Filmtips 14

White noise är en spökfilm från 2005.

Handling: Vad skulle du göra om en av dina nära och kära ringde upp dig från andra sidan graven? Jonathan Rivers hela värld slås i spillror när hans hustru, Anna, blir mördad. Men när han kommer i kontakt med fenomenet EVP (Electronic Voice Phenomenon) förbyts Jonathans förtvivlan i ren besatthet. EVP är ett häpnadsväckande system som letar upp och spelar in röstmeddelanden från avlidna människor. Köp den på www.discshop.se idag!. Snart märker Jonathan att han kan kommunicera med sin döda hustru. Han upptäcker också att Anna har ett mycket speciellt uppdrag åt honom, nämligen att se till att inga fler oskyldiga faller offer för Annas mördare. Det är åtminstone vad Jonathan tror att Anna säger.


Mattias Flink



Mattias Flink
, född 8 mars 1970, är en svensk massmördare. Han dödade sammanlagt sju personer, fem kvinnor och två män, i Falun under natten mot lördag den 11 juni 1994. Flink avtjänar livstids fängelse för morden.

Massmordet
Kvällen den 11 juni 1994 hade börjat hemma hos en god vän. Man hade druckit ett par groggar och därefter fortsatt ner på stan för att fortsätta kvällen i en lokal. På restaurang Banken träffade Flink sin flickvän Eva som var ute med några väninnor. Här började Flink bete sig konstigt och en vakt avvisade Flink från restaurangen. Innan han begav sig hem gick han förbi diskoteket Garbo där även Eva befann sig.

Efter våldsamheter och bråk med bland andra Eva blev Flink utkastad av vakten. Kraftigt berusad begav han sig hemåt där han bytte om till fältuniform och begav sig sedan till sin arbetsplats, Dalregementet (I 13).Dagen innan hade ett hundratal lottor muckat från regementet och Faluns krogar hade under kvällen och natten fyllts med firande lottor. Vid regementet utrustade Flink med en Ak 5 och fem magasin med sammanlagt 150 patroner från ett materialrum innan han lämnade regementsområdet genom att klättra över ett stängsel.På en smal väg i Stadsparken mötte han ett antal lottor på väg hem till regementet.

Flink öppnade eld och fyra lottor dödades ögonblickligen, en avlider senare på sjukhus och endast en överlevde, svårt skottskadad. Strax därefter sköt Flink också två män i vägkorsningen Parkvägen/Vasagatan:en cyklist och en väktare i sin bil. Sex av de åtta beskjutna avled direkt. Flink hade avlossat 47 skott, samtliga hade träffat.Klockan 02.38 kom larmet in till polisen om skottlossning.





Rättegången
Den 12 september 1994 inleddes rättegången i Stockholms tingsrätts säkerhetssal. I tingsrätten förnekade inte Flink åklagarens gärningspåstående. Den avgörande frågan under den rättsliga prövningen blev istället om Flink, som enligt expertisen befunnit sig i ett tillfälligt rusutlöst tillstånd av psykotisk karaktär den aktuella kvällen, skulle kunna få fängelse som påföljd. Den 27 september dömde Falu tingsrätt Flink till 14 års fängelse för sju mord och tre mordförsök. Den 25 november skärpte Svea hovrätt domen till livstids fängelse. Flink begär och beviljas prövning och sista ordet blev sagt i Högsta domstolens dom den 13 februari 1995. Domstolen dömde med hänsyn till brottets grovhet Flink till livstids fängelse.

Den 3 september 2008 avslog Örebro tingsrätt Mattias Flinks begäran om att få sitt straff tidsbestämt till 24 år. Detta skulle ha inneburit att han skulle ha släppts 2010 med dagens regler. Men Örebro tingsrätt ansåg omständigheterna i Flinks fall som "exceptionellt försvårande". Ett tidsbestämt fängelsestraff måste "vida överstiga 24 år", ansåg tingsrätten. Mattias Flink överklagade beslutet till Göta hovrätt, som dock avslog överklagan den 27 oktober 2008.

Fägelset
Flink sattes på Norrköpingsanstalten, men efter att anstalten gjorts om till en väntavdelning för nyligen dömda som väntar på en ledig fängelseplats flyttades Flink till Beateberganstalten utanför Stockholm den 29 april 2004. Enligt beslutet var det Flink själv som ville flytta för att "komma närmare sin familj och underlätta permissioner till hemorten".Inför Flinks flytt till Beatebergsanstalten anordnade fångarna enligt Aftonbladet ett stormöte i anstaltens gymnastiksal där flera fångar visade avsky för att Flink hade mördat oskyldiga kvinnor.

Mattias Flink har fått skyddad identitet av Skattemyndigheten. Han har konsekvent undvikit uppmärksamhet och ställde först den 28 mars 2009 upp i en intervju för TV4:s Nyhetsmorgon Lördag. Under sina många år i fängelse har Flink beskrivits som en lugn och mycket skötsam fånge.


Filmtips 13

House of 1000 corpses är en skräckfilm från 2003.

Handling: De fyra collegevännerna Denise, Mary, Jerry och Bill är ute på en bilsemester tvärs genom USA. Färden leder dem längs öde landsvägar där de söker efter annorlunda, lokala attraktioner. När de stannar till för att tanka bilen vid "Captain Spauldings Museum of Monsters and Madmen" möter de den märklige föreståndaren, Captain Spaulding. Han blir överlycklig över deras besök och tar dem med på en guidad tur genom historiska seriemördare. Captain Spaulding berättar om den lokala legenden Dr. Satan, en sadist som levde i början av 1900-talet och vars kropp enligt rykten ska finnas begravd någonstans i närheten. Deras första misstag är att de, naturligtvis, beslutar sig för att undersöka saken närmare. Deras andra misstag är att de tar upp en ung, vacker lifterska vid namn Baby.

The devils rejects är en skräckfilm från 2005.
Handling: Sadistiska våldsorgier och iskall bestraffning. Den mordiska familjen Firefly är tillbaka, nu på vild flykt undan polisen! Men det hindrar dem inte från att fortsätta sina brutala dödsmassakrer på oskyldiga offer som de träffar på under sin våldsodyssé. Med denna fasansfulla skräckrysare, som tar vid där fasorna från House of 1000 Corpses slutade.




Thomas Quick (Sture Bergwall)



Thomas Quick
(egentligen Sture Ragnar Bergwall), född 26 april 1950 i stadsdelen Källviken i Falun, Dalarnas län, är en svensk man, som blivit dömd för mord på omtvistade grunder. Han började i början av 1990-talet erkänna ett 30-tal mord varav han dömdes för åtta, som skulle ha begåtts i Sverige och Norge 1976-1988. Kritiker hävdade att han, erkännanden till trots, blivit oskyldigt dömd.

I en dokumentär som sändes i Sveriges television i december 2008, tog Quick tillbaka alla sina erkännanden om mord. Under 2009 lämnades en resningsansökan in angående ett av morden (Yenon Levi) och resning beviljades efter ett beslut från hovrätten den 17 december 2009.

Namnet Thomas Quick tog Sture Bergwall när mordutredningarna mot honom började i början av 90-talet. Förnamnet var efter hans påstådda första offer, Thomas Blomgren, och efternamnet var hans mammas flicknamn.I medierna kallades Quick under en tid för Sätermannen. Våren 2002 återtog Quick sitt tidigare namn Sture Bergwall.

Morden (Fällande domar bara)
Charles Zelmanovits
, 15, försvann 13 november 1976 efter en skoldans i Piteå. Den 19 september 1993 påträffades hans kvarlevor på Pitholmsheden. Dåvarande chefen för kriminalavdelningen i Piteå, Harry Nyman, misstänkte inget brott i samband med påträffandet.

Quick erkände mordet under våren 1994 och dömdes 16 november 1994 i Piteå tingsrätt. Quick hade vid tiden för mordet inte själv tillgång till bil, men utpekade en medbrottsling, som tog livet av sig strax efter mordet.

Det holländska paret Marinus, 39, och Janni Stegehuis, 34, hittades knivmördade vid en rastplats nära sjön Vuolep Appojaure i Gällivare kommun den 13 juli 1984.

I november 1994, någon vecka efter Zelmanovits-domen, erkände Quick morden för sin terapeut Birgitta Ståhle. Quick dömdes för morden av Gällivare tingsrätt 25 januari 1996. Tekniska bevis saknades men Quick lämnade uppgifter som enligt domen.

Trine Jensen, 17, försvann från Oslo 21 augusti 1981.Kroppen hittades nästan två månader senare i en skog i Svartskog en dryg mil söder om Oslo.

Den 22 juni 2000 dömdes Quick för mordet i Falu tingsrätt. Han dömdes vid samma tillfälle för mordet på Gry Storvik. Det fanns inga tekniska bevis, men Quicks berättelse stämde med utredningen, som han fått delgiven flera veckor innan förhandlingen.

Gry Storvik, 23, hittades död på en parkeringsplats i Myrvoll strax söder om Oslo 25 juni 1985.

Quick dömdes för mordet i Falu tingsrätt 22 juni 2000. Han dömdes vid samma tillfälle för mordet på Trine Jensen. Det fanns inga tekniska bevis, men Quicks berättelse stämde med utredningen. Sperma som inte tillhörde Quick hade hittats i Grys kropp, Något Justitiekanslern inte ansåg med någon större styrka tala emot Quick som gärningsman, med hänsyn till att Gry synes ha verkat som prostituerad och Quick enligt sin berättelse kom i kontakt med henne i ett prostitutionskvarter.

Johan Asplund, 11, försvann från Sundsvall 7 november 1980. Några kvarlevor hittades aldrig.

Quick erkände, 1993, att han mördat Johan. Det var hans första erkännande. Quick dömdes för mordet först den 21 juni 2001 av tingsrätten i Sundsvall. I domen konstaterades att ingen teknisk bevisning lagts fram som bundit Quick till Sundsvall vid tiden för Johans försvinnande, särskilt ansågs det inte vara klarlagt vilken bil Quick använde när han förde bort Johan från hemmet. Quick dömdes i stället baserat på att han lämnat uppgifter som endast en gärningsman borde kunnat känna till, och det ansågs inte finnas något som talade för att Quick läst in sig på fallet. Försvarsadvokat var Sten-Åke Larsson.

Johans föräldrar trodde inte att Quick hade något att göra med deras sons försvinnande och de drev under fler år frågan rättsligt i ett antal instanser. Hovrätten för Nedre Norrland beviljade den 18 januari 2012 Quick resning i målet.

 

Senaste nytt: Quick har tidigare beviljats resning i målet och dagens besked var väntat. Endast en åklagare som vill ruinera sin karriär går till en domstol utan bevis. Asplunds försvinnande är ett av de mest uppmärksammade kriminalfallen de senaste 30 åren. En gåta som troligen aldrig kommer att lösas.

Quick har nu friats för tre av de åtta mord han tidigare dömts för. Han har även lämnat in resningsansökan för mord på två kvinnor i Norge. Den största juridiska skandalen i Sverige i modern tid rullar vidare.


Telepati



Med telepati menas förmågan att få direkt mental kontakt med en annan person utan att man meddelar sig med hjälp av språk, koder, tecken eller andra fysiska signalformer, kort sagt tankeläsning. Flera vetenskapliga experiments har utförts genom åren, men inga resultat som tytt på existensen av telepati har klarat kritiska granskningar, utan har visat sig antingen bero på metodfel eller inte varit upprepbara av oberoende forskare. Detta gör att telepati allmänt betraktas som pseudovetenskap. Telepati beskrivs i många religiösa texter, och inom skönlitteraturen framför allt inom science fiction och fantasy. I Sverige bedrivs forskning vid Stockholms Universitet under ledning av Dr. Jan Dalkvist och vid Göteborgs universitets Psykologiska Institution.

Redan på 1800-talet började man studera fenomenen vetenskapligt, och de banbrytande arbetena på området utfördes av det engelska sällskapet för psykisk forskning, SPR, som bildades 1882. I synnerhet bör Frederic W.H. Myers nämnas. Det var han som skapade beteckningen telepati (tankeöverföring på avstånd) för kommunikation mellan olika individers själssystem utan förmedling av de kända sinnesorganen. I den vetenskapliga forskningen fick man huvudsakligen stödja sig på experimentell telepati.

Den skiljer sig från den spontana genom att både sändaren och mottagaren starkt koncentrerar sig på att sända respektive ta emot ett visst meddelande. Vid spontan telepati tycks båda delar försiggå fullständigt omedvetet, vilket dock inte utesluter att båda parter kan vara aktivt engagerade i förloppet.


Filmtips 12

Motorsågsmassakern är en skräckfilm från 2003.

Handling: The Texas Chainsaw Massacre är en nyinspelning av 1974 års Motorsågsmassakern. Filmen handlar om två brödrar och deras flickvänner som 1969 är på väg mot en Lynyrd Skynyrd konsert. Efter det ska brödrarna åka till Vietnam men den yngre tänker stanna i Mexico utan hans broders vetskap. Plötsligt ser de en skadad flicka gå längst vägen, de stannar men flickan tar livet av sig i baksätet. Dom beslutar sig att leta efter hjälp, och efter ett tags letande kommer sheriffen. Men snabbt upptäcker dom att sheriffen inte är så godhjärtad utan kör dem till sin mammas hus där även Thomas Brown Hewitt bor i källaren. Detta är början till en mardröm för dem alla. Familjen i huset har märkliga matvanor och Thomas Hewitt förbereder middagen varje kväll med hjälp av en motorsåg.



The Texas chainsaw massacre the beginning är en skräckfilm från 2006.

Handling:
"Texas Chainsaw Massacre - The Beginning" är en fortsättning till "Motorsågsmassakern"-filmerna och är en skrämmande berättelse om hur Thomas Hewitt blev den ökände och sinnesrubbade seriemördaren Leatherface. En övergiven baby som fötts under de mest fruktansvärda omständigheter tas om hand om av excentriska familjen Hewitt. Under deras morbida uppfostran utvecklar Thomas en tjusning för motorsågar och tortyr. Det får fyra ungdomar erfara när de är med om en bilolycka och kontaktar polisen.

Den skumma sheriffen som dyker upp leder dem till ett avlägset skräckhus. Där måste ungdomarna slåss för att överleva natten hos den kannibalistiska familjen med sadistiska ritualer, när Thomas mordiska begär väcks till liv och han förvandlas till Leatherface.





Ted Bundy



Theodore Robert Bundy
, född Theodore Robert Cowell den 24 november 1946 i Burlington, Vermont, död 24 januari 1989 i Miami, Florida han var en amerikansk seriemördare som var aktiv mellan 1973 till 1978. Bundy rymde från fängelset två gånger före hans slutgiltiga arrestering i februari 1978. Efter mer än ett decennium av förnekelse, erkände han till slut över 30 mord, fast det verkliga antalet har förblivit okänt. Siffror varierar mellan 26 och 100 men den allmänna åsikten är 35 mord. Bundys typiska tillvägagångssätt var att slå ner sina offer med en knölpåk för att sedan strypa dem till döds. Han utövade också våldtäkt och nekrofili. Bundy avrättades för sitt sista mord i delstaten Florida år 1989. Ted Bundy dödade toltalt 25-36+ människor.

Morden
Strax efter midnatt den 4 januari 1974 bröt sig Bundy in i det rum där "Joni Lenz", låg och sov. Hon var en 18-årig dansös och universitetsstuderande. Ted Bundy klubbade ner henne när hon sov och våldförde sig på henne med ett spekulum. Lentz hittades nästa morgon liggande i en pöl av blod. Hon låg i koma i tio dagar men överlevde attacken. Hon fick dock en permanent hjärnskada och kunde inte fortsätta med dansen. Bundys nästa offer var Lynda Ann Healy, också hon en student från University of Washington (och hans kusins rumskamrat). Natten den 31 januari 1974 bröt sig Bundy in i Healys rum, slog henne medvetslös, klädde på henne, lindade in henne i lakan och bar iväg henne.

I Olympia den 12 maj 1974 kidnappade och mördade han den 19-åriga Donna Gail Manson, en studerande vid The Evergreen State College. Sista gången hon blev sedd vid liv var på väg till en jazzkonsert. Den 17 april 1974 försvann Susan Rancourt från Central Washington State College (nu Central Washington University) i Ellensburg. Två kvinnliga collegestudenter berättade senare om ett möte med en man med gipsad arm - en gång den natten och en natt tre nätter tidigare - som bad dem om hjälp med att lasta in en samling böcker i hans Volkswagenbubbla. Nästa offer var Kathy Parks som sågs senast den 6 maj 1974 vid Oregon StatE University i Corvallis, Oregon. Brenda Ball, den första ickestudenten, syntes aldrig till igen efter att ha lämnat baren The Flame Tavern den 1 juni i Burien, Washington. Bundys nästa offer var Georgeann Hawkins, en ung student vid University of Washington. Tidigt på morgonen, den 11 juni 1974, gick hon genom en gränd från sin pojkväns studentrum till sin egen studentförening. Hawkins sågs aldrig till igen. Vittnen rapporterade att de samma natt sett hur en man med gipsat ben kämpade med att bära sin portfölj. En collegestudent rapporterade att mannen bett henne om hjälp med att bära portföljen till sin bil, en Volkswagenbubbla, och att hon svarat ja men att hon först skulle gå in till sin studentförening några minuter. Collegestudenten dröjde något ytterligare, och när hon kom ut var mannen borta. Hawkins skulle senare samma kväll komma att föras bort av Ted.

 Hans Volkswagenbubbla.

  



Gripandet, första rättegången och rymningar
Bundy greps för första gången den 16 augusti 1975 i Granger, Utah, en förort till Salt Lake City, efter att han vägrat stanna i en poliskontroll. När hans bil söktes igenom hittades en skidmask, en annan skidmask gjort av strumpbyxor, kofot, handbojor, soppåsar, en isklyvare och andra föremål som polisen trodde var inbrottsverktyg. Bundy var lugn och samlad under förhöret. Han förklarade att han behövde masken för skidåkning och hade hittat handbojorna i en container. Utahs kriminalinspektör Jerry Thompson förknippade Bundys Volkswagen med utredningen om kidnappningen av DaRonch och de andra försvunna flickorna, och lät söka igenom hans lägenhet. Man hittade en broschyr över olika skidområden i Colorado, med en markering för Wildwood Inn, platsen där Caryn Campbell försvunnit, samt en reklambroschyr för pjäsen på Viewmont High School i Bountiful där Debby Kent försvann. Efter det togs Bundy in för vittnesidentifiering inför DaRonch och de andra vittnena från Bountiful. Han identifierades som "konstapel Roseland" och som mannen som setts smyga omkring natten när Debby Kent försvann. Efter en veckas rättegång, den 1 mars 1976, fälldes Bundy för kidnappningen av Carol DaRonch och dömdes till 15 år i Utah State Prison. Myndigheterna i Colorado åtalade honom så småningom för mordet på Caryn Campbell och han blev utlämnad till Colorado för rättegång.

Han placerades i ett mindre fängelse i Glenwood Springs, Colorado under tiden han väntade på dom. Han började genast planera nya flyktförsök. På något sätt hade han lyckats få tag på en bågfil och 500 dollar i kontanter; han påstod senare att han hade fått det från en annan fånge. Under två veckor sågade han ett litet hål i taket på sin cell precis under fläktsystemet, och efter att ha bantat lyckades han slingra sig igenom hålet, vilket gjorde krypgrunden ovanför cellen tillgänglig för honom. En källa i fängelset berättade för vakterna hur han hade hört Bundy kravla omkring i innertaket, men ingen brydde sig om att undersöka det.Den 23 december 1977 i Aspen, när Bundys domare bestämde att Caryn Campbells mordrättegång skulle ta sin början den 9 januari 1978,och att den skulle äga rum i Colorado Springs, insåg Bundy att han var tvungen att rymma innan han förflyttades dit. Natten den 30 december 1977 klädde sig Bundy varmt och placerade en hög med böcker under sitt täcke för att få det att se ut som om han sov. Han slingrade sig igenom hålet och upp till krypgrunden. Bundy kröp direkt över till platsen ovanför fångvaktarens omklädningsrum — fångvaktaren och hans fru var ute den kvällen — och hoppade ner i fångvaktarens rum och gick ut genom ytterdörren.

Avrättningen
Enligt Hagmaier funderade Bundy på att begå självmord dagarna före sin avrättning, men ändrade sig. Klockan 07:06 den 24 januari 1989 avrättades Ted Bundy i elektriska stolen i Florida State Prison i Starke, Florida. Hans sista ord var: "jag vill att ni säger till min familj och mina vänner att jag älskar dom." Sedan passerade mer än 2 000 volt genom hans kropp på mindre än två minuter. Han dödförklarades klockan 07:16.

  


Richard Speck



Richard Franklin Speck
, född 6 december 1941 i Kirkwood, Illinois, död 5 december 1991 i Joliet, Illinois, var en amerikansk massmördare och våldtäktsman som under natten till den 14 juli 1966 våldtog och mördade åtta kvinnor i Chicago, för vilket han dömdes till dödsstraff men fick senare straffet ändrat till livstid.

Morden
Natten mellan den 13 och 14 juli 1966 bröt sig Speck in i en lägenhet i ett större hus på 2319 East 100th street i Chicago; i huset bodde nio unga kvinnor som studerade till sjuksköterskor. Beväpnad med en kniv och en pistol tog han alla kvinnorna i lägenheten, som legat och sovit när Speck bröt sig in, som gisslan genom att binda fast dem i sina sängar. Det är oklart om Specks avsikt redan från början hade varit att mörda dem eller om han bara ville råna dem på pengar men Speck tappade i alla fall kontrollen över sitt temperament och under timmarna som följde högg han systematiskt ihjäl och våldtog åtta av kvinnorna innan han under småtimmarna flydde därifrån i tron om att han hade begått det perfekta brottet.

Speck hade under större delen av sitt liv varit övertygad om att han var förutbestämd att bli en ökänd brottsling som skulle skapa stora tidningsrubriker, och nu trodde han alltså att han hade lyckats. Men Speck hade begått ett misstag, den nionde kvinnan, Corazon Amurao hade lyckats hålla sig gömd under en säng hela tiden och inte blivit upptäckt av Speck och kunde sedan kontakta polisen. Tack vare Amuros vittnesuppgifter och de många fingeravtryck som Speck hade lämnat på platsen lyckades polisen på bara någon timme identifiera Speck eftersom han redan fanns i brottsregistret. Följande dag var nyheten om de brutala morden på varenda förstasida i hela landet. Snart satt efterlysningsaffischer med Specks ansikte på över hela Chicago. Då Speck fick höra att det fanns en överlevande och att han var identifierad greps han av panik. Under falskt namn tog han in på ett hotell och försökte vänta tills läget hade lagt sig och då kunna lämna Chicago, just då var det omöjligt eftersom polisen bevakade all trafik ut ur staden. Speck var nu fången i den berömmelse som han så länge velat ha.

Efter några dagar orkade han inte mer och försökte ta livet av sig på sitt hotellrum genom att skära upp handlederna med en trasig flaska. Men detta misslyckades eftersom hotellchefen, som var irriterad på Speck för att han inte betalat hyran, bara någon minut senare hittade honom och lyckades få honom till sjukhus. Där identiferades han och arresterades för morden.




Straffet
Speck dömdes till dödsstraff för morden men fick senare straffet ändrat till livstid. Han fördes tillbaka till sin hemstat Illinois där han placerades på Stateville Prison. Han tillbringade resten av sitt liv i fängelse. Under den första tiden i fängelset målade han mycket, och enligt andra fångar och vakter var han lugn och nästan lycklig; fängelset blev hans första fasta tillvaro sedan barndomen och han verkade uppskatta det. Men med åren blev han alltmer tillbakadragen och höll sig mer och mer för sig själv. Han visade aldrig någon ånger eller skuld för vad han hade gjort utan talade istället om det som om det vore ett trevligt minne.

Richard Speck dog på morgonen den 5 december 1991 av en hjärtattack, en dag före sin 50-årsdag. Speck tillbringade sammanlagt över två tredjedelar av sitt liv i fängelse.


Filmtips 11

Them är en skräckfilm från 2005. Filmen bygger på verkliga händelser.

Handling: Lucas och Clementine är ett ungt, attraktivt par som bor långt ute i skogen i ett stort hus. En totalt öde plats där de får vara ifred från omvärlden, tills en natt när man plötsligt hör ovanliga ljud! Någonting väntar där ute, och kommer allt närmare. En blixt av ljus, lås som går igen, en påtaglig fara! Parets tillflyktsort har förvandlats till en dödsfälla, och en mardröm tar sin början. Vilka har kommit, och vilka är de?


Filmtips 10

Huset vid vägens ände är en svensk skräckfilm från 2003.

Handling: Fyra konststuderande ungdomar lämnar civilisationen föratt kunna ägna sig åt sitt skapande.De har hyrt ett hus långt från närmaste bebyggelse och det verkar vara en idyllisk plats för dem att utföra sitt arbete. Strax efter de anlänt börjar dock mystiska saker inträffa. Någonting har väntat på dem.



Pedro Alonso Lopez



Pedro Alonso López
, född 1948 i Colombia är en seriemördare som också kallas "Monstret i Anderna". Han anklagas för att ha mördat mer än 300 flickor vilket skulle göra honom till historiens värste seriemördare. Antalet mord är något oklart där dryga 59 kan anses verifierade och han blivit dömd för 163 mord medan de högre siffrorna baseras på hans egna berättelser och lokala uppfattningar.

Pedro Lopez blev vid åtta års ålder utslängd hemifrån av sin prostituerade mamma efter att han gjort sexuella närmanden på sin syster. Därefter blev han upplockad av en pedofil som upprepade gånger våldtog honom.

Han försörjde sig själv genom tiggeri och senare bilstölder. När han fyllt 18 greps han och dömdes till sju års fängelse. Efter två dagar i fängelset blev han utsatt för en gruppvåldtäkt av fyra medfångar. Lopez tillverkade en kniv och mördade de följande två veckorna tre av sina våldtäktsmän. För detta förlängdes Lopez's straff med enbart två år eftersom att morden bedömdes som självförsvar.

Efter att han blivit släppt år 1978 så började han med att mörda över 100 unga peruanska flickor. Därefter fortsatte han till Ecuador och Colombia där han började mörda ännu fler flickor, ca 3 stycken per vecka. Enligt hans senare erkännanden ska han ha dödat 110 flickor i Ecuador, 100 flickor i Colombia och "många fler än 100" i Peru. Pedro själv tyckte att de ecuadorianska flickorna var de bästa att mörda eftersom de tydligen var mer lugna, godtrogna och oskyldigare.

Vid en översvämning 1980 upptäcktes det första liket. När Pedro arresterades berättade han sin historia. Först var myndigheterna skeptiska men det ändrades när han visade förhörsledarna till över 50 olika gravar, man hittade 53 lik efter 8-12 åriga flickor men han misstänks för att ha mördat minst 300 människor.

Han fick ett 16-årigt fängelsestraff eftersom Ecuadors lagar som inte gör någon skillnad på hur många man mördat bara om man mördat. Han blev släppt år 1994 på grund av gott uppförande. Därefter bedömdes han vara psykiskt sjuk och fick psykiatrisk vård fram tills 1998 då han bedömdes vara frisk. Pedro Lopez har inte setts till sedan 2002 och polis söker efter honom då de har hittat ett färskt mord som påminner om hans.


Filmtips 9

Hostel är en skräckfilm från 2005.

Handling: Tre amerikanska backpackers reser till ett vandrarhem utanför slovakiska Bratislava efter att de av en vänlig främling hört att de slovakiska kvinnorna, i synnerhet på nämnt hostel, både är ovanligt vackra och synnerligen lättfotade. Vid ankomsten blir de sedan inte besvikna - vandrarhemmet motsvarar alla deras förväntningar och alkoholen, drogerna och sexet flödar. När sedan deras isländske medresenär plötsligt försvinner under mystiska omständigheter börjar de sakta att inse att allt inte står helt rätt till. Det visar sig snart att det på vandrarhemmet bedrivs en sjuk och skräckinjagande form av människohandel, och att det som tidigare sett ut som den perfekta resan snabbt förvandlats till deras värsta mardröm.


Hostel två är en skräckfilm från 2007.

Handling: Tre amerikanska flickor som åker till Slovakien på språkresa och hamnar i klorna på Elite Hunting organization. Verksamheten med tortyr och mord stoppades alltså inte alls i första filmen utan bara var en liten del av ett stort nätverk som finns över hela världen.

Hostel tre är fortsättningen på restn av filmerna.

Handling: Tredje filmen utspelar sig i Las Vegas och följer en man som ska gå på sin bästa väns svensexa. Men han råkar trassla in sig i ett nätverk där förmögna personer torterar och mördar personer mot stora summor pengar.




Voodoo



Voodoo är ett samlingsnamn för en lös grupp animistiska religioner med inslag av förfaders- och andedyrkan. Olika typer av voodoo är vanligt förekommande i Västafrika, Haiti, Dominikanska Republiken, Kuba, Puerto Rico och i viss utsträckning även i södra USA. Namnet kommer från det afrikanska språket fon där det betyder ande.

I många filmer och TV-serier har voodoo kommit att förknippas med zombier och så kallade voodoo-dockor. Båda företeelserna existerar i voodoo-religionen, men är lika sällan förekommande som exorcismer är i kristna samfund. På grund av detta används inom modern religionsforskning ibland termerna vodou.

Voodoo har sedan slutet av 1950-talet, efter framträdandet av ockultister som Aleister Crowley med flera, kommit att förknippas med svart magi och så kallade voodoo-dockor.

Voodoo-dockorna sägs fungera som en representation av en person. Det dockan råkar ut för, sägs också hända personen som dockan representerar. Vanligast (i myten) är att sticka dockan med nålar eller att bränna den.

Idag är voodoo allmänt betraktad som en religion snarare än en kult och gäller som statsreligion i bland annat Benin. Även i Haiti, efter många års förtryck, erkändes den 2003 som folkreligion jämte romersk katolicism. Det kan vara intressant att notera att skiljelinjen mellan voodoo och kristendom är ganska luddig för de flesta haitier och att många inte ser någon konflikt i att bekänna sig till båda. Utövare av voodoo är i allmänhet öppna för influenser utifrån och ceremonierna är inkluderande snarare än exklusiva tillställningar. Idag finns det ungefär 50 miljoner utövare av voodoo.


Filmtips 8

Kemper är en skräck/fakta film från 2008.

Handling: Den är verklighetsbaserad och handlar om seriemördaren Edmund Kemper. Som härjade Kalifonien under tidigt 70-tal. Han är även känd som "The Co-ed Killer".


Richard Ramirez



Richard Ramirez
, (född 29 februari 1960 - död 7 juni 2013) är en amerikansk seriemördare, känd som The Night Stalker, som härjade i Kalifornien 1984-1985.

Morden
Den 28 juni 1984, skedde den första attacken i Los Angeles utförd av Richard Ramirez. På natten smög han sig in i ett hus tillhörandes den 79-åriga Jennie Vincow och väl inne skar han halsen av henne och högg henne ett flertal gånger. Kroppen hittas dagen därpå. Efter detta dåd följde en rad liknande inbrott som satte skräck i Los Angeles och många av invånarna var rädda för att sova och försäljningen av skjutvapen, vakthundar och galler för fönster och dörrar ökade faktiskt.

Ramirez åkte runt på nätterna i bilar som han stal när de var obevakade och lyssnade på heavy metal i sin walkman medan han letade efter de hus han tyckte såg lovande ut. De flesta dåden skedde som så att mördaren smög sig in genom öppna fönster och där inne oftast mördade männen i husen, sedan våldtog kvinnorna och därpå letade igenom husen efter pengar, smycken, videobandspelare och radioapparater och annat som var av värde.

Totalt föll 43 hushåll offer för "The Night Stalker. Inbrott, rån, brutala mord, mordförsök och våldtäkter skakar området. Dåden blir uppmärksammade för sin utstuderade brutalitet och de satanistmärken som Ramirez lämnar efter sig på några av mordplatserna efter att ha vänt upp och ned på inredningen i jakten på sådant som han kan sälja på gatan för att få råd med de droger han ofta använde, bl.a marijuana.

Fångenskapet
Den 31 augusti 1985, hade Ramirez härjat i Los Angeles-området och polisen hade kommit honom på spåren. Ovetandes om att hans bild fanns i tidningen gick han in i en livsmedelsbutik och där kände de uppjagade Los Angeles-borna igen hans ansikte. Omedelbart flydde Ramirez från den arga mobben som bildats bakom honom under flykten, men de kom ikapp honom när han försökte stjäla en bil, men misslyckades med detta. Folk misshandlade Ramirez och polisen anländer snabbt till platsen och de grep mördaren.

Den 7 november 1989, dömdes Ramirez efter en lång rättegång till döden för 13 mord, 5 mordförsök, 11 våldtäkter och 14 inbrott. Han satt inspärrad på San Quentin i väntan på avrättning som sköts upp p.g.a överklaganden och nya anklagelser.

Den 7 juni 2013 hittade man Richard död in hans cell (han dog av naturliga orsaker), han blev 53 år gammal.


Stonehenge



Stonehenge, denna mystiska plats ligger i Storbritannien och är ett av västvärldens mest kända byggnadsverk. Det består av en cirkelformad stensättning och är omgiven av en ringgrav. Den byggdes troligen mellan 2500 f.kr. och 2000 f.kr. Stonehenge byggdes ut i flera faser under en period av sammanlagt 2000 år. Det finns även tecken på aktiviteter där före och efter denna huvudsakliga utbyggnadsperiod.

År 1615 påstod Inigo Jones att det hela var ett romerskt tempel tillägnat en hednisk gud. Senare historiker menade att det var uppfört av danskarna. Faktum är att ända till senare delen av 1800-talet ansågs denna mystiska plats vara kopplad till saxare och andra, relativt sentida folkgrupper.

Monumentet är riktat åt nordost så de som byggde det fäste stor betydelse för solstånd- och dagjämningspunkter.

1963 hävdade Gerald Hawkins att han uppmärksammat ett stort antal markeringslinjer och lade fram teorin att Stonehenge kunde ha används för att förutse sol- och månförmörkelser. Det finns också udda teorier som anser att det representerar det kvinnliga könsorganet, eller är en utomjordisk landningsplats.

Idag har arkeoastronomer kommit fram till att Stonehenge representerar ett "antikt observatorium", trots att användningens omfattning är omdiskuterad.

Stonehenge är fortfarande en mystisk plats dit pilgrimer, neo-druider och nyhedningar kommer.

 


Filmtips 7

Alive är en verklighetsbaserad film från 1993.

Handling: Ett flygplan havererar uppe i Anderna, en bergskedja i Sydamerika. En liten grupp passagerare lyckas överleva. Därefter försöker de överlevande hålla sig vid liv och detta når sitt klimax då valet står mellan kannibalism eller döden. Filmen behandlar människans överlevnadsinstinkter och visar hur pass utsatt en människa kan bli men ändå ta sig tillbaka. Filmen visar även hur grupper tar form, ställs emot varann och ledarroller gestaltas.


Kannibalism



Kannibalism
innebär att människa eller djur äter en annan individ av samma art. När människor äter människokött kallas det antropofagi. Ordet kommer från "Karibien", då det omtalades om att människoätare fanns där.

Inom djurvärlden är kannibalism relativt sällsynt. Det finns en del djurarter som kan praktisera det under stress, men få utanför insektsvärlden och vissa fiskarter praktiserar det regelbundet. Inom djurnäringen finns många exempel på att instängda djur i en dålig miljö tillgriper kannibalism, till exempel bland grisar eller höns. Ofta är det då ungar som utsätts.

Bland en del flocklevande rovdjur, som till exempel lejon och vargar, händer det ofta att en ny hanne som tar sig in i flocken dödar de ungar som finns; detta är dock sällan kopplat till kannibalism.

Kannibalism bland människor
Det finns olika mer eller mindre väl underbyggda berättelser om kannibalism från alla världsdelar. Idag tvekar forskare om hur stor andel av dessa som har någon substans. Det finns få belägg för att kannibalism någonsin varit särskilt utbrett. Berättelser om kannibalism är sällan ögonvittensskildringar och handlar ofta om folk på avlägsna platser. Ett viktigt undantag är dock Kina där kannibalism, framför allt "överlevnadskannibalism" (se nedan) men i tidig historieskrivning också kannibalism som rituell hämnd eller skändning rapporterats om den egna folkgruppen under hundratals år.

Bland människor är det idag sällsynt med kannibalism med näringsintag som syfte, istället talar man om rituell kannibalism, där valda kroppsdelar äts av rituella skäl. Det finns ett flertal belägg från stamstrider i Afrika där segraren äter förlorarens hjärta för att ta del av dennes styrka, senast i Kongo och Liberia. I rituella sammanhang förekom människooffer och sannolikt kannibalism i Norden under vikingatiden och hos Aztekerna. I modern tid finns belägg för att kannibalism förekommit och eventuellt fortfarande förekommer hos vissa stammar på Nya Guinea.

I regel förknippas kannibalism med just föreställningar om att den som äter delar av en död fiendes eller väns kropp övertar en del av dennes styrka, mod eller andra goda egenskaper. I dessa fall kan kannibalism emellanåt också sammanknytas med att man tar delar av besegrade fienders kroppar som troféer, oftast huvud eller händer.

När man äter personer utanför den egna gruppen, kallas det exokannibalism. Motsatsen, när man äter kvarlevorna av en medlem av den egna gruppen, kallas endokannibalism. Det kan finnas kulturer där man praktiserat såväl exokannibalism som endokannibalism. Under extrema omständigheter av isolering och svält finns det dokumenterade fall av att människor ätit av varandra för att överleva, vilket då kallas överlevnadskannibalism. Exempel på detta finns i Alive (film) som är baserad på en verklig händelse.

Det finns endast två personer någonsin som har fängslats för kannibalism i USA!


Filmtips 6

From Hell är en skräckfilm från 2001.

Handling: London 1888. Mary Kelly och hennes väninnor försörjer sig som prostituerade. En av Marys vänner försvinner mystiskt, och en efter en av hennes vänner hittas brutalt mördade. Inspektör Fred Abberline försöker utreda morden, bland annat med hjälp av sin märkliga förmåga att kunna se in i framtiden när han har rökt opium som han är näst intill beroende av. Abberline har en teori att morden utförts av någon med kunskaper i kirurgi. Spåren visar sig leda ända till det brittiska kungahuset.


Jack the Ripper



Jack the Ripper, var en  seriemördare som mellan augusti och november 1888 mördade ett antal fattiga, mer eller mindre hemlösa och kringstrykande kvinnor som nattetid försörjde sig på tillfällig prostitution i East End, London. Polisen löste aldrig officiellt fallen. Antalet kvinnor som Jack Uppskäraren mördade är ej faktiskt säkerställt.

Jack Uppskärarens identitet är en klassisk mordgåta, och det enda man med säkerhet vet om honom är att det var en mansperson, och enligt vittnen, klädd i skärmmössa och sjömansrock. Troligtvis hade han även kunskaper i anatomi, även om det antagligen varit tillräckligt med de handlag som exempelvis en slaktare eller en styckare på slakteri är i besittning av. Nutida spekulationer om vem han kan tänkas vara stannar vid just spekulationer. Det finns ett antal lösningar till gåtan: Somliga menar att det var en amerikansk kirurg. En teori hävdar är att det var en advokat som begick självmord samtidigt som mordvågen upphörde. Polisen hade mängder av misstänkta och hundratals personer som togs in till förhör, men lyckades inte binda någon av dem till brotten. Den allmänna uppfattningen (som styrks vid genomläsningen av interna polisrapporter) är att Scotland Yard - trots en mängd vitt skilda förslag levererade långt senare av en del högre polisbefäl som Sir Robert Anderson, Donald Sutherland wanson, Frederick George Abberline, Sir Melville Macnaghten med flera - inte visste mördarens identitet, vilket också erkändes öppet av en del andra befäl.

Morden
Morden utfördes kallblodigt på platser där det fanns folk alldeles i närheten. Tillvägagångssättet var att skära av strupen mycket djupt och sedan skända kropparna genom att öppna buken och skära ut inre organ. Vissa delar hade bortförts från mordplatsen - i två av fallen var livmodern borttagen tillsammans med en del andra organ. Det är sättet att skända kropparna på som gett upphov till teorin att “Uppskäraren” hade kunskaper i anatomi. Det förekommer även teorier om att offren först hade strypts eller kvävts eftersom offren förefaller att ha tagits med överraskning och ganska lite blod fanns på mordplatsen.

Offer
1. Mary Ann Nichols, född 26 augusti 1845, död 31 augusti 1888, Buck's Row, Whitechapel.
2. Anne Chapman, född i september 1841, död 8 september 1888, Hanbury Street, Spitalfields.
3. Elizabeth Stride, född 27 november 1843 i Torslanda Sverige, död 30 september 1888, Dutfield's Yard på Berner Street, St. Georges-in-the-East.
4. Catherine Eddowes, född 14 april 1842, död 30 september 1888, Mitre Square, Aldgate, LondonCity.
5. Mary Jane Kelly född ca. 1863, död 9 november 1888, Miller's Court på Dorset Street, Spitalfields.


Filmtips 5

Natural born killers är en action/drama från 1994

Handling: Filmen handlar om det unga paret Mickey and Mallory Knox. Paret kommer från en mycket enkel bakgrund och har båda haft en svår barndom. Mickey, ett varubud, blir förälskad i kunden Mallory. Man bestämmer sig för att rymma och de hjälps åt att mörda Mallorys brutale far. Mickey och Mallory ger sig ut på en resa längs Route 66 där de mördar efter samma mönster: de ger sig på alla inom synhåll och lämnar bara en person kvar som kan berätta vad som inträffat. Media får snabbt fatt i nyheten och paret blir berömda, något som späder på deras verksamhet. Mickey och Mallory jagas av den våldsamme detektiven Jack Scagnetti som så småningom lyckas fånga dem och ställa dem inför rätta.


Susan Atkins




Susan
Denise Atkins
, född 7 maj 1948 i San Gabriel i Kalifornien död 24 september 2009 i Chowchilla, Madera County, Kalifornien var en av medlemmarna av Mansonfamiljen som leddes av Charles Manson.

Medlem i Mansonfamiljen
Atkins mor dog av cancer 1963. När hon var 18 hoppade hon av high school och flyttade till San Francisco där hon bland annat jobbade som strippa. Hon träffade Charles Manson 1967 och flyttade så småningom med honom till Spahn Ranch där hon senare födde sin son som Manson gav namnet Zezozose Zadfrack Glutz (Manson hade tidigare gett Atkins namnet Sadie Mae Glutz). Sonen adopterades sedan bort efter att Atkins hamnat i fängelse.

I juli 1969 var Atkins med när Bobby Beausoleil mördade Gary Hinman på uppdrag av Manson. Den 9 augusti mördade Atkins, Charles "Tex" Watson och Patricia Krenwinkel skådespelerskan Sharon Tate och dennes vänner Jay Sebring, Abigail Folger och Wojciech Frykowski samt Steve Parent. Natten därpå åkte hon med till det hus där Watson, Krenwinkel och Leslie Van Houten mördade Leno och Rosemary LaBianca. Efter att de släppts av vid huset fortsatte Atkins tillsammans med Linda Kasabian och Steve Grogan till ett annat hus där de skulle döda skådespelaren Saladin Nader. Kasabian ledde dem dock till fel hus så mordet blev aldrig av.

Domen och fängelsetiden
1971 dömdes Atkins tillsammans med Manson, Patricia Krenwinkel och Leslie Van Houten till döden för morden. Straffet omvandlades dock till livstids fängelse eftersom Kalifornien tillfälligt avskaffade dödsstraffet. Atkins satt i fängsligt förvar från 1 oktober 1969 till sin död. 1974 blev hon pånyttfödd kristen. Under sin tid i fängelset gifte hon sig två gånger, först 1981 med Donald Lee Laisure från Texas, som påstod sig vara miljonär och sade sig ha inflytande som kunde få henne frisläppt. Äktenskapet tog slut året därpå. Laisure hävdade senare i en tv-intervju att Atkins knivhuggit honom och att han varit gift 45 gånger. 1987 gifte sig Atkins med advokaten James Whitehouse som företrädde henne vid frigivningsförhandlingar år 2000 och 2005.

I april 2008 meddelades det att hon vårdades för cancer och att hon hade uppskattningsvis ett halvt år kvar att leva. Enligt Whitehouse var hennes tillstånd så dåligt att hon var förlamad i halva kroppen, bara kunde prata lite grann och inte kunde sitta upp i sängen utan hjälp. Hon hade även fått ena benet amputerat. En ny frigivningsförhandling, vid vilken hon på grund av sitt hälsotillstånd inte själv medverkade i, hölls den 15 juli och hon nekades åter frigivning.

Atkins avled den 24 september 2009 till följd av hjärncancer.



Filmtips 4

The manson family är en fakta/skräckfilm från 2003.

Handling: Manson familjen var en sekt som ledes av Charles Manson på 60-talet.
Filmen handlar om dom brutala morden som familjen utförde på nio personer den 9:e augusti år 1969. 


Filmtips 3

Creep är en skräckfilm från 2004

Handling: Midnatt i London. Kate har somnat på en tunnelbanestation. När hon vaknar upp är hon ensam. Hon får en chock när hon inser att hon har blivit inlåst, och när ett tomt tåg stannar hoppar hon på. Men plötsligt stannar tåget mitt i kolmörkret i tunneln, och Kate är på väg in i en mardröm som hon inget hellre vill än vakna upp ur. Hon är inte alls ensam. Något bevakar henne. Något som finns i ett hemligt laboratorium djupt inne bland tunnelbanenätets labyrintlika gångar och tunnlar.Välkommen till en skräckinjagande djupdykning i underjorden i Londons tunnelbana. Följ den tyskfödda världsstjärnan Franka Potente på hennes livs värsta tågresa. I topprysaren Creep ställs hon inför den obarmhärtiga skräckvärld som gömmer sig under storstadens pulserande nattliv. Tänk till en extra gång innan du stiger på tåget på natten.


Filmtips 2

Skjult är en skräckfilm från 2009.

Handling: Skjult är historien om en ung man, Kai Koss, som motvilligt vänder tillbaka till sin hemstad, 19 år etter att han rymde från sin fruktansvärda mor. Modern är nu död, och Kai har ärvt det förfallna huset han växte upp i. Han önskar bara att reda upp arvet så att han kan lämna stället. Men med arvet följer en rad mörka hemligheter.


Filmtips 1

Cannibal holocaus är en såkallad snuff film från 1980.

Handling: Ett filmteam försvinner medan de gör en dokumentär om kannibaler i Amazonasdjungeln. En professor ger sig ut på en ny expedition för att finna dem, bara för att hitta deras filmkamera hos en kannibalstam. Förfärad över sitt fynd flyr han från kannibalerna, men när han kommer hem och ser filmerna från den försvunna expeditionen, upptäcker han att gränsen mellan ont och gott inte alltid är så enkel.


David Berkowitz



David Berkowitz
, född David Falco, 1 juni 1953 i Brooklyn, New York, är en amerikansk seriemördare som är mer känd under vedernamnet Son of Sam. Han har erkänt att han har dödat sex personer och skadat minst ytterligare sju under 1970-talet. Han påstod att grannens hund var besatt av en gammal egyptiskt demon som sa åt honom att döda.

Berkowitz berättade 1975 för en psykiater att han kände sig behärskad av demoner, vilka talade om för honom att han måste döda. Han påstår att han utförde sin första attack mot kvinnor i slutet samma år, då han ska ha attackerat två kvinnor med en kniv på julafton. Den ena kvinnan blev aldrig identifierad, men Charles Montaldo skriver att det andra offret, Michelle Forman, lades in på sjukhus på grund av sina skador. Inte långt därefter flyttade Berkowitz till ett hem i Yonkers. Smeknamnet "Son of Sam" kommer från Berkowitzs granne Sam Carr. Berkowitz ansåg att Carr var en "hög demon", som skickade sin onda Labrador retriever vid namn Harvey, hem till Berkowitz för att beordra honom att begå mord. Berkowitz sköt vid ett senare tillfälle hunden efter ett av sina mord, men hunden överlevde. Berkowitz hävdar nu att han hittade på detta för att få grunden till ett försvar, som skulle basera sig på att han skulle vara psykiskt sjuk och därför inte medveten om vad han gjorde.

Sommaren 1976 började en person att beskjuta folk i New York. Denne förövare fick vedernamnet ".44 Killer" i pressen efter kalibern på skotten. Det visade sig att det var Berkowitz som var denne person.

Den 29 juli 1976 sköts Jody Valenti och Donna Lauria när de satt i en parkerad bil på en gata utanför Laurias lägenhet. Lauria dog men Valenti överlevde. Berkowitz slog till igen några månader senare den 23 oktober 1976. Återigen sökte han upp två personer som satt i en parkerad bil, Carl Denaro och Rosemary Keenan. Båda överlevde, även Denaro trots att han blev skjuten i huvudet. En månad senare den 26 november gick Donna DeMasi och Joanne Lomino hem från att ha sett en film på bio. Berkowitz sköt dem båda. DeMasi blev helt återställd medan Lomino blev förlamad för livet. Den 30 januari 1977 sköt Berkowitz Christine Freund och John Diel; det tredje paret som satt i en parkerad bil. Diel överlevde men Freund dog av skadorna hon ådrog sig.

Efter Berkowitz' fjärde attack i januari 1977 hade polisen insett att förövaren dels riktade in sig på tonårstjejer med långt mörkt hår, dels på unga par. Under namnet "Son of Sam" började Berkowitz skriva brev till medierna, bland annat till kolumnisten Jimmy Breslin. Breven var mestadels slarvigt och virrigt skrivna.



En enkel parkeringsbot utskriven på en bil som stod parkerad i området där en av attackerna skedde, ledde till en polisutredning som i sin tur ledde till att Berkowitz kunde gripas i sin lägenhet i Yonkers i New York 10 augusti 1977.

Han erkände direkt och dömdes 12 juni 1978 till sex livstidsdomar för morden och för mordförsöken.

Virginia Tech massakern

 

Seung-Hui Cho
född 18 januari 1984 i Seoul, Sydkorea, död 16 april 2007 i Blacksburg, Virginia, var en student som den 16 april 2007 identifierades av polisen som gärningsmannen bakom skolmassakern på Virginia Tech i USA den 16 april 2007. Efter dådet tog han sitt liv. Enligt Virginia Tech studerade Cho sitt sista år vid högskolan och läste engelsk litteratur. Han var en sydkoreansk student men hade permanent uppehållstillstånd i USA och bodde i Centreville i Fairfax County, Virginia.

Skolmassakern är i antal dödsoffer räknat den näst värsta i amerikansk historia.

   

Information om massakern
Skolmassakern på Virginia Tech inträffade i Blacksburg, Virginia i USA den 16 april 2007 cirka klockan 07.15 lokal tid. I början talades det om att det endast var en person som skjutits, men senare under dagen framkom det att en gärningsman skjutit ihjäl minst 32 personer och skadat minst 23 andra, och därefter begått självmord. Offren var studenter och lärare på universitetet Virginia Polytechnic Institute and State University ("Virginia Tech").

Många studenter höll sig, på uppmaning av skolans ansvariga, inlåsta i klass- och studentrum där de höll sig uppdaterade om händelseförloppet via Internet och genom SMS.Skolan skickade efter det första skottdramat ut en varning via e-mail, som dock missades av de flesta då lektioner och föreläsningar var igång.

Professor Liviu Librescu lyckades rädda flera liv genom att hålla igen dörren till det klassrum han undervisade i, varpå flera studenter kunde fly genom fönstret. Librescu blev emellertid dödad, skjuten med fem skott.

Polisen identifierade på tisdagen (den 17 april) gärningsmannen som den 23-årige sydkoreanska studenten Seung-Hui Cho. Troligen sköt han sig själv efter att han avrättat nästan en hel klass. Han hade också skickat in bilder på sig själv där han poserade med vapnen, 27 videofilmer och ett 1800 ord långt manifest till TV-kanalen NBC. Han sade att han ville dö som Jesus.


Obduktionsbild på Seung-Hui




Satanism

 

Satanism
är en filosofisk och religiös rörelse som grundar sig på ett aktivt ställningstagande för satansfiguren. Historiskt har begreppet använts i nedsättande syfte om kristna och påstådda häxor som anklagats för att ha ingått ett förbund med djävulen.Även personer som utövar religionen wicca har anklagats för satanism. Flera kulter av oliktänkare har sedan medeltiden beskyllts för satanism, djävulsdyrkan och handskande av demoner. I princip samtliga av dessa anklagelser saknar bevis i annan form än vittnesmål från häxor som torterades under häxprocesserna och det är idag allmänt vedertaget att de flesta av de kulter och grupperingar som anklagats för demondyrkan i själva verket haft lite eller inget att göra med satanism. Många historiker håller med om att det troligen funnits satanister och demondyrkare längre bak i tiden, och det är alltså förekomsten av organiserad satanism som ifrågasätts.

Sedan 1960-talet har en modern form av satanism uppstått där utövarna kallar sig satanister och förespråkar en utpräglad form av individualism där den egna personen är i fokus. I motsats till traditionell religion underkastar sig en satanist enligt denna fåra inte någon högre metafysisk makt, vilket medför att man också har en moral som inte grundar sig i religiösa auktoriteter och närmast kan beskrivas som etisk egoism.

Begreppet djävulsdyrkare syftar i regel till människor som dyrkar djävulen i den kristna mytologin. Inte sällan tillskrivs attribut som har starka drag från fiktiva berättelser i böcker och filmer men som saknar egentliga historiska belägg. I vissa fall används djävulsdyrkan också som en benämning för personer som tror på en eller flera satansgestalter som andliga entiteter och dyrkar dessa.

Tron på djävulsdyrkares utbredda existens och barbariska brott har gett upphov bland annat till den satanistiska ritualövergrepp-hysterin som spred sig i framför allt USA och Storbritannien under 1980- och 1990-talet efter böcker skrivna av påstådda överlevare av brott grundade i satanistiska ritualer, bland annat boken Michelle Remembers. Kenneth Lanning vid FBIs beteendevetenskapliga enhet publicerade under början av 1990-talet rapporter med utredningar av de påstådda satanistiska ritualövergreppen och kidnappningarna och visade i dessa rapporter att inga eller ytterst få kidnappningar och spädbarnsmord kan sammanlänkas till satanism, djävulsdyrkan eller häxkonster.

Typiska karaktärsdrag som tillskrivs djävulsdyrkan genom media eller allmän uppfattning och fiktiva verk brukar vara:

  • Svarta mässan - En parodi på den kristna mässan som satanister säges fira. Det främsta syftet skall vara vanhelgandet av Kristi kött i form av en oblat. Även animala såväl som mänskliga offer samt sexorgier skall i vissa versioner förekomma. Jämför med tron på Blåkulla och häxsabbat.
  • Svarta kåpor - Rituell klädsel som i regel tillskrivs djävulsdyrkare och använda under deras "mörka ritualer".
  • Svart magi - Användande av svart, mörk eller destruktiv magi är inte ovanligt att sammankopplas med djävulsdyrkan. Ofta drar massmedia eller berättare in svarta vaxljus, mässande på latin samt baklängesläsning av bibliska verser.
  • Auktoritet - Många av de författare och vittnen (sic) till satanistiska brott hävdar att satanisterna (djävulsdyrkarna) har inflytelserika positioner i samhället och på så sätt kan förleda andra människor. Utbildning, sjukvård, regering, rättsväsende, kyrkan och många andra institutioner anses ha blivit infiltrerade av djävulsdyrkare som uppträder som "vanliga medborgare".

Fakta om gengångare och en historia



Gengångare brukar uppfattas som människor som har dött på ett våldsamt eller olyckligt sätt. Den osaliga anden kunde besöka inte bara dem som var inblandade i dennes död utan även oskyldiga. Ibland vidtog man speciella åtgärder för att förhindra detta - exempelvis kunde den dödes kropp förankras (t.ex. pålas i marken) eller begravas på särskilt sätt, jämför Bockstensmannen.

Till den här kategorin hör spöken som endast ger sig till känna utan att visa något direkt tecken på medvetande. Till den senare kategorin hör vanligen att spökerierna upprepar sig, ofta i form av en återuppspelning av forna händelser. Dessa kallas då gengångare och ska vara omöjliga att få kontakt med.Gengångaren är som en bild eller ett filmklipp som spelas upp. Det finns ingen som helst chans att få kontakt med det. Gengångaren är alltid bunden till en plats, och ofta till en tid också.

Rörläggaren Harry Martindale var med om ett typiskt fall av gengångare, när han arbetade under en byggnad i York. Han hörde en trumpetsignal och döm om hans förvåning när det, genom muren, kom en man med trumpet. Mannen spatserande tvärs över källargolvet och ut genom muren mittemot. Han följdes av en ryttare, och sedan kom 10-15 man som gick två och två i en kolonn.

Martindale kunde berätta mycket detaljerat om händelsen och en intressant detalj var att männen gick med nedre delen av benen nere i golvet. Det visade sig senare att det, under golvet, legat en gammal romersk väg. Man tror att legionärerna var på väg mot en strid med omöjliga odds och, att alla starka känslor som uppgiften fört med sig gett upphov till fenomenet.


Louise Peete



Louise Peete
(född 20 September i Bienville, Louisiana - död den 11 april 1947 i San Quentin fängelset. Hon var en amerikansk seriemördare. Hon var en av dom fyra kvinnor som gasades i gaskammaren i Kalifonien.

Morden
Hon flyttade  till Waco, Texas , där hon blev förälskad i Joe Appel, som senare hittades mördad, men hans smycken saknades. Hon anklagades för brottet, men juryn övertygades om att hon hade försvarat sig från våldtäkt. År 1913 gifte hon om sig med Harry Faurote. Han begick senare självmord.

År 1915 i Denver , gifte hon om sig med säljaren Richard Peete.
Dom fick en dotter, men hon övergav dem och flyttade till Los Angeles . Där bodde hon med Jacob C. Denton. Denton försvann sedan spårlöst 1920. Vid tiden bad hans advokat att polisen skulle söka igenom hans hus, då hade Peete  redan återvänt till sin man i Denver. Dentons kropp hittades, och Peete åtalades för mordet. Hon dömdes till livstids fängelse , men släpptes efter att ha avtjänat 19 år. Under sin tid i fängelset, tog hennes man självmord.

Peete tog position som hushållerska för en kvinna som hette Jessie Marcy, som dog inte långt där efter.
En äldre medarbetare dog också under mystiska omständigheter. Därefter arbetade Peete för Emily Dwight Latham, som hade bidragit till att hennes frigivning. Latham dog också. Dödsfallen av Marcy och Latham tillskrevs naturliga orsaker. Peete blev då hushållerska i Pacific Palisades för Arthur C. Logan och hans fru Margaret, och gifte sig med en man som hette Lee Borden Judson. Margaret Logan försvann helt plötsligt. Misstankarna väcktes av förfalskningar med hennes signatur. Judson frikändes från någon inblandning, men begick självmord dagen efter att han talade till polisen.

Louise Peete befanns skyldig till mord och avrättades i gaskammaren i San Quentin State Prison vid 66 års ålder. Hon är begravd på Angelus-Rosedale Cemetery som ligger i Los Angeles.


John Wayne Gacy



John Wayne Gacy
, född 17 mars 1942  Chicago, Illinois, USA, död 10 maj 1994 på Stateville Correctional Center, Crest Hill, Illinois, var en amerikansk seriemördare. Han fälldes för våldtäkt och mord på trettiotre pojkar och unga män. Han kallades The Killer Clown i media.

Gacy Jr växte upp med en far som slog honom, kallade honom för homosexuell och anklagade honom för att söka uppmärksamhet med sina hälsoproblem (John Wayne Gacy hade hjärtfel och drabbades ibland av blackouts efter en huvudskada). Trots detta älskade Gacy sin far och gjorde allt för att vara honom till lags. 1964 gifte sig Gacy med en arbetskamrat.

Gacy hade en egen byggfirma och engagerade sig även politiskt. En del av sin fritid tillbringade han på det lokala barnsjukhuset där han, utklädd till clownen ”Pogo”, roade barnen. Den politiska karriären fick ett abrupt slut, när det återigen uppstod rykten om olämpliga förbindelser med tonårspojkar. Ryktena uppstod i samband med att ett antal tonårspojkar försvann, varav några var anställda vid eller på annat sätt kommit i kontakt med Gacys byggfirma. Efter att en pojke försvunnit vid samma tidpunkt som en planerad anställningsintervju hos Gacy genomförde polisen en husrannsakan. Inga fynd gjordes som kunde binda Gacy till pojkarnas försvinnande.

Fortsatta rykten och alltfler indicier ledde till en andra husrannsakan 1978 varvid man även undersökte krypgrunden under hans hus. Polisen kände stanken från källaren men trodde att den berodde på någon form av avloppsläcka. Däremot beslagtog man en mängd föremål, bland annat ett kvitto som kunde kopplas till Robert Piest och en ring som tillhörde en tonårspojke som anmälts saknad. Under huset påträffade polisen 29 lik stadda i olika grad av förruttnelse, i garaget samt i en flod i närheten hittade man ytterligare 3 lik - Gacy förklarade att han hade slut på plats under huset och dessutom fick ryggproblem av allt grävande. Gacy greps omgående. Ytterligare ett lik hittades ingjutet i uteplatsen. När undersökningarna slutförts hade 33 lik återfunnits. Dock kunde man endast identifiera 25 av de döda personerna, eftersom flera av liken var alltför förruttnade. De yngsta offren var 14-åriga Samuel Stapleton och Michael Marino, de äldsta 21-åriga Russell Nelson och James Mazzara.

  <----- Hans hus

Den 13 mars 1980 dömdes Gacy till döden för 33 mord.

I fängelset började Gacy måla, mestadels färgglada clownporträtt som blev populära och utställda på flera gallerier runt om i USA. Den 10 maj 1994 avrättades han med giftinjektion på Stateville Correctional Center i Illinois. Hans sista ord var enligt uppgift ”Kiss my ass”.

John Wayne Gacy hade knappast kunnat övermanna sina unga manliga offer utan handbojorna. När de väl var på slog Gacy ner offret, eller drogade mannen med kloroform. Efter detta våldtog, torterade och kvävde Gacy sitt offer. Kroppen stuvade han in i ett utrymme under sin enplansvilla. Många av de som mördades var unga hemlösa män som försörjde sig som prostituerade i centrala Chicago. Fem av de mördade var tonårspojkar som arbetade på Gacys byggfirma, och några av offren hade helt enkelt befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle.

    




Edmund Emil Kemper III




Edmund Emil Kemper
född 18 december 1948 i Burbank, Kalifornien, även känd som "The Co-ed Killer", är en amerikansk seriemördare som var aktiv i Kalifornien under tidigt 70-tal. Hans kriminella aktivitet började när han vid 15 års ålder sköt ihjäl sina farföräldrar då han bodde på deras ranch i North Fork, vilket han blev inspärrad för. Kemper mördade och lemlästade senare sex kvinnliga liftare i Santa Cruz. Därefter mördade han sin mor (och utförde nekrofili på hennes halshuggna kropp) och en av hennes vänner innan han överlämnade sig till polisen.

Barndom
Kemper föddes i Burbank, Kalifornien som son till Clarnell Stage och Edmund Emil Kemper Jr. Han var extremt intelligent, med en IQ på 136 (ligger på gränsen till genial intelligens), men uppvisade ett psykopatiskt beteende från tidig ålder; han torterade och dödade djur samt utförde bisarra sexuella ritualer på sin systers dockor och sade vid ett tillfälle för att kunna kyssa en lärare som han var attraherad av så måste han först döda henne. Kempers mamma gjorde situationen allt värre. Hon höll konstant på att läxa upp och förödmjuka sin son, och låste in honom i källaren då hon fruktade att han skulle antasta sina systrar. Kempers mamma led uppenbarligen av en borderline personlighetsstörning vilket kom till uttryck i de raseriutbrott som hon tog ut över sin son.

Den 17 augusti 1964 sköt Kemper sin farmor när hon satt vid köksbordet och skrev klart de sista raderna i sin senaste barnbok. Strax efter sköt han även sin farfar när han kom hem från livsmedelsbutiken. Därefter ringde han sin mor som enträget bad honom att ringa polisen. Under förhör berättade Kemper att han "bara ville veta hur det kändes att skjuta farmor", och att han dödade sin farfar enbart på grund av att han skulle bli arg om han fick reda på att Edmund hade dödat hans fru.

Morden
Kemper försörjde sig på ett flertal småjobb innan han anställdes av State of California's Department of Public Works/Division of Highways in District 4 (nu känt som Department of Transportation eller Caltrans). Han hade då vuxit till en höjd av 206 cm och vägde över 136 kg.

Kempers mord på kvinnliga studenter ägde rum från maj 1972 till februari 1973. Han plockade upp kvinnliga studenter och förde dem till ett avlägset område där han dödade dem. Han knivhögg, sköt och kvävde offren innan han transporterade kropparna till sin lägenhet där han först hade sex med deras lik och sedan dissekerade dem. Därefter dumpade han kropparna i raviner eller begravde dem, och grävde vid ett tillfälle ner en 15-årig flickas huvud i sin mors trädgård som ett skämt, och kommenterade senare att hans mamma "alltid ville att folk skulle se upp till henne".Han mördade sex kvinnliga studenter (inklusive två studenter från UC Santa Cruz där hans mamma arbetade, och en från Cabrillo College). Han gick ofta på jakt efter offer efter att ha grälat med sin mor.

I april 1973 slog Kemper ihjäl sin mor med en hammare när hon låg och sov. Därefter hade han sex med sin mors avhuggna huvud innan han kastade pil på det. Han skar också ut hennes stämband och kastade dem i sopkvarnen, men maskinen kunde inte tugga sönder den sega vävnaden och spottade tillbaka den upp i handfatet."Det verkade passande", sade Kemper i arresten, "så mycket som hon gnällde och skrek på mig under så många år". Men Kempers blodlust hade ännu inte stillats, så han bjöd hem sin mors bästa väninna för att även mörda henne. Efter att han strypt henne körde Kemper österut men hörde ingenting om sina brott på radion då sändningen stördes. Han stannade bilen, ringde polisen och erkände sig skyldig som "The Co-ed Killer". Han berättade för dem vad han hade gjort och väntade på att de skulle komma och hämta honom. Under rättegången erkände han sig icke skyldig på grund av sinnessjukdom, men dömdes för åtta mord. Han bad om dödsstraff men dömdes istället till livstids fängelse då delstaten hade förbjudit dödsstraff.



Edmund sitter inlåst i California State Prison, Solano, i Vacaville, Kalifornien. Han kommer aldrig att bli frigiven.


Kända monster runt om i världen.


Bigfoot
Bogeyman
Chimera
Chupacabra
Dracula
Dragon
Gamera
Ghidorah
Goblins
Godzilla
Golem
Gorgon
Grendel
Hyde
Lernaean Hydra
Jabberwock
Jersey Devil
King Kong
Kitsune
Kraken
Loch Ness
Medusa
Mothman
Mothra
Nuckelavee
Roc
Rodan
Scylla & Charybdis
Spring Heeled Jack
Vampyr
Varulv
Yeti


Lizzie Borden



Lizzie Borden
, född 19 juli 1860, död 1 juni 1927, blev världskänd då hennes far och styvmor brutalt mördades den 4 augusti 1892 i Fall River, Massachusetts, USA.

Historiens märkligaste fall
Händelsen har kallats historiens märkligaste fall och gett upphov till åtskilliga spekulationer genom årens lopp. Historieskrivarna har dömt Lizzie för de båda morden, och tveklöst pekar det mesta mot att hon hade med saken att göra. Men man fann aldrig mordvapnet och man hittade heller inget motiv till att hon skulle vara skyldig. Ser man på tidsperioden från de två morden till Lizzies uppdykande på mordplatsen så borde hon ha varit fullkomligt nerdränkt i blod, med tanke på hur brutalt paret mördats, om hon hade dödat dem.

Under förhören ändrade hon åtskilliga gånger uppgiften om var hon befunnit sig vid tiden då morden begicks. Hon hade också svårt att ge konkreta svar på de lättaste frågorna.

Rättegången inleddes 1 juni 1893. Lizzie vittnade aldrig själv och efter en tretton dagar lång rättegång blev denna söndagsskolelärarinna och religiöst aktiva kvinna frikänd av en enig jury.

Efter rättegången
Arvet gjorde Lizzie och hennes syster Emma till förmögna kvinnor. Lizzie levde resten av sitt liv väldigt ensam eftersom både Emma och Briget Sullivan, hushållets hjälpreda, bröt med henne kort efter rättegången. Den senare, som var den enda som med säkerhet kan sägas ha varit i huset tillsammans med Lizzie då morden begicks, flyttade till Irland och återvände aldrig till Fall River.

 


Ivan Milat



Ivan Milat
, född 27 december 1944, australisk seriemördare. Han mördade sju turister, och det spekuleras om att det kan ha varit flera. 1996 dömdes Milat till livstids fängelse. Milat föddes 1944 som fjärde barnet av tolv i en fattig familj, modern var australier och fadern kroat. Redan som liten mobbade han sina bröder och lärde sig att hantera vapen. När Milat var 30 år gammal gifte han sig med en 17-åring som han misshandlade tills de skildes. Ett halvår senare begick han sitt första mord.

Morden
1989 försökte han mörda Paul Onions. Onions liftade med Milat som tog fram en pistol ur bakluckan. Onions lyckades fly. 1992 gav sig Ken Seily och Keith Caldwell ut på en joggingtur i Belangaloskogen. Under joggingturen hittade de två kroppar, vilka visade sig tillhöra Caroline Clarke och Joanne Walters. De låg 30 meter från varandra. Ett år senare hittade Bruce Pryor en skalle och anmälde det till polisen. Där hittade de flera ben av Deborah Everist och James Gibson. Gibsons ryggsäck och kamera hittades 100 kilometer bort. En månad senare, 1 november 1993, hittade polissekreteraren Jeff Trichter en skalle i skogen som senare identifierades som Simone Schmidl från Tyskland. Hon hade blivit knivhuggen. Två dagar senare hittades Habschied och hans flickvän Gabor Neugebauer. Liksom de andra hade de blivit knivmördade och Neugebauer även våldtagen. Paul Onions ringde polisen och berättade om mördaren och om sin upplevelse.

År 1994 gjorde man husrannsakan i Milats hus och där hittade man massor av bevis, exempelvis flera ryggsäckar och en vapensamling. Han dömdes 1996 till livstids fängelse för morden och 6 år till i fängelse för mordförsök på Paul Onions. Han erkände aldrig.


Fallet om Anneliese Michel



Anneliese Michel
, född 21 september 1952, död 1 juli 1976, var en tysk kvinna som påstod att hon var besatt av sex demoner och bad om att bli hjälpt med hjälp av exorcism. Trots att den trosbaserade behandlingen utfördes på hennes egen begäran blev både prästen som utförde exorcismen och Michels föräldrar dömda för dråp. Den katolska kyrkan, vilka godkänt exorcismen, bytte, under stora påtryckningar från media, sida och uppgav att flickan led av psykiska störningar. Många tror än idag att Michel var besatt av demoner och hennes gravplats besöks därför än av pilgrimer. Michel upplevde svåra psykiska störningar från 16-årsåldern intill sin död.

Vistelsen på det psykiatriska sjukhus som Anneliese låg på förbättrade inte hennes hälsa, dessutom började hon under vistelsen att plågas av depression. Genom att hennes liv kretsade kring den katolska tron så började Anneliese se dragen av att hon var besatt av onda andar. Hon blev alltmer frustrerad av att det medicinska ingripandet inte hade någon effekt på det som hon uppfattade var sina verkliga problem. Långtidsmedicinering visade sig vara utan framgång och hennes tillstånd, (inklusive hennes depression) blev värre och värre med tiden. Ständigt jagad av demoniska bilder, intolerant mot heliga platser och föremål var hon säker på att demoner hade besuttit henne. Det är viktigt att notera att hon innan och under den exorcistiska ritualen tog starka läkemedel som påverkar nervsystemet och kan resultera i förändringar i uppfattningsförmågan, sinnesstämningen och beteendet.

Efter det tredje anfallet i juni 1970, under vistelsen på psykiatrisjukhuset skrev läkaren ut hennes första medicin mot epilepsi. Medicinen botade dock inga av hennes anfall och Anneliese fortsatte se vad hon kallade ”demoniska ansikten” på vissa tider under dagen. Under samma tidsperiod blev Anneliese övertygad av att konventionell medicinsk behandling inte kunde hjälpa henne, eftersom hon inte kände sig bättre av den. Hon blev mer och mer säker på att hennes sjukdom var av ett andligt slag och hon bad kyrkan att utföra en exorcism på henne. Anneliese blev dock nekad hjälp av det slaget och en annan medicin skrevs istället ut till henne: pericyazin även känt som Hibernal, vilket används vid psykoser och paranoida tillstånd.

I november 1973 startade Anneliese en behandling med ett annat läkemedel, karbamazepin (Tegretol). Detta är ett vanligt förekommande antiepileptiskt medel, som även används mot kronisk smärta. Anneliese tog karbamazepin ofta, tills kort före sin död, då hon inte var kapabel till att svälja någonting. I september 1975 fick Anneliese tillståndet av katolska kyrkan att genom en exorcism driva ut de andar som hon trodde att hon var besatt av. Sammanträden för att studera den romerska exorcismritualen började. Den 1 juli 1976 var dagen som Anneliese förutspådde som dagen då hon skulle bli befriad från alla onda andar som hade besuttit henne. Under denna dag avled hon i sömnen. Vid midnatt när, enligt vad hon själv sagt, demonerna var tvungna att lämna henne så slutade raseriutbrotten. Utmattad men fridfull somnade hon och vaknade aldrig upp igen. I obduktionsprotokollet slogs det emellertid fast att dödsorsaken var undernäring och uttorkning till följd av nästan ett års undermåligt näringsintag.

Åtal mm
Efter utredningen sade åklagaren att Annelieses död skulle ha kunnat förhindras till och med en vecka innan hon dog. Han anklagade alla fyra som stod till svars – Pastorn Ernst Alt, Fader Arnold Renz och Annelieses föräldrar – för vårdslöshet under tiden som Anneliese var självmordsbenägen och att de trots uppförandet inte tog kontakt med en läkare. Rättegången startade den 30 mars 1978 i traktens domstol och ådrog sig stort intresse. Före rättegången hävdade doktorerna att Anneliese inte var besatt, även om Dr. Richard Roth, som både var vittne till exorcismen (den 30 maj 1976) och även där som medicinsk hjälp, sade efter vad som påståtts att ”Det inte finns någon injektion som hjälper mot djävulen”. Prästerna var försvarade av advokater betalade av kyrkan. Föräldrarnas försvarsadvokater påstod att exorcistiska ritualer var lagligt och att den tyska grundlagen tillät medborgare att ha olika trosuppfattningar.

Försvarsadvokaterna spelade band från olika exorcistiska ritualer, ibland med något som de förklarade som att demonerna grälade med varandra, för att bevisa att Anneliese var besatt. Båda prästerna var djupt övertygade om att hon var besatt och att hon blev fri från demonerna i samma ögonblick som hon dog. Slutligen blev de anklagade funna skyldiga till dråp som ett resultat av vårdslöshet och fick sex månaders villkorlig dom.

Gravöppningen
Innan rättegången bad föräldrarna myndigheten om tillåtelse att gräva upp kvarlevorna av Anneliese. Föräldrarna bad om detta efter att ha fått ett meddelande från en karmelitnunna som levde i Allgäudistriktet i södra Bayern. Nunnan hade berättat för föräldrarna att hon hade haft en syn om att Annelieses kropp fortfarande var helt intakt, och detta skulle vara beviset för att Anneliese hade varit med om någonting övernaturligt. Det officiella skälet, som föräldrarna gav till myndigheten var dock att Anneliese hade blivit begraven i stor brådska och i en simpel kista. Nästan två år efter begravningen, den 25 februari 1978, flyttades Annelieses kvarlevor till en nybyggd ekkista som var tätad med tenn.

De officiella rapporterna, som inte har blivit omtvistade av några myndigheter, visar att kroppen var mer eller mindre sönderfallen. Foton som var tagna under uppgrävningen offentliggjordes dock aldrig. Vissa tror att människorna som var med och öppnade graven lyfte Anneliese i hennes händer och ben från den ena kistan till den andra, andra spekulationer är dock att kroppen, trots de år som gått, lätt kunde lyftas från kista till kista. De anklagade exorcisterna – Annelieses föräldrar och de två prästerna – blev hindrade från att se Annelieses kvarlevor. Fader Arnold Renz påstod senare att han även hade blivit hindrad från att besöka bårhuset.

De sex demoner som efter vad som påstods hade besatt Anneliese var Belial, Kain, Nero, Judas, Fleischmann, (den vanärade Frankiska 1600-talsprästen Valentin Fleischmann), och Lucifer.




Minst ett dödsfall per år i USA tillskrivs Exorcism.

Fred och Rosemary West

 

Frederick Walter Stephen West
(född 29 september 1941) och Rosemary West (född 29 november 1953) var brittiska seriemördare, som tillsammans med låg bakom minst tolv mord på unga kvinnor, många av dem mördade i parets hem i Gloucester i England.

1963 gifte sig West med en gravid prostituerad kvinna, Catherine Costello, och hon födde två döttrar, Charmaine och Anna Marie. De separerade och han flyttade ihop med Anna McFall, som skulle komma att bli hans första mordoffer, 1967, då hon blivit gravid. Hon var den sista av hans offer som hittades. Man hittade hennes kropp 27 år senare.

1968 träffade han Rosemary Letts, hon blev gravid  och födde en dotter, Heather. Den äldsta styvdottern Charmaine dödades i mitten av 1971, då West fortfarande satt i fängelse. Han styckade kroppen efter han kom ut från fängelset och gömde den under golvet. Rena återvände till Gloucester i augusti 1971 för barnens skull. West mördade även henne och begravde henne i närheten av sitt barndomshem. Rose och Fred gifte sig 1972, men han uppmuntrade henne att prostituera sig.

Hon födde en flicka samma år, och de flyttade till Cromwell Street. I källaren torterade och utnyttjade de sina offer sexuellt, på ett grymt och sadistiskt sätt. Paret begravde sina offer under källargolvet och i trädgården. Rose födde ytterligare fem barn, varav tre som inte var Freds. Roses äldsta dotter Heather mördades 1987 och begravdes under terrassen. Totalt hittades nio offer i hemmet samt ett i deras förra hus och två på ett fält.

Efter en våldtäktsanmälan fick polisen fullmakt att söka igenom huset. Polisen förhörde barnen och fick reda på övergreppen och Charmaines, Heathers och Renas mystiska försvinnanden. Man började genomsöka trädgården efter Heathers kvarlevor och förvånades över att man hittade fler likdelar än vad man trott.

Den 1 januari 1995 begick Fred West självmord genom att hänga sig i sin fängelsecell. Han blev 53 år. 25 Cromwell Street revs, och där ligger nu en gångväg. Hans fru Rosemary West dömdes till livstids fängelse. Anne Marie West har skrivit om en bok om fallet/hennes barndom som heter dotter till en mördare.


Huset där de bodde och dödade sina offer.


Bigfoot



Bigfoot även kallad Sasquatch, är mytologisk varelse som sedan 1800-talet rapporteras ha setts i stora skogar i USA och Kanada. Eventuellt kan den vara en släkting till snömannen, yeti.

Det sägs att Bigfoot har en kraftig pälsbeklädd kropp, lutande hållning, vikt på ca 200 kg, längd på 2-3 meter och armar som når honom ner till knäna. Det sägs också att Bigfoot ger ifrån sig en stinkande och säregen lukt. Vittnen säger att Bigfoot är en okänd primat-art.

Sedan 1800-talet har det i USA och Kanada rapporterats in över 1600 fynd av Bigfoot (antingen som spår eller observationer). Trots att många påstår sig ha sett Bigfoot så har ingen lyckats med konststycket att fånga in honom. Vissa påstår sig ha skjutit mot Bigfoot på nära håll och enligt dem har han inga problem att tåla gevärskulorna.

En del säger säger sig ha blivit bortförda av Bigfoot, en av dem är Albert Ostman. Han påstår att han 1924 blev utdragen ur sin sovsäck av en Bigfoot och förd till dennes gömställe. Där hölls han som fånge i flera dagar, för att sedan undkomma efter att ha givit Bigfoot en del av sin snus. Snuset gjorde att varelsen mådde dåligt och han själv fick chansen att fly.

De första fotavtrycken som sägs ha tillhört en Bigfoot rapporterades av upptäcktsresanden David Thompson år 1811. Sedan dess har man hittat många avtryckt som kan ha tillhört en Bigfoot. De största som påträffats var upp till 20 centimeter breda och 60 centimeter långa. På grund av att avtrycken ofta uppvisar avtryck efter svettkörtlar, valkar och slitmönster så tror många forskare att avtrycken kommer från någon varelse som liknar en stor människoapa.

Den 20 oktober 1967 påstod sig jägaren Roger Patterson och hans kollega Robert Gimlin i Bluff Creek, Kalifornien att de hade fångat Bigfoot på film. Huruvida filmen är äkta eller ej är det ingen som vet helt säkert. Dock påstår majoriteten att den är falsk. Filmen undersöktes av unversitet i New York, London och Moskva och de kom fram till att varelsen på filmen var ca 2 meter lång och tog 1 meter långa steg, längre än en människa brukar ta. "Bigfoot" på filmen gick med böjda ben och armarna fritt hängandes längs med sidorna. Skeptikerna påstår att filmen visar en stor man klädd i gorilladräkt.

I början av augusti 2008 meddelade de två jägarna Rick Dyer och Matthew Whitton i Georgia, USA att de har hittat en död bigfoot och påstod sig ha fått stöd av en forskare. Den 15 augusti skulle jägarna lägga fram bilder och DNA-bevis, men de DNA-prov som togs visade inga spår av en ny art, utan av människa och nordamerikansk opossum. Den första bilden på det döda djuret som låg i en frysbox fylld med vatten och som såldes till media visade sig senare vara en bild på en kostym från "the Horror Dome", en amerikansk shoppingsajt. Sedan dess har jägarna inte velat visat upp någon kropp för utomstående och den påstådda forskaren som stödde deras påstående visade sig i själva verket vara bror till en av jägarna.

 I slutet av augusti kom det dock fram att den påstådda frysta bigfoot egentligen bara var en maskeraddräkt. Forskare hade sett på när bigfoots kropp sakta började tina. Snart upptäckte man att huvudet var ihåligt och fötterna av gummi. De påstådda jägarna har vägrat kommentera saken.



Jeffrey Dahmer



Jeffrey Lionel Dahmer, född 21 maj 1960 i Milwaukee, Wisconsin, USA, död 28 november 1994 på Columbia Correctional Institute i Portage, Wisconsin, USA. Han var en amerikansk seriemördare, han var också nekrofil samt kannibal.

Barndom
 
Jeffrey Dahmer, son till Lionel och Joyce Dahmer, föddes år 1960 i Milwaukee, Wisconsin. Han var ett till synes normalt barn. Han gillade att leka, busa och var mycket livlig av sig. År 1967 fick Dahmer en bror, David, vars namn han själv fick bestämma. Dahmer hade under den här tiden också blivit blyg och tillbakadragen, så för att muntra upp honom lite gav föräldrarna honom en hund. Dahmer hade en lycklig och helt normal barndom. Det var inte förrän i tonåren som han började intressera sig för döda "saker". När han var omkring femton år brukade han cykla omkring längs med vägarna för att leta efter döda djur. Han ville se hur de såg ut inuti. Det var också vid den här tiden som Dahmer upptäckte att han kände sexuell attraktion enbart till män. När han började på highschool hade han inga speciella intressen, men han var snäll, skötsam och skötte skolan väl, trots att han ibland blev retad och slagen av andra elever på skolan.

Brotten avslöjas
När polisen den 22 juli 1991 gjorde en razzia i Dahmers lägenhet (lgh 213 i Oxford Apartments) i Milwaukee efter ett tips från ett offer, Tracy Edwards, som kommit undan med några skärsår, fann man tre lemlestade kroppar utan armar, huvud och ben som höll på att lösas upp i 300 liter syra i Dahmers sovrum. Man fann även fyra avhuggna huvuden i ett kylskåp, sju kranier, skelettdelar i hans garderob, en penis i en hummertina och en stor slaktkniv. En annan detalj är att polisen inte hittade någon mat i hans kylskåp, de hittade kryddor och mänskliga kroppsdelar.

Efterspel
Eftersom dödsstraffet är avskaffat i delstaten Wisconsin, dömdes Dahmer till livstids fängelse för sina brott. Den 28 november 1994 blev den 34-årige Dahmer ihjälslagen av medfången Christopher Scarver (född 1969) när han höll på att städa fängelsets gym. Dahmer dog på väg till sjukhuset. Mordvapnet var en skivstång, samma typ av improviserat vapen Dahmer själv använt vid mordet på Stephen Hicks. Händelsen bidrog i stor grad till att fria vikter nu är förbjudna i fängelserna i Wisconsin.

Jeffrey Dahmer räknas idag som en av USA:s värsta seriemördare genom tiderna.


Citat av Jeffery Dahmer.

" … To relieve the minds of the parents… I mean, it's a small, very small thing, but I don't know what else I could do. At least I can do that… because I created this horror and it only makes sense that I do everything to put an end to it, a complete end to it …"

"It's just a nightmare, let's put it that way. It's been a nightmare for a long time, even before I was caught … for years now, obviously my mind has been filled with gruesome, horrible thoughts and ideas … a nightmare."

"I couldn’t find any meaning in my life when I was out there. I'm sure as hell not going to find it in here. This is the grand finale of a life poorly spent and the end result is just overwhelmingly depressing … it's just a sick, pathetic, wretched, miserable life story, that's all it is. How it can help anyone, I've no idea."

"I don't even know if I have the capacity for normal emotions or not because I haven't cried for a long time. You just stifle them for so long that maybe you lose them, partially at least. I don't know."

" … Like arrows, shooting through my mind from out of the blue …"

"I think in some way I wanted it to end, even if it meant my own destruction."