Luis Alfredo Garavito



Luis Alfredo Garavito Cubillos
 född 25 januari 1957 i Génova, Colombia, är en colombiansk våldtäktsman och seriemördare. År 1999 erkände han mord och våldtäkt på 140 unga pojkar, varav 138 stycken är bekräftade. Han har beskrivits av lokala medier som "världens värsta seriemördare" på grund av det stora antalet offer han har begått.

Offren var ofta fattiga barn, däribland gatubarn, i åldrarna mellan 6 och 16 år. Garavito kontaktade dem på gatan eller landsbygden och erbjöd dem gåvor eller andra små belopp. Efter att ha vunnit deras förtroende, så tog han barnen med på promenad så att de blev trötta och utmattade. Han våldtog sedan dem, skar av deras halsar, och styckade allt som oftast deras kroppar. De flesta kroppar visade även tecken på tortyr.

Garavito tillfångatogs den 22 april 1999. Han erkände då att han mördat 140 barn. Han är dock fortfarande under utredning för mord på 172 barn i mer än 59 län i Colombia. Han dömdes 2000 till 1853 år fängelse, men på grund av colombianska lagar får man bara sitta inne max i 30 år.



Dennis Rader aka BTK killer



Dennis Lynn Rader
, kallad BTK-mördaren, född 9 mars 1945 i Pittsburg, Kansas, är en amerikansk seriemördare, dömd för tio mord.

Rader arresterades i februari 2005 i Kansas misstänkt för tio mord mellan 1974 och 1991. I ett brev till en TV-station, KAKE-TV, kallar han sig själv BTK, Bind, Torture, Kill. Han var aktiv i Christ Lutheran Church i Wichita och hade varit scoutledare. Eftersom Kansas återinförde dödsstraffet igen 1994 och alla morden begicks före detta årtal kunde han inte dömas till döden,

Domen
Rader dömdes den 18 augusti 2005 till tio livstidsdomar utan möjlighet till villkorlig frigivning. Han avtjänar sitt straff på El Dorado Correctional Facility i Kansas.

   




Dunblanemassakern



Dunblanemassakern
är den värsta attacken på barn i Storbritanniens historia, räknat i antalet döda. Han som begick dådet hette Thomas Watt Hamilton.

Thomas Watt Hamilton arbetade under en period som butiksinnehavare och hade under en period varit scoutledare för ungdomar i sin hemtrakt kring Dunblanei Skottland. Han hade även undervisat i gymnastik. Den 13 mars 1996 öppnade han eld i gymnastiksalen på Dunblane Primary School i Dunblane (Skottland). Han hade 743 patroner, men han sköt 109 kulor. Man vet inte riktigt ännu vad som var orsaken till massakern, men det finns några teorier dock.

Han mördade 16 barn och en lärare innan han begick självmord. Han sköt sig själv i huvudet.



Borley Rectory



1863 lät Henry Bull, pastor i Borley församling i Essex, bygga en prästgård, som sedermera blev ett av historiens mest omtalade spökhus. En huvudlös munk, en spöknunna, flygande tegelstenar och mystiska meddelanden och röster är bara en del av vad som utspelade sig på prästgården.

I Borleys församling cirkulerade sedan århundraden tillbaka en legend om ett nunnekloster där mycket dramatiska händelser ägt rum. Detta kände pastor Bull till, och att hans prästgård byggdes rakt över grunden av det forna klostret var han helt medveten om. Ett munkkloster antogs också ha legat i närheten. Enligt legenden skulle en munk ha förälskat sig i en nunna från nunnornas kloster och de hade tillsammans försökt rymma. Dock hade paret gripits och straffats. Munken hängdes och nunnan murades levande in i en klostervägg. Det hände ofta att medlemmarna i Borley församling såg vålnader av det olyckliga paret kring klostergrunden, och senare även kring Borley prästgård. Bull tvekade dock inte att, trots skvallret och legenden, bygga sin gård precis där nunneklostret legat. Huset byggdes i viktoriansk stil, stort och dystert med två höga gavlar och en mängd rum. Till gårdsplanen hörde en sidobyggnad, som kom att användas som garage, och en park. Parken gömde ruinerna till ett gammalt herresäte som kom att spela en viktig roll i historien.

1864 flyttade pastor Bull in i sitt nya hus och det dröjde inte länge förrän hans döttrar började störas av knackningar på ytterporten, som avtog så fort någon närmade sig. När knackningarna förflyttade sig till dörrar inuti huset och dessutom blandades med knarrande fotsteg och viskningar från husets mörkare skrymslen blev hela familjen Bull, utom pastorn, mycket skärrade. Ute i trädgården kunde man ofta se munkens huvudlösa vålnad vandra omkring, ibland i sällskap med den olyckliga nunnan. Detta roade pastor Bull så till den grad att han byggde ett lusthus där han kunde sitta och titta på vålnadernas promenader i parken och lyssna till ljuden av deras flyktvagn. Pastor Bull dog i sjuksäng på Borley Rectory 1882. Hans son övertog huset och bodde där till sin död 1927. Prästgårdens nästa ägare bodde bara där ett knappt år innan de flydde spökerierna. Spökena hade då fått tillökning i form av pastor Bulls vålnad. Den nye prästen för församlingen, hade lyckats intressera lokalpressen för spökerierna och man kallade in Harry Price, den tidens mest kände spökjägare, för att få klarhet i vad som egentligen låg bakom händelserna i huset.

Huset stod sedan tomt ända fram till 16 oktober 1930, när prästen Lionel Foyster med familj flyttade in. Det var då spökerierna började. Knackningarna ökade i både antal och styrka, möbler kastades omkring och lampor blinkade. På papperslappar, väggar och bord, dök det upp nästintill oläsliga meddelanden riktade till prästens fru, Marianne. Allt fokuserades nu på henne. Hon kunde knappt gå någonstans innan hon blev tvungen att ducka för någon del av möblemanget som flög mot henne. En gång träffades hon så svårt i huvudet att hon svimmade. Hon knuffades ur sin säng när hon sov. Vissa gånger blev hon slagen och sparkad, andra gånger smekt av en vänlig hand.



Familjen Foyster orkade till slut inte bo kvar på Borley, utan flyttade därifrån precis fem år senare, den 16 oktober 1935. Under de fem år som familjen Foyster bodde i huset inträffade över 2000 paranormala händelser, varav endast ett fåtal kunde avfärdas med naturliga förklaringar. Åter stod huset tomt och övergivet och 1937 uppförde Borley rectory officiellt att vara prästgård. Harry Price passade då på att hyra gården för att, tillsammans med en grupp kollegor, undersöka huset närmare. Han började även undersöka legenden om nunnan och munken. Det visade sig då att det aldrig legat något kloster på platsen för prästgården. Däremot hade där tidigare legat ett herresäte som tillhört familjen Waldegrave. Man antog då att ruinerna i trädgården hade varit husgrunden till Waldegraves bostad. Men vilka var då nunnan och munken som så många tyckte sig sett, och som pastor Bull uppfört ett lusthus åt? En möjlig lösning kom fram under en seans 1937, då en ung dam vid namn Marie Lairre under en seans, plötsligt framträdde som Borleynunnan. Hon sade sig komma från Le Havre i Frankrike. Hon hade lämnat Le Havre för att gifta in sig i släkten Waldegrave och bo i herresätet i Borley. Hon gick dock en ond bråd död till mötes när hon ströps av sin man och gömdes undan i källaren.

1938 brann prästgården ner efter att en senare ägare vält omkull en fotogenlampa. Under branden påstod sig folk ha sett skepnader vandra omkring i lågorna, och en polisman sade sig ha sett en "grå dam" i trädgården på baksidan. Under uppröjningen efter branden fortsatte spökerierna. En man kunde uppvisa ett tydligt fotografi på en tegelsten som flöt i luften. Man krävde nu att källaren skulle grävas ut, eftersom en forskare lyckats tyda några av meddelandena i huset. Utgrävningarna påbörjades och på några meters djup, i något som liknade en brunn, fann man ett kranium och en käke av kvinna, cirka 30 år gammal. Man antog att det var kvarlevorna efter den omtalade nunnan. Den 29 maj 1945 begravde man benresterna och efter det slutade spökerierna på Borley Rectory. Ruinerna förföll mer och mer tills man fraktade bort de sista resterna av den olyckligt placerade byggnaden.




 


Joachim Kroll



Joachim Georg Kroll
(född 17 April 1933 - död 1 juli 1991) var en tysk seriemördare och kannibal. Han var dömd för åtta mord, men erkände totalt 13 stycken.

Han kallades för The Ruhr Hunter.

Morden
Han  att började döda 1955, efter att hans mor dog. Omkring någongång på 1960 talet gick Kroll till Duisburg och fick arbete som en toalettrengörare för Mannesmann . Efteråt arbetade han för Thyssen Industries. På den tiden återupptog han att döda människor.

Kroll var väldigt noga när han dödade, bara döda på samma plats vid ett par tillfällen års mellanrum. Detta faktum att det fanns ett antal andra mördare i området vid den tiden, hjälpte honom att undkomma. Kroll skulle överraska sina offer igenom att strypa dem.

Efteråt band han kroppen och hade samlag med de, ofta onanerade han över kroppen.
Och han skulle sedan lemlästa kroppen och med de avskurna bitarna åt han senare upp.

Hans kök

Efterspel
Han medgav att han försökte döda Marion Kettner och redogjorde i detalj för 14 andra mord och ett mordförsök under de senaste två decennierna.

Kroll säger att han ofta skivade delar av kött från sina offer för att sen laga och äta dem, och hävdade att han gjorde detta för att spara på räkningar.
Kroll trodde att han skulle få en enkel operation för att befrias från hans mordiska drifter och skulle då släppas från fängelset. Istället åtalades han för åtta mord och ett mordförsök. I april 1982, efter en 151-dagars testversion, blev han dömd på alla punkter och fick nio livstidsstraff.

Han dog av en hjärtattack 1991 i fängelset i Rheinbach, nära Bonn.

Jag tipsar om filmer som handlar om seriemördare


                 

1. From hell (Jack the ripper)                      2. Monster (Aileen wuornos)


                    

3. Bonnie and Clyde                                   4. Ed gein the butcher of plainfield


                        

5. Citizen X (Andrei chikatilo)                        6. Helter Skelter (Manson familjen)

                         

7. The Countess (Elisabet Báthory)                      8. Zodiac               


                       

9. Ted Bundy                                         10. Kemper the co-ed killer


                     

11. Henry lee lucas                                12. The grey man (Albert Fish)


                       

13. Ivan milat                                                     14. John Bunting, Robert Wagner, Mark Haydon

Marc Dutroux



Marc Dutroux
, född 6 november 1956 i Bryssel, Belgien, är en belgisk mördare som under 1995 och 1996 genomförde ett flertal kidnappningar och mord samt torterade och sexuellt utnyttjade ett flertal flickor mellan åtta och nitton års ålder.

Dutroux kidnappade sina offer och låste sedan in dem i ett lönnrum i sin källare där han tillsammans med minst tre eller fyra medbrottslingar, däribland sin fru, misshandlade, våldtog och slutligen dödade dem antingen genom att låta dem svälta ihjäl eller genom att slå ihjäl dem.

Kidnappningar, tortyr & mord
Den 24 juni 1995 försvann Julie Lejeune och Mélissa Russo, båda 8 år gamla, spårlöst i närheten av sina hem i Grâce-Hollogne i norra Belgien. Dutroux kom att under minst ett halvår framöver regelbundet våldta dem och göra flera hemmagjorda pornografiska filmer med sig själv och de båda flickorna.

Den 22 augusti 1995 kidnappade Dutroux (troligen tillsammans med medbrottslingen Michel Leliévre som Dutroux betalade med droger) 19-åriga An Marchal och 17-åriga Eefje Lambrecks på järnvägsstationen i staden Ostende. Eftersom lönnrummet i källaren redan var upptaget kedjade Dutroux fast dem i väggen i ett av rummen i sitt hus och drogade och våldtog dem flera gånger; hans fru kände till vad som pågick. Efter ett par veckor dödade han flickorna och begravde dem i sin trädgård. Enligt en teori i utredningen skulle han ha begravt dem levande, men detta har inte gått att bevisa.

I december 1995 greps Dutroux misstänkt för att ha stulit flera lyxbilar. Han satt häktad till den 20 mars 1996 då han släpptes i brist på bevis. Under Dutroux tid i häktet svalt Julie Lejeune och Mélissa Russo ihjäl i lönnrummet i källaren.

12-åriga Sabine Dardenne kidnappas den 28 maj 1996 när hon är på väg till skolan. Efter att ha suttit fängslad och blivit misshandlad och våldtagen i 80 dagar frågar Dutroux henne om hon vill ha en vän att leka med. Hon säger ja men tror att han tänker låta hennes vänner komma och hälsa på henne. Istället tänker han kidnappa en flicka till. Dutroux och medhjälparen Leliévre kidnappar 14-åriga Laetitia Delhez den 9 augusti 1996 när hon är på väg hem från en simhall.

Gripandet
När polisen i Charleroi utreder försvinnandet av Laetitia Delhez hör ett vittne av sig till polisen och säger sig ha sett kidnapparnas bil som flickan fördes bort i och minns dessutom delar av bilens registreringsnummer, snart har polisen bundit Dutrouxs bil till försvinnandet (eftersom det var hans bil som användes vid kidnappningen). Den 13 augusti greps Dutroux och hans fru samt medhjälparen Leliévre och samma dag genomför polisen en husrannsakan i Dutrouxs hus men hittar inget. Efter två dagars förhör erkänner emellertid Dutroux och Leliévre och polisen genomför då en ny razzia i hans hus men den här gången vet de var de ska leta, Sabine Dardenne och Laetitia Delhez hittas vid liv i källaren. Nu hittade polisen även kropparna efter Julie Lejeune, Mélissa Russo, An Marchal och Eefje Lambrecks men också kroppen efter en av Dutrouxs före detta medhjälpare, Bernhard Weinstein, som Dutroux troligen också mördat. Mardrömmen är över och en av Europas värsta seriemördare är fast.

Utredning & Rättegång
Fallet blev ett av de mest uppmärksammade i Belgiens historia och utredningen kom att innefatta ett hundratal poliser och andra experter av olika slag. Genom ett flertal misstag i utredningen av fallen kom spekulationer om att Marc Dutroux var en del av, och skyddades av, ett nätverk av högt uppsatta pedofiler och satanister att spridas. Den 1 mars 2004 inleddes slutligen rättegången mot Dutroux och hans tre medbrottslingar, varav en var hans hustru. Både Sabine Dardenne och Laetitia Delhez vittnade mot de anklagade under rättegången. Den 22 juni samma år dömdes Dutroux till livstids fängelse, belgisk lags strängaste straff.


Filmtips 49

Gremlins är en skräck/komedi från 1984.

Handling: Billy får en liten lurvig varelse, en mogwai, i julklapp. Skötselråden är enkla: inte mata den efter midnatt och att undvika solljus och vatten. Naturligtvis går det fel och varelsen klonar sig och det uppkommer elaka små varelser.


Mer fakta om Torpa Stenhus & Galgberget



Torpa Stenhus:
Huset har funnis sen 1400 talet så det är många slottsägare som kommit och gått. Det sägs att en riddare av ätten som huserade på Torpa hade två döttrar.Storasystern var just hemkommen från Danmark och berättade vid återkomsten om att pesten just brutit ut i grannlandet. Pesten var fruktado och smittsam.
Mitt natten hämtas storasystern av fadern och förs till ett avlägset rum i slottet. Här väntar redan fyra andra män, utrustade med tegel och murarredskap. Flickan beordras att sätta sig på en stol inne i rummet och männen börjar sedan att mura igen dörren. Fadern har bestämt sig för att pesten inte skall ges en chans att få fäste på slottet. Flickan muras in i rummet och efter några dagar hörs inte längre några ljud bakom tegelväggen.  Man har vid ett flertal tillfällen försökt att ta sig in i rummen, men alla försök har misslyckats. Människor har insjuknat, ramlat ner för trappan och brutit nacken mm.



Galgberget:
Galgberget har fått sitt namn efter den ännu kvarvarande galgen vid vilken man i äldre tider avrättade brottslingar. Galgen består av en låg, cirkelformig stenmur från vilken tre pelare i sten reser sig. På pelarna har det vilat träbjälkar i vilka brottslingarna hängdes i rep och krokar. Man tror dock att avrättningsplatsen var i bruk fram till 1845. Tidigare var sikten fri in till Visby och från havet så att alla kunde beskåda de avrättade. I omedelbar anslutning till galgen hittade arkeologer från länsmuseet i Visby i juli 2008 benrester från närmare 30 avrättade människor. Samtliga antas ha blivit avrättade på platsen. Det finns bevis att det spökar på galgberget för det har funnis orber på fotografier som är tagna på platsen. Det finns också namn inristade på stenar på marken. Många människor som besökt platsen känner obehag och en slags närvaro.

Robert Pickton



Robert William Pickton
, född 24 oktober 1949, är en grisbonde från Port Coquitlam i Kanada. Han har åtalats för mord på ett stort antal kvinnor som ägt rum under ett flertal år.

Pickton arresterades den 22 februari 2002 och åtalades i januari 2006 för mord på 27 kvinnor. De flesta av dessa var prostituerade från Vancouver. Han hävdade då själv att han var oskyldig. Hans bondgård jämnades med marken och marken grävdes upp och skiktades för att säkra bevis. Där har DNA-spår hittats från flera av de försvunna kvinnorna.

Domen
Den 22 januari 2007 inleddes rättegången mot Pickton och han ska då ha erkänt sig skyldig till mord på 49 kvinnor. Pickton tros vara den, i antal offer räknat, värste seriemördaren i Kanadas historia.


Filmtips 48

The Childs eye är en skräckfilm från 2010.

Handling: Efter att Thailand har stängt av sin flygplats är det några kineser som inte får åka hem. De checkar in på ett hotell, men börjar snart inse att mystiska och hemska saker sker där.


UFO, Eller ?



Detta foto är taget 1964 i Carlisle i England. Det är en slät åker bakom. När fotografen tog ner kameran fanns det ingen/inget bakom flickan. Ingen vet än idag vad det är bakom henne. Det finns inga föklaringar. Forskare har intervjuat familjen men det finns ingen bra förklaring till detta mysterium.

Believe it or not

Charles Sobhraj



Charles Sobhraj
, född 6 april 1944 i Saigon, fransk-vietnamesisk seriemördare.

Sobhraj flyttade senare till Frankrike med sin mor och styvfar. De första morden kopplade till honom gick under namnet bikinimorden och inträffade i Bangkok i mitten av sjuttiotalet. Ett antal kvinnliga turister mördades och därefter brändes kropparna på plats. Sobhraj hittade ständigt nya offer bland unga resenärer som föll för hans charm, för att slutligen förgöras. Sobhraj ska ha begått minst 12 mord.

Domen
Han dömdes till livstidsfängelse i Nepal.


Skolmassakern i Kauhajoki



Skolmassakern i Kauhajoki
var ett skottdrama som inträffade tisdagen den 23 september 2008 på en yrkeshögskola i Kauhajoki, i Södra Österbotten i Finland. Totalt elva personer sköts till döds, bland dem gärningsmannen Matti Juhani Saari som begick självmord. Allmän sorgflaggning påbjöds den 24 september 2008 i Finland, för offren och de anhöriga.


Om gärningsmannen Matti Juhani Saari
Saari fick vapenlicens till sin Walther P22 Target, en 22-kalibrig halvautomatisk pistol, en månad före massakern. Han lade sedan upp minst fyra filmer på Youtube där han provskjuter sitt vapen.

Polisen förhörde därefter Saari på måndagseftermiddagen, den 22 september 2008, mindre än ett dygn före massakern, med anledning av filmerna på internet. På tisdagsmorgonen loggade Matti in på sitt Youtube-konto. 45 minuter innan han öppnade eld på skolan besökte han en annan internetcommunity där han skrev ett inlägg med rubriken "Massacre in Kauhajoki".

Polisen redovisade senare att förövaren planerade sitt dåd redan 2002. I efterlämnade meddelanden framgår att han sade sig hata hela mänskligheten. Man kunde också påvisa att offren för skolmassakern i Kauhajoki troligen var Saaris klasskamrater eller att de gick i samma årskurs.

Händelseförloppet
Polisen rapporterade att pistolmannen troligen var en 22-årig elev på skolan, senare identifierad som Matti Juhani Saari. Klockan var 11 på förmiddagen, när Saari öppnade eld på yrkesskolan där han studerat sedan ett år. I ett klassrum i skolan satt elever och skrev en tentamen. Matti gick runt till flera av skolbyggnaderna innan han kom till klassrummet med tentamenseleverna. Där misstänks han ha börjat skjuta vilt omkring sig

Matti var klädd i svart med skidmask och beväpnad med ett halvautomatiskt handeldvapen, en Walther P22 Target. Utöver detta var han troligen också utrustad med sprängmedel. Omkring 150 elever befann sig i skolbyggnaderna vid tiden för de första skotten. När polis och räddningstjänst kom till platsen pågick skottlossningen fortfarande. Det brann också på minst två platser i skolan, troligen anlagt av förövaren, vilket försvårade evakueringen av eleverna.

Polisen rapporterade vid halv tolv att alla elever var evakuerade. Matti skall då ha varit inringad av polisen och från ett klassrum skjutit upprepade gånger mot polisen, innan han vände vapnet mot sig själv. Han transporterades till Tammerfors universitetssjukhus, där han vårdades för skottskador i huvudet. Matti Juhani Saari avled dock senare.

Polisen informerade YLE och andra finska nyhetsmedier att ett antal människor antas vara skadade och/eller dödade. Media har rapporterat att det fanns ca 200 studenter i byggnaden vid tiden för det inträffade och att skottlossningen startade vid 11-tiden. Under fredagen, den 26 september 2008, meddelade polisen i Finland att offren från skolmassakern i Kauhajoki identifierats officiellt. Det framgick då att samtliga Mattis tio offer hade flera skottskador. Identifikationen skedde genom tandregister och DNA, enligt polisen i Finland. Eftersom gärningsmannen tänt på i klassrummet var samtliga offer brännskadade. Saari själv och en av de dödade, en kvinna, påträffades i korridoren utanför klassrummet. Av offren var nio elever, åtta kvinnor och en man, samtliga dryga 20 år gamla. Det tionde dödsoffret var en manlig lärare mellan 50 och 60 år.

Enligt utredningsledare i Finland var eleverna alla klasskamrater till Matti.






Harold Shipman



Harold Shipman
född 14 januari 1946 i Nottingham, död 13 januari 2004 i Wakefield, brittisk läkare som år 2000 dömdes till livstids fängelse för mord på 15 patienter.

Tidigt liv
Han föddes i en arbetarklassfamilj 14 januari 1946 i Nottingham, som mellanbarnet av tre syskon. Då han var 17 år avled hans mor i lungcancer, hon fick morfininjektioner. Han visade intresse för att bli läkare först efter moderns död. Han gifte sig 1966 och fick så småningom fyra barn. Han började förfalska recept och började missbruka, men han avslöjades och dömdes och genomgick rehabilitering.

Morden
Från 1970-talet och fram till 1998 dödade han äldre ensamboende kvinnor och förfalskade dödsattester och testamenten. Den långa, krävande kartläggningen visade efter hand att han förmodligen hade dödat så många som 297. Räknat i antal offer gör det honom till en av världens absolut värsta seriemördare. Han dödade sina offer, som alla var hans patienter som allmänläkare, med heroin- eller morfininjektioner eller andra, svårupptäckta medicinska preparat. Den populäre husläkaren i Yorkshire, som efter sitt gripande fick öknamnet "Doktor Död", är troligen den brittiska kriminalhistoriens värste seriemördare. Hans sista offer var staden Hydes tidigare borgmästare Kathleen Grundy, vars dotter blev misstänksam då modern hade testamenterat allt till läkaren. Då man undersökte testamentet fann man Shipmans fingeravtryck och det var skrivet på hans skrivmaskin.

Shipman hittades död efter att ha hängt sig i sin cell i Wakefieldfängelset i Yorkshire. Shipman betraktades inte som självmordsbenägen och hade ingen speciell övervakning. Han erkände aldrig morden.


Davidianerna



Davidian Branch Davidian Seventh-Day Adventists
(DBDSDA) är en ytterliggående, sabbatsfirande davidiansk sekt, bildad 1986 av Vernon Howell och andra avhoppare från Branch Davidian Seventh-day Adventist Association.

Howell, som 1990 valde att byta namn till David Koresh, betraktades inom DBDSDA som profet och obestridd ledare och hans uppenbarelser sågs som ofelbara och normativa för medlemmarnas livsföring. Man firade lördagen som sabbat och avhöll sig från kött, alkohol, koffein, tobak, pråliga kläder och elegans, födelsedagsfirande och TV-tittande. Koresh informerade sina anhängare om att Harmageddon skulle inledas i USA med en attack mot davidianerna.

Koresh lärde att Kristus endast hade dött för dem som levde före hans korsfästelse. Koreshs uppgift var att godkänna alla efterföljande generationers frälsning. Till skillnad från Kristus, som var syndfri och därför inte kunde vara en förebild, var Koresh en "syndig Messias" och lärde att mänsklig synd inte hindrar människor från att uppnå frälsningen. Koresh uppmanade sina anhängare, särskilt kvinnorna, att överge traditionella familjeband och att inte begränsa sig till en partner. Han utnyttjade budskapet för att kunna ha sexuellt umgänge med många av kvinnorna, och han var biologisk far till flera av sektens barn.

Davidianerna gav våren 1993 upphov till uppmärksamhet i media världen över. Den 28 februari anlände en polisstyrka på 76 man från ATF och FBI till sektens gård utanför Waco för att göra en husrannsakan i jakt på illegala vapen. Sektmedlemmarna motsatte sig detta och förskansade sig istället på gården. Polisen möttes av skottlossning från davidianerna. 4 agenter avled och 20 skadades i eldgivningen. Därpå följde 51 dagars belägring, som avslutades den 19 april när federal polis använde sig av militär utrustning för att slå hål i byggnaderna och spruta in gas för att tvinga ut davidianerna. Huvudbyggnaden började av oklar anledning att brinna. Överlevande menar att branden orsakades av de gaspatroner som skjutits in i byggnaden medan FBI hävdar att sektmedlemmarna själva antände byggnaden. En del av dem, däribland ledaren David Koresh, tros ha begått självmord, medan många av de övriga medlemmarna, däribland många barn, mördades av andra davidianer eller blev lågornas offer. 83 medlemmar dog.

Händelsen är mycket kontroversiell och myndigheterna har kritiserats och anklagats för att ha provocerat sekten. Timothy McVeigh åkte till platsen för att bevittna belägringen och på tvåårsdagen av händelsen utförde han bombdådet i Oklahoma City.


Marc Lépine



Marc Lépine
, född 26 oktober 1964 i Montreal, Quebec, död 6 december 1989 i Montreal, Quebec, var en kanadensisk kvinnohatare och massmördare.

I tonåren hade Lépine svårigheter med att skapa relationer med det motsatta könet, ett problem som utvecklades till ett patologiskt hat mot kvinnor, där han bland annat beskyllde feminismen för att ligga bakom hans situation. Efter att Lépine blivit nekad värvning till den kanadensiska armén samt nekad inträde till Montréals tekniska högskola, började han få för sig att det var kvinnor som berövade honom ett värdigt liv.

Den 6 december 1989 passerade han ingången till den tekniska högskolan i Montreal med ett jaktgevär av typen Ruger Mini-14 och började skjuta vilt omkring sig. Efter ett tag gick han in i ett klassrum där lektion pågick, gav order åt männen att lämna salen. Därefter sköt han 13 kvinnliga studenter och en kvinnlig lärare till döds samtidigt som han skanderade "Jag hatar feminister!" Kort därefter tog Lépine sitt eget liv. Han hann döda 14 personer, samt skada tolv andra, däribland fyra män, innan han vände vapnet mot sig själv. Två manliga studenter som var på gärningsplatsen tog livet av sig en tid efter massakern.

I sitt självmordsbrev hävdade Lépine att feministerna förstörde hans liv, och lämnade också efter sig en dödslista med namn på 19 framstående quebecska kvinnor. Han uttryckte även sin beundran i brevet för sin lika mordiske landsman, armékorpralen Denis Lortie, som mördade tre delstatstjänstemän i Quebecs parlament 1984.

Marc Lépine ligger begravd på Cimetière Notre-Dame-des-Neiges-kyrkogården i Montreal, ett fåtal kvarter från gärningsplatsen.


Dean Corll



Dean Arnold Corll
(född 24 December, 1939 - död 8 augusti 1973) var en amerikansk seriemördare som tillsammans med två yngre medbrottslingar David Brooks och Elmer Wayne Henley, begick mord i Houston,Texas. Trion tros ha mördat minst 27 pojkar.

Morden
Mellan 1970 och 1973, är Dean Corll känd för att ha dödat minst 27 stycken. Alla Corlls offer var unga män i åldern 13 och 20, varav majoriteten var i tonåren. De flesta offren fördes bort från Houston, som då var ett fattigt område nordväst om Houston. Med de flesta kidnappningar var Corll tillsammans med en eller båda av hans tonåriga medhjälpare: Elmer Wayne Henley och David Owen Brooks. Flera offerna var vänner till Corlls medbrottslingar.

Corlls offer lockades in i hans van. Där inne fick dom alkohol tills de svimmade,  och lurades till att sätta på sig handbojor eller tog dom till med våld, de var då avklädda och bundna  och utsattes för Corlls tortyr. Som bestod av sexuella övergrepp och ibland efter flera dagars tortyr dödas av strypning eller skjuta med en 22 kaliber pistol.


I flera fall tvingade Corll sina offer att ringa eller skriva till sina föräldrar, med förklaringar till deras frånvaro i ett försök att dämpa föräldrarnas oroligheter. Corll var också känd för att ha behållit souvenirer, vanligtvis nycklar ifrån sina offer. Dean Corll dog 1973 han sköts till döds av medbrottslingen Elmer Wayne Henley

På vissa av kropparna har man hittat föremål i analen och glasstänger uppkörda i urinröret, som sedan krossats.

Ett tortyrredskap som användes av Coroll och hans medhjälpare.



Polisen gjorde mycket utgrävningar och hittade massa kroppar.



Efterspel
David Brooks och Elmer Wayne Henley dömdes till 6 livstidsdomar. Dom har ansökt om benånad flera gånger med har avslagits alla gånger. Och båda sitter fortfarande kvar i fängelset.





Finns fler delar på youtube.

Filmtips 47

Devil är en spök/skräckfilm från 2010.

Handling: Fem främlingar i Philadelphia inleder dagen med den mest vardagliga av rutiner. De stiger in i en hiss i ett kontorshus. På denna instängda plats tvingas de dela utrymme med människor de aldrig träffat förr. Ingen uppmärksammar någon annan, de kommer ju bara att dela några få ögonblick. Men vad som först verkar vara en helt vanlig hisstur visar sig vara allt annat än slumpennär hissen plötsligt fastnar. Ödet har en plan för dessa arma själar. Idag kommer dessa främlingar att avslöja sina mörkaste hemligheter för varandra, och samtidigt få betala för sina synder.