Heaven's Gate



Heaven's Gate var en amerikansk domedagssekt som trodde att dess anhängare skulle hämtas från denna världen till en högre tillvaro av ett utomjordiskt rymdskepp. 39 medlemmar i sekten begick kollektivt självmord den 26 mars 1997 genom förtäring av pentobarbital och etanol på Rancho Santa Fe i San Diego, Kalifornien, USA, i samband med att kometen Hale–Bopp passerade nära jorden.

Deras tro
Inom Heaven’s Gate såg man människan som endast en behållare för själen. Tillståndet är väldigt drygt då man får med en massa oönskade drifter på köpet. En av de största och mest problemfyllda drifterna är sexualdriften och den måste bort även om det innebar kastrering. Kastrering var inget krav men ungefär hälften av männen var kastrerade inklusive ledaren Applewhite.

En annan är familjebanden som måste undertryckas för att helt kunna koncentrera sig på undervisningen. Sektens syn på skillnaderna mellan könen är att den skall vara obefintlig och alla människor är lika värda. De anser även att det inte är någon skillnad mellan människor med olika hudfärg. Människor är bättre än djuren eftersom sekten anser sig ha kommit längre i den så kallade ”själsliga utvecklingen” och framför allt närmare Gud.

Man ser alltså inga större skillnader mellan människor, det är endast det själsliga som skiljer dem åt. Vissa människor har större möjlighet att komma till "den evolutionära nivån ovanför människan". De som har större möjlighet är de som nått längst i sin själsliga utveckling och känner att de inte har något mer att hämta i detta liv.

Etik & Moral
Sekten har många regler, det viktigaste är dock att man inte får vara lat, inte ljuga för sina lärare och klasskamrater (alltså sektmedlemmar), berätta direkt när man har gjort fel, inte visa eller uppmana till sexuella känslor och inte medvetet bryta emot regler och instruktioner. Som det är idag är det ledarna i de stora ”demokratiska” länderna som bestämmer vad som ska vara etiskt riktigt och oriktigt. Detta anser Heaven’s Gate vara helt förkastligt, man bör istället följa deras regler eftersom de är Guds nya budord.

Det kollektiva självmordet
Den 26 mars 1997 tog sektens historia abrupt slut. Natten innan drack alla sektens medlemmar en rituell citrusdryck där bland annat vodka och gift (en blandning av pentobarbital och etanol) fanns. Meningen var att man skulle ”rensa” kroppen. En av anledningarna till självmordet tros vara att de trodde att det rymdskepp som skulle föra dem till The Kingdom of Heaven följde med Hale–Bopp kometen som passerade jorden vid den tiden. 39 människor dog, däribland sektens ledare Marshall Applewhite.

   


Armin Meiwes


 

Armin Meiwes
, född 1 december 1961 i Tyskland, blev känd när det uppdagades att han hade dödat, styckat och ätit upp dataingenjören Bernd Jürgen Armando Brandes (född 1958). Meiwes dömdes 9 maj 2006 till livstids fängelse för mord. Senare berättade Meiwes att minst två ytterligare män hade varit hemma hos Meiwes, för att styckas. Men de hade ångrat sig i sista stund.

Meiwes är före detta yrkesmilitär och bodde i Rotenburg. Han kallade sig Der Metzgermeister, ”Mästerslaktaren”. Han hade annonserat på Internet efter personer mellan 18 till 30 år som ville bli mördade och konsumerade. De två männen möttes och tillsammans spelade de in ett videoband där de båda förklarade vad som skulle ske och där datateknikern intygar att han frivilligt deltar. Meiwes försökte bita av Brandes könsorgan, när detta inte gick skar han av Brandes penis med en kniv. Meiwes och Brandes försökte äta upp kroppsdelen, dock var Brandes för svag för att tugga. Meiwes lämnade Brandes i hans eget badkar och lät honom förblöda medan Meiwes läste en bok, Star Trek.

I december 2002 hittade polisen fryst portionsförpackat människokött hemma hos Armin.



Rättegången
Det var svårt att fastställa vad Meiwes skulle få för straff. De var medvetna om vad de gjorde och Brandes var helt okej och intygade som sagt detta i en videoinspelning. Den första rätten som dömde, i Kassel, ansåg att han var skyldig till dråp. Han fick åtta och ett halvt års fängelse. Men högsta domstolen granskade bevisvärderingen och sa att han visst kunde dömas för mord, då han mördarde för att tillfredsställa sin lusta. Rätten var förstärkt med två extra nämndemän, ifall någon skulle bryta ihop medan videofilmen visades.

Till slut dömdes han till livstids fängelse.

Badkaret där Brandes förblödde och en bild på Brandes.


Michael Rockefeller (Spårlöst Förvunnen)




Michael Clark Rockefeller
(född 1938 - död 17 November 1961) var yngste son till New Yorks guvernör. Han försvann under en expedition i Asmat i Nya Guinea.

Försvinnadet
Den 17 november 1961, Rockefeller och den nederländska antropologen René Wassing satt i en 40-fots enstamskanot ungefär tre mil från stranden när deras kanot översvämmas och välte. Deras två guider simmade för att få hjälp. Efter en tids drivade sa Rockefeller till Wassing "Jag tror att jag kan göra det" och simmade till stranden. Wassing räddades dagen därpå, medan Rockefeller aldrig sågs igen, trots en intensiv och långvarig sökade arbete.

På den tiden var Rockefellers försvunnade en av världens viktigaste nyheter.
Hans kropp hittades aldrig. Han förklarades död år 1964.

Spekulationer
De flesta tror att Rockefeller antingen drunknade eller blev attackerad av en haj eller krokodil . Eftersom kannibalism fortfarande varade i vissa andra delar av Asmat år 1961. En del spekulerar att Rockefeller har blivit dödad och uppäten av lokalbefolkningen.

År 1969, journalisten Milt Machlin reste till Nya Guinea för att undersöka Rockefellers försvinnande.
Han avfärdade rapporter om Rockefeller levde som fånge i djungeln, men drog slutsatsen att det fanns indicier för att stödja idén om att han hade blivit dödad. Flera ledare i Otsjanep, där Rockefeller sannolikt skulle ha kommit om han hade kommit till stranden.

En bok som heter Rocky Goes West av författaren Paul Toohey menar att det var 1979, Rockefellers mor anlitade en privatdetektiv för att resa till Nya Guinea och försöka lösa mysteriet med hans försvinnande.
Tillförlitligheten i historien har ifrågasatts, men Toohey hävdar att privatdetektiv bytte en båt motor mot skallar av de tre män som en stam hävdade var den enda vita män de någonsin dödade. Utredaren återvände till New York och lämnade dessa skallar till familjen, övertygad om att en av dem var kraniet av Rockefeller. Om denna händelse verkligen inträffat, har familjen aldrig kommenterat. Det fanns dock en rapport på History Channel "Vanishings" om att Rockefellers mamma har betalat $ 250.000 i belöning till den utredare som erbjöder slutligt bevis om Michael Rockefeller var levande eller död.


Henry Lee Lucas



Henry Lee Lucas
, (född 23 augusti 1936 - död 13 mars 2001) var en amerikansk seriemördare. Han och hans vän Ottis Toole mördade tillsammans.

Henrys besvärliga barndom
Det oönskade barnet Henry Lee Lucas föddes den 23 augusti 1936 i Blacksburg, Virginia, i en utfattig familj. Familjen Lucas' hem var en stuga som saknade elektricitet med fyra rum som värmdes upp av en kakelugn, och låg inne i skogarna utanför staden, där Henrys alkoholiserade föräldrar bryggde whisky, samtidigt som modern "arbetade" som prostituerad. Viola Lucas styrde sin familj med en järnhand, medan maken Anderson Lucas, som bara hade två stumpar till ben efter sitt berusade möte med ett godståg i kommunen, drog sig runt i huset och försökte dränka sin förnedring i en oändlig mängd av alkohol. Vid sidan av Violas "arbete" som prostituerad tjänade paret pengar genom att sälja sin hembryggda whisky till stadsborna.

I familjen Lucas fanns nio barn, men de flesta blev utlämnade till släktingar, institut och fosterhem under åren. Henry var en av de fyra "lyckligt lottade" som fick stanna hemma med sina föräldrar, och modern Viola verkade hata barnet från födseln, och gjorde allt för att göra hans liv till ett helvete. Henry fick ofta höra av sin mor att han var ond, och fick arbeta i hemmet från morgon till kväll, med att hugga ved till kakelugnen, brygga whisky och städa. Både Henry, hans bror och Anderson var offer för hennes våldsamma utbrott, och fick utstå hänsynslös misshandel samt tvingades bevittna att karl efter karl delade säng med Viola. Viola slog sina söner och sin make för alla möjliga anledningar, och ibland utan någon anledning alls. Ibland brukade Viola klä Henry i en klänning, och tvinga honom att se på när hon hade samlag med sina kunder. Äcklad av detta stod till slut maken Anderson inte ut längre, och drog sig ut i snön en vinternatt där han dog ute i kylan av lunginflammation. Efter att pappan hade dött, blev Henry allt mer aggressiv och bitter. Pappan var den enda som hade visat honom minsta gnutta av kärlek.

Viola Lucas lyfte aldrig ett finger för att göra sin plikt som förälder. Hon lagade aldrig mat förutom till sig själv, och städade aldrig huset. Det resulterade i att Henry och hans syskon stal mat från affärer inne i staden eller på bondgårdar i området. Henry överlevde, men hans mors ondska verkade inte ha någon gräns. När Henry började första klass, år 1943, lockade hon hans stripiga hår, klädde honom som en liten flicka i klänning och skickade iväg honom barfota till den första skoldagen. Henry blev retad och utskrattad av sina klasskamrater tills en vänlig lärare köpte honom ett par skor, en tröja, ett par byxor och klippte hans hår till en kort, pojkig frisyr. Hemma fick han stryk för att ha tagit emot gåvorna. Viola kom senare på kvällen till skolan och skällde ut läraren, och överöste henne med skällsord. Om Henry hittade ett djur som han ville behålla, så dödade hans mamma det framför honom. Henry lärde sig att liv, precis som sex, var billigt. I femte klass slutade han skolan på grund av inlärningssvårigheter.

Henrys bror Andrew var lite vanskapt, på grund av en skelettsjukdom. Vid ett tillfälle hamnade de två bröderna i ett våldsamt bråk utanför huset. Andrew hade en kniv och stack Henry i ögat med den. Han blev helt blind på sitt vänstra öga och Viola lät honom lida i flera dagar tills det blev infekterat och läkarna var tvungna att operera bort hans trasiga öga, och byta ut det mot ett porslinsöga. Vid ett annat tillfälle slog Viola sin son i huvudet med en bit timmer, så hårt att han låg i koma i en hel dag, innan Violas sliskiga älskare och hallick Bernie tog honom till ett lokalt sjukhus för behandling. Viola sa till läkarna att hennes son hade ramlat från en stege. Henry backade upp historien av fruktan för att samma sak skulle hända honom igen. Efter det led han ofta av att ha huvudvärk, vara yr och att svimma. Han klagade även ofta över hur han hörde oljud och "röster" i huvudet. Vid den här tiden hade pojken börjat stjäla allt mer, ibland mat men oftast pengar.

När Henry inte var hemma i huset så brukade han oftast vandra runt i kommunen och stjäla pengar, göra inbrott eller fånga får uppe i klipporna bakom deras hus i Blacksburg, som han skar halspulsådern av och lät förblöda. Henry blev så småningom gripen för ett inbrott och skickades till Beaumonts uppfostringsanstalt för pojkar, eftersom han var minderårig. Där inne var han bråkig och försökte rymma flera gånger. Av personalen inne på anstalten beskrevs han senare som att vara vänlig ena minuten, för att sedan bli rasande arg den nästa. Efter ett år inspärrad blev han frisläppt. Sedan jobbade han nio månader som medhjälpare på en bondgård. Han tillbringade stora delar av sin ungdom och tidiga vuxenålder med att sitta inne på olika anstalter.


Ottis & Henry
1976 träffades männen för första gången, Ottis var 29 år, träffade han den enögda, 40-åriga seriemördaren Henry Lee Lucas på ett soppkök i Jacksonville i Florida. De åt tillsammans, och utbytte gräsliga historier om sina minnen som mördare. De talade även varmt om en framtid då de kanske skulle mörda tillsammans. De kommande sex och halvt åren var Henry och Ottis nära vänner och färdkamrater, som krävde sina offer efter vägen när de drog från stad till stad genom landet. Väldigt många av deras offer var liftare som de plockade upp efter vägen. När de behövde pengar eller mat rånade de bensinmackar. Två år efter att de hade träffats, flyttade Henry in hos Ottis och hans familj i Jacksonville. Där träffade han Ottis' systerdotter, Frieda Powell.
Han blev förälskad i den lite efterblivna tioåriga flickan som kallade sig Becky.

1979 blev Ottis och Henry anlitade på ett takföretag i Jacksonville, som hette Southeast Color Coat. De missade ofta jobbet när de var ute och mördade, men när de väl var där arbetade de mycket effektivt. Två år senare i maj dog Ottis' mamma och systern Drusilla med några månaders mellanrum. Systern dog av en överdos, som tros vara ett självmord, och modern av lunginflammation. Om nätterna hemsökte Ottis kyrkogården där modern låg begravd, och sov på hennes grav. Under den här perioden var Ottis väldigt deprimerad, och började dricka mycket och ta droger. Becky förflyttades till ett ungdomshem. Henry hjälpte henne så småningom att fly och hon följde med honom ut på vägen, på flykt undan rättvisan. Eftersom Henry ville ha flickan för sig själv lämnade han Ottis hemma i Jacksonville. När myndigheterna för barns rättigheter kom och letade efter Becky i januari 1982, flydde hon med Henry till Kalifornien. Från Kalifornien tog sig Becky och Henry till Stoneburg i Texas. Becky började längta hem i augusti, och de började lifta mot Florida igen. Kvällen den 23 augusti kampade de i Denton, Texas. De började gräla och Becky gjorde sitt livs misstag och daskade till Henry i ansiktet. Han högg ihjäl henne ögonblickligen och styckade henne, sedan grävde han ner hennes kroppslemmar i skogen och återvände till Stoneburg. Becky var bara 15 år när hon dog. Dagen därpå i Stoneburg förklarade han i tårar att Becky hade "gett sig av" med en lastbilschaufför.

"I hated all my life. I hated everybody. When I first grew up and can remember, I was dressed as a girl by my mother. And I stayed that way for two or three years. And after that I was treated like what I call the dog of the family. I was beaten. I was made to do things that no human bein' would want to do." - Henry

Bekännelser
Den 11 juli 1983 arresterades Henry i Stoneburg, Texas för olagligt innehav av en pistol. Efter det, under de kommande tolv månaderna, började han erkänna till fler och fler mord. Vid ett tillfälle hävdade Henry att han och Ottis tillsammans hade mördat över 600 personer, han erkände senare till att vara involverad i cirka 3 000 stycken. Det mest troliga är dock att Henry ljög och tog på sig en massa mord som han inte hade begått, för att framstå som historiens värsta seriemördare, och att han egentligen mördade 50 - 75 personer under sin livstid. Han berättade även att Ottis ibland åt delar av deras offer, eftersom han var kannibal. Man vet inte exakt hur många Henry egentligen mördade.

Tillslut dömdes han till elva mord (1998). Han dömdes till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigiving. Den 13 mars 2001 dog Henry i sin cell i Texas, av en hjärtattack.

 


Tortyrmetoder ifrån Medeltiden



Judasstolen gick ut på att offret spändes ovanför redskapet och sänktes sedan ner över spetsen med sikte på antigen vagina eller anus. De mer eller mindre trädde alltså människor på konen för att rivas sönder innifrån med dessa två kroppsöppningar som utgångspunkter. Det blev heller inte bättre av att de gärna hängde på vikter allteftersom för att göra kroppen tyngre och dras neråt.

Ännu en otrevlig detalj är att de sällan tvättade dessa redskap så att den drabbade även åkte på en otrevlig infektion när han eller hon satt där är inte helt omöjligt. Denna tortyr kunde pågå i timmar till dagar.



Den dömde bands fast vid en påle med händerna över huvudet så att hela kroppen exponerades. Torteraren började då med hjälp av en liten kniv mycket sakta skala av personens hud bit för bit likt man skalar en potatis. Denna skalning kunde pågå flera timmar och offret dog oftast innan han hunnit komma ner till fötterna.  Hela kroppen från toppen till botten flåddes med andra ord.




Sträckbänk, ett tortyrredskap, med vars hjälp man starkt uttänjde delinkventens kropp i syfte att åstadkomma intensiv smärta. Sträckbänken utgjordes av en bänk eller nästan horisontalt liggande, kort stege, vid vilken den anklagades händer hårt bands fast, under det att fötterna var säkert fästa vid ett tåg, som spändes medelst en vals och ett hjul, påhängda vikter eller annan mekanisk anordning.

Sträckbänken sägs vara en av de mest smärtsamma tortyrmetoderna av de alla. Den var byggd på ett sådant sätt att dra sönder/av alla ben och lemmar i hela kroppen. Allt skulle av och att benen knäckte till likt ett knasterband var inget ovanligt. Spändes det dessutom till för mycket kunde hela kroppsdelar skjutas av i processen.




Liknar sträckbänken en smula men ändå inte. Dismemberment - total isärdragning av kroppen. Som ni ser ovan spände de fast sina offer i rep till hästar som sedan började gallopera iväg i full fart, och det är ju inte särskilt svårt att gissa vad följderna blir.


Några olösta fall

Fallet med dom avkapade fötterna
Sedan Augusti 2007 har fem människofötter flutit iland nära Vancouver, Kanada. Inga kroppar, inga huvuden bara fem fötter iklädda gympaskor. Myndigheterna har ingen aning om vad som ligger bakom de bisarra fynden eller varför de flutit iland just där. En av fötterna har man dock kunnat spåra via DNA och visade sig då tillhöra en Kanadensisk man som hade varit försvunnen sedan ett par månader tillbaka. Man spekulerar en seriemördare i Kanada men hur förklarar man då att den senaste foten hittades 50 mil söder om Kanadas gränser nere i Washington?



JonBenet Ramsey
Det har snart gått 13 år sedan den unga skönhetsdrottningen JonBenet Ramsey hittades mördad i familjens källare julen 1996, Usa. Hon hade blivit våldtagen, torterad och brutalt misshandlad innan hon strypits till döds. Fallet uppmärksammades något oerhört i Amerikansk media och utreds än idag. Föräldrarna var i början huvudmisstänkta men det fanns helt enkelt inte tillräckligt med bevismatrial för att kunna gå vidare.

 I nuläget är det inte mycket som tyder på att detta fall kommer klaras upp.

 

Palme mordet
Fredagskvällen den 28 Februari 1986 Klockan 23.21 sköts Sveriges dåvarnde statsminister Olof Palme till döds på öppen gata i Centrala Stockholm av en okänd gärningsman. Palme avled omedelbart, rikslarm gick ut och Sveriges största och dyraste mordutredning genom alla tider, som bedrivs än idag, drog igång. Trots en hel del misstänkta, tonvis med information och bevismatrial har man ännu inte kunnat fastställa vem som verkligen utförde dådet.


Filmtips 41

Ghost ship är en spök/skräckfilm från 2002.

Handling: Besättningen ombord på ett räddningsfartyg upptäcker resterna av en stor passagerarbåt, som förliste för mer än 40 år sedan. När räddningspersonalen väl lyckas ta sig ombord på det sjunkna fartyget, konfronteras man med dess kusliga förflutna och tvingas kämpa för sina liv.


Vampyrmordet Sverige


Vampyrmordet
kallades ett olöst svenskt mord på 1930-talet.

Den 4 maj 1932 på valborgsmässoafton, hittades den 32-åriga prostituerade Lilly Lindeström brutalt mördad i sin etta på Sankt Eriksplan 11 i Atlas i Stockholm.

Hon hade besök av sin väninna Mimmi och omkring halv sju på kvällen ringde hennes telefon. En främmande mansröst frågade om hon var Lilly Lindeström. Mannen ville komma upp och han sa att han var i närheten. Lilly gick med på mötet och Mimmi gick ner till sig på bottenvåningen. Strax efter sju kom Lilly ner till väninnan och ville låna en kondom. En stund senare kom hon ner igen och ville låna ytterligare en kondom. Mimmi såg att Lilly var helt naken under sin kappa. Det var sista gången Mimmi såg Lilly i livet.

Klockan nio ringde Mimmi på Lillys dörr för att fråga om hon skulle med till Djurgården. Men ingen öppnade. Mimmi antog att väninnan gått med en kund i stället. Mimmi försökte få tag på Lilly men hon var fortfarande inte hemma, så den 4 maj var Mimmi så orolig för sin väninna att hon gick till polisen. Polisen tog sig in i Lillys lägenhet och de hittade henne liggandes död framstupa på en ottoman. Hela lägenheten var pedantiskt städad. Även Lillys kläder var snyggt hopvikta på en stol. Ovanpå den döda kroppen låg soffkuddarna prydligt travade och under var överkastet snyggt pålagt.

Lillys huvud var krossat av tre hårda slag.

I lägenheten hittade polisen en nerfläckad såsslev som troligen varit full med blod. Sleven var emellertid för lätt för att kunna ha använts som mordvapen. En av de poliser som utredde fallet har senare berättat för Aftonbladets kriminalreporter Börje Heed att det därför fanns misstankar att mördaren druckit offrets blod. Brottet har dock hela tiden varit känt som Atlasmordet och namnet Vampyrmordet är en modern benämning.

Polisen var aldrig i närheten av att lösa mordet. Ingen ledtråd till vem som var mördare hittades. Man hittade inga fingeravtryck och ingen i adressboken var mördaren.

18 år senare när en kriminalreporter för Aftonbladet sökte upp den då pensionerade brottsplatsutredaren John Berg för en artikelserie om olösta brott, plockade Berg fram en pappkartong. I kartongen fanns en kökshandduk med rödbruna fläckar och den tillbucklade soppsleven med likadana fläckar på botten. Dådet preskriberades 1957.