Myra Hindley och Ian Brandy



Myra Hindley (född 23 juli 1942, död 15 november 2002) och Ian Brady (2 januari 1938) var ett brittiskt par som som rövade bort och mördade barn (totalt dödade de fem barn, men Ian har erkänt fler mord men de har ej kunnat bevisas). De flesta av deras offer var barn som de utnyttjat sexuellt, innan de mördades. De tyckte även om att dokumentera sina brott, men en kamera eller en bandspelare. De kallades hedmördarna, därför att de begravde sina offer på hedarna (utanför Saddleworth i Storbritanninen).

Myra och Ian träffaden varann via jobbet, de hade samma intresse för nazism och Adolf Hitler. Efter en tid så blev de alltmer upphetsade över nazirepliker, porr och sadism. Detta ledde till att de började röva bort och mörda barn för att de hade tröttnat på att bara ta nakenbilder av sig själva och utföra sexuella lekar.

Deras första offer var en 16-årig flicka. Myra lurade in henne i sin bil och sedan körde hon ut henne till hedarna. Flickan blev våldtagen av Ian och han skar av halsen på henne. De begravde henne i hedarna. Deras nästa offer var en 12-årig pojke. Han blev våldtagen, strypt med ett skosnöre och sedan begravd en liten bit från deras första offer. Nästa att stå på tur för deras sadistiska handlingar var en 12-årig pojke. Han blev strypt, fotograferad och begravd. Hans kropp har än idag inte hittats. En 10-årig flicka råkade ut för deras sadism och udda sexuella lekar.
De lurade hem henne till deras hem, band fast henne och tvingade henne att posera för pornografiska bilder.  

De spelade även in ett ljudklipp på flickan där hon i 16 minuter skriker och ber om att få behålla sitt liv. Efter det våldtog de och ströp henne. När flickans kropp återfanns var kroppen i så illa skick att modern inte bara var tvungen att se liket på bårhuset utan även lyssna på ljudklippet för att bekräfta det var hennes dotter. Det klippet spelades upp som bevis i rättegången. Och bandet räckte att döma båda till mord.

Deras sista offer var en 17-årig pojke som Ian lyckats lura hem i tron om att de skulle utföra homosexuella lekar. Han blev mördad med en yxa. Myra hjälpte till att plocka upp hjärnbitarna och torka upp blodet. Myras svåger David gick till polisen och berättade om mordet på deras senaste offer (17 åringen). Och polisen kom till lägengeten och fann kroppen och bilder de tagit på sina offer samt ljudbanden. Myra och Ian greps 1965.

Deras offer
   

Ian Brandy dömdes till tre livstidsdomar och Myra Hindley dömdes till två livstidsdomar och sju år till. Myra dog i fängelset den 15 november 2002.




Ouija-bräda



Ouija-bräda
, en metod för andekontakt som till stor del liknar Anden i glaset. Ouijabräde går ut på att placera en bräda över ett alfabet och med hjälp av dessa kommunicera med andevärlden. Namnet Ouija kommer från franskans Oui och tyskans ja.

Ett ouijabräde består av en skiva tillverkad av polerat trä där alfabetets bokstäver, siffrorna 1-9 samt ord i stil med "ja" och "nej" arrangerats i en halvcirkel. För att peka ut bokstäver eller ord används en, för ouijabräde anpassad, planchette. Man kan också förenkla det hela genom att skriva ner bokstäver, siffror och ord på ett stort papper. Sedan tar man ett vanligt dricksglas och ställer det upp och ner på pappret. Deltagarna låter ett finger vila lätt på glaset, precis som med planchetten, och har man tur så börjar snart glaset att röra på sig.


Douglas Clark and Carol Bundy



Clark ansåg sig själv vara "the king of one-night-stand". Han älskade att ha sex med prostituerade, särsklit unga sådana från Los Angeles. Hans flickvän Carol var inte heller hon nån Moder Theresa. Hon tyckte att mord var roligt, och gillade att fotografera de prostituerade medan de sög av Clark. Clark gillade att skjuta sina offer samtidigt som han kom. Han tyckte också att det var roligt att kapa av deras huvuden. En gång så tog Carol ett nyligen avkapat huvud, och sminkade det. Sedan tog Clark med det till duschen.

Carol berättade för en gammal pojkvän om Clarks konstiga vanor. När pojkvännen hotade att gå till polisen, så knivhögg hon honom, och kapade av huvudet på honom. Sedan gick hon till polisen, erkände allt. men skyllde det på Clark. Clark i sin tur anklagade Carol och den gamla pojkvännen för morden.

I rättegången så tiggde Clark om att bli dömd till döden, vilket han också blev den 15 februari 1983. Men han ansåg sig själv som en lättlurad person och menade på att det var Carol som hade tvingat honom att göra detta, men domaren trodde dock inte honom. Carol fälldes för två mord och fick livstid. Carol dog i fängelset 9 december 2003. Och Clark försöker överklaga sin dom än idag.

  

Loch Ness-odjuret



Myten kring nessie
Många personer säger sig ha sett detta sjöodjur, men ingen har lyckats komma med övertygande bevis på att Nessie verkligen existerar. En teori är att det är en vattenödla från dinosauriernas tidevarv, en plesiosaurier (plesiosaurus), en räk- och fiskätande reptil som varit utdöd i 65 miljoner år. Dock har den teorin motbevisats då en plesiosaurus inte hade benstruktur som skulle göra den kapabel att hålla huvudet över vattnet som "Nessie" så ofta setts göra. Andra teorier är att Loch Ness-odjuret är en ovanligt stor mal, en säl med mycket lång hals eller till och med en storväxt ål då dessa är vanliga på Loch Ness botten.

En annan teori är att en cirkus stannat vid sjön och låtit sina elefanter svalka av sig i sjön. Sedan har folk sett snablarna från elefanterna sticka upp ur sjön, och sedan trott att det var något sorts odjur. Detta är den mest troliga förklaringen och stämmer överens med när myten först nämndes i tidningarna år 1933. Det var detta år som cirkusdirektören Bertram Millis Circus utlovade en belöning på 20 000 pund till den som kunde fånga in odjuret.

Föreställningen om sjöodjur är spridd över hela världen och många sjöar runt om i världen anses ha sina sjöodjur, bland annat Storsjön med Storsjöodjuret. Det finns andra motsvarigheter i både kinesiska och kanadensiska sjöar.

Zodiac killer

¨

Zodiac Killer
var en seriemördare i norra Kalifornien, USA. Han gav sig själv namnet i ett antal utmanande brev som skickades till olika dagstidningar. Mellan 1968 och 1969 mördade han fem personer i Benicia, Vallejo, Lake Berryessa och San Francisco. Han attackerade ytterligare två personer, som dock överlevde.

Han hävdade själv i brev till tidningar att han mördat 37 personer men detta har aldrig kunnat bekräftas. Morden har aldrig blivit uppklarade och förundersökningen lades ned 2004 av San Franciscos polis men pågår fortfarande i Vallejo.

Hans offer
20 december 1968
: Betty Lou Jensen och David Faraday, Benicia

4 juli 1969: Darlene Ferrin och Michael Mageau, Vallejo, på Blue Rock Springs Golf Course parkeringsplats. Mageau överlevde, trots tre skottskador. Mördaren rapporterade själv brottet.

27 september 1969: , Bryan Hartnell och Cecelia Shepard vid Lake Berryessa. Båda knivhöggs flera gånger; Hartnell överlevde dock. Även denna gång var det mördaren som själv polisanmälde brottet.

11 oktober 1969: Paul Stine, en taxichaufför i San Francisco, skjuts till döds i sin bil.

22 mars 1970: Kathleen Johns undkommer ett bortförande av en man misstänker var Zodiac.

Zodiac är mest känd för sin lek med polisen när han skickande brev till dagstidningar vari han hånade polisen och anmälde sina egna mord via telefon. Med dessa brev kom fyra koder, varav tre är olösta. I ett av sina brev skickade han med en kod som han uppgav skulle avslöja hans namn. Ingen har hittills lyckats lösa koden. Den enda koden som löstes innehöll inget, till synes, avslöjande om Zodiacs identitet.

Breven innehåller också avslöjande detaljer om morden som bevisar att den som skrev breven också utförde morden.

   


Elektriska stolen fakta & video



Elektriska stolen är en metod för avrättning. Den dömde spänns fast i stolen, vakterna fäster fuktade kopparelektroder och en fuktig svamp på fångens huvud och sedan får man elektrisk ström med hög spänning ledd genom kroppen till dess att döden inträder. Efter en avrättning med elektriska stolen är kroppen så het att man inte kan vidröra den.

Stolen uppfanns i USA av tandläkaren Harold P. Brown. Han skrev en artikel i New York Post om hur han bevittnat en ung man som avled då han kom i kontakt med en telegrafkabel med växelström. Brown anlitades av Thomas Edison och fick i uppdrag av denne att utveckla den elektriska stolen. Brown testade först sin stol på djur.

Elektriska stolen användes första gången för att avrätta en människa den 6 augusti 1890. Det skedde vid avrättningen av William Kemmler i fängelset i Auburn, New York.

Den senaste att avrättas i elektriska stolen var Larry Bill Elliot som avrättades i Virginia den 17 november 2009 för två mord begågna 2001. Användandet av den elektriska stolen har minskat drastiskt i USA och det är endast ett fåtal delstater som använder den elektriska stolen som avrättningsmetod. Elektriska stolen är fortfarande laglig i delstaterna Alabama, Florida, South Carolina, Kentucky, Tennessee och Virginia. Den dömde får därmed välja mellan dödlig giftinjektion eller elektriska stolen.


Mary Bell



Mary Bell
, född 26 maj 1957 i Newcastle-upon-Tyne, England, var blott elva år gammal när hon mördade två barn, tre och fyra år gamla. Mary och hennes vän Norma hade hittat på en lek som gick ut på att göra så farliga saker som möjligt.

Marys uppväxt
Marys mamma Betty Bell var prostituerad och använde Mary som något "extra" till trogna kunder. Hennes mamma försökte ta livet av Mary flera gånger genom att bland annat ge Mary tabletter som om det vore godis. Hon behövde magpumpas första gången när hon var ett år. Man vet inte vem Marys far är än idag, men det finns en teori om att Betty blev gravid när hon blev utsatt för incest med sin far. Betty lämnade in Mary ett flertal gånger på ställen för adoption, men tog sedan tillbaka henne och påstod att de hade "tagit" hennes barn.

Mary och Normas offer
Marys första offer blev den fyraåriga Martin Brown. Mary ströp honom den 25 maj 1968 på första våningen i ett rivningshus. Nio veckor senare fick Mary och Norma med sig treårige Brian ut mot Tin Lizzie i New Castle. Där ströps han och en del av hans hår skars bort med en sax som sedan hittades på platsen, men som inte hade tagits in som bevismaterial. Brian hittades sedan mördad och det framgick i boken "Ohörda rop" av Gitta Sereny att det var Mary som mördat både Brian och Martin. Men vid mordet på Brian var Norma med, men Mary hade "spelat" ledaren.

Domen
I slutet av 1968 var det rättegång för båda flickorna, och den då elvaåriga Mary dömdes till livstids fängelse. Hon skickades först till anstalten Red Bank och sedan vidare till kvinnofängelset Styal medan Norma bedömdes oskyldig.

Mary frigavs 1980, 23 år gammal och ändrade identitet kort efteråt. (Vilket man förstår).

  Mary 1980.


Häxor



En häxa är en person som tros ha övernaturliga, magiska krafter. Magi existerar i varierande grad i olika trossystem runt om i världen. I västvärlden en häxa var i folktron en trollkunnig kvinna. En manlig motsvarighet kallades vanligen trollkarl. En häxa eller en trollkarl var en person som enligt kyrkan hade försvurit sig till Satan och regelbundet mötte honom och lärde sig magi av honom. Till sin hjälp hade de bl. a. en trollstav och lämplig trollformel. Enligt tron kunde en häxa få kor att sina, ge missväxt, kasta besvärjelser, förvandlas till djur och bota. Under vissa perioder såg samhället/kyrkan häxor som ett hot. I dessa tidsperioder förföljdes häxor, så kallad häxjakt. Det kunde även handla om så kallade kloka gummor och kloka gubbar. En klok gumma ansågs kunna hjälpa och bota de sjuka.

Avrättningsmetoder
Vi tänker oss nu att alla häxor blev brända levande på bål, men även avrättningsmetoden skilde sig mellan länderna i Europa. Häxor kunde bli både hängda och brända, och det sistnämnda straffet användes mest för häxor som ansågs allra värst. I England blev häxor vanligen hängda, men i Tyskland och Frankrike var det vanligt med de traditionella häxbål så som vi nu föreställer oss dem.

Häxprocesser i Sverige är inte representativa i fallet; i Sverige avrättades häxor en mycket kort tid - förutom några enstaka ströfall, som det mot Elin i Horsnäs 1611, avrättades nästan alla häxor i Sverige under Det stora oväsendet 1668-1676, vilket skilde sig från resten av de häxbrännande länderna - dock var de svenska häxprocesserna uppmärksammade och ledde till nästan 300 människors död.

De mest berömda svenska "häxorna" var Märet Jonsdotter, systrarna Anna och Britta Sippel och Kapten Elin. I Sverige var straffet också milt i jämförelse med andra länder, då häxorna här blev halshuggna innan de brändes; åtminstone under den stora häxpaniken mellan 1668 och 1676 finns det bara ett enda bekräftat fall då en häxa brändes levande; Malin Matsdotter under Häxprocessen i Katarina i Stockholm år 1676. I de svenska häxprocesser som inträffade före år 1668, ska det också ha funnits fall av personer som brändes levande på bål, bla under i Häxprocessen i Finspång under häxjakten i Östergötland på 1610-talet, men de svenska fall där "häxor" bränts levande på bål torde ändå aldrig ha varit mer än en knapp handfull.

I Norge och Danmark brändes åtskilligt fler häxor än i Sverige, och också under längre tid, dessutom var straffen här också värre, då de ofta brändes levande; i Norge vid en påle, i Danmark vid en stege som sedan vältes i elden. De mest berömda häxorna i Norge var Anne Pedersdotter och Lisbeth Nypan och i Danmark Anne Koldings och Maren Spliids.




Ett avsnitt om häxor ifrån serien Väsen.

Charles Starkweather och Caril Ann Fugate



Charles Starkweather
, född 24 november 1938, död 25 juni 1959, var en amerikansk Sk. "spree killer", en typ av mördare som ligger emellan seriemördare och massmördare. Starkweather mördade 11 personer under en resa genom Nebraska och Wyoming tillsammans med sin minderåriga flickvän Caril Ann Fugate. Genom media blev de båda kända och kom sedermera att inspirera till filmer som Det grymma landet och Natural Born Killers. Händelserna inspirerade också Bruce Springsteen till sången Nebraska på skivan med samma namn från 1982.


Det första mordet
Den 30 november 1957 åkte Starkweather till en bensinstation där han försökte köpa ett mjukdjur till Fugate på kredit. Stationsbiträdet Robert Colvert vägrade och Starkweather åkte därifrån, utom sig av ilska. Klockan tre på morgonen den 1 december återvände Starkweather till bensinstationen med ett hagelgevär med kaliber 12. Först lämnade han geväret i bilen, gick in på bensinstationen och köpte cigaretter från Colvert som var själv. Starkweather åkte iväg, körde ner längs gatan, vände bilen och körde tillbaka till bensinstationen. Återigen lämnade han geväret i bilen. Den här gången köpte han ett paket tuggummi och åkte sedan iväg igen. Han parkerade en bit bort från macken, satte på sig en halsduk och en hatt och gick sedan tillbaka till bensinstationen med geväret och en väska av kanvastyg. Han hotade Calvert med geväret och tog 100 dollar från kassan innan han tvingade Colvert att gå med till bilen. Starkweather körde Colvert till en enskilt belägen plats och tvingade ut honom ur bilen. Colvert försökte attackera Starkweather för att tvinga av honom geväret. Under bråket gick geväret av, vilket tvingade ner Colvert på knä. Därefter sköt Starkweather Colvert i huvudet.

Caril Ann Fugate
Någon gång under 1957 presenterade van Busch Starkweather för den 13-åriga Caril Ann Fugate. Van Busch var tillsammans med Carils storasyster Barbara. Starkweather blev stormförtjust i Fugate som delade hans nihilistiska syn på småstadsliv och hade samma eldfängda humör. Trots att Fugates intelligens låg någonstans på en låg till medelnivå imponerade hon på Starkweather med sitt intellekt. Starkweather i sin tur imponerade på Fugate: han var äldre, tuff, en rebell. Det faktum att Fugate var imponerad av Starkweather räckte för att han inte längre skulle känna sig underlägsen eller värdelös.

Strax efter att han träffat Fugate slutade Starkweather skolan och började som lagerarbetare hos Western Newspaper Union nära hennes skola så de kunde träffas dagligen.

Starkweather hävdade först att Fugate inte hade något att göra med morden, men när han fick höra att hon anklagade honom för att ha tagit henne som gisslan återtog han detta. Han avrättades med elektriska stolen i Nebraska State Penitentiary den 25 juni 1959. Fugate dömdes till livstids fängelse men släpptes 1976. Starkweather ligger begravd på Wyuka-kyrkogården i Lincoln, Nebraska. Där ligger också fem av hans offer: familjen Bartlett och paret Ward.

 


H.H. Holmes



H. H. Holmes
, egentligen Herman Webster Mudgett, mer känd som USAs första seriemördare, han var en amerikansk seriemördare. Han föddes i Gilmanton, New Hampshireden 16 maj 1860. Redan som barn var han intresserad av kroppens byggnad och han gillade att stycka smådjur. Han utbildade sig senare till läkare och ägde ett stort hotell.

År 1893 begick han sina första mord i Chicago. Holmes hotell innehöll ljudisolerade rum och rum utan fönster. En del av offren gasades ihjäl i sina rum. Medans vissa rum hade titthål som bara Holms visste var dom fanns. I hålen brukade han titta på sina offers plågsamma död. Kropparna fördes ner i källaren där Holmes dissekerade dem. Han rengjorde offrens skelett och sålde dem till läkarskolan. Han tog också ut livförsäkringar på vissa av sina offer. Man tror att 20-100 personer föll offer för Holmes, de flesta var kvinnor men också män och barn. År 1896 avslöjades han av Frank Geyer och dömdes till döden för 28 mord och sex mordförsök.

 Hans offer

Dödsstraffet verkställdes den 7 maj samma år.


    
 


Gilles de Retz



Gilles de Retz
född 1404, död 26 oktober 1440 i Nantes, Frankrike. Fransk aristokrat, soldat, krigshjälte och världens förste kände seriemördare.

Han antas ha tagit livet av bortåt 200 unga flickor och pojkar.

Han tog hjälp av Frankrikes mest ökända djävulsdyrkare för att genomföra sina komplicerade riter. Gilles de Retz började även använda sig av människooffer. Unga, oskuldsfulla flickor eller pojkar ansågs allmänt vara lämpligast.

Under dessa makabra mord upptäckte de Retz att själva dödandet gav honom en större upplevelse än de dramatiska riterna. Det rinnande blodet och offrens klagoskri gjorde honom oerhört upphetsad. Han blev lika beroende av att mörda, som en drogberoende av knark.

Liksom alla andra adelsmän på den här tiden åtnjöt de Retz ett stort förtroende från myndigheterna. Han kunde göra i stort sett vad han ville i hemlighet. Det tycktes inte vara svårt att få tag på barn för att stilla hans blodtörst. Ungar som försvann från fattigkvarteren frågade ingen efter. På varje gods hade de Retz förtrogna tjänare, som bara ägnade sig åt att lura med sig barn.

Rättegång & domen
Den 13 september 1440 greps Gilles de Retz och anklagades för barnamord och svartkonst. Rättegången var ingen invecklad historia. De Retz erkände allt, och även flera nya otäckheter som undgått biskopen av Nantes. Han menade ändå att han fortfarande var en god kristen, och att han tvingats till morden av någon ond kraft. Törsten efter ungt blod hade blivit en sorts sjukdom.

Den 26 oktober 1440 blev Gilles de Retz avrättad genom halshuggning och hans kropp brändes sedan på bål.


Spökvideo



Zombies

Zombie är i främst den karibiska versionen av voodoo en människa vars sinne behärskas av en annan eller vars viljeförmåga helt försvunnit, alternativt en död människa vars kropp återfått livet enbart i så måtto att den kan röra sig och eventuellt utföra en mästares order. Det finns mycket få vetenskapliga belägg på verkliga zombier.

Trots att zombier i grunden är en relativt sällsynt avart av voodoo, har figuren i form av en människoätande odöd blivit en vanlig kliché i skräckfilmer (det finns särskilda zombiefilmer) och datorspel.

Verkliga zombies
Den moderna voodoo-zombien undersöktes första gången av europeiska forskare 1930 av den franske antropologen Dr George de Rouquct på Haiti. De zombier han träffade var män som hade livlös blick och insjunkna kinder, arbetade hårt utan att svettas, och hade en stel gång. de Rouquct drog inga slutsatser om hur zombierna hade kommit till. Hans anteckningar har inte fått någon större spridning utanför antropologiska tidskrifter. Folklivsforskaren Zora Neale Hurston upptäckte 1937 på Haiti vittnesmål om en kvinna som sades ha dött och blivit begravd 1907, men som fortfarande påträffades då och då. Det ryktet visade sig vara falskt. Ett av de mest berömda fallen rör Clairvius Narcisse som dog och begravdes på Haiti 1962, men som 18 år senare upptäcktes vid liv av sin syster. Han var då förvirrad och hade bara svaga minnen. Läkarna fick inte fram några entydiga svar om de medicinska orsakerna. Narcisse har dock berättat att han under de två första åren hölls som slav, tills en medfånge vaknade ur sin dvala och dödade sin ägare.

Under 1980-talet reste etnobotanikern Wade Davis till Haiti och undersökte religionen voodoo och dess ceremonier. Han fann många vetenskapliga förklaringar till flera av religionens ritualer. Han fann bland annat ett tvåkomponentspulver som tillsammans orsakade ett zombielikt tillstånd. Bland Davis upptäckter dessutom fanns hela processen att skapa en zombie, som han beskriver så här.

Den person som valdes ut var ofta någon som betett sig illa, och som därför blivit utstött av gruppen, så att den inte skulle ha något socialt nätverk att falla tillbaka på. Offret förgiftades med en blandning av dödliga och lugnande mediciner och örter (tetrodotoxin - samma gift som i japansk blåsfisk/fugu - och en hallucinogen ingredient, bufotenin), ofta genom att giftet lades i offrets skor eller hälldes på dess rygg. Blandningen kräver mycket exakta förberedelser, eftersom för mycket av vissa ingredienser skulle döda offret istället för att försätta det i dvala. När offret har fått alla symptom på att ha dött (en hjärtmonitor skulle inte bli lurad) och sedan begravts, går den medicinman (bokor eller houngan) som har utfört förgiftningen till graven och gräver upp "liket". Offret väcks upp med andra droger och misshandlas och förnedras för att "döda dess vilja". En av de drogerna försätter offret i ett psykotiskt delirium, i en permanent LSD-tripp som gör att personen inte kan tala eller koncentrera sig, och bara anar verkligheten.

Vissa zombier har väckts ur denna situation på grund av slarv med vidare medicinering eller att de har givits förbjuden mat såsom salt. De flesta offer som väcks på det sättet tenderar att bli så arga att de dödar sina mästare. De som inte vaknar dör ofta inom någon månad, på grund av det hårda arbetet och de starka drogerna som skadar hjärnan. Ingen vet hur många som blivit förvandlade till zombier, men det är möjligen över 1000 personer, baserat på rapporter om saknade personer och vittnesmål från anhöriga.


Ed Gein

 
Edward Theodore "Ed" Gein
, född 27 augusti 1906 i La Crosse, Wisconsin, död 26 juli 1984 på Mendota Mentai Health Institute, Madison, Wisconsin. Han var en amerikansk seriemördare, även om endast två mord bundits till honom. Han blev ökänd på grund av nekrofiliskt beteende (vilket involverade att skinnflå offer och gräva upp lik, han dekorerade sitt hem med likdelar, och skapade kläder och möbler av deras skinn). Förutom hans broders död 1944, som skedde under mystiska förhållanden, försvann sex människor från städerna La Crosse och Plainfield mellan 1947 och 1957.

Polisen misstänkte att Gein var inblandad i en butiksägares, Bernice Wordens försvinnande i Plainfield, den 16 november 1957. När de gick in i ett skjul på hans ägor gjorde de sitt första hemska upptäckt den natten: Wordens lik. Hon hade halshuggits, och hängde upp och ner i anklarna och hade blivit uppsprättad vid överkroppen, som en hjort. Skadorna hade hon fått efter döden; hon hade skjutits på nära håll med ett .22-kalibrigt gevär.

När de sökte genom huset fann myndigheterna:

  • avhuggna huvuden på sängstolparna i sovrummet;
  • skinn som han gjort till lampskärmar;
  • kranier som gjorts till soppskålar;
  • ett mänskligt hjärta
  • en ansiktsmask tillverkad av riktigt ansiktsskinn hittades i en papperspåse;
  • ett halsband av människoläppar;
  • en kappa gjord av en vagina och bröst som han sytt ihop;
  • andra saker tillverkade av mänskliga kroppsdelar, inklusive ett skärp gjort av bröstvårtor.

Mest ökänd av alla Geins skapelser var en hel garderob tillverkad av människoskinn, ben, en uppskuren överkropp (inklusive bröst) och flera masker av ansiktsskinn som såg ut att vara av läder, och nästan mumifierade.

Gein erkände till sist under förhör att han brukade gräva upp gravar av nyligen döda medelålders kvinnor som han tyckte liknade hans mor och tog hem kropparna, gjorde om dem till läder och skapade sina makabra ägodelar. En författare beskriver Geins vana att ta på kvinnornas skinn som en "galen transvestitritual". Gein förnekade att han haft sex med de uppgrävda kropparna, med förklaringen att "de luktade för illa". Under förhör erkände Gein också att han skjutit ihjäl Mary Hogan, en lokal baranställd, som varit saknad sen 1954.



Döden
Den 26 juli 1984 dog Ed Gein på grund av andnings- och hjärtsvikt i Goodland Hall på Mendota Mental Health Institute. Vid sin död förbannade han sin mors namn och en okänd person vid namn Anne. Hans gravplats på Plainfield kyrkogård blev ofta vandaliserad genom åren; souvenirsökare högg av bitar av gravstenen innan hela blev stulen 2000. Gravstenen återfanns i juni 2001 nära Seattle. Efter Geins död obducerades hans lik och man fann bristningar i bakre delen av hjärnan.



  

   



Spontan Självtändning



På bilden ser man hur dom gräver för att hitta Mary Reesers kropp eller det som finns kvar av den.

Spontan självförbränning är ett av de mer otäcka fenomenen. Det handlar om människor som plötsligt fattat eld utan att komma i kontakt med någon värmekälla. Åtminstone verkar det så. Det riktigt märkliga i de flesta av dessa fall är att kroppen brunnit med så stor hetta att nästan bara aska är kvar, men resten av omgivningen runtomkring tycks inte brännskadad alls. Fenomenet verkar vara mycket gammalt. Det finns i flera kulturer och återberättas i legender och sägner. Under 1600-talet börjar man tala om spontan självförbränning i vetenskapliga kretsar. Det är förbryllade läkare som i sina journaler skriver om människor som plötsligt brunnit upp i sina hem. Sedan dess har ungefär 200 fall dokumenterats.

Senare kända fall
Även i modern tid har det förekommit fall av spontan självförbränning. 1938 brann 22-åriga Phyllis Newcombe upp mitt på dansgolvet i Chelmsford, England. Plötsligt blev hon omsluten av blå flammor och hennes fästman Henry McAusland försökte desperat släcka henne. Men bara några sekunder senare var hon helt förkolnad. Året efter omkom 11 månader gamle Peter Seaton när hans barnsäng fattade eld. I bägge fallen skadades annars inget eller mycket lite av inredningen i rummet.

Den grundligaste undersökningen av fenomenet gjordes 1951. Då arbetade FBI, brandmyndigheterna och rättsläkare i ett helt år med att få reda på vad som hänt med den 67-åriga Mary Reeser från St Petersburg, Florida. Reesers hyresvärdinna fru Carpenter vaknade en morgon och kände röklukt, men kunde inte hitta någon brand någonstans. Lite senare på dagen skulle fru Carpenter  lämna ett telegram till Mary Reeser, men fann att handtaget på dörren till Reesers lägenhet var glödhet. Två målare bröt upp dörren och fann en meterbred hög med aska på golvet. Askhögen innehöll rester av Ressers skelett och den stol hon tydligen suttit på kvällen innan. Myndigheterna kom inte fram till någon lösning till vad som hänt, men kunde konstatera att en eld på runt 1200 grader måste ha förtärt Mary Reeser.

År 1966 dör dr John Irving Bentley i badrummet i sitt hem i Pennsylvania. Det enda som blir kvar av honom är det ena smalbenet, som ligger vid kanten av ett 75x120 cm stort hål i golvet. Båda fallen väcker uppmärksamhet. Hur kan en människa till synes brinna upp inifrån, utan någon yttre påverkan, och utan att elden sprider sig på platsen? Och hur kan kropparna brinna upp helt och hållet, möjligen med undantag av smalben eller fötter? Hur vi människor reagerar utifrån en händelse beror på våra erfarenheter och vår kunskap. När vi träffar på något vi omöjligt kan förklara, tar spekulationerna över. Inte konstigt då, att ovanstående och andra liknande dödsfall givit upphov till fantasifulla teorier.

Fakta och teorier
Det är faktiskt så att människokroppen brinner lätt. Våra tarmgaser kan vara brandfarliga, statisk elektricitet i huden kan ibland bilda antändande gnistor och kroppens olika oljor och fetter är utmärkt bränsle.

Det man inte riktigt vet är hur mycket som krävs för att starta en sån här brand. När en människokropp väl tagit fyr kan den sedan brinna upp ganska fort, men det behövs någon sorts värme utifrån för att starta den. Många människor har dött då de rökt i sängen och sedan råkat antända sig själva eller sängkläderna när de somnat. Det finns också människor som startat bränder när de kommit i kontakt med trasiga elledningar. Sanningen är den att vi inte kan vara säkra på vad som ligger bakom fenomenet spontan självförbränning. Då en kraftig eld utbryter är det också många bevis som går upp i rök.

På bilden ser man vad som finns kvar av John Irving Bentley.


John Ausonius



John Wolfgang Alexander Ausonius
, född 12 juli 1953, då folkbokförd som Wolfgang Alexsander Zaugg, även känd som Lasermannen, är en dömd svensk mördare och bankrånare.

Attentaten
LÖRDAG 3 AUGUSTI -91

David, en ung student från Eritrea, skjuts i höger höft utanför tunnelbanestationen Gärdet i Stockholm. Vill inte förekomma offentligt.

MÅNDAG 21 OKTOBER -91
Sharam, 25-årig student från Iran, skjuts i höger kind vid studentområdet Frescati i Stockholm. Är filsosofie doktor. Tycker i dag det är för obehagligt att tala om händelsen.

SÖNDAG 27 OKTOBER -91
Uteliggaren Dimitrios, flykting från juntans Grekland, skjuts i magen utanför ett dagis på Torsgränd i Stockholm. Okänd adress.

FREDAG 1 NOVEMBER -91
Heberson, musiker från Brasilien, skjuts med flera skott i ansiktet och magen på Brygghuset nära Odenplan i Stockholm. Är i dag sjukpensionär.

FREDAG 8 NOVEMBER -91
Jimmy, 34-årig tvåbarnsfar och blivande arkitekt från Iran, skjuts ihjäl på Körsbärsvägen i Stockholm. Anhöriga vill inte förekomma offentligt.

ONSDAG 22 JANUARI -92
Erik, fotograf och forskare i tumörbiologi, nybliven far, skjuts i halsen vid Studentvägen i Uppsala. Vill inte förekomma offentligt.

TORSDAG 23 JANUARI -92
Charles, busschaufför, discjockey och enbarnsfar från Zimbabwe, skjuts i bröstet på Brännkyrkagatan i Stockholm. Har troligen flyttat tillbaka till Zimbabwe.

TORSDAG 23 JANUARI -92
Ali, tolk, och hans vän Farah beskjuts inne på Somaliska föreningen i Stockholm. De undkommer med skallbensskador.
Ali har troligen flyttat tillbaka till Somalia, Farahs adress är okänd.

TISDAG 28 JANUARI -92
Isa, flykting från Turkiet, skjuts i armar och huvud inne på sitt gatukök vid Djursholms Ösby.
Blev blind på ena ögat, är sjukpensionär sedan attacken.

TORSDAG 30 JANUARI -92
Hasan, sjubarnsfar från Libanon, skjuts i huvudet i sin butik vid Hägerstens-åsens tunnelbane-station. Förlamades, förlorade talförmågan, familjen vill inte förekomma offentligt.

Brottsutredningen
Polisutredningen hade svårt att ringa in en gärningsman eftersom Ausonius inte hade några band till offren. Ett genombrott kom när polisen började undersöka uppgiften att en vit Nissan Micra SLX hade synts vid skotten 22-23 januari. Polisen började därför att kontakta alla ägare till det bilmärket. Ausonius hade hyrt en sådan bil från en biluthyrningsfirma i Stockholm men när polisen försökte kontakta Ausonius för rutinfrågor upptäckte man att varken adress eller telefonnummer stämde. Den 25 februari skickades en kallelse till förhör till en postbox som man trodde Ausonius använde. Ausonius följde dock nyhetsrapporteringen och när det stod klart att polisen var intresserad av en viss biltyp lämnade han Sverige i slutet av februari och for till Sydafrika. Han återvände inte förrän i mitten av maj.

I mars hade polisen således fortfarande inte haft tillfälle att ställa rutinfrågor till Ausonius om den bil som han hade hyrt i januari. Att Ausonius hade ett långt brottsregister stod också klart för polisen. En av polisens utredare hade deltagit i utredningen om Palmemordet och hade då fått höra om John Stannerman (Ausonius tidigare namn), känd palmehatare som tidigare arbetat som biografmaskinist på bland annat biografen Grand på Sveavägen. Denne hade då kartlagts och det stod klart att Ausonius profil var högintressant för utredningen. Ausonius satt dock i Kumlafängelset vid Olof Palmes död, dömd för ett flertal våldsbrott, och kunde snabbt avföras från den utredningen. Under samma tidsperiod, fast i det fängelse John satt i innan han flyttades till Kumla blev han god vän med den kroatiske nationalisten och Ustasja-terroristen Miro Baresic, som i Sverige dömdes för att tillsammans med en annan kroat skjutit ihjäl den jugoslaviske ambassadören efter att ha tagit ambassaden gisslan. Ausonius såg upp till Baresic och lyssnade noga på när Baresic berättade om sitt liv under fängelsevistelsen.

Under undersökningens lopp hade polisen också upptäckt att Ausonius var kund hos flera pantbanker. Samtidigt hade en mystisk cykelrånare lyckats råna 17 banker i Stockholm utan att kunna gripas. Vid jämförelse kunde polisen snart konstatera att Ausonius hade löst ut sina saker ur pantbanken direkt efter att cykelrånaren rånat en bank.

Domen
Den 14 januari 1994 dömdes Ausonius av Stockholms tingsrätt till livstids fängelse mot sitt nekande för ett mord, nio mordförsök samt nio rån. Han frikändes från två av mordförsöken.

När målet togs upp av Svea hovrätt komplicerades processen då Ausonius den 4 oktober 1994 misshandlade sina två försvarsadvokater på Kronobergshäktet. Advokaterna avsade sig uppdraget och Ausonius fick två nya advokater. När rättegången återupptogs den 31 januari 1995 misshandlade Ausonius sina två försvarsadvokater, Kerstin Koorti och Paavo Fagerlund, inför rättens ledamöter. Rätten tillät inte Ausonius att än en gång byta försvarare utan han fick sitta med handfängsel. Den 19 maj 1995 fastställde hovrätten domen på livstids fängelse. Hovrätten friade dock Ausonius för ett av rånen. Han avtjänar straffet på Kumlaanstalten.

I augusti 2000 erkände Ausonius att han var skyldig till samtliga 10 attentat och dessutom 20 bankrån eller försök till bankrån. Högsta domstolen ansåg dock att erkännandena, på grund av Ausonius låga trovärdighet, inte var tillräcklig grund för resning beträffande de frikännande domarna.


Andrei Romanovich Chikatilo



Andrei Romanovich Chikatilo föddes den 16 oktober 1936 i Jablotjnoje, Ukraina och blev avrättad vid 57 års ålder i fängelset i Rostov-na-Donu, Ryssland den 14 februari 1994.

Sovjetunionens egen Hannibal Lecter. Chikatilo specialiserade sig på att mörda barn som han sedan stympade och ibland åt upp. De första offren upptäcktes 1982 men det dröjde hela 12 år innan man lyckades fånga honom. Under rättegången satt Chikatilo inspärrad i en bur i rättssalen och berättelserna var så chockerande att många inte klarade av att vara kvar i rummet. Chikatilo dömdes till döden och avrättades 1994. Antalet offer tros vara långt över 50.

En 9-årig flicka blir Chikatilos första offer. Han lurar med henne till ett hus han hyrt hemlighet i ett förfallet område. Han försöker våldta flickan, men misslyckas och i ren frustration hugger han och kväver flickan.  Och endast genom att knivhugga barn och kvinnor kan han uppnå orgasm. Mordet spåras till Chikatilo och man finner bla blod från flickan i samma hus som Chikatilo hyrt. Men han kopplas inte till mordet och en annan man som tidigare blivit dömd för mord och våldtäkt, Alexsandr Kravchenko som också erkänner dådet under tortyr.
Han blev så småningom avrättad för mordet.

Chikatilo blir skrämd av att ha varit så nära att bli upptäckt. Det dröjer tre år innan han återupptar sin nyfunna passion. Chikatilo går till en prostituerad 17 åring tjej vid namn Larisa Tkachenko för att ha sex i en skog intill. Samma sak som tidigare upprepas. Han misslyckas få stånd. Larisa gör det stora misstaget att skratta åt hans problem. Varpå Chikatilo stryper och gnager på hennes hals, armar och bröst. Han sväljer även en av hennes bröstvårtor. Han avslutar med att sticka upp en pinne i hennes vagina.

12 juni 1982 Lyuba Biryuk blir bortförd från staden Zaplavskaya in i skogen där hon blir knivhuggen ett fyrtiotal gånger. Hennes ögon hade också blivit utskurna något som blev ett slags kännetecken för Chikatilos offer. Det är också därför man inte kopplar morden innan 1982 till Chikatilo, eftersom han vid den tidpunkten ännu inte antagit ett särskilt mönster. 1983 mördas Chikatilos första manliga offer. 9-årige Oleg Podzhidaev.

Totalt dödade Anderi 53 människor innan han åkte dit.

   

     
 



Finns fler delar på youtube.

Aileen Wuornos



Aileen Carol Wuornos
, född 29 februari 1956 i Rochester, Michigan, USA, död 9 oktober 2002 i Florida State Prison, Bradford County, Florida, USA, var en amerikansk seriemördare som 1992 dömdes till döden av en enig jury i Florida. Wuornos erkände morden på sju män, alla mördade vid olika tillfällen, som hon menade hade våldtagit henne när hon försörjde sig som prostituerad.

Morden och gripandet
En affärsägare i Palm Harbor, Florida vid namn Richard Mallory tog en biltur med Wuornos den 30 november 1989 och blev hennes första offer. Ytterligare fem offer hittades; det sjunde har man aldrig funnit. Hon blev till slut identifierad när hennes älskarinna, Tyria Moore, körde av vägen i ett av offrens bil, och hon greps några månader senare.

 Tyria Moore

Rättegång och överklagan
Under rättegången blev hon adopterad av Arlene Pralle och hennes man efter att Pralle hade haft en dröm i vilken hon blev tillsagd att ta hand om Wuornos. Trots hjälpen avslogs 1996 hennes överklagan till högsta domstolen.

Avrättningen och Alieens sista ord
Efter hennes första dödsdom sade Wuornos ofta att hon önskade att allt bara var över. Under 2001 började hon kämpa för att bli avrättad så fort som möjligt. Hon bad domstolen i Florida om rätten att sparka sina advokater och sluta överklaga hennes dom, för att, som hon själv sade: "Jag är en person som verkligen hatar mänskligt liv och skulle döda igen."

Wuornos blev avrättad genom en giftinjektion (vilket hon önskade istället för elektriska stolen) klockan 09:47 onsdagen den 9 oktober 2002. Hennes sista ord: I'd just like to say I'm sailing with the Rock and I'll be back like Independence Day with Jesus, June 6, like the movie, big mothership and all. I'll be back.

Offrerna
Richard Mallory, mördad 30 november 1989

Charles "Dick" Humphreys, mördad 19 maj 1990

David Spears, mördad maj 1990

Charles Carskaddon, mördad 31 maj 1990

Peter Siems, mördad juni 1990 (ej funnen)

Troy Burress, mördad juli 1990

Walter Jeno Antonio, mördad november 1990.

 

Olika spökplatser runt om i Sverige



Gripsholms slott

Här spökar den grå damen i teatersalongen. Hon har bla setts lutandes över ett räcke i den stora salongen. Spöket är Karl IX's andra gemål, Kristina av Holstein-Gottorp. Hon var snål och hård och tvingade bland annat sin dotter att gifta sig med sin kusin. Folk som övernattat på slottet har hört ljudet av klockor som slår, men dessa har sedan inte kunnat lokaliseras.

Hjortsberga prästgård, Ronneby

På den här prästgården är det ingen som törs bo. Komminister Bengt Randolfson som sist levde här hörde kvinnoskrik, såg dörrhandtag vridas om och bokblad vändas utan förklaring. Hästarna i ridskolan intill vägrar att passera gården, bilar stannar av sig själva när de försöker köra förbi, och hundar blir som galna, reser ragg och hugger vilt i luften. Efter att ha försökt driva ut andarna utan resultat, stod prästen inte ut längre utan flyttade ifrån spökgården.

Gane herrgård

Ifall man befinner sig i herrgården om natten kan man få syn på en ung kvinna med ett barn i famnen. Hon går där nästan varje natt. För flera hundra år sedan så arbetade hon på gården som piga. Det sägs att hon mördade sitt eget barn och grävde ner det i parken. Nu kommer hon tillbaka för att ta hand om barnet.

Prästgården i Borgvattnet.

Det finns fler konstigheter vid Storsjön än dess berömda sjöodjur. Här finns Sveriges mest omskrivna spökhus sedan 1947, det året då komminister Erik Lindgren flyttade dit. Han hörde klampande steg i farstun, gnissel i dörrar, ljud som när någon tar av sig rocken, konstiga knackningar. Det var som om en massa osynliga besökare rände där oupphörligt. Prästens gungstol började, vid ett tillfälle, gunga av sig själv så häftigt att han kastades i golvet. Från ett av rummen hördes våldsam gråt, och tre grå damer uppenbarade sig med jämna mellanrum i en soffa. Horder av journalister och busslaster med nyfikna besökare har gjort prästgården till en verklig turistattraktion, med försäljning av spöksouvenirer och möjligheter att sova över. En senare präst, Thore Forslund, försökte i början av 80-talet driva ut andarna med oljesmörning och tungomålstalande. Men kyrkorådet fick nog av ”spökprästen” som själv blev utdriven och förlorade sitt vikariat.

Krapperups slott

Varje nyårsnatt vandrar vita frun genom slottet för att spegla sig i en spegel som finns gömd bakom porträttet av Nils Gyllenstierna. Det vilar en förbannelse över Krapperups slott. Vart hundrade år drabbas det av en hemsk olycka. På 1500-talet inträffade ett bestialiskt mord, på 1600-talet blev en godsherre galen och ströp en av sina drängar, på 1700-talet blev en postryttare mördad utanför slottet, och så vidare. Man väntar fortfarande på 1900-talets olycka

Ericksbergs gods, Stora Malm

Den beryktade Beata von Yxkull (gift med Eric Gyllenstierna), som dog 1618, var en av tidens mest hatade gårdsfruar. Hon var känd för sin ondska och det påstods att hon brukade dricka blod och galla ur en kanna av mauserbjörk (som kan ses på godset). En dag ska djävulen själv ha kommit och hämtat henne till helvetet i sin svarta vagn. Sen bar det rakt ner i sjön intill godset. Beata till Ericsberg får inte ro i sin grav och går nu igen på godset.

Engsö slott

En puckelryggig dvärg i grå mössa och grå långrock med skört tar ibland en promenad i slottsparken. Han dog 1744 och var hovnarr på slottet. Anders av Luxemburg som han hette, var mycket uppskattad för sina visor och anekdoter.


Fakta om spöken och en spökhistoria



Ordet spöke har använts i åhundraden i betydelsen av att något övernaturligt visar sig. Emellertid syftar ordet i våra dagar vanligen på ett "immateriellt framträdande" av en mänsklig gestalt, som nästan alltid visar sig vara en avliden person. Hela tanken om spökens existens vilar på den urgamla teorin att människan har en själ. Naturligtvis dementeras detta av skeptiker, men det anses ändå vara en accepterad tanke att människan har, om inte en själ, så någon annan form av "energikropp" vid sidan av den fysiska. Ockultister anser att energikroppen inte åldras, och när den fysiska kroppen dör, frigörs den. Spökfenomen torde således vara frigjorda energikroppar som inte hittat vidare efter frigörelsen från den fysiska kroppen.

Till skillnad mot poltergeist är spöken hallucinatoriska fenomen. Man kan dela in spöken i två olika kategorier, det egentliga spöket och gengångaren. I motsats till gengångaren vill det egentliga spöket uppnå en viss kontakt med sin betraktare som, i de allra flesta fall, är ensam om att bevittna fenomenet. Det kan röra sig om ett meddelande eller varning till den som har upplevelsen. Allra oftast rör det sig om en sista hälsning då en person, i själva dödsögonblicket, visar sig för den det gäller.

Under andra värlskriget störtade och omkom den brittiske piloten David M´Connel en eftermiddag kl. 15.25. Samma eftermiddag satt hans kollega J. Larkin hemma hos sig, vid öppna spisen och läste då plötsligt dörren öppnades bakom honom med en smäll. I dörröppningen stod en leende David. Han berättade att allt gått bra och att det hade varit en fin tur. Sedan sa han adjö och gick ut och slog igen dörren efter sig. Larkin tyckte att David betett sig lite konstigt, men tänkte inte mer på det förrän han, en tid senare fick veta att hans kollega förolyckats i strid strax innan besöket. Under andra värlskriget störtade och omkom den brittiske piloten David M´Connel en eftermiddag kl. 15.25. Samma eftermiddag satt hans kollega J. Larkin hemma hos sig, vid öppna spisen och läste då plötsligt dörren öppnades bakom honom med en smäll. I dörröppningen stod en leende David. Han berättade att allt gått bra och att det hade varit en fin tur. Sedan sa han adjö och gick ut och slog igen dörren efter sig. Larkin tyckte att David betett sig lite konstigt, men tänkte inte mer på det förrän han, en tid senare fick veta att hans kollega förolyckats i strid strax innan besöket.

(Det som är längst upp) Detta är ett fotografi taget i trappuppgången på Raynham Hall i England. Den vita skepnaden som framträdde när man framkallade kortet tros vara "Den bruna damen", som enligt sägnen varslade om nära förestående dödsfall i den familj som ägde huset           


Vlad III Dracula



Vlad III Dracula
(1431-1476) var furste eller på rumänska vojevod av Valakiet i nuvarande södra Rumänien 1448, 1456-1462 och 1476. Han föddes troligen 1431 på borgen i staden Sighişoara i Transsylvanien som son till Vlad II Dracul.Vlad Dracula skall inte blandas ihop med vampyrerna, då det inte finns minsta bevis till att han någonsin druckit blod. Hans dåliga rykte kommer från en teckning där han sitter och äter middag på ett fält med pålade människor.

Det kan han däremot ha gjort då han ofta såg på medan fångarna pålades och då det tar flera månader att påla ett så stort antal människor som Vlad lät påla, kan han ha ätit på fältet under tiden. Han blev med tiden ökänd för grymma bestraffningsmetoder: han dömde folk att hudflås, kokas, halshuggas, bländas, strypas, hängas, brännas, rostas, hackas, styckas, strimlas, uppspikas, levande begravas, knivhuggas, bli tvingade att äta upp sina egna kroppsdelar, etc. Han tyckte också om att hugga av näsor, öron, genitalier och lemmar och sedan låta andra dömda äta upp dessa. Hans favoritstraff var dock att spetsa folk på störar.

Vlad Dracula dog i strid år 1476.                  


Bermudatriangeln




Bermudatriangeln
, denna mystiska plats kallas även Djävulstriangeln, Dödens triangel är ett cirka 2,5 miljoner km² stort område format som en triangel mellan Bermuda, Puerto Rico och Miami.

Ryktena om mystiska försvinnande i detta område har sedan dess funnits, men blev allmänt känt när Charles
Det finns många olika mystiska teorier, en del tror att de är utomjordingar som kidnappar människorna, några tror att det är underjordiska vulkaner. Andra påstår att det är ett ovanligt magnetiskt fält inom Bermudatriangeln som slår ut all radar och elektronikutrustning hos flyg och båtar.

En vetenskaplig förklaring har lagts fram för att förklara en del av försvinnandena. Enligt den skulle gasbubblor bildas i kontinentalsockeln nära USA:s östkust och vid jordskorpans rörelse skulle dessa enorma gasbubblor frigöras och stiga mot ytan. Fartyg som befinner sig ovanför dessa skulle sjunka i tomt intet då vattnet mister sin bärighet.

Gammalt mysterium

Just namnet ”Bermudatriangeln” är inte så gammalt men historierna om området går mycket långt tillbaka. Innan har det kallats Hoodoo-havet, djävulstriangeln eller dödens triangel. Enligt vissa efterforskare går mystiska händelser i triangeln så långt tillbaka som till när Juan de Bermudaz upptäckte Bermudaöarna 1515. Också Columbus landstigning i Amerika har blivit indragen i historierna. När skeppen Nina, Pinta och Santa Maria seglade genom området 1492, ska kompasserna ha fått spader och märkliga ljus setts på himlen. Det talas t o m om ”en mäktig flamma” som ska ha kraschat ner i havet.

Spökskepp på villovägar

Ett annat mysterium som ibland blivit kopplats samman med Bermudatriangeln är historien om spökskeppet Mary Celeste. Den övergivna briggen återfanns 1892 på drift flera hundra sjömil från sin planerade rutt mellan New York och Genua. Ingen av besättningsmännen återfanns och inga spår efter vad som kunde ha hänt ombord stod att finna. Historien om Mary Celeste är ett spännande mysterium i sig men har inget att göra med Bermudatriangel. Mary Celeste upptäcktes utanför Portugals kust, långt från Bermuda.

Flight 19:s försvinnande

Mysteriet blev inte riktigt omtalat förrän 1945. Den 5:e december detta år försvann nämligen fem stridsflygplan under ett rutinuppdrag från Fort Lauderdale i Florida. Händelsen fick rubriken ”Flight 19” och blev för många en bekräftelse på att historierna om en mystisk kraft i Bermudatriangeln faktiskt var sanna. Löjtnant Charles Carroll Taylor var en av två erfarna militärer under uppdraget och ledde de andra flygplanen. De andra 12 piloterna, radiomännen och skyttarna var alla i träning och hade mycket lite erfarenhet av manövrar. Cirka två timmar efter avfärden 14:10 började något sorts problem. Radiomeddelanden avslöjade att Taylor började bli förvirrad: ”Bägge mina kompasser är utslagna… Jag är över land, men det är uppbrutet. Jag är säker på att jag är i (Florida) Keys (en ögrupp), men jag vet inte hur långt ut eller hur långt från Fort Lauderdale”. Detta verkade tyda på att Flight 19 flugit bra mycket vilse. Den planerade rutten skulle ha fört dem till Great Sale Cay, som ligger ungefär 32 mil från Florida Keys.

De följande två timmarnas radiosändningar avslöjade att planen först flög norrut och sedan österut i förhoppningen att via Mexikanska golfen hitta till Floridas kust. De sista utsändningarna från Taylor berättade att planen började få ont om bränsle och att de skulle försöka landa på havet tillsammans. Ett pontonplan lämnade Miami för att söka efter flygarna men var tvunget att vända när antennen frös till is. Ett annat plan gav sig av från Banana River Naval Air Station men tycks ha störtat i havet. En halvtimme efter planets avfärd sågs en explosion av en oljetanker till havs. Oljerester och delar i vattnet tycktes visa att sökplanet kraschat. En annan historia menar att planet störtade redan 23 sekunder efter starten. I alla händelser försvann detta plan inte tillsammans med Flight 19.

Djupa vatten

Man har aldrig hittat något vrak från Flight 19. I februari 1991 meddelade en amerikansk dykarfirma att de hittat ett av de försvunna planen och till och med lyckats bärga det. Men undersökningar visade snart att  det rörde sig om ett av de andra 100 plan som störtat i området. Att Flight 19:s plan är spårlöst försvunna ter sig inte så märkligt då man vet att det i detta område finns en kontinentalhylla som störtar abrupt ner i ett bråddjup på flera tusen meter. Det djupaste stället i hela Atlanten, Puerto Rico-graven, ligger i Bermudatriangeln.


Elizabeth Short



Elizabeth Short
, även kallad Den svarta dahlian, född 29 juli 1924 i Hyde Park, Massachusetts, USA, död 15 januari 1947, var en amerikansk kvinna som påträffades mördad och svårt lemlästad i Leimert Park i Los Angeles. Mordet har inte uppklarats.

Den vackra Elizabeth Short hade vuxit upp i Massachusetts och flyttat till Hollywood med skådespelardrömmar. Hon klädde sig vanligtvis helt i svart. Smeknamnet Den svarta dahlian är en referens till filmen The Blue Dahlia.

En januarimorgon 1947 påträffades hennes kropp av en privatperson. Kriminaltekniker kunde konstatera att hon hade blivit sexuellt utnyttjad både före och efter sin död. Hennes kropp hade blivit delad på mitten vid midjan. Kroppen var i övrigt mycket illa tilltygad och svårt sargad.

    



Finns fler delar på youtube.

Poltergeist



Poltergeistfenomen eller knack-andar som de också kallas är ett fenomen som ger sig till känna genom fysiska störningar. Det kan vara dörrar som slår igen, möbler som förflyttas genom rummet utan påvisbar orsak, ljudet av jämmer, klagan eller knarrande steg. Ja, det kan yttra sig på många olika sätt. Ordet poltergeist är tyskt och betyder "buller-ande", vilket torde vara ett passande namn. Till skillnad mot egentliga spöken och gengångare verkar det som om alla, som befinner sig vid rätt plats vid rätt tidpunkt, kan uppleva fenomenet.

Ett av vår tids mest kända fall, inträffade i Tyskland. Fallet med "Bremenpojken" började 1965 ien porslinsbutik i Bremen, där glas och fat på ett oförklarligt vis föll från hyllorna och gick sönder. Polisen och andra som undersökte saken fann ingen förklaring till händelserna, som verkade koncentrera sig kring en 15-årig lärling. Allt var lugnt då han inte arbetade. 1966 granskades fenomenet av poltergeistforskare från Freiburgs universitet. Pojken hade då bytt arbete och det visade sig att porslinskrossningen ersatts av skruvar som lossnade och drogs ut. Skruvar som pojken skruvat i åt sin nye arbetsgivare, en elektriker. Händelserna upphörde definitivt i juli 1967.

Det är känt att poltergeiststörningar kan följa vissa personer. En del forskare tror till och med att de framkallas omedvetet av vederbörande. Poltergeistfenomenet skiljer sig från andra former av spökeri i detta, och åtskilliga andra avseenden. Enligt folktron är spöken och gengångare andar efter döda personer, medan poltergeist är ett slags demon som aldrig varit iklädd mänsklig gestalt. Spökerier i andra former förföljer heller inte personer såsom poltergeist, utan är snarare knutna till vissa platser.


Columbine High School Massakern



  

Eric Harris och Dylan Klebold
var de två tonåriga gärningsmän som utförde skolmassakern i Columbine High School i Littleton, Colorado, USA den 20 april 1999. De sköt ihjäl 12 skolkamrater och en lärare och skadade 21 andra, innan de själva begick självmord. Eric och Dylan tog självmord. Eric sköt sig själv munnen och Dylan valde att skjuta sig själv i huvudet. (Deras vapen de använde sig av var Hi-Point 995 carbine och en savage 67H pump-action hagelgevär, TEC-9 och Stevens 311D double barreled sawed-off hagelgevär).

Det finns en film som heter elephant den handlar om massakern och sen finns det en dokumentär som heter bowling for columbine som handlar om vapen i USA där finns lite om Eric och Dylan i dokumentären. Visst det finns fler filmer som är inspirerade av händelsen. Och det kommer säkert att komma fler.

Massakern börjar
Klockan 11.10 den 20 april 1999 anlände Eric och Dylan till Columbine High School i olika bilar. Harris parkerade vid nybörjarnas parkeringplats medan Klebold parkerade på de äldre elevernas parkeringsplats, platser som de inte hade fått tillstånd att parkera på. Från dessa platser hade de båda perfekt utsikt över matsalens sidoutgång och de båda täckte en huvudingång var till skolan. Strax före ankomsten till skolan hade de apterat en mindre bomb ungefär en halvmil ifrån skolan som detonerade 11.14. Bomben var ett distraktionsmedel men eftersom den bara delvis exploderade så var det enbart brandkåren som ryckte ut för att släcka elden.

    

 
Vapen/knivar och bomber.


Väl vid skolan möttes de båda och apterade två 9 kg propanbomber som de bar in i skolans matsal dold i väskor. Harris och Klebold gick in i skolan och placerade väskorna under två bord där de flesta eleverna satt och åt lunch. Bomberna var tidsinställda att detonera 11.17. Ungefär samtidigt som Harris och Klebold gick in i matsalen spolade en vaktmästare tillbaka det gamla övervakningsbandet och bytte ut det och satte in ett nytt. Detta gjorde att man inte kan se när Harris och Klebold placerar väskorna, men väskorna syns tydligt på det andra videobandet. Bomberna hade tillräckligt med kraft för att spränga sönder taket så att biblioteket skulle rasa ner över matsalen men då bomberna inte exploderade på grund av ett konstruktionsfel hände inte detta. De båda återvände sen till sina egna bilar för att vänta på att bomberna skulle explodera. De hade planerat att efter att bomberna exploderat döda de som försökte ta sig ut ifrån den söndersprängda skolan med sina egna gevär. När de återvände till sina bilar träffade Harris Brooks Brown, en elev som han nyligen blivit vän med efter ett långt och allvarligt bråk. Brown blev överraskad över att se Harris lämna bilen med en stor väska och han frågade honom varför han hade missat provet de hade den morgonen.

Harris svarade då "Brooks, jag gillar dig, försvinn härifrån. Gå hem". Brown tyckte att situationen var lite otäck och gick sin iväg. Några minuter senare såg elever Brooks Brown gå ner för South Pierce Street iväg från skolan. Vid denna tidpunkt satt Harris och Klebold i sina bilar och väntade på att bomberna skulle detonera.

         <---- Dylans bil

När bomberna inte detonerade beväpnade Harris och Klebold sig med sina vapen, rörbomber, och gick mot byggnaden. De gick upp för trapporna till den västra ingången, vilket var den högsta punkten i området. Från denna position var matsalens sidoingång rakt nedanför dem, skolans västra ingång var till vänster och idrottsplanen till höger.

Klockan 11.19 hörde ett vittne Eric Harris skrika "Go! Go!" och i det ögonblicket drog attentatsmännen ut sina gevär och började skjuta mot Rachel Scott och Richard Castaldo som satt på en gräsplätt och åt lunch. Scott dog direkt, träffad av fyra skott; Castaldo blev allvarligt skadad, träffad åtta gånger. Det är oklart vem som sköt först och vem som dödade Scott. Många rykten cirkulerade rörande motiven till massakern, ett av dem var att gärningsmännen skulle ha fokuserat på kristna elever. Ett av ryktena var att gärningsmännen först skulle ha frågat Rachel Scott om hon var troende, varpå de dödat henne när hon svarade ja. FBI bekräftade dock senare att så inte var fallet.

Harris tog av sin trenchcoat och tog ut sitt halvautomatiska gevär och siktade det ner för den västra trappan. Daniel Rohrbough och två vänner, Sean Graves och Lance Kirklin, var på väg upp för trappan direkt nedanför gärningsmännen. Kirklin mindes att han såg dem stå på toppen när de öppnade eld mot honom. Alla tre föll ner skadade. Harris och Klebold vände sig sedan och började skjuta åt syd (bort från skolan) på elever som satt på gräset mittemot den västra ingången. Michael Johnson blev träffad men fortsatte springa och lyckades fly. Mark Taylor föll ner oförmögen att gå och spelade död. De andra flydde oskadda.

Samtidigt inne i matsalen hade elever rest sig upp och tittat ut genom fönstren för att se vad som pågick, många trodde först att det var en filminspelning eller ett skämt innan terminsslutet, men när lärare förstod att så inte var fallet utbröt panik då rummet evakuerades snabbt och man hann även varna många elever i andra klassrum som då gömde sig och låste dörrarna.

På parkeringen stod Sean Graves upp och haltade till matsalens sidoingång där han kollapsade framför dörren. Klebold gick nerför trappan och mot sidoingången, när han kom fram så sköt han Lance Kirlin i ansiktet vilket inte dödade men skadade honom allvarligt. När Daniel Rohrbough drog sig neråt över trappan så gick Klebold ikapp honom och sköt honom i ryggen vilket dödade honom. Han gick sedan upp för trappan och in i matsalen där han gick över den skadade Sean Graves, som låg vid matsalsingången. Klebold gjorde eventuellt detta för att se varför inte propanbomberna exploderat. När Klebold gick upp för trappan började Harris skjuta mot flera elever som satt nära matsalsingången och skadade Anne-Marie Hochhalter när hon försökte fly. Några sekunder senare möttes de när Klebold gick upp för trappan och mötte Harris högst upp.

De två sköt sedan mot elever som stod nära fotbollsplanen några tiotal meter bort men lyckades inte träffa någon. De kastade rörbomber samtidigt som de rörde sig genom den västra ingången. Ingen av rörbomberna detonerade dock. Inne i skolan gick Patti Nielson och eleven Brian Anderson mot den västra ingången. Hon skulle gå ut och säga till eleverna att lägga av med det, då hon trodde att de höll på med en videoinspelning eller att det var något skämt. När Anderson öppnade den första av de två dörrarna sköt Harris och Klebold genom fönstret. Anderson blev skadad av flygande glas och Nielson blev träffad i axeln av splitter. Hon sprang då direkt till biblioteket där hon började varna eleverna och sa åt dem att sätta sig under bänkarna och vara tysta. Efter det så ringde hon larmnummret och gömde sig själv under en bänk. Brian Anderson låg kvar mellan de yttre och inre dörrarna där han hade blivit träffad av flygande glas.

Strax efter, ungefär klockan 11.24, anlände en polis och började skjuta mot Harris och Klebold vilket distraherande dem från Brian Anderson. Anderson tog sig ut därifrån och lyckades ta sig till ett personalrum vid biblioteket där han gömde sig till massakern var över. Harris sköt tio skott mot polisen, som senare kallade på förstärkning genom sin polisradio. När Harris var tvungen att ladda sprang han in i skolan tillsammans med Klebold. De båda rörde sig genom den norra korridoren och sköt mot allt de såg och kastade rörbomber. De träffade eleven Stephanie Munson i vristen men hon lyckades ändå fly från skolan och tog sig till ett hus strax över gatan. De båda fortsatte sen skjuta ut genom fönstret mot den östra ingången av skolan. Efter att ha senare gått igenom korridoren ytterligare fler gånger samtidigt som de sköt på alla de såg, utan att lyckas skada någon, gick de tillbaka mot den västra ingången och svängde in i korridoren som gick mot biblioteket.

Tränaren och idrottsläraren Dave Sanders hade tidigare evakuerat matsalen genom en trappa som ledde upp till den andra våningen. Trappan var runt hörnet från korridoren mot biblioteket i den södra huvudkorridoren. Han och en elev svängde runt hörnet och var på väg neråt i korridoren mot biblioteket när de såg gärningsmännen komma gående mot dem. De vände då om och sprang åt andra hållet (vissa spekulerar i att Dave Sanders var på väg till biblioteket för att hjälpa till i evakuerandet av elever därifrån). Gärningsmännen sköt mot de båda och träffade Dave Sanders i bröstet samtidigt som han nådde fram till den södra korridoren. Eleven sprang in i klassrummet SCI-1 och varnade läraren där. Samtidigt så vände gärningsmännen och gick tillbaka i den norra korridoren. Sanders kravlade över till klassrummet där läraren tog in honom i klassrummet SCI-3, där trettio elever gjorde ett prov. De gjorde en skylt som det stod "I bleeding to death" på, ungefärligt översatt "jag blöder till döds", och höll upp den emot fönstret för att få hjälp. Två elever genomförde första hjälpen och försökte stoppa blodflödet med hjälp av tyg från kläder som de fått av elever. En lärare och flera elever kommunicerade med polisen på utsidan genom att använda en telefon i klassrummet. Alla elever i rummet blev evakuerade; dock så evakuerades inte Dave Sanders och han dog ungefär klockan 15.00.
Han var den enda läraren som dog i massakern.



Skjutningen i biblioteket
Samtidigt som skjutande pågick pratade Patti Nielson med larmcentralen. Hon berättade vad som hade hänt och försökte få alla elever att gömma sig under bänkar. Hennes samtal togs emot av larmcentralen klockan 11.25.05. Tiden mellan det att samtalet togs emot och att gärningsmännen gick in i biblioteket var fyra minuter och tio sekunder. Innan de gick in kastade förövarna två bomber i matsalen från trappan i den södra korridoren, båda bomberna exploderade. En av explosionerna filmades av övervakningskamerorna. Senare slängde de en annan bomb i korridoren mot biblioteket vilken även den exploderade och skadade några skåp. Klockan 11.29 gick Harris och Klebold in i biblioteket där 52 elever, två lärare och två bibliotekarier gömde sig.

När han gick in sköt Harris på en utställningsmonter mittemot bänken som Patti Nielson gömde sig under, detta skadade eleven Evan Todd som gömde sig under ett skrivbord nära montern. Harris skrek sedan "ställ er upp", så starkt att det hörs på inspelningen av Patti Nielsons samtal med larmcentralen klockan 11.29.18. Lärare och personal som gömde sig i biblioteket och närliggande rum sa att de hörde gärningsmännen yttra saker såsom "Everyone with a white cap or baseball cap, stand up!" och "All jocks stand up! We'll get the guys in white hats!. Att ha på sig en vit keps på Columbine var en tradition bland elever som deltog i de olika sporterna på skolorna. När ingen ställde sig upp skrek Harris ut att han skulle börja ändå.

De båda rörde sig sen till den andra långsidan av biblioteket där det stod två rader av datorer. Evan Todd använde denna tid till att gömma sig under en annan bänk. Kyle Velasquez satt på den norra eller övre raden av datorer; polisen sa att han inte hade gömt sig under en bänk men det visade sig senare att han hade duckat under datorbordet. Klebold sköt honom, skotten träffade i huvudet och ryggen och han dog. Gärningsmännen satte sedan ner sina väskor som var fyllda med ammunition på en bänk vid den södra, eller lägre, raden av datorer och började ladda om sina vapen. De gick till fönstren där de hade utsikt över trapporna som de nyss varit vid. När de märkte att polisen höll på att evakuera elever öppnade de eld mot polisen som besvarade skottlossningen.

Efter några sekunder gick Klebold bort från fönstret och avfyrade sin hagelbössa mot ett närliggande bord, vilket skadade eleverna Patrick Ireland, Daniel Steepleton och Makai Hall. Harris tog sitt hagelgevär och gick över till den lägre raden av datorbord och avfyrade vapnet under den första bänken utan att se vem som satt under det. Skottet dödade Steven Curnow som satt gömd under bänken. Han sköt direkt efter under nästa bänk och skadade Kacey Ruegsegger.

Utredningar säger att efter detta så gick Harris över till bordet mittemot den lägre bänkraden med datorer, knackade två gånger, hukade sig på knä och sa "tittut" innan han sköt Cassie Bernall i huvudet. Rekylen från vapnet träffade honom i ansiktet och hans näsa bröts. Vissa tror att Bernall var den person som fick frågan om hon trodde på Gud, andra menar att konversationen ägde rum men att den ägde rum mellan Klebold och eleven Valeen Schnurr. Tre elever som såg Bernall dö, inklusive personen som satt under samma bord som hon, har vittnat om att konversationen inte ägde rum. Andra elever i biblioteket menar att samtalet ägde rum även om ingen av dem hörde det. De kan istället ha hört samtalet mellan Schnurr och Klebold och efter påverkan av nyhetsrapportering trott att detta samtal ägde rum med Bernall.

Harris vände sig sedan mot nästa bänk där eleven Bree Pasquale satt bredvid, snarare än under, bänken. Hon hade inte lyckats gömma sig där eftersom det inte fanns tillräckligt med plats. Harris frågade henne om hon ville dö varpå Pasquale svarade med att börja be för sitt liv. Vittnen rapporterade att Harris verkade vara aningen ur balans samtidigt som detta skedde, möjligen från såret i ansiktet, vilket blödde kraftigt. Under Harris samtal med Pasquale försökte Patrick Ireland hjälpa Makai Hall som hade ett sår i benet. När han gjorde detta syntes hans huvud över bordet, Klebold såg detta och sköt mot honom. Ireland blev träffad två gånger i huvudet och en gång i foten.Han slogs medvetslös men överlevde.

Klebold gick mot ett annat par bänkar där han upptäckte Isaiah Shoels, Matthew Kechter och Craig Scott, den avlidne Rachel Scotts bror, gömda under en bänk. Alla var populära idrottare i skolan. Han försökte dra ut Isaiah men lyckades inte. Han ropade då på Harris som lämnade Bree Pasquale och gick till Klebold. Harris och Klebold retade Isaiah för olika saker bland annat hans hudfärg. Harris böjde sig sedan ner och sköt Shoels i bröstet vilket dödade honom. Klebold böjde sig också ner och sköt, vilket träffade och dödade Matthew Kechter. Craig Scott blev inte skadad och spelade sedan död under sina vänners kroppar. Harris kastade en koldioxidbomb mot bordet där Hall, Steepleton och Ireland gömde sig. Bomben landade på Daniel Steepletons höft. Makai Hall kastade bomben söderut (iväg från gärningsmännen).

Harris gick sedan mellan bokhyllorna till väst- och mittsektionen av bänkarna. Han hoppade på en av bokhyllorna och skadade den och senare sköt han mot någonting i det området. Det är inte känt vad han sköt mot eftersom ingen kunde se honom då. Klebold gick igenom den första raden med bokhyllor, det inledande bänkområdet och den andra raden av bokhyllor i det östra området. Harris gick igenom mittsektion där han mötte Klebold. Klebold sköt sönder en utställningsmonter nära dörren innan han vände sig och avfyrade ett skott mot bordet närmast honom vilket skadade Mark Kintgen. Han vände sig sedan till bänken till vänster om honom och avfyrade ett skott mot det som skadade Lisa Kreutz och Valeen Schnurr med samma kula. Han gick sedan mot bänken och sköt igen vilket dödade Lauren Townsend.

Samtidigt gick Harris till en annan bänk där två tjejer gömde sig. Han böjde sig ner, tittade på dem och avfärdade dem som patetiska. De båda gick sedan över till en ledig bänk och laddade om sina vapen. Schnurr, som hade blivit allvarligt skadad, sa högt "Gud hjälp mig". Klebold gick då tillbaka till hennes bänk och frågade henne om hon trodde på Gud. Hon tvekade i sitt svar och svarade först nej men sedan ja för att försöka få till svaret rätt. Han frågade henne sedan varför och hon sa då att det antagligen var för att hennes familj var troende. Han retade henne lite innan han gick iväg. Det var denna incident som ledde till att vissa trodde att gärningsmännen skjutit Cassie Bernall i huvudet efter att ha frågat henne om hon trodde på Gud.

Harris gick till en bänk och sköt två gånger under det, vilket skadade Nicole Nowlen och John Tomlin. När Tomlin försökte krypa ut kom Klebold runt hörnet och sparkade honom. Harris retade honom för hans försök att fly och Klebold sköt honom sen flera gånger vilket dödade honom. Harris gick senare över till den andra sidan av bordet där Lauren Townsend låg. Bakom det satt Kelly Fleming, likt Bree Pasquale, bredvid bordet istället för under det. Harris sköt mot henne med sitt gevär, vilket träffade henne i ryggen och dödade henne direkt. Han fortsatte att skjuta mot bordet bakom henne där han träffade Townsend och Kreutz igen, och sårade Jenna Park. En obduktion senare visade att Townsend dödats av det första skottet.

11.37 gick gärningsmännen till mitten av rummet där de började ladda om sina vapen. Klebold såg en elev under en bänk i närheten och bad honom identifiera sig. Eleven var John Savage, en av Klebolds bekanta. Savage frågade Klebold vad de gjorde, varpå Klebold svarade "Oh, just killing people". Savage frågade sen om de skulle döda honom. Klebold tvekade men sa sedan åt honom att lämna biblioteket. Savage flydde direkt genom bibliotekets huvudingång.

När Savage hade flytt vände sig Harris och sköt med sitt gevär direkt norr om vart de hade varit där han träffade Daniel Mauser i ansiktet vilket dödade honom. Båda gärningsmännen rörde sig sedan söder om vart de varit och började skjuta under slumpvis utvalda bänkar, vilket allvarligt skadade Jennifer Doyle, Austin Eubanks och Corey DePooter. DePooter dog senare av sina skador. Depooter, det sista offret i massakern, fick senare beröm postumt för att ha hållit sina vänner lugna under massakern.

Efter detta så hörde flera vittnen hur Harris och Klebold konverserade och inte längre fick en kick av att skjuta sina offer. Klebold blev citerad för att ha sagt "Maybe we should start knifing people, that might be more fun". Båda gärningsmännen började gå mot utgången och Harris kastade en Molotov cocktail mot den sydvästra delen av biblioteket, men den exploderade inte. De mötte varandra vid bänken där Evan Todd hade gömt sig. Där började gärningsmännen göra sig lustiga över Todd. Todd hade på sig en vit keps vilket betydde att han var engagerad i någon av skolans sporter men när gärningsmännen ville se hans ansikte lyfte han upp kepsen så att de inte skulle se den. Klebold bad Todd om att ge honom en anledning till varför han inte skulle mörda honom och Todd svarade då att han inte ville ha några problem. Gärningsmännen fortsatte att reta honom och diskuterade om de skulle döda honom men de gick slutligen iväg.

Eric och Dylan gick ut från biblioteket klockan 11.42.

Nästan direkt efter flydde 34 oskadade och 10 skadade elever ur biblioteket genom den norra dörren. Patrick Ireland som slagits medvetslös och Liza Kreutz som inte kunde röra sig stannade kvar. Patti Nielson gick in i det rum där Brian Anderson och gömde sig där tillsammans med tre andra ur personalen. De låste in sig där och stannade kvar där tills de blev befriade ungefär klockan 15.30.

Självmordet

Efter att ha lämnat biblioteket gick de både in i ett lab där de kastade in en liten eldbomb i ett tomt förvaringsutrymme. När bomben exploderade gick båda ut och en lärare i ett närliggande rum släckte elden. De gick sedan igenom den södra korridoren. De stannade och sköt in i ett tomt klassrum (SCI-8) i slutet av korridoren. Ungefär kl. 11.44 gick de ner för en trappa till matsalen där de filmades av övervakningskameror.

Inspelningarna visar hur Harris sätter sig på knä, tar stöd från ett staket och skjuter mot propanbomben som dock inte exploderar. Han tar senare och dricker lite ur ett mjölkglas som lämnats kvar av flyende elever samtidigt som Klebold går fram mot propanbomben och undersöker den. Inspelningen visar sen hur Klebold går tillbaka, tänder en Molotov cocktail och kastar den mot Propanbomben som delvis exploderar samtidigt som de båda lämnar matsalen 11.46. Ungefär 4 liter bränsle började brinna i samma område klockan 11.48 men den branden släcktes av sprinklers. De båda gick senare upp en våning. Där uppe i de norra och södra korridorerna började de gå runt tillsynes helt utan någon plan och sköt slumpmässigt omkring sig. De gick genom den södra korridoren, förbi sektionen för sociologi, och in i huvudkontoret innan de återvände till den norra korridoren. Ett flertal gånger tittade de in genom fönster och klassrumsdörrar och etablerade till och med ögonkontakt med elever men försökte aldrig ta sig in i rummen.

Vid 12.02 gick gärningsmännen tillbaka in i biblioteket, vilket inte längre innehöll några levande elever förutom medvetslösa Patrick Ireland och Lisa Kreutz. Väl där sköt de mot polisen genom de västra fönstren igen utan att lyckas. Sen ungefär kl. 12.08 satte de sig nära borden där Matthew Kechter och Isaiah Shoels låg. Där begick de självmord genom att skjuta sig själva i huvudet. Innan självmordet hade de tänt två molotovcocktails på några bord i närheten som antände och började brinna.




Offrerna


Dom flesta videofilmer är släppta till allmänheten men dom så kallade "The Basement Tapes" vill polisen inte släppa, än iallafall. På dessa ska Harris och Klebolds testamente vara inspelat. Speltiden på dessa ska vara 2 timmar, 40 minuter och 20 sekunder. Endast ett fåtal personer har sett dessa och dom flesta blev chockade. Jag hoppas att filmerna släpps någongång för det skulle vara spännande att se filmerna.


1.
Finns fler delar på youtube
2. Hitmen for hire
3. En film ifrån biblioteket