Bonnie och Clyde



Bonnie och Clyde var två bankrånare som verkade i centrala USA. Ofta tillsammans med medlemmar ur Barrowgänget. Deras brott, liksom de som begicks av andra brottslingar som John Dillinger och Ma Barker, blev uppmärksammade i hela USA.

Fängelse och frisläppande
I mitten av februari 1930 träffades Bonnie och Clyde regelbundet och polisen bedrev spaning mot Emma Parkers hus i hopp om att där gripa den efterlyste Barrow. De arresterade honom och han dömdes till fängelse i två år för inbrott och bilstölder. Med undantag för en två-veckors rymning (som slutade med att han infångades i Ohio) satt Clyde fängslad i Texas state prison på Eastham Farm fram till början av 1931. Det sägs ha varit där han första gången dödade en människa, en intern vid namn Big Ed. Denne var en serievåldtäktsman, ökänd på Eastham för att antasta de svagare fångarna.

De sexuella övergrepp som Clyde utsattes för i fängelset kan enligt vissa historiker ha givit honom permanenta psykologiska men, och lett till de våldsamma handlingar som han senare utförde.

På 1930-talet översåg man ofta med fängelsemord om de begicks av fångar som avtjänade långa straff. Clyde Barrow slöt därför ett avtal med en fånge som skulle sitta inne i 30 år, att om denne tog på sig skulden för mordet skulle Clyde hjälpa honom att rymma. Clyde krossade skallen på "Big Ed" medan den andre internen högg sig själv i magen, satte kniven i Eds hand och skrek till vakterna, "Jag har dödat Ed!". Vakterna som arbetade den natten rapporterade att vaktchefen ska ha svarat "Ingen större förlust!". Detta var Clyde Barrows första mord.

Efter att han frigivits 1932 flyttade Clyde till Massachusetts, för att försöka börja om från början. Inom några veckor var han dock tillbaka i Texas, indragen i en fritagningsplan av kumpanen Raymond Hamilton med flera.

I april 1932 såg en nattvakt hur Clyde Barrow och några medhjälpare bröt sig in i en järnhandel. De lokala tidningarna rapporterade att det var i Mabank, Texas. De flydde under eldstrid, förenades med Bonnie, och försökte fly området där brottet begicks. Händelsen följde ett mönster för Bonnie och Clyde som skulle bestå till deras död — desperat flykt i hög hastighet utmed ibland oframkomliga vägar, bilstölder och ständiga byten av stulna registreringsskyltar. Även om Clydes körskicklighet och förmåga att undkomma förföljare senare motvilligt beundrades av polisen, slutade detta illa, möjligen för att gänget slutligen var tvungna att stjäla mulor för att ta sig fram över fälten. Clyde undkom, men Bonnie och Fults greps. Bonnie hävdade senare att hon hade blivit kidnappad, och åtalet mot henne lades ner. Efter att ha tillbringat två månader i häktet i Kaufman, Texas kunde Bonnie återvända till Dallas i juni 1932, och var snart ute på vägarna med Clyde igen.

Mord
Medan Bonnie suttit häktad, hade Clyde medverkat vid ett rån som chaufför. En butiksinnehavare sköts till döds. Mordoffrets hustru såg ett fotografi av Clyde hos polisen och pekade ut honom som en av skyttarna. I augusti 1932, då Bonnie var på besök hos sin mor, drack Clyde och hans kumpaner alkohol under en danstillställning i Oklahoma, något som var förbjudet under Förbudstiden. När sheriffen och hans undersheriff närmade sig öppnade Ray Hamilton och Clyde eld och dödade undersheriffen. Detta var första gången det så kallade Barrowgänget dödade en polis.

Död
Bonnie och Clyde överfölls under ett bakhåll och dödades 23 maj 1934, på en ödslig väg nära deras gömställe utanför Bienville Parish, Louisiana. De sköts av ett uppbåd av fyra Texaspoliser och två från Louisiana (Louisianapoliserna var där av juridiska skäl, en aspekt av det amerikanska rättssystemet innan FBI grundades, som Clyde hade utnyttjat till fullo då han valde rånplatser och platser att gömma sig.) Uppbådet leddes av tidigare Texas Rangerpoliskommissarien Frank Hamer, som aldrig tidigare hade träffat Bonnie eller Clyde. Han hade börjat spåra paret 10 februari 1934 och efter drygt en månad hade han träffat ett ombud för Henry Methvins föräldrar i Bienville Parish.

21 maj 1934, befann sig fyra medlemmar i polisstyrkan i Shreveport, Louisiana då de fick reda på att Bonnie och Clyde skulle dit under kvällen med Henry Methvin. Clyde hade bestämt att Methvins föräldrahem i Bienville Parish skulle vara träffpunkt om de skulle komma ifrån varandra. Methvin, som samarbetade med polisen såg till att han kom ifrån Bonnie och Clyde i Shreveport, och hela uppbådet, nu även med Louisianastyrkan, lade sig i bakhåll på vägen till mötesplatsen — Highway 154, mellan Gibsland och Sailes. De var på plats 21:00, och väntade hela natten (22 maj), men Bonnie och Clyde syntes inte till.

Omkring 09:10 23 maj, var uppbådet, som legat gömda i buskarna, beredda att ge upp då de hörde Clydes stulna Ford V-8 närma sig. Då han stannade för att prata med Henry Methvins far — som placerats ut där med sin lastbil den morgonen för att distrahera Clyde och tvinga honom mot filen närmast uppbådet — öppnade poliserna eld och dödade Bonnie och Clyde med omkring 130 skott tillsammans.

Det har spekulerats i huruvida det första skottet, genom Clyde Barrows huvud av Prentis Oakley med en lånad Remington Model 8, var överilat. Oakley berättade senare att tankarna kring handlingarna den dagen jagade honom resten av livet. Det fanns inga juridiska skäl att döda Bonnie, som inte hade dödat någon, utan bara hade en efterlysning på sig för bilstöld men Hamer klargjorde att han hade för avsikt att döda henne. Han hade ett rykte om sig att inte var alltför noga med juridiska detaljer.

 

Clyde Barrow är begraven på Western Heights Cemetery och Bonnie Parker i Crown Hill Memorial Park, båda i Dallas, Texas. Bonnie och Clyde var bland de första kändisförbrytarna under modern tid.


 


Paul Bernardo och Karla Homolka



Paul Kenneth Bernardo
(född 27 augusti 1964) och Karla Homolka (född 4 maj 1970) mördade tillsammans tre kvinnor 1990,1991 och 1992.

Våldtäktsmannen i Scarborough
Bernardo begick ett flertal våldsamma sexuella övergrepp i Scarborough i Ontario. De flesta av övergreppen var på kvinnor som han förföljde.

Den 4 maj, 1987, begick Bernardo sin första våldtäkt på en 21-årig kvinna, framför hennes föräldrars hus, efter att ha förföljt henne hem. Attacken ägde rum i över en halvtimme.

Den 14 maj, 1987, begick Bernardo sin andra våldtäkt. Han attackerade en 19-årig flicka på hennes föräldrars bakgård.

Den 27 juli, 1987, försökte Bernardo begå ännu en våldtäkt. Trots att han brutalt misshandlade den unga kvinnan tvingades han att fly när kvinnan gjorde motstånd. D

en 27 oktober, 1987, då Bernardo var 23, träffade han Homolka på en restaurang i Scarborough. Bernardo och hans nära vän Van Smirnis gick till Homolkas hotellrum för att titta på film med hennes kollega, Debbie Purdie. Bernardo och Homolka hade sex i över tre timmar, när Purnie och Smirnis befann sig i samma rum.

Den 16 december, 1987, begick Bernardo sin fjärde våldtäkt på en 15-årig flicka. Den här brutala våldtäkten ägde rum i ungefär en timme.

Den 23 december, 1987, begick Bernardo sin femte våldtäkt. Under detta våldsamma övergrepp våldtog han en 17-åring, den här gången beväpnad med en kniv som han använde till att hota sina offer.

Den 18 april, 1988, attackerade Bernardo en 17-åring. Den här sjätte våldtäkten ägde rum i 45 minuter.

Den 25 maj, 1988, blev Bernardo nästan gripen av en utredare från Metro Toronto som följde efter honom från en busskur. Utredaren lade märke till hur han gömde sig under ett träd och började följa efter honom, men Bernardo kom undan.

Den 30 maj, 1988, begick Bernardo sin sjunde våldtäkt, den här gången i staden Clarkson några kilometer från Scarborough. Den våldsamma attacken, mot en 18-årig kvinna, ägde rum i en halvtimme.

Bernardo försökte våldta för åttonde gången den 4 oktober, 1988. Hans avsedda offer kämpade emot och blev knivhuggen två gånger i låret, en skada som krävde 12 stygn.

Den 16 november, 1988, begick Bernardo sin nionde våldtäkt på en 18-årig flicka utanför hennes föräldrars hus.

Den 20 juni, 1989, försökte Bernardo ännu en gång våldta en ung kvinna; hon kämpade emot och hennes skrik drog till sig grannarnas uppmärksamhet. Bernardo flydde från platsen med rivsår i ansiktet.

Den 15 augusti, 1989, begick Bernardo sin elfte våldtäkt på en 22-årig kvinna. Han hade förföljt henne till hennes lägenhet natten innan, och väntade nu utanför lägenheten på att hon skulle komma hem. Den här våldsamma attacken ägde rum i två timmar.

Den 21 november, 1989, begick Bernardo sin tolfte våldtäkt på en 15-årig flicka vilken han fått syn på i en busskur. Övergreppet ägde rum i 45 minuter.

Den 22 december, 1989, begick Bernardo sin trettonde våldtäkt på en 19-årig kvinna. Övergreppet ägde rum i ett trapphus tillhörande en parkeringsplats som låg under jorden, och varade i en halvtimme.

Den 27 maj, 1990, begick Bernardo sin fjortonde våldtäkt i Scarborough. Våldtäkten ägde rum i över en timme. Hans offers klara minnesbild av gärningsmannen gjorde det möjligt för polisen, att med hjälp av datorer, tillverka en fantombild av gärningsmannen. Fantombilden släpptes två dagar senare och publicerades i Torontos lokala dagstidning såväl andra tidningar.

Morden på tre skolflickor.

Tammy Homolka
Vid 1990 hade Bernardo tillbringat mycket tid tillsammans med Homolkas familj, och gjort ett mycket gott intryck på dem. Han var förlovad med den äldsta dottern och flirtade konstant med de yngsta. Men han hade inte talat om för dem att han förlorat sitt jobb, och istället smugglade han cigaretter över gränsen mellan Kanada och USA som låg i närheten. Vid det laget hade han blivit besatt av Tammy Homolka, kikade in genom hennes fönster och gick in i hennes rum och onanerade medan hon sov. Vid juli tog Bernardo med henne över gränsen för att smuggla mer öl till en fest hos Homolkafamiljen; Bernardo berättade för sin fästmö, att när de var där, blev de "fulla och började hångla".´

Enligt Bernardos vittnesmål under sin rättegång, den 25 juli 1990, så hade Homolka blandat spaghettisås med krossade valiumtabletter som hon hade stulit från djurkliniken i Martindale där hon arbetade. Hon serverade middag till sin syster som inom kort förlorade medvetandet. Bernardo började våldta henne medan Homolka tittade på, men efter en minut vaknade Tammy till.

Sex månader före deras bröllop stal Homolka bedövnings- och sömnmedel från kliniken. Den 23 december 1990 blandade Homolka och Bernardo 15-åringens drink med sömntabletter. Efter att Tammy förlorat medvetandet klädde paret av henne, och Homolka lade en trasa dränkt i halothan över sin systers näsa och mun.

Homolka ville "ge Tammys oskuld till Bernardo i julklapp" för att Bernardo, enligt Homolka, alltid varit upprörd över att hon inte var oskuld när de träffades. Medan hennes föräldrar låg och sov på övervåningen filmade paret när de våldtog henne i källaren. Tammy började kräkas. Paret försökte väcka henne till liv igen utan att lyckas. Innan de ringde 911 gömde de undan alla bevismaterial, klädde på Tammy och bar ner henne i källarsovrummet. Några timmar senare dödsförklarades Tammy Homolka på St. Catharines lokala sjukhus utan att ha återfått medvetandet.

Trots parets ifrågasatta beteende - dammsugning av golv och tvätt mitt i natten och trots en kemisk brännskada på Tammys ansikte, så trodde polisen från Niagara Regional och Homolkas familj på parets berättelse om hur det hela hade gått till. Den officiella orsaken till Tammy Homolkas död var en olycka - hon kvävdes av sin egen spya efter konsumtion av alkohol. Därefter filmade paret sig själva när Karla klädde sig i Tammys kläder och låtsades vara sin syster. Kort efteråt flyttade de från familjen Homolkas hus och hyrde en envåningsvilla i Port Dalhousie, för att lämna hennes föräldrar ifred med att bearbeta sin sorg efter förlusten.

Leslie Mahaffy

Tidigt på morgonen den 15 juni 1991 tog Bernardo en genväg till Burlington, halvvägs mellan Toronto och St. Catharines, för att stjäla en nummerplåt. Där stötte han på Leslie Mahaffy. 14-åringen hade missat sitt utegångsförbud efter att ha varit på en begravning, och kunde inte hitta någon att tillbringa natten hos.

Bernardo närmade sig henne och sa att han letade efter ett hus i grannskapet som han kunde bryta sig in i. Men trots det blev Leslie inte särskild bringad ur fattning, och frågade om han hade några cigaretter. Bernardo ledde henne till sin bil, band för ögonen på henne och tvingade in henne i bilen. Med Leslie i bilen körde han tillbaka till Port Dalhousie där han berättade för Homolka att han skaffat "en lekkamrat". Den påföljande tortyren, våldtäkten och anala våldtäkten som Leslie Mahaffy utsattes för filmades av Bernardo och Homolka, medan musik av Bob Marley och David Bowie spelades i bakgrunden. Vid ett tillfälle sade Bernardo "Du sköter dig mycket bra, Leslie, du sköter dig jävligt mycket bra", och sedan tillade han "De följande två timmarna kommer att avgöra vad jag ska göra med dig. Men just nu sköter du dig utmärkt." En annan del av bandet, som spelades upp under Bernardos rättegång, visade hur misshandeln eskalerade.

Leslie Mahaffy grät av smärta och vädjade Bernardo till att sluta; i huvudbeskrivningen av scenen utsatte han henne för anal våldtäkt medan hennes händer var fastbundna med snören. Senare sade Leslie till Bernardo att bindeln för hennes ögon höll på att glida av, en illavarslande händelse då detta innebar möjligheten att hon kanske kan identifiera båda av sina förövare om dom låter henne leva.

Bernardo påstod att Homolka gav henne en dödlig dos med halcion dagen efter, medan Homolka istället påstod att Bernardo hade strypt henne. Paret placerade Leslie Mahaffys kropp i deras källare för att göra sig av med kroppen på en mer socialt passande dag, eftersom det var Fars dag den dagen.

Efter att familjen Homolka och deras kvarvarande dotter, Lori, hade lämnat beslutade Bernardo och Homolka att det bästa sättet att göra sig av med beviset var att såga Leslie Mahaffys kropp i små delar och packa in dom i cement var för sig. Bernardo köpte ett dussin cementsäckar från järnaffären följande dag (något som visade sig få negativa följder för honom i rättegången) och använde sin farfars cirkelsåg för att såga isär kroppen. Därefter gjorde Bernardo och Homolka ett flertal resor fram och tillbaka till Lake Gibson, 18 kilometer söder om Port Dalhousie, för att dumpa cementklossarna. Åtminstone ett av blocken vägde 100 kg, vilket gjorde det problematiskt för paret att dumpa den på djupt vatten. Istället lämnades den under vattnet nära stranden, där den hittades av en far och son på fisketur den 29 juni, 1991 - På Bernardos och Homolkas bröllopsdag. Leslie Mahaffys utseendemässigt personliga egendomar fulländade hennes identifikation.

Kristen French

På eftermiddagen den 16 april, 1992, körde Bernardo och Homolka genom St. Catharines för att leta reda på möjliga offer. Det var efter skoltimmarna på fredagen före påsk. Eleverna var på väg hem och gatorna var i princip tomma. När de passerade Holy Cross Secondary School, ett katolskt gymnasium i stadens norra ände, fick de syn på Kristen French, en 15-årig student, som gick med raska steg i riktning mot sitt hus som låg i närheten. Paret stannade bilen på parkeringsplatsen i närheten av Grace Lutheran Church. Karla gick ut ur bilen, med en karta i handen, och låtsades behöva hjälp med vägledningen.

Kristen French och Homolka hade sett varandra förut eftersom båda ägde hund och rastade dem i samma parker. Av alla som kände henne ansågs Kristen vara en ansvarsfull, mogen och hjälpsam person. Samtidigt som hon kollade på kartan attackerade Bernardo henne bakifrån, beväpnad med kniv och tvingade in henne i framsätet på bilen. Homolka kontrollerade Kristen från baksätet genom att hålla fast henne i håret.

Kristen gick samma väg varje dag, och det tog omkring femton minuter för henne att komma hem för sköta sin hunds behov. Kort efter att då hon skulle ha kommit hem blev hennes föräldrar oroliga. De blev övertygade om att hon hade råkat ut för något och kontaktade Niagara Regional Police (NRP). Inom ett dygn hade NRP samlat ihop en grupp som sökte igenom området, där Kristen dagligen brukade gå, och hittade ett flertal vittnen som hade betraktat kidnappningen från olika håll, och som därför kunde ge polisen en någorlunda bra beskrivning av kidnapparna och deras bil. Och dessutom hittades en av Kristens skor på parkeringsplatsen.

Över påskhelgens tre dagar filmade Bernardo och Homolka hur de brutalt misshandlade, torterade och utsatte Kristen French för vaginal och anal våldtäkt. De tvingade henne att dricka stora mängder alkohol för att hålla henne undergiven gentemot Bernardo. På Bernardos rättegång sade huvudåklagaren Ray Houlahan att Bernardo hela tiden hade för avsikt att döda henne, eftersom hon aldrig bar bindel för ögonen och därför kunde identifiera sina kidnappare.

Tragiskt nog, när Bernardo gick ut för att köpa pizza den 18 april, blev han sedd av Kerry Patrich som han hade förföljt den föregående månaden. Hennes anmälan till polisen missköttes, som domare Archie Campbell noterade i sin haverikommission i utredning av Bernardos brott, vilket därför upphävde chansen att Kristen French skulle bli upptäckt hos Bernardo.

Den följande dagen blev paret inbjudna till familjen Homolka på påskmiddag, och Kristen French blev mördad. Vid sin rättegång vittnade Homolka till att Bernardo hade strypt henne i exakt sju minuter, samtidigt som hon kollade på. Bernardo påstod däremot att Homolka hade slagit henne med en stor gummiklubba då hon försökt rymma, och att Kristen därför ströps av en rännsnara knuten runt halsen som var säkrad vid en kista. Direkt efteråt gick Homolka och gjorde i ordning håret.

Kristen Frenchs nakna kropp hittade den 30 april, 1992, i ett dike mindre än en kilometer från kyrkogården där Leslie Mahaffys kropp ligger begraven. Kroppen hade blivit tvättad och håret hade blivit avklippt. Antaganden konstaterade att husrannsakan den 19 februari, 1993, var inkorrekta: det "mycket ovanliga fenomenet där hår tas från offren" påstod sig tillfredsställa Bernardos begär och vara en bra souvenir. Homolka vittnade däremot till att håret hade blivit avklippt med syftet att försvåra identifikationen av kroppen.

Offrerna


Rättegången
Bernardos rättegång för morden på French och Mahaffy ägde rum 1995. Rättegången inkluderade ett detaljerat vittnesmål från Homolka samt videobanden med de inspelade våldtäkterna. All publicering av rättegången förbjöds och mötesplatsen flyttades från Toronto till St. Catharines, där morden hade ägt rum. Under rättegången påstod Bernardo att dödsfallen var olyckshändelser, och att hans fru var den verkliga mördaren. Den 1 september 1995 fälldes Bernardo för ett antal brott, inklusive de tre morden och de sexuella övergreppen. Han dömdes till livstids fängelse.

Bernardo deklarerades senare som en "farlig förbrytare", vilket gör det mycket osannolikt att han någonsin kommer att släppas fri. Sedan dess att Bernardos dom avlagts har han hållits inspärrad i en hårt bevakad och isolerad fängelseavdelning, för att skyddas mot andra fångar, i Kingston Penitentiary i Kingston, Ontario.

Karla släpptes fri i juni 2005. Vilket förfärade många kanadensare.


Filmtips 25

Eden Lake är en skräckfilm från 2008.

Handling: Det unga paret Jenny och Steve planerar att tillbringa en romantisk weekend tillsammans vid en idyllisk sjö i skogen. Friden störs dock av ett gäng barn och ungdomar som trakasserar dem. När Steve vågar konfrontera dem trappas våldet upp och helgen förvandlas till en levande mardröm. Jenny lyckas fly in i skogen och hamnar i en djävulsk katt-och-råtta-lek med de sadistiska barnen. Tills hon bestämmer sig för att inte längre vara ett offer.


Ulla Jonsson



Namn: Ulla Jonsson.

Brott: Mördade sin exsambo och tände eld på hans lägenhet.

Ulla Jonsson mördade först sin exsambo med 48 knivhugg – sedan satte hon eld på hans lägenhet i Solna. Brandmännen hittade den döda mannen, tvåbarnspappan Inge Hedström, den 1 april 1997.

Han satt bakbunden och halvnaken på en stol. Halsen var delvis avhuggen. Ulla var småbarnsmamma, ensamstående och arbetslös. För att få in extrapengar jobbade hon på stripteaseklubben Roxy i Stockholm. Hon drogs in i en värld av droger och festande. Enligt henne själv var mordet på Inge Hedström en knarkuppgörelse där en tredje person kom in i lägenheten och mördade honom.

Domen
Hon dömdes mot sitt nekande till livstids fängelse.

Fakta om Snuff film



Snuff
är en typ av film där människor påstås ha dödats framför kameran för filmens skull. Genom tiderna har många filmer påståtts vara snuff, men de har alltid visat sig vara falska. Existensen av snuff-filmer kan alltså beskrivas som en faktoid eller klintbergare (Se även splatter och mondo). Men man kan dock inte heller helt utesluta existensen av sådana filmer, då de troligast rör sig i extrema underground-kretsar.

Några snuff filmer


Last House on Dead End Street (1977)
Paul Schrader film Hardcore (1979)
Cannibal Holocaust (1980),
David Cronenberg's Videodrome (1983)
Nine Inch Nails film The Broken Movie93)
Henry: Portrait of a Serial Killer (1986)
Tesis (1996)
Strange Days (1995)
Mute Witness (1994)
The Brave (1997)
8mm (1999)
Urban Legends: Final Cut (2000),
August Underground (2001)

Flera mördare har spelat in några av sina brott:
I början av 1980-talet, videofilmade mördare Charles Ng och Leonard Lake den tortyr av kvinnorna att de senare skulle döda. Seriemördare Paul Bernardo och Karla Homolka filmade några av deras kön brott i början av 1990-talet. Om deras brott slutade i mord, var de faktiska morden inte filmade. Endast ett fåtal utvalda personer har sett denna inspelning, som att visa var begränsad till jurister och annan personal rättssal. Filmerna har sedan uppgift förstörts.

2001 mördare Armin Meiwes videofilmade dödandet av Bernd Jürgen Armando Brandes.

1997 tyska medborgare Ernst Dieter Korzen och Stefan Michael Mahn kidnappade två prostituerade och spelade in sin tortyr. Deras andra offer lyckades fly och de två männen dömdes till livstids fängelse. Åklagare involverade i fallet hävdade att det finns en internationell marknad för sådana videofilmer och att Korzen och Mahn hade gjort videon med avsikt att sälja det. Korzen Mahn och blev därmed den första person någonsin dömts för att tillverka en snuff film.

Filmtips 24

Vacancy är en skräckfilm från 2007. (Finns en tvåa också)

Handling: Ett ungt gift par strandas på ett isolerat motell när deras bil går sönder. På rummet hittar de underliga filmer och kameror och inser att de kan bli nästa offer för en snuff-film om de inte lyckas smita.


John Filip Nordlund



John Filip Nordlund
, även Mälarmördaren, Svarte-Filip, Mordlund, född 23 mars 1875 i Säter, död 10 december 1900 i Västerås, var en svensk brottsling och den näst sista personen som avrättades i Sverige.

Mordet
Den 17 maj 1900 begick Nordlund ett av de värsta dåden i svensk kriminalhistoria, nämligen massmordet på ångaren Prins Carl. Han hade kvällen innan stigit på båten i Arboga och löst en biljett till Stockholm. Hans bagage bestod av kniv, pistol och ett antal hänglås, med vilka han ämnade låsa båtens maskinrum. Enligt den plan som skildras i boken "Mälarmördaren – historien om ett brott" så hade han för avsikt att råna så många som möjligt på båten och få med sig skeppskassan, varefter han skulle sätta eld på båten för att dölja sitt brott. Planen lyckades han emellertid inte genomföra, delvis på grund av att några på båten förmådde dra till sig uppmärksamhet från en annan mälarbåt.

Facit av hans handlingar blev ändå omfattande: fyra döda (en femte avled efter en vecka på sjukhus), nio skadade (varav åtta överlevde) och en sönderslagen båt. Bytet blev ungefär 800 kronor (han fick inte tag i skeppskassan).

Polisjakten
När ångaren Köping närmade sig Prins Carl flydde Nordlund i livbåten, och lyckade obemärkt ro i land. Han skall ha köpt nya kläder i Eskilstuna och med en hårsmån klarat sig från att bli gripen av polisen där. Han hade ursprungligen planerat att ta sig till Köpenhamn via Göteborg. Han kom dock aldrig längre än till Skogstorps järnvägsstation där han greps av tre poliser. Vid gripandet skall Nordlund ha yttrat fraser som "Detta var min hämnd på mänskligheten" och "Tur för er att jag inte kom med tåget, för då hade många fler dött".

Efterspel
Den 18 maj författade Nordlund ett brev när han satt i häktet i Eskilstuna. Han riktade det till sina två bröder (Joel och Rikard) och föräldrar där han deklarerade att det var han som utfört dådet som de läst om i tidningarna. I brevet skrev han att han hade behov av att lätta sitt hjärta för någon och att de inte skulle sörja att han med största sannolikhet skulle dömas till döden. Han avslutade brevet med att han välkomnade döden och ett slut på utanförskapet samt att han önskade sina bröder all välgång i livet.

Redan efter morden ombord på båten hade Nordlund förstått att om han greps skulle han inte kunna undgå en dödsdom. Mot denna bakgrund kan hans agerande som fånge te sig märkligt – under rättegångarna visar han ingen ånger utan uttrycker istället besvikelse över att han inte lyckats döda dem han sårade. I ett misslyckat flyktförsök högg han två vakter med en slipad hasp - han förklarade händelsen med att han inte hade något att förlora - och fick därmed sin dom utökad med ytterligare två mordförsök. I flera källor beskrivs han som en våldsam fånge och det sägs till och med att fångvaktarna var lättade av att slippa en så besvärlig fånge efter avrättningen.

Själva dådet, och framförallt den besinningslöshet som det utfördes, orsakade massmediehysteri i likhet med vad som ofta sker idag. Ett flertal skillingtryck producerades som återgav berättelsen och tidningarna hade omfattande, och ofta felaktig, rapportering bland annat rapporterade Svenska Dagbladet överdrivna siffror om antalet döda.

Avrättningen
Nordlund avrättades klockan 8 på morgonen den 10 december på Västerås länsfängelse. Skarprättare var A. G. Dalman som utförde sin näst sista och femte avrättning. Enligt boken Mälarmördaren är Nordlunds sista ord; "Gud vare mig syndare nådig och trygg i min Jesu armar". Då hans familj, och efterlevande, tog emot kroppen kom Nordlund att till skillnad från många andra avrättade fångar att begravas i vigd jord.

Filmtips 23

The Others är en spökfilm från 2001.

Handling: Grace Stewart, hustru till Charles Stewart - en soldat, försvunnen och antagen död i kriget - kämpar för sina barn Anne och Nicholas hälsa. De är extremt ljuskänsliga och klarar inte av att utsättas för direkt dagsljus för länge utan att dö. Till huset anländer också nytt tjänstefolk - Mrs. Mills, en äldre barnflicka, Mr. Tuttle, en trädgårdsmästare, samt Lydia, en stum tonårsflicka. Efter ett tag början dottern hävda att hon ser en pojke och någon drar bort gardinerna för fönsterna, och sakta men säkert uppdagas det att familjen uppenbarligen inte är ensamma i huset, som förefaller vara hemsökt.


North Sentinel Island



North Sentinel Island
, en ö i ögruppen Andamanerna, är en av få platser på jorden dit någon form av civilisation aldrig nått. Varje form av försök till kontakt från omvärlden möts av pilar från den argsinta befolkningen, bestående av en negritostam. Deras kultur är helt okänd bortsett från deras användning av pil och båge och parallellkanoter samt utseendet på deras kusthyddor.

Stammen kallas sentineleser. Den består förmodligen av totalt 50-250 människor.  Några av dem har enligt indiska myndigheter setts efter tsunamin. Indiska myndigheter förbjuder landstigning på ön. Ön är nämligen en av de få platser i världen var en civilisation aldrig nått och de som bor där är fullblodade galna inavlade kannibaler. 2006 somnade två indiska fiskare i sin båt och drevs iland på stranden. De blev omedelbart dödade och uppätna. Ett försök till landning med helikopter mot slutet av 2004 resulterade i beskjutning med pilar mot helikoptern.


Filmtips 22

Man behind the sun är en japansk dokumentär/historia/skräck film från 1988.

Handling: Under andra världskriget bedriver japanerna ett fångläger i Kina. Man utför allehanda experiment för att förstärka den japanska krigsmakten. Allt från att ta reda på hur mycket kyla en människa klarar innan lemmarna fryser till is, till experiment om bakteriologisk krigsföring. Hit kommer några unga rekryter som ska läras upp och får känna på hur livet i den hårda verkligheten är. Man får följa vardagen genom dessa ynglingars ögon som man systematiskt lär att försökspersonerna bara är objekt eller "Maruta" som man kallar dem, dugliga endast till japanernas syften.

Kineser och andra används för japanernas grymma experiment, då de inte anses ha något människovärde förutom som försöksobjekt. Kanske vore det aningen lättare att ta till sig om filmen istället utspelade sig i Nazi-Tyskland och kineserna i stället var judar? Egentligen spelar det ingen roll, det här är en film om förtryck på ett helt folkslag, av människor som anser sig vara bättre än alla andra.


Hittade ingen Trailer med hittade ett tortyr klipp ifrån filmen.


Filmtips 21

The Collector är en skräckfilm från 2009.

Handling: En skuldsatt tjuv gör inbrott i ett hus för att få ihop pengar. Väl inne i huset upptäcker han att en psykotisk mördare valt ut samma hus och riggat det med dödliga fällor.


Fakta om mentalsjukhus



Mentalsjukhus
är med nutida officiell svensk terminologi ett "psykiatriskt sjukhus", "sjukhus med psykiatrisk avdelning" eller liknande. Detta är större sjukvårdsinrättning där psykiatrisk vård ges endera till intagna patienter (sluten vård) eller till besökande patienter (öppen vård). Fram till 1929 skilde man i sinnessjuklagstiftningen mellan två typer av sådana sjukhus: hospital för botbara patienter och asyler för dem som ej ansågs botningsbara. Asyler var kopplade till sjukhusen i Uppsala, Vadstena, Lund, Vänersborg och Piteå.

På de s.k. "stormavdelningarna" hölls våldsamma och akut psykotiska patienter intagna. Under 1950-talet kom dock neuroleptika och andra antipsykotiska farmaka, som i bästa fall häver psykosen och under alla omständigheter har förmågan att passivisera patienten. Därmed kunde stormavdelningarna stängas.

I början av 1960-talet fanns 31 fristående mentalsjukhus i Sverige.

Hittade en video när några ungdomar besöker ett gammalt övergivet mentalsjukhus någonstans i USA.


Filmtips 20

August Underground: Mordum är en såkallad snuffilm från 2003. (Det finns fler i serien)

Handling: Någon handling att tala om är det knappast. Man får följa tre galningar, två killar och en tjej, när de torterar och slår ihjäl folk. Inte alltför sällan idkas också sex med offren, mer eller mindre levande. Scenerna emellan ger någon slags osammanhängande inblick i dessa mördares liv, som verkligen får en att tro att de är sjuka i huvudet på riktigt. I slutet av filmen kompletteras sällskapet av en fjärde person och filmen når sin höjdpunkt. Något djupare mål eller mening med det hela verkar det inte finnas, mer än den tillfredställelse de tre mördarna är ute efter.

Inga komplicerade motiv eller något sådant. Några vettiga dialoger finns det inte heller, det mesta verkar vara ganska improviserat, men jag tror heller inte att det är meningen. Handlingen är liksom åsidosatt för att få med mer våld, men det är gjort på ett sätt som funkar, till skillnad från många andra skräckfilmer


Mary Ann Cotton



Mary Ann Cotton
(född i oktober 1832 - död 24 mars 1873) var en engelsk seriemördare som tros ha mördat upp till 21 personer. Hon använde sig utav arsenik för att döda.

Offren
Mary Anns första offer blev hennes första man William Mowbray. Han dog i januari 1865. Andra offret blev hennes andra man George Ward. George led av dålig hälsa, han avled i oktober 1866 efter en långtids sjukdom. Mary Anns tredje offer blev James robinson. Men han blev inte dödad som tur var. Utan han kom på Mary Ann försökte begå bedrägeri. Det fjärde offret blev Frederick Bomull. Han dog av "feber". Mary Ann dödade också alla sina 11 barn hon fick med olika män. Men hon behöll ett barn levande.

Rättegången och domen
Försvaret på Mary Ann's i rättegången hävdade att Karl dog av att han hade inandas arsenik som används i ett färgämne i en tapet i Cottons hem. Juryn diskuterade i 90 minuter innan dom fann Mary Ann skyldig.

Hon hängdes vid Durham County Gaol den 24 mars 1873.



Finns fler delar på youtube.

Filmtips 19

Paranormal Activity är en skräckfilm/spökfilm från 2007.

Handling: Ett ungt par misstänker att deras hus är hemsökt och för att skaffa bevis installerar de en övervakningskamera som ska registrera allt som händer när de sover.


Gråtande statyer




Mest kända gråtande statyn
I april 1998 uppgavs att en staty av Jungfru Maria som hämtats från Medjurorje i Bosnien grät blod i kyrkan Sant Marti i Mora i Katalonien, Spanien, men fenomenet avfärdades som bedrägeri av de lokala katolska kyrkliga myndigheterna. Den mest kända gråtande statyn var en 40 cm hög gipsfigur föreställande junfru Maria som hämtats till samma kyrka från Civitavecchia i Italien av en präst. Statyn verkade gråta blod under 14 dagar mellan 2 feb och 17 mars 1995. Vid ett tillfälle bevittnades fenomenet av stiftets biskop. 

Även i Bolivia lär det finnas en staty av Jesus om gråter.
Platsen där den står heter Cochabamba. Det sägs ha börjat 1995 under den heliga veckan då hundratals ska ha sett tårar välla fram ur ögonen på statyn.

Denna staty har därefter röntgats och utsatts för olika tester. Via blodsanalys har man konstaterat att det är äkta men ingen förklaring har kunnat påvisas.

Helgonstatyn av Anna gråter olja i Philadelphia USA, i den ryskortodoxa kyrkan Church of Our Lady the Joy of All Who Sorrow. Sjuka människor har gnidit in sig i denna olja och säger sig därefter ha blivit friska.
Detta fenomen hade sin början den 12 mars 2004.

Annika Östberg



Annika Maria Östberg
, född 6 januari 1954 i Stockholm, är en svensk-amerikansk kvinna som sitter i fängelse dömd för dubbelmord i USA 25 år till livstid) på en restaurangägare och en polis 1981. Efter att ha avtjänat 28 år av sitt straff i Kalifornien, USA överfördes hon den 8 april 2009 till Sverige och transporterades till kvinnofängelset Hinseberg. Därmed blev hon ett fall för svensk kriminalvård. Örebro tingsrätt meddelade den 16 november 2009 att Östberg fått sitt straff tidsbestämt till 45 år. Hon kan därmed bli frisläppt i maj 2011.

Brotten
3 april 1973 dömdes Annika Östberg för stöld till 3 dagars fängelse och 18 månaders villkorlig dom. Den 26 maj 1973 dömdes hon för narkotikabrott till 3 års villkorlig dom. 18 februari 1976 dömdes hon för utköp av alkohol till minderåriga till 12 månaders villkorlig dom, en dags fängelse och $65 i böter.

1972 knivmördades en man i hennes lägenhet. Östberg erkände brottet två år senare efter att hon anmält sig själv till myndigheterna. Hon dömdes till villkorlig dom i 5 år för dråp Östberg hävdar att hon erkände ett brott hon inte begått för att hjälpa sin dåvarande pojkvän. Erkännandet ifrågasätts även av en utredning kring brottet.

Den 30 april 1981 mördades den pensionerade restaurangägaren Joe Torre i Stockton i Kalifornien. Enligt Östbergs redogörelse hade hon och hennes pojkvän Bob Cox stämt möte med Torre den dagen för att sälja stulet kött, men eftersom de inte hade tillräckligt att sälja var planen att råna Torre då de desperat behövde pengar. Medan Annika Östberg distraherade Torre tog Cox fram en pistol, och efter en oväntad rörelse blev Torre skjuten av Cox.Paret stal hans plånbok, köpte heroin och bestämde sig för att fly landet. Östberg ville dock träffa sin son innan, och dagen efter körde de mot Clearlake i Lake County.

Väl framme Lake County kvällen efter körde de vilse och fick punktering på Highway 29. Efter ett gräl gick Östberg in i buskaget vid sidan av vägen.Då stannade den 34-årige polisen Richard Helbush för att hjälpa till med däcket. När Östberg återvände till bilen bad Cox henne att ta fram körkortet, något som de båda visste att hon inte hade. Medan Östberg letade i sin handväska blev Helbush skjuten av Cox i ryggen och bakhuvudet. Östberg sa till Cox att stjäla polismannens plånbok och gömma kroppen i ett intilliggande dike vilket han gjorde.Därefter flydde de från platsen i polisbilen.

När Helbush inte rapporterade tillbaka fann snart polisen hans döda kropp. Efter en kort biljakt kraschade Cox den stulna bilen i ett dike och skottlossning utbröt. Under skottlossningen hjälpte Östberg till genom att ladda om vapnen.Cox skadades av flera skott från polismännen och gav upp. Östberg och Cox greps och fördes till polisstationen. Östberg sa i förhör att hon håller sig själv ansvarig för morden.

I polisförhör efter morden hävdade Cox att det var Östberg som hade skjutit de mördade. Polisens utredning fann det dock mest sannolikt att det var Cox som hade avfyrat de dödande skotten.

Fängelse tiden
Anhöriga till offren har tillsammans med andra amerikanska medborgare gjort stora ansträngningar för att Östberg inte ska benådas och fått stöd av Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger. Kriminalvårdsnämnden, Board of prison terms, ansåg att Östberg inte var lämplig för frigivning då hon agerat kallblodigt och utan ånger.Kriminalvårdsnämnden var även kritisk till svensk mediabevakning för att den givit en ensidig bild av rättsfallet till den svenska befolkningen.



Finns fler delar på youtube.

Anden i Glaset



Anden i glaset
, även kallad Anden i flaskan, är en förenklad variant av Ouija-bräda som ibland påstås vara en metod för att få kontakt med andar.

Hur man gör man?
På ett stort papper ritar man upp A till Ö, 0 till 9, Ja, Nej och Vet inte samt Start och Slut.

Glaset tas fram och värms upp-och-ner över en värmekälla, såsom ett ljus av något slag. Om utövaren/-na har för mening att få kontakt med ett övernaturligt väsen kan seansen inledas med att en deltagare håller glaset mot munnen och frågar om det finns en vänligt sinnad ande i rummet. Glaset placeras sedan på papperet med öppningen ner där man skrivit start. Deltagarna sätter varsitt finger på ovansidan av glaset, som nu skall glida till "ja" eller "nej". Är det en ensam utövare kan båda händerna användas.

Proceduren upprepas igen, dvs glaset värms, en person ställer en fråga han eller hon vill ha svar på, och glaset skall då glida över bokstäverna och siffrorna och avslöja ett svar.

Effekten
Anden i glaset omges ofta av mystik, t.ex. utövas ofta leken i mörker, och effekten när glaset verkar flytta sig av sig själv kan därför vara skrämmande. I grupp byggs stämningen upp så att att leken ska bli än mer skrämmande, och det är detta som skeptiker hävdar är anledningen till att det finns berättelser om hur garderobsdörrar har öppnat sig av sig själva, konstiga ljud, och kalla vindpustar gått genom rummet. Det finns också berättelser om att glaset rör sig utan fysisk kontakt, detta har dock aldrig kunnat vetenskapligt beläggas.

Vem styr glaset?
Tanken är att deltagarna skall hålla väldigt lätt på glaset och att ingen av deltagarna skall styra det, men likväl rör sig ibland glaset från bokstav till bokstav och bildar ord. Andetroende hävdar att det är anden som styr glaset, men den vetenskapliga förklaringen är att deltagarna själva, medvetet eller omedvetet, styr glaset. När det sker omedvetet kallas fenomenet för den ideomotoriska effekten vilken undersöktes vetenskapligt på 1830-talet.

Richard Chase




Richard Trenton Chase
(född 23 maj 1950 - död  26 december 1980) var en amerikansk seriemördare som dödade sex personer i Sacramento, Kalifornien. Han fick smeknamnet "The Vampire i Sacramento" eftersom han drack sina offrens blod och åt deras kvarlevor.

År 1975 åkte Chase in på mentalsjukhus efter att ha tagits till ett sjukhus för blodförgiftning. Han delade ofta med sig om sina fantasier till personalen om att döda kaniner. Han hittades engång med blod runt munnen, sjukhuspersonalen upptäckte att han hade druckit blod från fåglar. Han hade kastat ut fåglarna från hans sjukhusfönster.

Morden
Den 29 december 1977 dödade Chase hans första offer Ambrose Griffin,  som var en 51-årig ingenjör. Den 11 januari 1978, bad Chase sin granne om en cigarett och sedan med våld fastspände han henne tills hon gav honom varje cigarett i huset. Två veckor senare försökte han komma in till en annan kvinna men fann att hennes dörrar var låsta. Chase berättade senare till en detektiv att han tog låsta dörrar som ett tecken på att han inte var välkommen, men det olåsta dörrar var en inbjudan att komma in.

Teresa Wallin var Chases andra offer.
Gravid i tredje månaden. Chase sköt henne tre gånger och dödade henne. Han hade sex med liket och sen stympade han kroppen och badade i den döda kvinnans blod.

Två dagar efter mordet Wallin, köpte Chase två valpar från en granne.
Han dödade dem och drack deras blod. Den 27 januari, begick Chase sitt sista mord. 38-åriga Evelyn Miroth och Danny Meredith, som han sköt med sin 22 mm pistol. Han stal Merediths plånbok och bilnycklar. Han  sökte igenom huset, han sköt Miroth, hennes sex-årige son Jason, och hennes 22 månader gamla brorson. Chase bedriver nekrofili och kannibalism med Miroths lik.



Straffet
Den 8 maj, juryn finner Chase skyldig till sex mord och Chase dömdes till döden i gaskammaren. Den 26 december 1980, kommer en vakt och ska göra en cellkontroll och då upptäcker vakten Chase liggande på sin säng, han andas inte. En obduktion visar att han begick självmord med en överdos av antidepressiva medel som han hade sparat.

 En bild på en av hans offer.

Filmtips 18

Fritt Vilt är en skräckfilm från 2006.

Handling: Det som började som en tur på fjället slutade med en kamp på liv och död...
Den norska thrillern "Kallt byte" har gjort succé på bio och på DVD i Norge.
En grupp norska ungdomar åker till fjällen för att åka snowboard. En av killarna
ramlar och bryter benet och de söker skydd i ett gammalt nedlagt fjällhotell.
Det visar sig snart att hotellet inte är så tomt som de först trodde.


Fritt Vilt två en skräckfilm från 2008.

Handling: Vintern 2006 mötte fyra ungdomar en brutal död i Jotunheimen.
Bara en ung kvinna överlevde - nedkyld och svag kämpar hon sig tillbaka till civilisationen.
På det lokala lilla sjukhuset anar ingen oråd. När Jannicke sakta vaknar till sans
igen er sjukhuset mörklagt och och inte en levande själ syns till. Är mardrömmen inte över?

Fritt Vilt tre är fortsättningen på resten av filmerna.

Handling: Utspelar sig under 80-talet då en grupp med ungdomar besöker ett övergivet hotell för att ha lite roligt. Snart så finner dom sig istället jagade av en psykotisk mördare genom de mörka norska skogarna.






John Christie



John Reginald Christie
, född 8 april 1898 i Halifax, West Yorkshire, död 15 juli 1953 på Pentonvillefängelset, Barnsbury, norra London. Han var en brittisk seriemördare och nekrofil.

Från mitten av 1940-talet lockade Christie kvinnor till sin bostad på Rillington Place 10 i området Notting Hill i London genom att lova dem att han skulle bota deras krämpor med lustgas. Istället mördade han dem och förgrep sig sedan sexuellt på dem innan han begrov dem på bakgården. Ett av offren var Beryl Evans, som bodde i samma hus som Christie tillsammans med sin man och dotter. Beryl uppsökte Christie för att få en abort utförd. Christie mördade både henne och hennes dotter, och deras kroppar hittades i tvättstugan. Beryl Evans man, Timothy Evans, blev anklagad för morden och avrättades i mars 1950.

I december 1952 mördade Christie sin hustru, Ethel. Christie mördade därefter inom loppet av bara några veckor tre prostituerade kvinnor.

Christie flyttade från Rillington Place i mars 1953. Den nye hyresgästen märkte en underlig lukt i köket och rev bort en bit av tapeten - och fann liken av tre kvinnor inmurade tillsammans i en dold alkov i det lilla köket. Polis tillkallades och man fann resterna av Mrs. Christie under några golvplankor samt likdelar i trädgården. Allt som allt fann man liken efter sju kvinnor.

Döden
Christie efterlystes i alla tidningar och slutligen kom polisen honom på spåren, han greps och dömdes till döden och avrättades 15 juli 1953 i Pentonvillefängelset.






Filmtips 17

Orphan är en skräckfilm från 2009.

Handling: Efter att Kate och John Coleman förlorat sitt lilla barn bestämmer de sig för att adoptera en 9-årig flicka som inte är i närheten av att vara så oskyldig som hon först verkar.


Maria Kisch



Maria Kisch växte upp i Timisoara i Rumänien och 1997 träffade hon Gabriel Kisch, som var tillfälligt på besök i Rumänien. Han var svensk medborgare och bodde i Bandhagen söder om Stockholm.

Maria Kisch flyttade med honom till Sverige och de gifte sig. Den 1 november 1998 mördade hon Gabriel Kisch i lägenheten. Polisen hittade spår av mordoffret i lägenheten, bland annat hårstrån i ugnen från hans huvud. Kroppen styckades och återfanns i plastsäckar, som kastats från kajen nära Slussen i Stockholm.

Och rättsläkaren har omvittnat att det vid styckning av en människokropp sprids mycket obehaglig lukt. Sprayen och det öppna fönstret talar för att någon velat avlägsna obehaglig lukt, anser hovrätten. Obduktionen visar att 73-åringen utsattes för kraftigt våld mot halsen och kroppen, som sannolikt sedan styckades i badkaret i 14 delar. Hans blod hittades i stor mängd i springorna i handtaget på en kniv. Hans könsorgan skars bort, hans huvud grillades i ugnen, vilket DNA-spår tyder på det.Delarna slängdes i Riddarfjärden. Ett vittne såg hur en kvinna med Marias signalement, satt på huk och slängde i saker i vattnet.

Mordutredarna kunde aldrig finna ett motiv till brottet. Maria Kisch frikändes i Stockholms tingsrätt, men dömdes i hovrätten mot sitt nekande till livstids fängelse.

Hon avtjänar i dag sitt straff i sin hemstad Timisoara (Rumänien).


Filmtips 16

Grotesque är en skräckfilm/splatter från 2009.

Handling: Ett ungt par kidnappas från gatan och vaknar upp i en smutsig källare. Utan att ens
förklara varför börjar en sadistisk galning att förnedra, tortera och lemlästa dem.


Tore Hedin



Tore Hedin
, född 7 januari 1927 - död 22 augusti 1952 i Bosarpasjön, Häglinge (självmord), var en svensk polis (fjärdingsman) och gärningsman i de så kallade Hurvamorden, där han mördade tio människor.

Livet före Hurvamorden
Redan som 16-åring hade han gjort sig skyldig till mordbrand då han hade brutit sig in i ett bryggeri i närheten av föräldrahemmeti Annelöv. För att dölja spåren efter brottet tände han eld på bryggeriet.

Tre år senare skall han ha stulit en motorcykel och lämnat den i Åsum.

Under början av 1950-talet genomgick Hedin en underbefälsutbildning på regementet A 3 i Kristianstad, där han kom att lära känna en person, Gunnar Johansson, som i framtiden skulle utreda hans brott. Beskrivningen av Hedins person som givits av denne är att han var uppskattad, trevlig och verkade snäll, men han ansågs redan då som en udda figur.Efter genomförd utbildning får Hedin tjänst som fjärdingsman.

Sitt första mord begick Hedin den 28 november 1951 klockan 02.30 i Tjörnarp, då han efter att spelat poker med sin vän kvarnägare Johan Folke Allan Nilsson, slog ihjäl denne och stal dennes pengar. Vid tillfället kom Hedin över 4 369 kronor, varefter han vid tretiden på natten tände eld på huset de hade befunnit sig i för att dölja spåren. I egenskap av fjärdingsman utredde Hedin själv brottet tillsammans med kriminalare och ett medium, Olof Jönsson Detta är första och enda gången som ett medium har använts i en svensk brottsutredning.

Morden
Det brott som Hedin gick till historien för var dock de så kallade Hurvamorden som skedde natten till den 22 augusti 1952. Namnet Hurvamorden kommer från ålderdomshemmet i Hurva, vilket Hedin satte eld på. Bakgrunden till det som hände den aktuella natten var det svek som han ansåg sig ha blivit utsatt för av sin före detta flickvän Ulla Östberg. Hon hade nämligen anmält honom för den misshandel som hon utsatts för någon vecka tidigare då han under hot försökte tvinga henne att ta honom tillbaka. Under några få timmar natten till den 22 augusti mördade Hedin nio personer (däribland Ulla Östberg och sina föräldrar) och blev därigenom den mest ökända massmördaren i svensk kriminalhistoria.



Självmordet
Efter att ha fullföljt sina planer begav sig Hedin till Bosarpasjön i Häglinge församling. Han lämnade ett självmordsbrev i sin bil varefter han dränkte sig med hjälp av tyngder. Detta skedde någon gång efter klockan fyra på natten. När Hedins kropp slutligen hittades i sjön fördes den till Lunds universitet för undersökningar (bland annat skulle hjärnan obduceras). Av okänd anledning kom hans kropp att bli kvar på anatomiska institutionen ända till december 1973, då den slutligen kremerades.


Anna Månsdotter



Anna Månsdotter
, född 28 december 1841, avrättad 7 augusti 1890, även känd som Yngsjömörderskan, dömdes till döden för det så kallade Yngsjömordet. Månsdotter var den sista kvinnan att avrättas i Sverige.

Bakgrund
Anna Månsdotter och hennes man Nils Nilsson fick tre barn. Bara ett av dem, Per Nilsson, överlevde.Nils var 13 år äldre än sin hustru och paret bodde på Möllegården i Yngsjö, en liten by söder om Åhus på den skånska ostkusten.Anna hade räknat med att giftermålet med Nils skulle ge henne en bekymmerslös framtid. Men det hade inte riktigt blivit som hon hoppats. Det blev i stället ett ganska knapert liv byggt på krediter och lån. Fattigdomen gjorde henne bitter och hon kom allt längre från sin man och allt närmare sonen Per.

Mordet
Avrättningen gällde det så kallade Yngsjömordet i Yngsjö i Skåne. Mordet blev vida känt även utanför Sveriges gränser. Dådet var att Anna Månsdotter och sonen, Per, mördade Pers hustru Hanna Johansdotter på ett brutalt sätt året innan i Yngsjö. Anna ströp Hanna och försökte få det att se ut som om Hanna hade ramlat i källartrappan och brutit nacken

Rättegången
Vid rättegången framkom det även att de mordmisstänkta hade ett incestuöst förhållande med varandra, vilket av samtiden ansågs kunna ha bidragit till att utlösa mordet. Detta skulle ha lett till en oresonlig svartsjuka hos Anna Månsdotter, en svartsjuka som då skulle ha varit del i motivet. Båda erkände gärningen och dömdes till döden genom halshuggning. Sonens straff omvandlades senare till livstids straffarbete, medan modern avrättades.

Avrättningen
Anna Månsdotter var den sista kvinnan att avrättas i Sverige. Hon halshöggs med handbila den 7 augusti 1890 på Kristianstads fängelsegård av skarprättare Albert Gustaf Dahlman. Hugget tog snett och träffade uppåt kinden så att underkäken satt kvar på kroppen. Detta gav upphov till rykten om att Dalman skulle behövt hugga mer en en gång. Anna Månsdotters dödsmask finns utställd på Polismuseum i Stockholm.


Filmtips 15

Frontiers är en skräckfilm från 2007.

Handling: En grupp unga förbrytare stjäl pengar under ett upplopp i Paris och försöker nå gränsen till Nederländerna. Men långt ute på vischan tr­äffar de på en grupp blodtörstiga mördare. En film som innehåller kannibaler, inavlade nazister och blodiga hjältinnor med hagelgevär kan inte misslyckas.


Juha Valjakkala och Marita Routalammi



Nikita Joakim Fouganthine, tidigare känd under namnet Juha Valjakkala, född 13 juni 1965, är en finsk brottsling som den 9 februari 1989 dömdes till livstids fängelse och utvisning till Finland efter att ha befunnits skyldig till Åmselemorden med Marita Routalammi.

Morden
I juli 1988 var Juha Valjakkala och Marita Routalammi de två mest eftersökta personerna i Europa efter förövandet av Åmselemorden den 3 juli. Den 1 maj samma år hade Valjakkala frigivits från Åbo fängelse (även känt som Kakola) och reste tillsammans med flickvännen Routalammi till Sverige. Det unga finska paret hade stulit en cykel från en familj som bodde nära kyrkan i Åmsele. När pappan och en av sönerna sökte upp dem och bad dem lämna tillbaka cykeln sköt Valjakkala ihjäl dem med ett avsågat hagelgevär från nära håll. Senare dök även mamman i familjen upp. Hon slogs ner med gevärskolven innan hon blev knivskuren i halsen. Kvinnan dog omedelbart. Efter ett stort polispådrag greps Juha Valjakkala och Marita Routalammi på järnvägsstationen i Odense, Danmark. Polisen hade lyckats spåra dem genom en bilstöld i Pajala som knöts till Valjakkala.

  

Fängelsestraff och Flyktförsök
Valjakkala, som först satt häktad i bland annat Gävle, dömdes till livstids fängelse att avtjänas i Finland. Han skickades till Finland 1989 och har många gånger försökt rymma.

1991 försökte han första gången rymma, men greps nästan genast.

1994 rymde han igen från fängelset i Riihimäki. Han tog fängelsets engelsklärare som gisslan och flydde beväpnad norrut med bil. Polisen fick dock fast honom redan i Tavastehus. Gisslan hade inte skadats.

1997 försökte han fly från Åbo fängelse. Den 13 maj 2002 rymde han från ett fängelse i Pyhäselkä nära Joensuu under en obevakad permission, men greps av polis dagen därpå i Sverige tillsammans med sin fru Minna-Maria Huttunen.

Den 19 april 2004 försökte han tillsammans med en 24-årig medfånge rymma från fängelset i Sukeva, men vakter sprang i kapp de två redan efter några hundra meter.

Natten mot den 28 november 2006 rymde Valjakkala åter igen, den här gången från en öppen anstalt i Fredrikshamn, Finland. Rikslarm utfärdades i flertalet länder, så även i Sverige, trots att Valjakkala genom att ha blivit utvisad på livstid från riket redan är efterlyst (för att förhindra att han tar sig in i landet igen). Han greps i Månsas, Helsingfors på kvällen den 30 november. Efter att ha förts från häktet till fängelset hängde sig Valjakkala i en snara av sängkläder i sin cell men blev inte allvarligt skadad.

I augusti 2008 beviljade dock Finlands högsta domstol honom tillstånd att överklaga hovrättens dom och efter att så gjorts beslutades den 17 december 2008 att Valjakkala skulle bli villkorligt frigiven i februari 2009, vilket han slutgiltigt också blev - den 2 februari 2009


Folkets tempel (Peoples Temple)



Folkets tempel
var en sekt grundad av Jim Jones 1953. De är mest kända för sitt kollektiva självmord i Guyana den 18 november 1978.

Jim Jones
Jim Jones var som yngling intresserad av religion och "healing". Han blev tidigt medlem i olika frikyrkor och gifte sig innan han själv grundade sin egen rörelse.

Jones grundade 1955 kyrkan "Wings of Deliverance" i Indiana. Den genomgick en rad namnbyten, bland annat till "Peoples Temple Christian Church Full Gospel". Från början var det en frikyrka bland många, med den väsentliga skillnaden att den hade både svarta och vita medlemmar, vilket var ovanligt vid den tiden i USA. Rörelsen sågs av många som socialt framåtskridande, och hade ett budskap om att socialism var Guds väg.

I mitten av 1960-talet predikade Jones ofta om en nära förestående "nuclear holocaust", och att de utvalda överlevande skulle skapa ett nytt Eden på jorden. Han förustspådde att detta skulle ske den 15 juli 1967. Jones ansåg att kyrkan måste flytta till Redwood Valley i Kalifornien. Man gjorde så och 1970 öppnade man filialer i San Francisco och snart ökade antalet medlemmar kraftigt (från cirka 700 1970 till 2200 två år senare). Snart etablerade man filialer även på andra platser i Kalifornien, mest känt i Ukiah.

Guyana
Till en början hade Jones myndigheternas stöd, men när pressen mot rörelsen blev hårdare, och avhoppare börja vittna om hjärntvätt flyttade han och större delen av församlingen till Guyana där man grundade bosättningen Jonestown, med målet att skapa det ideala socialistiska samhället. Där skulle Jones kunna få ha sina församlingsmedlemmar i fred och undvika påtryckningar från utomstående. Området var dessutom lätt att övervaka eftersom det låg djupt inne i djungeln. Vägarna till och från anläggningen var under ständig uppsyn av vakter.

Leo Ryan, en kongress-ledamot, hade blivit intresserad av Peoples Temple genom artiklar som han hade läst och efter påtryckningar från oroliga släktingar till sektmedlemmar. Han bestämde sig för att åka dit tillsammans med journalister och släktingar för att ta reda på om påståenden att folk hölls kvar mot sin vilja stämde. Han fick besöka Jonestown under speciella premisser: Han fick enbart ta med sig ett fåtal personer till själva Jonestown och ingen av reportrarna fick ha en förutbestämd mening om Jonestown och Peoples Temple. När Ryan och hans följe var där blev han kontaktad av sammanlagt 15 personer som ville lämna Jonestown. Två flygplan skulle komma och hämta upp dem från flygplatsen. I det första planet som skulle avgå började en man som hade lämnat Peoples Temple skjuta vilt omkring sig. När Ryan sedan skulle gå ombord sitt plan så kom ett fordon med några medlemmar av Peoples Temple och öppnade eld mot flygplanet. Leo Ryan och tre stycken ur delegationen dog innan angriparna gav sig av.

Jones hade under hela sin tid som ledare pratat om hot ifrån utsidan och speciellt ifrån USA, hot som han enligt honom ska ha avstyrt själv. Han påstod nu att Leo Ryan skulle tillkalla den amerikanska armén som skulle döda alla i Jonestown. Sammanlagt 918 individer dog den 18 november 1978. Fem, inklusive Leo Ryan, sköts på flygfältet Port Kaituma. Fyra dog i sektens hus i Georgetown.Övriga 913 dog i Jonestown. Hur de dog är omstritt, de flesta lär ha begått kollektivt självmord genom att först ge sina barn och sedan själva dricka en vindruvssmakande pulversaft, innehållande bland annat valium och cyanid. En del lär dock ha blivit tvingade att dricka, och flera ska ha blivit skjutna. Jones dog själv även om det är oklart om det var han som tog livet av sig eller om han blev skjuten. Detta massjälvmord är ett av de största i modern tid.

Hela händelsen har blivit föremål för många konspirationsteorier. Det vanligaste förekommande temat är CIA på något sätt ska ha varit inblandade i det hela och själva ska ha varit ansvariga för tragedin i Jonestown. Ett olöst mysterium rör ett band som återfanns bland alla andra band som tempelmedlemmarna hade spelat in, men som var inspelat dagen efter massjälvmordet och som består av inspelningar av radionyhetssändningar.