då en tornado eller virvelvind drar förbi ett vattendrag och suger upp djuren. När vinden så småningom tappar sin kraft ramlar dess innehåll till marken. Som tidigare nämnts har nedregnad fisk ibland visat sig vara djupfryst, vilket kan bero på att den slungats runt i de högre luftlagren innan den tagit mark. Frågan är bara varför allting annat i vattendraget inte sugs med. Ibland har det ju bara regnat djur av en och samma art.

En annan teori är att djuren helt enkelt fallit ur näbben på stora fåglar som pelikaner eller skrakar. En man i Domahult, Småland, höll på att träffas av en braxen på nära ett kilo, som tappats av en fiskgjuse. Den här förklaringen håller förstås inte när det regnar tusentals djur. Mysterieforskningens store pionjär Charles Hoy Fort hade en vild teori om vad som låg bakom fenomenet. Han menade att en okänd naturkraft teleporterade, det vill säga i en ögonblinkning transporterade djur och föremål från en plats till en annan. I det här fallet långt upp i luften.

Vid några tillfällen vet man att stora mängder fisk- och grodyngel som plötsligt dykt upp inte har regnat ner, utan kläckts ur ägg som legat begravda i marken under en torrperiod. När regnet börjar falla och torra diken och bäckar fylls igen kläcks äggen och ynglen kravlar ut i tusental.

Men det finns alltså fall som än så länge inte verkar kunna förklaras med några kända naturfenomen.


Några kända spökfotografier samt fakta.



År 1924 skulle två sjömän, James Courtney och Micheal Meehan, rengöra en lastcontainer på skeppet SS Watertown, men på grund av oupptäckta gaser så avled de båda sjömännen. Besättningen begravde de båda till sjöss. De följande dagarna började varenda besättningsman se deras ansikten i vattenmassorna bredvid skeppet. När de nått hamn bestämde sig kaptenen på skeppet för att köpa en kamera och se om det var möjligt att fånga ansiktena på bild. När skeppet åter igen flöt ute på havet och ansiktena dök upp så tog han sex foton, för att sedan låsa in kameran i ett säkert kassaskåp. När bilderna sedan framkallades syntes inget på de fem första fotona, medan det sjätte tydligt visade de två döda sjömännens ansikten. Inga bevis på att fotot eller negativet hade blivit manipulerade fanns. När skeppet bytte besättning sades synerna av ansiktena försvinna, och endast fotot finns kvar som tyder på spökena i vattnet.



Freddy Jackson var en mekaninker under första världskriget i Royal Air Force. Under en olycka 1919 då en flygplanspropeller träffade honom avled han. Två dagar senare ställde hans skvadron upp för att fotograferas, och på bilden fastande även Freddys ansikte bakom en kamrats axel. Ansiktet identifierades av hans kamrater som absolut var säkra på att det var Freddy.



November 1995 startade en stor brand i rådhuset i Wem Town Hall, och brann ner till grunden. Medan brandmännen arbetade för att släcka elden fotograferade Tony O'Rahill det brinnande huset. En av bilderna han fick visade tydligt en liten flicka i ena dörrhålet. Ingen hade sett en sådan på platsen, och bilden undersöktes av experter som ansåg att bilden var helt äkta. Flickan säga vara spöket efter 14-åriga Jane Churm som råkade starta en brand 1677 som förstörde mer än 500 byggnader i staden och där många förolyckades.



År 1959 besökte Mable Chinnery sin mors grav. Mable tog ett par fotografier på graven, och sedan ett par bilder på sin man som väntade i bilen. När filmen framkallades syntes inte bara mannen som satt i framsätet, bakom honom skymtades en person med glasögon som definitivt inte suttit i bilen vid fototillfället. Mable Chinnery svor att det var hennes mor som fångats på bild.



Efter att Lord Combermere blivit överkörd av en hästdroska och avlidit 1891 besökte hela hans personal begravningen, och under tiden ställde en fotograf upp en kamera hemma i biblioteket hos Lord Combermere. När fotografiet framkallades syntes svagt en person sittande i stolen. Många i personalen sa att det var mycket likt den avlidne, och dessutom var det hans favoritstol.



Två kompisar besökte Tombstone's Boothill Graveyard 1996, och Ike Clanton fotograferade sin westernklädde kamrat. I bakgrunden fick de med en man på bilden, men de var säkra på att de varit ensamma på platsen. Ett tag senare försökte de även att återskapa fotografiet med en riktig man på platsen där spöket stod, men det var omöjligt att få en sådan bild. Tombstone har länge sagts varit hemsökt, men Ike Clanton var inte övertygad förrän detta fotot togs.



En kvinna vid namn Mrs Andrews besökte sin dotters grav i australien 1946. Hennes dotter hade avlidit vid 17-års ålder ett år tidigare, och nu tog Mrs Andrews med sig kameran till kyrkogården. Vid framkallningen av fotografierna blev Mrs Andrews förbluffad. På dotterns grav satt ett litet barn, mycket väl medveten om att hon blev fotograferad då hon såg rakt in i kameran. Tanken på dubbelexponering fanns, men det Mrs Andrews hade inte fotograferat något barn alls och det fanns inget barn på kyrkogården. Mrs Andrews kände inte alls igen den lilla flickan.Vid en undersökning på platsen upptäckte man att inte långt från denna graven fanns två spädbarn begravda, kanske var det en av dem?



Pastor K.F Lord fotograferadealtaret i sin kyrka, och när bilden framkallades fick han se något oväntat. Bredvid altaret står en mer än 2 och en halv meter hög figur i svart kåpa. Fotografiet och negativet har undersökts och inga bevis för att det är dubbelexponering eller ett trick finns, så vad eller vem är det egentligen som fastnat på fotot?

Mer om Gösta Carlssons möte med UFO.


 
Ett av de mest omdebatterade och undersökta UFO-fallen rör Gösta Carlsson, också kallad "Pollenkungen". Han var på alla sätt en märklig man som hann med att starta läkemedelsföretag, vara framgångsrik hockeyspelare i Rögle BK och skriva böcker. En kväll i maj 1946 var Carlsson ute i markerna utanför Ängelholm och letade pollen till sina biodlingar. Då det börjat mörkna mer vände han hemåt genom ett skogsparti bredvid ett kärr (som nu är fågelskyddsområde). Han fick se ett ljussken mellan träden och vände ditåt i tron att det kanske var en skogsbrand. I en glänta möttes han av en underlig syn ­ett diskusformat föremål, cirka 16 meter i diameter, med en upphöjning överst och flera ovala fönster.

Överst satt en periskopliknande antenn av något slag. Från detta utskott gick ett starkt sken som böljade ut i en kupa av ljus kring hela farkosten och där ljuset nådde marken uppstod ett sorts gnistregn. Märkligast av allt var de varelser som rörde sig runt farkosten. Närmast Carlsson stod en man klädd i vitt, runt 180 cm lång. Han höll ut handen i ett tydligt stopptecken. Tre andra män verkade arbeta med farkosten, assisterade av två medhjälpare. Tre kvinnor fanns också ute och fick strax sällskap av en fjärde. Ytterligare en vaktpost verkade finnas på andra sidan av föremålet. Personerna hade alla "solbränd" hy, vita dräkter med svarta bälten och stövlar. Deras huvuden täcktes av några sorts mjuka genomskinliga hjälmar. Endast kvinnornas hår var synligt, och hade en cendréfärgad kulör.

Då Carlsson åter försökte närma sig dem tecknade vakten "stopp" igen och höjde ett lådliknande föremål han bar på magen. Carlsson fick intrycket av att han blev fotograferad. En av kvinnorna kastade ut ett föremål till honom, en stav av kvarts, genom ljusväggen. Sedan beslutade sig Carlsson för att lämna platsen. Han Antog helt enkelt att han bevittnat någon sorts hemlig militäroperation. Han gick ner till det närbelägna havet för att tvätta sig i det kalla vattnet och kanske då upptäcka om han drömde eller ej. Just då höjer sig farkosten över trädtopparna omgiven av ett rött sken och far iväg över himlen. De följande dagarna undersökte Carlsson platsen och hittar några andra föremål; två bägare av plast och en ring. De sistnämnda föremålen ska ha förstörts i en brand 1952, men staven undersöktes utan några ovanliga resultat. Senare svarvade Carlsson om staven till formen av en skarabé (egyptisk skalbagge).

Två dagar efter upplevelsen hade Carlsson en intensiv dröm om att han var ombord på farkosten och visades olika tekniska underverk ombord. Piloten tilltalade honom och förklarade att skeppet landat för att repareras efter en explosion. Tre besättningsmän omkom i olyckan och Carlsson visades även deras kroppar. Just då vaknade han kallsvettig med en stark känsla av obehag.

Men drömmarna fortsatte och Gösta Carlsson menade att han genom dessa fick information från rymdmänniskorna. Detta ledde till forskning kring pollen och hur de kunde användas i läkemedel. Carlsson startade så småningom läkemedelsbolagen Cernelle och Allergon, vilket gjorde honom till miljonär. Dess förr innan hade han varit en framgångsrik hockeyspelare i Rögle BK

Det dröjde ända tills 1971 innan Gösta Carlsson berättade historien om rymdmänniskorna för någon. Då kontaktade han journalisten Eugen Semitjov och Carlssons berättelse blev mycket uppmärksammad. Han lät senare uppföra ett monument på platsen där han hade sin upplevelse. Han avled 2003. Tillsammans med journalisten och ufologen Clas Svahn skrev han boken "Mötet i gläntan", som är den bästa granskningen av fallet.


Sada Abe



Sada Abe
född 1905 i Tokyo, blev ökänd i Japan sedan hon den 18 maj 1936, efter flera dagars oavbruten älskog, strypt sin älskare Kichizo Ishida och skurit av hans penis och pung och gått runt i Tokyo med dem i sin handväska i flera dagar.

Abe greps kort efter brottet och dömdes i slutet av 1936 till sex års fängelse för mord av andra graden och likskändning men straffet omvandlades i samband med en allmän amnesti i november 1940 och hon frigavs 17 maj 1941. Historien exploderade i ett Japan som i övrigt var upptaget av politiska oroligheter och invasionskriget i Kina och Abe, som hävdade att det av henne i förväg planerade mordet grundade sig kärlek och svartsjuka kom att förbli något av en japansk kändis fram tills hon 1970 försvann ur offentlighetens ljus.

Uppgifter finns som tyder på att hon dog mellan 1987 och 1989.


Filmtips 68

Feast är en skräckfilm från 2005.

Handling: En grupp främlingar som är gäster på ett värdshus måste gå ihop och kämpa för sin överlevnad mot ett par blodtörstiga monster som har belägrat värdshuset.