Michel Fourniret och Monique Olivier

 

Michel Fourniret
(född 4 April 1942 ) är en  fransk seriemördare som erkände, i juni och juli 2004 för kidnappning , våldtäkt och mord på åtta flickor under 1980-talet, 90-talet och 00-talet. Han har även anklagats för ytterligare 10 mord, nio i Frankrike och ett i Belgien, och befanns skyldig till sju av dessa anklagelser. Försöken startade den 27 mars 2008, och avslutades den 28 maj 2008. 

Fourniret greps efter ett misslyckat försök att kidnappa en belgisk flicka i juni 2003.
Fourniret har anklagas för bortförande av minderåriga och sexuella utnyttjanden, och försökte senast juni 2003 till försök av kidnappning på en 14-årig flicka under 2000. Hans fru Monique har åtalats för ett mord och för medhjälp på sex stycken.

Fourniret begravde minst två av hans offer på sitt slott nära Donchery i den franska Ardennerna i slutet av 80 talet.
Den 3 juli 2004 hittade ett team av franska och belgiska poliser kropparna av två av Fournirets offer nära slottet. Fourniret dömdes till livstids fängelse.

Offer han erkänt

Isabelle Laville
- en 17-årig fransk flicka. Hon försvann i Auxerre , den 11 december 1987 påväg hem från skolan. Hennes skelett var placerade på botten av en brunn på landet norr om Auxerre i juli 2006.

Fabienne Leroy
en 20-årig kvinna.
Hon försvann 1988 i Mourmelon, hennes kropp hittades senare i närheten skogen.

Jeanne-Marie Desramault
en 22-årig fransk student.
Hon försvann under 1989 från järnvägsstationen i Charleville-Mézières.

Elisabeth Brichet
en 12-årig belgisk flicka.
Hon försvann från Namur år 1989 efter att ha lekt med en vän. 

Natacha Danaisen 13-årig fransk flicka, försvann november 1990 i Nantes, västra Frankrike, som skulle ut och handla med sin mamma. Hennes kropp hittades några dagar senare på en strand.
 
Farida Hellegouarchflickvän till en av medlemmarna i Gang des postischer (ett gäng bankrånare), en före detta cellkamrat av Fourniret's. Fourniret dödade henne år 1990 för att få tillgång till koncernens fonder. Han köpte sitt slott i Frankrike med pengarna.

Céline Saison
- 18-åring som försvann under 2000 i Charleville-Mézières .
Hennes kropp hittades i Belgien.

Manyana Thumpong
- 13-åring som försvann under 2001.
Hennes kropp hittades också senare i Belgien.

En oidentifierad man
- Fourniret dödade den här mannen i ett rån för lite snabba pengar.

Fournirets fru har också sagt att Fourniret dödade en 16-årig flicka som hade arbetat som au pair i deras hus. Fourniret dödade henne under 1993, men detta har inte bekräftats utav honom. Identitet på detta påstådda offret är inte känt.


Järnjungfrun



Lite fakta
Enligt legenden skall järnjungfrun ha använts i Nürnberg, Tyskland mellan 1500- och 1700-talen. Enligt traditionen skall en myntförfalskare ha avrättats i järnjungfrun den 14 augusti 1515. Historiens sanningsenlighet har varit föremål för bestridan, då den inte kan beläggas längre än till 1700-talet. Tortyrredskapet i fråga finns inte bevarat.

Järnjungfrun var ungefär två meter lång och en meter bred, hade dubbla dörrar, och stor nog att innehålla en fullvuxen man. Den dömde var tvungen att gå genom sju rum med sju dörrar innan han nådde avrättningskammaren. Vid slutet av korridoren mötte den dömde en järngarderob som vagt liknade en kvinna. På utsidan såg järnjungfrun ofarlig ut, men på insidan fanns spikar av järn som inte var avsedda att döda fort, utan att tortera långsamt. Poängen med föremålet var att genomborra offret gradvis och förorsaka så mycket smärta som möjligt.

Kännetecken för Järnjungfrun

1. Inuti den gravliknande behållaren hade järnjungfrun ungefär ett dussin skarpa, rostiga spikar. De var placerade att träffa offret på ej vitala organ, så att offret skulle hållas vid liv och stående så länge som möjligt.

2. Den dömde hölls i ett så litet område som möjligt för att maximera hans lidande.

3. Tortyrredskapets tredje viktiga kännetecken var att dörrarna kunde stängas en åt gången, utan att göra det möjligt för offret att komma undan. Det användes för att kontrollera att offret led tillräckligt.

4. Det fjärde viktiga kännetecknet var dörrarnas tjockhet. De var tillverkade så att offret inte skulle kunna höras, om inte någon av dörrarna var öppna.

Hur Järnjungfrun användes
Dörrarna stängdes långsamt, så de mycket skarpa ändarna penetrerade offrets armar och ben på flera platser, tillsammans med hans mage och bröst, urinblåsa, ögon, skuldror och bakdel. Detta var inte nog för att döda, utan oftast tog det två dygn för offret att dö.Spikarna var av praktisk skäl löstagbara och kunde flyttas för att kunna justera efter offrets storlek. Vissa historiker anser också hur spikarna sattes beroende på brottet och hur plågsam döden skulle bli.


Giljotin



Giljotin
är ett avrättningsverktyg som introducerades i Frankrike 1792 i samband med den franska revolutionen. En giljotin består av två vertikala skenor och en snedställd bila. Vid avrättningen frigörs bilan från sitt högsta läge och hugger igenom offret vid halsen.

Giljotinen var inte en helt ny uppfinning då olika sorters enklare fallbilor har åtminstone sedan medeltiden existerat före giljotinen men användes inte i samma skala.

Fakta om Giljotinen i Frankrike
Dödsstraffet tog sig nämligen vid denna tidpunkt många olika former: dömda adelsmän avrättades relativt smärtfritt genom halshuggning med svärd eller yxa medan de lägre klasserna avrättades genom mer plågsamma metoder så som hängning, rådbråkning eller genom att brännas på bål osv. Även de som halshöggs för hand kunde få lida då bödeln inte alltid träffade rätt och ibland var tvungen att hacka av den dömdes huvud från kroppen. Det var dock inte förrän 1791 som nationalförsamlingen beslutade att alla som avrättades skulle halshuggas enligt förslaget. Kirurgen Antoine Louis och en tysk hantverkare bosatt i Paris vid namn Tobias Schmidt konstruerade den första giljotinen. Det var dessa män som efter experiment på djur och människolik kom på att ett diagonalt blad skar av huvudet bättre än ett rakt som mer eller mindre krossade nacken istället. I april 1792 avrättades den första människan med giljotin, rånaren Nicolas-Jacques Pelletier. 1793 skedde den mest berömda giljotineringen genom avrättningen av kungen av Frankrike Ludvig XVI. Under revolutionens skräckregering avrättades många inbillade och verkliga fiender till den franska regimen med giljotin, men det kan vara värt att notera att vid skräckväldets höjdpunkt brydde man sig inte om sådana finesser som halshuggning utan man arrangerade helt enkelt massarkebuseringar, ibland t o m med kanon.

Den sista offentliga avrättningen i Frankrike utfördes 1939. Antalet avrättningar hade stadigt minskat i Frankrike fram till Vichyregimens tillträde 1940 som inledde en temporär ökning under andra världskriget då man även avrättade de första kvinnorna sedan 1800-talet, 1977 giljotinerades den siste dödsdömde i Frankrike och 1981 avskaffade man dödsstraffet där.

Fakta om Giljotinen i Tyskland
Genom Napoleons erövringar spreds användandet av giljotinen till de tyska staterna. När Tyskland enades 1871 fick hela landet en ny straffrätt, och där bestämdes att alla dödsdömda skulle avrättas genom halshuggning, med antingen yxa eller giljotin. Hitler bestämde 1938 att dödsstraffet skulle ske med giljotin eller genom hängning. I och med nazisternas maktövertagande i Tyskland utökades drastiskt antalet brott som belades med dödsstraff, och fram till 1945 giljotinerades mellan 16 000 och 20 000 människor, fler än som avrättades på detta vis under franska revolutionen. I detta antal ingick politiska fångar som medlemmarna i motståndsgruppen Vita rosen.

Fakta om Giljotinen i andra länder
Genom det franska kolonialväldet spreds användandet av giljotinen till Indokina och efter att Frankrike lämnat området användes den i Sydvietnam till 1975 då detta land upphörde att existera.

I Sverige användes giljotinen för första och enda gången när Alfred Ander avrättades den 23 november 1910, för övrigt den sista svenska avrättningen.


Henri Landru



Henri Désiré Landru
, född 12 april 1869 i Paris, död 25 februari 1922 i Versailles, var en fransk seriemördare, kallad "den franske riddar Blåskägg". Genom äktenskapsannonser fick han i tur och ordning kontakt med tio änkor som han träffade och därefter mördade, liksom även sonen till en av änkorna.

Landru arresterades redan 1919, sedan det upptäckts att han haft kontakt med kvinnorna innan de försvunnit, men det tog lång tid innan man hittade några bevis efter offerna. Trädgården kring Landrus hus i Paris grävdes upp gång på gång, innan några grannar berättade om den illaluktande rök som ibland kommit från huset. Man undersökte den stora järnkamin som Landru installerat och fann mänskliga skelettdelar och spännen från damkläder. I slutet av 1921 hade åklagaren tillräckligt mycket bevis för att väcka åtal.

Landru trodde att han inte kunde dömas eftersom inga identifierbara kroppar hade påträffats. Att domstolen förklarat honom tillräckligt frisk för att klara rättegången såg han också som ett tecken på att han betraktades som oskyldig. Under den månadslånga rättegången bestod hans försvar i att vägra att svara eller att komma med sarkastiska kommentarer.

Juryn tvekade dock aldrig. Landru förklarades skyldig.
Han dömdes till döden och giljotinerades i februari 1922.

 

Konst










Karla Faye Tucker



Karla Faye Tucker
, född 18 november 1959 i Houston, Texas, USA, död den 3 februari 1998 i Huntsvillefängelset i Huntsville, Texas, genom en giftinjektion efter att ha dömts till döden för mord.

Karlas avrättning blev förstasidesstoff runt hela världen, eftersom hon var den första kvinnan att avrättas i Texas sedan 1860-talet och den första i USA sedan 1984.

Mordet
Den 13 juni 1983 bestämde sig Tucker, hennes pojkvän Danny Garrett och deras gemensamme vän James Leibrant för att stjäla en motorcykel som tillhörde en viss Jerry Dean. Garrett dödade Dean genom att slå honom med en hammare i huvudet. Tucker fick tag i en ishacka med vilken hon högg Dean i ryggen. Trion upptäcktes av ett vittne, Deborah Thornton, och Tucker högg henne med hackan upprepade gånger. Tucker sade efter dådet, att hon fick orgasm varje gång hon högg Dean och Thornton med hackan

Domen
Tucker dömdes till döden för två mord. Innan hon avrättades, hävdade hon att hon blivit omvänd kristen och bad om förlåtelse för sina gärningar, vilket ledde till att en del personer drev en kampanj för att hennes dödsstraff skulle omvanldas till livstids fängelse. Hon dödförklarades kl 06:45, åtta minuter efter hon fick giftinjektionen.

Hon ligger begravd på Forest Park Lawndale kyrkogården i Houston.


Lyktgubbe / Irrbloss



Mörka nätter kan man ibland se Lyktgubben, eller Irrbloss som ljusfenomenet också kallas, ute på sankmarker, mossar, längs sjöstränder eller där det fanns gamla vägar och stigar. Oftast ser man bara själva ljuset men kanske kan man även skymta lyktgubben själv, en liten figur med grå eller gröna kläder. Ljusskenet från hans lykta kan vara stort eller litet, det kan röra sig snabbt, men också mycket sakta - eller till och med vara blickstilla en lång stund. Håll dig dock på avstånd, det är inte bra att komma för nära en Lyktgubbe - man kan bli sjuk.

Lyktgubben kan på ren djävulskap förvilla folk så att de går vilse. Men är du snäll mot Lyktgubben kan han också hjälpa dig att hitta hem när du tappat bort dig. Får du hjälp måste du vara både vänlig och sedan artigt tacka. Glöm heller inte att ge honom en peng för besväret, annars blir han arg, ger dig en örfil eller förvrider huvudet på dig så att du inte hittar in i ditt hus - även om du står bara en meter från dörren!

En förklaring förr i tiden var att ljusskenet kom från en gammal lantmätare som hade mätt fel medan han levde. Nu när han hade dött ville han rätta till sina misstag och dra nya gränser.

Nuförtiden vet man att det finns naturliga förklaringar till dessa ljusfenomen. Det kan antingen vara långsamma elektriska urladdningar från marken till starkt laddade moln på låg höjd. Eller också kan det, i sumpmarker, vara kullfallna träd, löv och annat som ruttnar. Vid förruttnelsen bildas metangas. Finns det då någon fosforhaltig mineral i marken kan ljusfenomenen uppstå när syre kommer till.

Filmtips 46

Paranormal activity 2 är en spökfilm från 2010.

Handling: Efter att ha upplevt vad de tror är en rad av inbrott sätter en familj upp kameror i hemmet. De inser snart dock att de kommande händelserna är mer hotfulla än vad de någonsin kunnat tro.


Donald Harvey



Donald Harvey
(född i Ohio år 1952) är en amerikansk seriemördare som påstår sig ha mördat 87 personer. Man tror att han kan ha mördat upp till 36 - 57 dödsfall. Donald Harvey fick någon typ av sadistisk njutning att döda sina patienter, även om han hävdar att han började döda för att "lindra smärtan" av patienter.

Harvey sitter inne för tre livstidsdomar i södra Ohio Correctional Facility i Ohio.

Så långt tillbaka till arton års ålder, hade Harvey arbetat i det medicinska yrket, han börjar sin karriär som en undersköterska på Marymount sjukhuset i London. Han erkände senare att under tio månader arbetade han på sjukhuset, han dödade minst ett dussin patienter. Harvey berättade att han dödat rent ut av en känsla av empati för de lidanden de som var obotligt sjuka.

Harvey är känd för att ha hållit sina brott gömda i över 17 år.
Den verkliga omfattningen av hans brott kommer man aldrig att veta, eftersom så många var oupptäckta så länge. Harvey är också känd för att ha använt ett flertal metoder för att döda, såsom arsenik , cyanid, insulin , kvävning , diverse gifter, morfin, införandet av en galge i en kateter mm. Cyanid och arsenik var hans favoritmetoder.